Tyrrunan innefattar kvalitén av den andlige krigaren: den som står upp för sin sak, för sina åsikter, för det man vet är rätt. När idealistiska människor anklagas för att vara torra och politiskt korrekta å ena sidan och idealistiska människor lätt hamnar i en anklagande position gentemot dem som inte delar deras övertygelser å andra sidan, är det inte alltid lätt att orka stå fast vid det man tror på. Men att anta den andlige krigaren som sin handlar inte om upphöjd idealism. Det handlar om idealism i praktiken. All revolution börjar vid köksbordet som bekant, och i förlägningen i hur vi behandlar vår omgivning liksom låter oss behandlas. Tyrrunan talar om för oss att vi bör leva våra ideal.
Tyr är en gammal gud,en himmelsk krigare, som personifierar rätt handlande. Men inte i moraliserande mening, utan utifrån en etisk utgångspunkt som handlar om att världen måste fungera enligt en viss logik. Vi kan inte ta mer från naturen än vad som växer tillbaka, vi kan inte kräva av andra att dom ska behandla oss bättre än vi behandlar dem, vi kan inte heller kriga för fred eller knulla för oskuld. Vi kan inte heller påtvinga andra våra åsikter, men vi kan försvara oss och allt vi håller för heligt.
Om Tyr sägs att han offrade sin hand till Fenrisulvens käftar för att binda ulven som hotade gudarnas trygghet. Offret är nära sammanbundet med runan. För att vara otadliga krigare kan vi behöva offra många saker: vårt behov att vara bättre än andra, våra maktbegär, våra rädslor och inte minst vårt hat. Vi kan behöva ta av oss de rosafärgade glasögonen om vi lallar omkring och tror att allt är frid och fröjd fast det finns djupa orättvisor i världen. Men vi kan lika gärna behöva offra de mörkt sotfärgade som gör att vi tror att människan är ond och världen på väg mot oåterkallelig undergång.
Jag placerar Tyrs runa mitt i bröstet. Där sitter den stadigt och hjälper mig hålla balansen i en obalanserad värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar