Beltane

Beltane - lyser Rött, rött, rött och djupaste grönt, smaragd och skog. Allting pulserar och exploderar i ohämmade livsorgasmer. Vi firar kroppen, passionen, kraften, och kärleken. Gudinnan säger,
- Allt som görs i kärlek och i njutning är mina ritualer.
Vi firar alla våra relationer och dom band som håller oss samman. Därför flätar vi och tvinnar; för att påminna om att det som binds samman är starkare än det som är ensamt. Kärleken mellan Älskare, kärleken mellan Vänner, kärleken mellan Föräldrar och Barn, mellan Mor o Farföräldrar och Barnbarn, kärleken som finns i alla vördade Familje - Släktskaps - och Vänskapsband. Röda blodsband och Blå andliga band, Gula glädjeband och Gröna kreativitetsband. Bandet mellan Helaren och den som blir helad, mellan Läraren och Eleven, mellan Givaren och Mottagaren. Vad vi gör med dessa band är Beltanes ritualer.
Jag klär mig i rött och håller min Älskare nära. Jag klär mig i grönt och öppnar för nya Vänskaper, för nya band. Jag klär mig i flätade band och lägger allt åt sidan för att förnya gammal Vänskap.
Och i mina ritualer lägger jag in en bön för dem som inte vågar, får eller kan leva med dem de älskar, på det sätt de önskar. Jag ber om en öppnare värld, där allt som görs i kärlek och njutning är heligt. Där Gudinnans ritualer är allas ritualer.

Hell Freja, Hell Beltane, Hell Alla-mina-relationer

Tid och Skapande - fortsatt fokus

Att ta bort ett ständigt flöde från, radio, TV och tidningar har flera fördelar. Hjärnan blir klarare, liksom drömmarna. Det finns mer utrymme för skapande och för den magiska verkligheten. Men i tystnaden kan särskilda distraktioner flyta till ytan. Sådant vårt medvetande gärna håller sig sysselsatt med, oberoende om det är konstruktivt eller inte. Minnesbilder som stör oss eller öppnar för sentimentalitet. Ständig planering och mentalt listskrivande. Och det kanske svåraste att undvika - gnagande tankar på sådant som retar oss. Må det vara oron över miljön, eller bara irritation över kompisen som betedde sig illa. Vrede kan i allra högsta grad vara rättmätig och en sporre för handling. Men när vi ständigt gnager och gnager på redan utslitna ben, då distraherar den oss. Då stjäl den energi som vi skulle kunna kanalisera.
Genom att släppa små tankar, listbenäget kontrollbehov och ständiga irritationer finns mängder av energi att hämta. Energi och tid. I tystnaden som följer hittar vi fokus för vårt skapande. Till och med på arbetet, på bussen, eller i kön till kassan kan vi stundtals vila i större idéer, djupare insikter och kreativa lösningar. Om vi placerar skapandet i centrum så är det i centrum det kommer att befinna sig. Om den magiska verkligheten är den vi erkänner som den största, så kommer den att vara det.
Små distraktioner är tidsätare. Många små distraktioner tar mängder med energi. Om vi släpper dessa pyttigheter får vi fokus. Då har vi större möjligheter att välja. Jag väljer att skapa. Jag väljer min egen verklighet som den främsta - och den verkligheten är fylld av magi.

Fullmånedans

En riktigt härlig dans under fullmånen önskar jag till världen i största allmänhet, och alla hedningar i synnerhet. Att tillbringa i full ceremoni, i solitär dyrkan eller helt enkelt bara njuta av strålarna. Skönt att tänka på att det samlas häxor och alver, småfolk och nornor, asatroende och gudar på kullar och i sänkor runtom i världen; alla firandes efter eget tycke. Men vi anar varandra i Väven ändå.
Hell Frejaoch Måne klara, som får så högt över jorden fara.

Skapande och Tiden - fokus

Tid för skapande är inte bara styrt av almanackan och klockan. Det handlar också om vad vi lägger vårt fokus på. Vad som upptar våra tankar, våra funderingar, och vår koncentration. Det vill säga, vad som upptar en stor del av vår tid vare sig vi reflekterar över det eller inte. Allting omkring oss kan vi så klart inte styra. Men vissa saker har vi makt över. Som media exempelvis. Tv:n kanske står och går och radion åker på så fort det blir tyst. Om så är fallet tar vi in ett städigt flöde av nyheter, idéer, och intryck. Vi registrear och reagerar, mer eller mindre medvetet. Den tiden kan vi lika gärna lägga på något vi bryr oss om. Något vi väljer. Som vårt skapande till exempel. För man behöver inte praktiskt skapa för att påbörja och ge näring åt skapandeprocessen.
Jag har satt mediaförbud på mig själv sen en vecka tillbaka, vilket jag gör med jämna mellanrum. Ingen tv eller radio, vare sig hemma eller på jobbet. Detta förbud kommer att fortsätta en bra stund framåt. Musik går bra och jag kommer på mig själv med att jag lyssnar bättre nu när jag väljer mellan musiken och tystnaden. Och i tystnaden dyker märkliga tankar upp, som gjorda för att bygga vidare på, som gjorda för att bygga berättelser, eller ta inspiration ifrån.
Det finns dom som menar att den som inte lyssar på nyheter och följer med i samhällsdebatten är ointresserad av sin omgivning, kanske till och med en dålig medborgare. Det är inte sant. Ens intresse för samhället mäts inte i hur många gånger om dagen man lyssnar på ekot. Det mäts i helt andra saker. Den som är orolig för att hamna utanför nutidsdebatten kan gå till biblioteket och plöja samhällsmagasin med jämna mellanrum Det brukar jag göra, och jag får så mycket mer mattnyttig information än vad som ryms i debattkåta dags - och kvälls tidiningar. Tills nästa bibliotekspromenad ska jag fortsätta att släppa in mer och mer rymd för mitt skapande, och mindre och mindre utrymme för journalisers, debattörers, reklammakares och regissörers framentariska bilder av verkligheten.
Om en knapp vecka är det fullmåne. Från Månens dag, till Solens dag växer Hon och magin gör det också. Varje dag lägger jag in en önskan om mer rymd, mer plats, mer utrymme till skapandet. Samtidigt bränner jag svarta ljus som bidrar till att ta bort distraktionerna. Om vädret tillåter går jag till havet på söndag och firar. Firar att det är fullmåne, firar att livet är fyllt med rymd att skapa och att jag kan lägga fokus på det jag väljer.

Skapande och Tiden

För en halv vecka sedan la jag upp min första längre text om Nordiska Gudinnor på hemsidan (under länken Intro.) Jag jobbar nu vidare med texter om Freja. Det är hur kul som helst. Äntligen finns en av Idunbilderna på bloggen och senare i veckan ska fler bilder plus introduktionstext läggas till min version av de moderna och urgamla gudinnorna i norr. Jag skriver och skapar; mitt bland brödfödejobb, studier, vardagssysslor och sociala förväntningar.
Jag tänkte skriva några inlägg om Skapandet och Tiden. Hur hittar vi utrymme att skapa fast vi inte måste? Hur hittar vi utrymme att skapa när vår själsliga och emotionella överlevnad kräver det? Hur förklarar vi för älskade vänner att vi inte ringer därför att vi prioriterar svarta bokstäver på vitt papper? Hur motstår vi att sjunka ned i en mjuk soffa sent på kvällen och istället sätta oss att redigera bilder? Hur lämnar vi alla vi älskar en stund för att låta händerna sjunka in i kall lera?
Jag skriver och skapar - därför att jag är för gammal för att låta bli. Om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att göra det. Jag skriver och skapar - därför att jag är för ung för att inte göra det. Det ger mig värme, näring och själ.
Det finns Tid. Men ibland måste vi vrida den ur vanornas grepp, brotta ned den och vägra släppa taget. Det finns mängder av trick, mängder av offer. Jag ska skriva om det. Så fort jag inte kan låta bli.

Symboler i hemmet - del 3

Hemmets altare är i bästa fall en reflektion av det vi är och vill bli. Det är också en hyllning till de krafter vi tjänar och till världarnas existens. Det finns mängder med beskrivningar i wiccansk/hednisk litteratur hur ett altare kan se ut. Och även om kreativitet och självständighet är något av hedniska kännetecken, finns det förvånandsvärt ofta idéer om vad som bör finnas på ett altare. Det kan handla om symboler för varje element, en representation av Guden och Gudinnan, eller en bild av den som skapat altaret. För flera år sedan försökte jag följa vissa av dessa råd. Jag lärde mig bara ett säkert sätt att hämma min egen röst - och därmed min kontakt med det andliga. Altaret är djupt personligt såväl som djupt kosmiskt. Det kan inte inskränkas till bestämda förlagor som alstras ur andra personers tillfälliga tyckande.
Hemmets altare måste också få förändras vid behov. För mig passar det att uppmärksamma årets cykler, men inte så mycket att altaret känns rörigt och instabilt. Lika viktigt är förändring i förhållande till mina egna cykler - liksom känslan i hela hemmet och dess invånare. Sen en tid tillbaka är mitt altare mycket enkelt: helt klätt i mörkt rött finns enbart ett blockljus, en kristallkula och två bergskristaller. Vid högtiderna tillkommer ofta något. Just den här enkelheten har länge passat mig, men nu börjar jag längta efter någon riktigt maffig statyett som representerar min särskilda tro. Och det är roligt att få vara ute och leta, att riktigt tänka efter vad som bäst representrar det jag känner för och identifierar mig med.
Altaret är viktigt. En särskild plats avsedd enbart för ren symbolik och ren hyllning. Det är värt att se till att altaret verkligen stämmer med dem vi är. Det får vi igen varje gång vi tänder ljuset, ber eller mediterar framför det.

tips om kloka människor i Väven, kolla in:
www.korpmor.se

Virvlande

Våren virvlar på. I fåtöljen ligger en färsk blå sejd/ceremoniklänning som väntar på att få användas första gången. Samtidigt skriker hemsidan på mig; jag har lovat att lägga upp mina första Gudinnetexter i mars (det blir nog april) och Idun ska till kollektionen nu som den vårgudinna hon faktiskt är. Men jag vigde föregående vecka till att springa spåret och sy. Bland annat. Så är det. Det är vår och tiden virvlar. Men den här veckan kan ovanstående kanske bli av. Mitt bland studier, brödfödejobb och annat. Länge leve det levande livet!

Vårceremoni i all enkelhet

Det är Vår. Solen skiner och på mitt altare, liksom i köket har påskliljorna slagit ut. Musik från högtalarna blandas med fågelkvitter utifrån.
Jag har spenderat hela helgen med att fira in våren tillsammans med märkliga, starka och fria människor. Så vårdagjämningen har fått passera i en känsla av slött rus, - vilket inte heller är fel. I helgen har jag sått frön, sjungit, bankat på trumman, ätit gott, druckit väl och skrattat mycket. Men som i all förvandling och återuppståndelse har även funnits förlust och sorg.
Det är jord, frö, gult och grönt. Det är solljus, kyla och värme. Det är friskt, nytt, hoppfullt och fruktansvärt. Det är fullt av spirande liv och vi gnuggar oss yrvaket i ögonen. Det är vår helt enkelt.
I helgen fick jag binda in drömmar, förhoppningar och önskningar i band och skicka det över de stora vattnen tillsammans med blomblad och solbild. Jag lånar inspiration av det jag fick lära mig och delar med mig av följande ceremoni:
Något man kan göra när det finns behov att samla sina tankar och sin energi till nya ting: Använd band i väderstreckens fyra fäger. En färgsättning är öster - gult, norr - vitt, väster - svart, rött - söder. Med detta skickar du ut dina önskningar i alla fyra väderstrecken. Bind trådarna till en fyrfläta eller i mer avancerad form om du vet hur. Ramsa samtidigt dina önskningar så att de biter sig fast i trådarna. Ju bättre ramsa, desto bättre resultat. Skicka bandet till den magiska verkligheten i en port av något slag - släpp det i ett vattendrag, häng det högt upp i ett träd, gräv ner det i marken.
Enkelt, effektfullt och vackert.
En riktigt skön Vår och mycket förnyelse önskar jag alla där ute.

Vårdagjämning

Det är vår, tänkte Cecy. I natt

ska jag bo i varje levande väsen i

världen.”

Ray Bradbury

Symboler i hemmet - del 2

Det vi ser speglas i vårt inre och aktiverar impulser, önskningar, vetskap och minnen. Mycket kan vi inte styra över och vi bombarderas dagligen av oönskade bilder. Vad det gör med vårt inre vill jag knappast tänka på. Men det finns motgift.
Hemmet är Magikerns och Häxans universum. Vi vet vart väderstrecken ligger och har det i åtanke när vi möblerar. Vi hittar en plats i centrum av hemmet och placerar vårt altare. Det är inte för uppvisning vi fyller hörnen med trummor och väggarna med masker. Det beror på en önskan att trigga rätt saker i vårt inre: att aktivera just de impulser, önskningar, vetskap och minnen som vi vill ha, inte sådana som valts åt oss.
Det har varit populärt med inredningsprogram under en tid, och jag välsignar som vanligt att tv antennen är trasig och aldrig lagas. Inredningsprogrammen är en antites till betydelsen av symboler i hemmet. I det förstnämnda är det ren yta som avses; att ett hem är snyggt och beundransvärt. Det är i och för sig inget fel att vilja ha en estetiskt tilltalande omgivning. Men inredning med symbolisk betydelse är något annat. I sagans och arketypernas värld finns inspiration för ting, som i sin tur inspirerar den inre världen där våra krafter härbärgeras. Därför är Ugglan välrepresenterad i både bild och form kring min skrivarplats. Något av Hennes kunskap slinker förhoppningsvis in mellan orden. Därför är stearinljuset på altaret nästan alltid tänt då jag är hemma. Elden är själen, energin och skapelsen - vi står hela tiden i samband med vårt kreativa jag. Därför står Väktare av olika slag runtom i rummen. Vi bär alla på saker som är värt att skydda.
Det är viktigt att välja noggrant, för det vi ser påverkar oss ända ned i vårt djupaste jag. Det påminner oss om vilka vi är, och vilka vi strävar efter att bli. Det aktiverar krafter som gör det möjligt att orka med de budskap som bombarderar oss - och styrkan att välja annorlunda.

Symboler i hemmet - del 1

Till jul fick jag en jättefin så kallad båtlampa. Det är trångt i min lilla lägenhet och lampan har inte riktigt funnit sin plats än. Tanken är att den ska få vara utomhus så fort det är dags att inta bakgården. Därför har jag placerat den lite här och där beroende på var den är minst ivägen. Så föll det sig för ungefär två veckor sen att jag ställde den på golvet brevid min sejdstav. Så när jag sitter där i köket och tittar på konstellationen sejdstav och gaslykta ser jag Eremitens bild framför mig. Och även vad hennes attribut betyder. Behovet att få vandra själv, lysa sig fram i mörkret och se vad man hittar. Att gå på inre och yttre äventyr där ingen annan mänsklig varelse går; där tystanden ekar, där själen får ro, där tanken har tid att djupna.
Och ju mer jag tittade, desto mer förstod jag att det var det jag behövde. Vad jag längtade efter. Så jag drog ur telefonjacket under några dagar, lämnade mailen och bloggen åt sitt öde. Gick ut på promenader och satt i ett tyst vardagsrum och stirrade in i väggen. Det var oerhört skönt och mycket helande. Precis vad jag behövde. Efter några dagar var jag redo att sätta i jacket igen. Efter ytterliggare en tid kunde jag åtminstone läsa mailen. Och nu går det bra att skriva både här och där.
Att ha rätt symboler omkring sig; att ha ett hem som talar till en är bättre än vilken tarotkortlek som helst. Den fysiska verkligheten har sitt eget språk, det gäller bara att vara lite uppmärksam.

Kläder och Själavård

Igår under fullmånekväll färgade jag en kjol på spisen. Den blev lila, den blev mörkblå och så slutligen någon sorts pepprig blandblå. På kjolen ska jag måla Kunskapsträdet med Häxans fem utgångspunkter i runskrift. Så kan jag bära det med mig närhelst jag vill.
Kläder är en av de enklaste och mest hudnära uttrycksformer vi har. Ändå ser jag mycket likriktning och kopior vart jag än går. Varför lämnas det vi visar utåt till klädföretag och självutnämnda modevetare? Varför utgår vi från rådande normer med det vi bär på kroppen, som ungdom, skönhet, lagom sexuell attraktionskraft och makt.
Med kläder kan vi uttrycka många saker: sorg, revolution, barnslighet, humor, sårbarhet, galenskap, konstnärskap, kraft, vilja. Som hedning kan man också passa på att hylla den cykel man vill framhäva: närmaste årshögtid, dagens gud eller gudinna, månens fas. Eller den kraft man arbetar med; Att vägra klä sig i något annat än svart i ett halvår hjälper till att dra Dödsgudinnan till sig, liksom att visa andra vart man befinner sig, till exempel. Som hedning kan man passa på att föra lite magi in i världen och visa sina troskamrater att man finns. Varje gång jag ser en kvinna i långa kjolar som dryper av pentagram blir jag glad och tänker: "Där är Du". Om jag ser en man som klär sig dylikt blir jag ännu gladare.
Det finns hedningar som är mycket noggranna med att hålla isär det profana och det heliga. Ceremonikläderna får inte smutsas ner med daglig verksamhet. Vardag är vardag och där behöver ingen veta vika de är och vad de står för. Jag har full förståelse för behovet av rena ceremonikläder, men kan inte låta bli att tycka att det är synd att inte fler uppenbara hedniska kamrater syns på stan. Och om man nu lever ett liv där torshammare om halsen eller runbältet om midjan skulle göra att jobbet och det sociala livet är i fara. Borde man inte tänka över vilken omgivning man vill ha omkring sig?
Det finns också individer som gärna påtalar att det viktiga och sanna finns på insidan, inte på utsidan. Varför då? Jag sniffar patriarkal splittring här, där kroppen och det fysiska är lite sämre än ande och själ. Tänk om vi kan spegla anden med tyg. Tänk om det vi bär speglas in till själen och förändrar den.
Hedning eller inte. Om du vill göra mig glad: Röj i second-hand butikerna, blanda tidsepokerna, sy om och måla på dina kläder, bär symboler som skyddar och stärker, var motsträvig, driv med stereotyper, vägra idealen, eller omfamna dem om det passar. Om inte annat - Alltid retar det någon.

Cirkel:
www.ettklickforskogen.se

Tidiga Vårkänslor

Dagsljuset växer och månen växer. Det känns i varje cell att våren är om hörnet och samtidigt håller den kalla världen sitt grepp och manar oss stilla. Nog för vem som helst att gå i spinn.
I det växande kalla ljuset syns allt alltför tydligt. Så det vårstädas i det här hemmet. Och på fönsterblecket ligger ugglefjädern som används flitigt på energikroppen. I samma fönster hänger kristallen som brukar vila i halsgropen och lapar sol efter ett reningsbad. Det mesta behöver renas och luftas nu.
Samtidigt kräver de djupa Berättelserna att få komma till tals; de privata, de som vill komma på pränt, andras berättelser som vill höras. Det är Sagas tid och jag lyssnar mitt i städning och under långa promenader.
På gården står nyinköpt, begagnad cykel och väntar på ett lager färg och framlykta. Det blir snart långa turer med trumman i cykelkorgen och fika på pakethållaren. Men ett tag till ska jag lyssna; rensa ut även bland Berättelserna och bestämma vilka som ska fångas upp och vilka som ska få virvla vidare, vilka som ska släppas och vilka som ska levas.

Svartmånar och Morgonböner

Svartmåne: slänga, bränna, ge bort, göra sig av med. Rensa en av pappershögarna på skrivbordet, gå igenom den där lådan och kasta det som är trasigt eller ta en kasse kläder till Myrorna. Det är också en utmärkt tid att laga trasiga plagg, lappa, stoppa hål i strumporna. Nål och tråd är heliga verktyg om de används rätt.
Jag fick en förfrågan om jag kan dela med mig av min morgonbön. Och visst kan jag det. Dessutom vill jag inte säga nej till Wynja, som betyder glädje och inte ska förnekas.
Morgonbönen är en av de få dagliga ceremonier jag inte hoppar över. Det krävs disciplin för att få ut något av ett magiskt liv, men det får inte bli alltför inrutat och stelt. Men morgonbönen tror jag på för det sätter så att säga tonen för dagen. Oberoende om jag ska till brödfödejobb eller göra trumresor hela dagen ger ett samtal med krafterna något att ta med sig. Vilka böner eller sånger det rör sig om har varierat över tid. För tre-fyra år sedan sjöng jag en lånad sång om Solens resa över himlen och ner i Underjorden. Det var en djupt transformatorisk sång som passade mig under en ganska så besvärlig period. Sen blev morgonsceremonin en hälsning till alla krafter jag arbetade med. För inte så länge sedan kände jag behov av mod och uppmuntran då jag var ifärd med att börja visa upp texter och åsikter för fler än skrivbordslådan. Då kom följande bön till mig som har följt mig sen dess.

Varje chakra lyser klart,
ryggen är stark och rak.
Saga berättar, Hel vet
Audhumblas mjölk strömmar ned.
Freja - lev i min kärlek,
Skadi - värna min frihet,
Och Oden du gamle, du gamle från Öst,
runorna du sände vilar tryggt i mitt bröst.
Så ska jag möta världen
jag har allt jag behöver för färden.

Imbolc/Disablot

Det keltiska Imbolc och det nordiska Disablot var länge för mig helt okända fenomen. Nu har årscykeln ruckats i det medvetna och högtiden har tillsammans med Samhain blivit den viktigaste. Det beror på att jag lägger löften som kommer att påverka mitt liv ett helt år framöver. Jag frågar också en Gudinna om hon vill gå med mig under året och det påverkar energierna fundamentalt. Men det är också något mer i denna högtid, som inte låter sig förklaras, men som känns i luften och marken. En renhet, ett löfte, poesi och helande. Kvinnliga andeväsen börjar röra sig i vattnet, i flamman och i träden och viskar - snart, snart, snart.
Jag ska beskriva en reviderad version av en ceremoni jag lärde mig av en mäktig kvinna för sex -sju år sedan som jag firat sedan dess. Det är ett förslag på firande men alla gör på det sätt som passar dem bäst, vilket är självklart. Den är skriven för kvinnor, men kan med några enkla ändringar användas även av män. Ceremonin går bra att göra själv, eller tillsammans med andra. Det går bra att göra hela inkallningsceremonin, eller bara dra en enkel cirkel och andas djupt för fokusering. Jag skulle rekommendera att man har koll på väderstrecken, för det finns en poäng i att ställa sig mot det väderstreck som den "valda" Gudinnan kan tänkas komma ifrån.
Förberedelser: Passande färg är blå, elementen eld och vatten, utsmyckning klara kristaller och prismor samt vita och blå ljus. En skål med vatten kommer att behövas, gärna i något naturligt material. Ställ ett eller flera ljus i vattnet som är högt/höga nog att brinna, alternativt flytljus. Häll några droppar olja i vattnet, gärna med doft, frankincence eller cypress doftar superbt.
Ceremonin: Gör alla förberedelser med ceremonikläder och utsmyckning efter tycke. Kalla in eller dra en enkel cirkel. Fokusera. Tänd ljuset/ljusen i skålen, känn flamman i din egen bröstkorg. Ta en droppe av vatten och olja på fingrarna, rör vid pannan och säg:
- Jag är xx, dotter till xx och dotterdotter till xx. Jag initierar mig själv som Häxa och väljer att följa Gudinnans väg.
Ta en droppe av vatten och olja, smörj på fötterna och säg:
- Jag går i Gudinnans fotspår.
Ta en droppe, smörj in händerna och säger:
- Jag arbetar med Gudinnans händer.
Avge nu dina löften för året. Berätta hur du ska arbeta med Gudinnekraften, för dig själv och för andra. Skriv ner löftena senare så du kan se hur bra det har gått.
Tacka förra årets Gudinna på lämpligt sätt och släpp Henne. Vänd dig mot det väderstreck där du tycker att din Gudinna hör hemma. Be Henne högt och tydligt att komma till dig. Lova mänsklig energi och existens i utbyte mot kunskap och arketypisk energi. Känn om Hon kommer och ta emot henne. Om Hon vägrar dig, var inte ledsen. Det var inte dags för det. Be Gudinnan om råd och välj på nytt.
Meditera gärna en stund och låt Henne sätta sig i ditt system. Sjung med Henne. Dansa med Henne. Avsluta efter tycke.

Så kan man göra. Man kan också göra på tusen andra sätt.
Allt gott och en riktigt härlig högtid.

Blå tid och Integrering

Månen avtar och om sex dagar är Hon svart. Samtidigt ökar ljuset med årscykeln och även om det är grått i större delen av landet sedan länge nu känns löften om det ljusa halvåret. Med Månen kan vi minska på det vi inte vill ha, för att förgöra det vid Svartmåne. Med årscykeln kan vi bygga upp det vi vill åstakomma. Det börjar bli dags att förbereda sig inför Imbolc/Disablot. Vilka planer vill vi hänge oss åt? Vilka cirklar ska vi bygga? Vad ska vi offra av oss själva? Vilken Gudinna ska vi fråga om sällskap på vägen?
Månen avtar och dagarna blir ljusare. Allt är cykler, allt är föränderligt.
Jag tänkte skriva några ord om Häxkonst och Integrering. Det är 10-12 år sedan jag började arbeta med häxkonsten på ett medvetet och systematiskt sätt. Sen dess har jag varit med i mängder med ceremonier, sett samarbetscirklar skapas och upplösas, lärt känna hedniska kamrater som kommer att bli livslånga, lärt mig nya tekniker, gjort oräkneliga trumresor, visualiseringar, masker, gudinnesmycken, sånger, runor, mm. Ändå är det på den senaste tiden som de stora utmaningarna är på gång. Det är nu jag försöker integrera häxkonsten till vardagslivet, magin till det profana, det gamla livet till det nya livet.
Det finns en grupp hedningar som lever ett liv ganska så avskilt från resten av samhället. De har placerat sig i en stuga i skogen och blivit självförsörjande intill björksavsmjödet. Det finns också dom som lever på att lära ut hedniska riter eller shamanska tekninker och som därmed arbetar dagligen med magin. Detta är gott och väl, men de flesta hedningar lever inte så. För oss är varje dag ett balanserande. Och idag ser jag det som den verkliga skolan, som det största testet om mina kunskaper håller nämare granskning.
Det handlar om små saker: att placera ett altare på arbetsplatsen, att veta väderstrecken vart man än befinner sig (kompass i fickan), att bära ceremoniklänningen på julafton med familjen, att sjunga morgonbönen även om man sovit borta osv.
Det handlar om stora saker: att omorganisera Tiden att ge mer plats till det djupt andligt och mindre plats till det platta, bland mycket annat.
Den här bloggen kommer att handla mycket om denna integrering. Och på lördag kommer det att vara ett av mina löften till Gudinnan - Att Integrera magin i Var Dag.

Cirkel: Vanasamfundet Moder Jord
ett registrerat samfund som utgår från ekologi, balans och Gudinnan som skapare
www.moderjord.org

Häxkonsten och Systraskapet

Det är Fullmåne. Helande och klargörande. Den enklaste av enkla riter är att sitta stilla, med händerna i knät och låta fullmånens energier fylla hela kroppen. Det går bra att göra inomhus, men ännu hellre utomhus när kläder och väder tillåter. Jag har gjort om vardagsaltaret till ett fullmånealtare och mediterat där en stund. Full av månenergier är jag fortfarande lite vimsig. Men det gör ingenting. Det tillhör också den mytiska månen; brist på kontroll, att slippa självdisciplinen och öva sig i att det ingenting gör. Så länge man inte släpper fram vampyren eller vargulven och tar ihjäl andra vill säga. Där går gränsen, även för mig.
Jag tänkte skriva några rader om Systraskapet. Det är en helt avgörande del för mig, både i häxkonsten och alla andra delar av livet. Det finns som jag ser det ett nästan missbrukat systerskap, eller snarare, missanvänd. Det feministiska systerskapet, som kan uppfattas så att alla kvinnor per automatik ska stå upp för varandra och tycka om varandra. Det är så klart direkt löjligt. Ingen kvinna kommer någonsin att älska alla kvinnor, och alla kvinnor är inte direkt älskvärda. Det finns kvinnor som är mördare och pedofiler, som misshandlar, manipulerar och beter sig allmänt jävligt. Det bör knappast vare sig uppmuntras eller accepteras. Men om man istället ser det feministiska systerskapet på en högst abstrakt nivå tror jag det kan ha sitt syfte. Det räcker med att förstå att alla kvinnor befinner sig i en patriarkal värld och på olika plan påverkas av detta. Om man har detta i bakhuvudet då man bedömmer en kvinna kan mycket räddas. Och mycket förstås. Det räcker långt.
Systerskapet som ligger närmare hjärtat är annorlunda. Det påverkar oss in i hjärteroten och kan vara några av våra viktigaste relationer. Själv har jag den enorma turen att ha två biologiska systrar som jag älskar högt och rent. Det speciella med den biologiska familjen är att de fortsätter vara familj även om man flyr till andra sidan världen. Mina systrar och jag har inte flytt till andra sidan världen, däremot har vi rest dit och vi har gjort det tillsammans i olika konstellationer.
De andliga systrarna är annorlunda för man väljer varandra. Det gör relationen både stark och skör. Häxkamrater och andra kvinnliga nära vänner kan revolutionera ens liv. En riktigt nära kvinnlig vän är en platonsk kärleksaffär; allt intensifieras, allt blir roligare, allt verkar ödesbestämt. Mycket står på spel. Mycket kan gå fel.
Kvinnliga vänskaper uppmuntras inte till den grad de borde. Kvinnor ska traditionellt ha sin fokus på så mycket annat - föda barn, ta hand om barnen, ta hand om männen, ta hand om de sjuka och gamla. Kort sagt, det finns inte mycket nytta med kvinnlig vänskap ur ett patriarkalt perspektivt. Ända från att vi är små får vi veta att den kvinnliga vänskapen är både bedräglig och oviktig. Tyvärr internaliserar många kvinnor dessa åsikter.
I spänningsfältet mellan revolutionerande kvinnliga vänner och inlärda svaga förväntningar ska vi försöka skapa cirklar av kvinnor att leka och arbeta med. Och precis utifrån dessa förutsättningar får vi utgå. Balansera på lina mellan att ge utrymme och hålla nära. Ge, ge och ge mer till den som är osäker, men sätta ner foten då någon vill sluka oss.
Systrarna - genom blodsband och andliga band - är värda alla ansträngningar.

Hels måne - en början

Det är halvmåne - Hels måne - en sida ljus, en sida mörk. Precis så balanserat som magi ska vara. Uppbyggande och nedbrytande, från den magiska världen till den var dagliga världen. Och tvärtom.
Ingen balans, ingen häxkonst.
Det är också Skadis och Isens tid. Ett perfekt tillfälle att låta saker komma samman, gå långsamt och värka fram. Frustrerande för många i en jäktad era. Men det är deras förlust. Den som inte har makt över sin tid har inte makt över sitt liv. För den som ändå lider av kyla och mörker är Eld och Vatten bästa element allierade. Tända ljus i massor och varmt vatten i badkaret, med blad och dofter från sommaren. Det lättar, jag lovar.

Jag hade tänkt skriva något om Häxkonst och Cirklar denna vecka.
Det är så självklart att häxor arbetar i cirkeln, egalitärt gentemot både arbetskamrater och krafter. En häxa ser aldrig upp till någon (och helst inte ner heller), men hon ser gärna på, och ibland igenom. I cirklen kan hon hålla kraften och använda efter egen vilja.
Men det finns en annan aspekt av Cirklar. Det är de tillfälliga samarbeten som krävs idag för att föra viktiga frågor framåt. Miljöorganisationer, feministiskt arbete, rättvisefrågor och biståndsfrågor, bland annat. Man behöver inte tycka lika i allt för att stödja vissa frågor tillsammans. Jag tror stenhårt på organisationer som arbetar för göra världen till en vackrare och mer levnadsvänlig plats. Den som inte tycker att "någon gör något", bör ta en titt på alla fantastiska organsiationer och nätverk med deltagare som år efter år oförtrutet arbetar vidare. Eller högst tillfälliga cirklar där massor av människor skriver på listor för att tala om för politiker vad de tycker.
Har detta med häxkonst att göra? Absolut. En häxa utan engagemang är som ett ljus utan veke. En häxa utan vilja att förändra det som är fel är som ett land utan rovdjur - tamt och tandlöst.
Nedan står två absoluta favoritcirklar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och många tillsammans kan åstakomma riktigt, riktigt stora ting.

Naturskyddsföreningen
http://www.snf.se/

Svenska Rovdjurs föreningen
http://www.rovdjur.se/index.html

Väl mött, jag återkommer vid Fullmåne