Ny kampdag, gamla kampord

Det här inlägget skrev jag för ett drygt år sedan och det känns rätt även idag. Särskilt som det är 8:e mars och många av oss tänker lite extra på hur långt - eller kort - vi kommit på jämställdhetsvägen.

Stora ögonblick av feministisk kritik

Under mellandagarna passade jag på att göra min sedvanliga läsa-ifatt-i-favorittidningar-när-jag-ändå-åker-tåg-tradition. Därför plöjde jag bland annat Bang och som vanligt fanns där en mängd utmärkta artiklar. Det Gudlösa numret gör upp med både religionsfobi och andliga förenklingar. Jag fastnar dock framför allt för artikeln om humanismens oförmåga att ifrågasätta sin inbitna heteronormativitet.
Frilandsskribent Sara Larsson skriver lysande om hur det sekulära samhällets förmodade frihet från bland annat könsförtryck motsägs av den svenska humansimens oförmåga att förhålla sig till sina egna förtryckande synsätt. Hon påtalar att det sekulära samhället, med humanisterna i spetsen, förordar precis samma ordning kring familje - och kärlekspolitik som de religioner de säger sig ifrågasätta. Jag tycker särkilt om stycket som handlar om vad som händer med oss när vi indokrineras att enbart hylla vissa aspekter av vårt känsloliv:
"Heteronormens förhållande till känslor är bedrägligt. Å ena sidan åberopas hjärtats röst till försvar för allt som sker. Å andra sidan djupnar inte vår känslighet när vi anammar normen, snarare tvärtom. Vi blir stumma inför alla de förnimmelser som inte motsvarar kulturens axiom om det goda livet: tydlig könspolaritet, romantisk kärlek, äktenskap och biologisk familj. I vår jakt på existensen stora ögonblick hetsas vi emotionellt men dräneras samtidigt på känsla."
Artikeln heter De stora ögonblicken och finns att läsa i sin helhet även på nätet.

Halvvägs-feminism

Det finns dom som tror att feministiska strävanden är mer eller mindre i mål. Nu har ju kvinnor allt de behöver - om de bara skärper sig lite så ska vi se att det inte finns något att klaga på.
Det tror inte jag. Jag tror att feminismens andra halvtid börjar nu. Formella förändringar som initieras av modiga systrar och feminist-mödrar på 60- och 70 - talet har borrat in sig i samhällets strukturer för att stanna. Och för att vi är trygga med det kan vi i lugn och ro ge oss i kast med de förändringar som verkligen kommer att vrida oss ett varv närmare verklig jämställdhet. De djupa identitetsförändringar som förankrar feminismen på riktigt.
Feminismen är halvvägs kommen. Kvinnor har rätt att arbeta, men inte att skaffa barn på jämlika villkor och ha en man som självklart tar sin del av hemarbetet. Kvinnor har rätt att skaffa barn, rätt till abort, men inte att sådär självklart inte vilja ha barn alls (åtminstone inte utan att bli ständigt ifrågasatta). Kvinnor har "rätt" att vara sexiga, ibland rätt att inte vara det, men inte rätt att vara porriga utan att fördömas av såväl kvinnor som män. Och sådär håller det på.
Egentligen är vårt handlingsutrymme inte större än vad som är praktiskt för resten av samhället. För faktum är att det är bra för samhällsekonomin att kvinnor arbetar och bra att kvinnor skaffar en lagom mängd barn, men ganska så skit samma om de tar huvudansvaret för hemmet. Andra val är inte så fördelaktiga för samhället i stort och därför svårare att skapa acceptans för. Men det börjar bli dags att gå utanför ramarna. Och Jämställdhetsombudsmannen kommer inte att hjälpa till i denna runda.
Astrologiskt sett har vi samma förutsättningar för feministiska framgångar nu som under revolutionens år på 60 - och 70 talet. Det handlar ytterst om vårt utrymme att vara - hur långt utanför ramarna kan vi gå utan att kastas i fängelse eller in på psyket? Mycket långt formellt sätt. De största begränsningarna är internaliserade. Vi kommer att behöva varandras stöd för att bryta ner dem och gå längre och längre bort från det förväntade.
Är du kvinna och känner dig udda, annorlunda och som du inte passar in? Grattis! Du är på väg att förändra världen. Gå ännu längre in i ditt annorlundaskap och var övertygad om detta: Ju längre in, desto intressantare och roligare kvinnor kommer du att träffa: Desto konstigare val, ju fler spärrar hjälper du till att spränga: Desto märkligare stigar, desto fler val ger du till dina medsystrar.
Så skaffa inte barn och ifrågasätt aldrig ditt val, eller skaffa sju varav mer än hälften är adopterade. Vägra gifta dig, eller hävda din rätt att gifta dig med flera. Arbeta tolv timmar om dagen för att du älskar det, eller fyra för att det är lagom för dig. Måla väggarna i alla chakra-färger, eller i svart (för att hemma ska man ha det lugnt och stilla). Inse att alldeles för mycket ibland är helt rätt, eller hävda rätten att vara en skön, grå mus. Och framför allt - gör inte misstaget att tro att vi är framme vid målet. Eller ens halvvägs där. Men dina insatser gör en värld av skillnad.