Under mellandagarna passade jag på att göra min sedvanliga läsa-ifatt-i-favorittidningar-när-jag-ändå-åker-tåg-tradition. Därför plöjde jag bland annat Bang och som vanligt fanns där en mängd utmärkta artiklar. Det Gudlösa numret gör upp med både religionsfobi och andliga förenklingar. Jag fastnar dock framför allt för artikeln om humanismens oförmåga att ifrågasätta sin inbitna heteronormativitet.
Frilandsskribent Sara Larsson skriver lysande om hur det sekulära samhällets förmodade frihet från bland annat könsförtryck motsägs av den svenska humansimens oförmåga att förhålla sig till sina egna förtryckande synsätt. Hon påtalar att det sekulära samhället, med humanisterna i spetsen, förordar precis samma ordning kring familje - och kärlekspolitik som de religioner de säger sig ifrågasätta. Jag tycker särkilt om stycket som handlar om vad som händer med oss när vi indokrineras att enbart hylla vissa aspekter av vårt känsloliv:
"Heteronormens förhållande till känslor är bedrägligt. Å ena sidan åberopas hjärtats röst till försvar för allt som sker. Å andra sidan djupnar inte vår känslighet när vi anammar normen, snarare tvärtom. Vi blir stumma inför alla de förnimmelser som inte motsvarar kulturens axiom om det goda livet: tydlig könspolaritet, romantisk kärlek, äktenskap och biologisk familj. I vår jakt på existensen stora ögonblick hetsas vi emotionellt men dräneras samtidigt på känsla."
Artikeln heter De stora ögonblicken och finns att läsa i sin helhet även på nätet.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar