Månen avtar och om sex dagar är Hon svart. Samtidigt ökar ljuset med årscykeln och även om det är grått i större delen av landet sedan länge nu känns löften om det ljusa halvåret. Med Månen kan vi minska på det vi inte vill ha, för att förgöra det vid Svartmåne. Med årscykeln kan vi bygga upp det vi vill åstakomma. Det börjar bli dags att förbereda sig inför Imbolc/Disablot. Vilka planer vill vi hänge oss åt? Vilka cirklar ska vi bygga? Vad ska vi offra av oss själva? Vilken Gudinna ska vi fråga om sällskap på vägen?
Månen avtar och dagarna blir ljusare. Allt är cykler, allt är föränderligt.
Jag tänkte skriva några ord om Häxkonst och Integrering. Det är 10-12 år sedan jag började arbeta med häxkonsten på ett medvetet och systematiskt sätt. Sen dess har jag varit med i mängder med ceremonier, sett samarbetscirklar skapas och upplösas, lärt känna hedniska kamrater som kommer att bli livslånga, lärt mig nya tekniker, gjort oräkneliga trumresor, visualiseringar, masker, gudinnesmycken, sånger, runor, mm. Ändå är det på den senaste tiden som de stora utmaningarna är på gång. Det är nu jag försöker integrera häxkonsten till vardagslivet, magin till det profana, det gamla livet till det nya livet.
Det finns en grupp hedningar som lever ett liv ganska så avskilt från resten av samhället. De har placerat sig i en stuga i skogen och blivit självförsörjande intill björksavsmjödet. Det finns också dom som lever på att lära ut hedniska riter eller shamanska tekninker och som därmed arbetar dagligen med magin. Detta är gott och väl, men de flesta hedningar lever inte så. För oss är varje dag ett balanserande. Och idag ser jag det som den verkliga skolan, som det största testet om mina kunskaper håller nämare granskning.
Det handlar om små saker: att placera ett altare på arbetsplatsen, att veta väderstrecken vart man än befinner sig (kompass i fickan), att bära ceremoniklänningen på julafton med familjen, att sjunga morgonbönen även om man sovit borta osv.
Det handlar om stora saker: att omorganisera Tiden att ge mer plats till det djupt andligt och mindre plats till det platta, bland mycket annat.
Den här bloggen kommer att handla mycket om denna integrering. Och på lördag kommer det att vara ett av mina löften till Gudinnan - Att Integrera magin i Var Dag.
Cirkel: Vanasamfundet Moder Jord
ett registrerat samfund som utgår från ekologi, balans och Gudinnan som skapare
www.moderjord.org
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
30 januari 2008
22 januari 2008
Häxkonsten och Systraskapet
Det är Fullmåne. Helande och klargörande. Den enklaste av enkla riter är att sitta stilla, med händerna i knät och låta fullmånens energier fylla hela kroppen. Det går bra att göra inomhus, men ännu hellre utomhus när kläder och väder tillåter. Jag har gjort om vardagsaltaret till ett fullmånealtare och mediterat där en stund. Full av månenergier är jag fortfarande lite vimsig. Men det gör ingenting. Det tillhör också den mytiska månen; brist på kontroll, att slippa självdisciplinen och öva sig i att det ingenting gör. Så länge man inte släpper fram vampyren eller vargulven och tar ihjäl andra vill säga. Där går gränsen, även för mig.
Jag tänkte skriva några rader om Systraskapet. Det är en helt avgörande del för mig, både i häxkonsten och alla andra delar av livet. Det finns som jag ser det ett nästan missbrukat systerskap, eller snarare, missanvänd. Det feministiska systerskapet, som kan uppfattas så att alla kvinnor per automatik ska stå upp för varandra och tycka om varandra. Det är så klart direkt löjligt. Ingen kvinna kommer någonsin att älska alla kvinnor, och alla kvinnor är inte direkt älskvärda. Det finns kvinnor som är mördare och pedofiler, som misshandlar, manipulerar och beter sig allmänt jävligt. Det bör knappast vare sig uppmuntras eller accepteras. Men om man istället ser det feministiska systerskapet på en högst abstrakt nivå tror jag det kan ha sitt syfte. Det räcker med att förstå att alla kvinnor befinner sig i en patriarkal värld och på olika plan påverkas av detta. Om man har detta i bakhuvudet då man bedömmer en kvinna kan mycket räddas. Och mycket förstås. Det räcker långt.
Systerskapet som ligger närmare hjärtat är annorlunda. Det påverkar oss in i hjärteroten och kan vara några av våra viktigaste relationer. Själv har jag den enorma turen att ha två biologiska systrar som jag älskar högt och rent. Det speciella med den biologiska familjen är att de fortsätter vara familj även om man flyr till andra sidan världen. Mina systrar och jag har inte flytt till andra sidan världen, däremot har vi rest dit och vi har gjort det tillsammans i olika konstellationer.
De andliga systrarna är annorlunda för man väljer varandra. Det gör relationen både stark och skör. Häxkamrater och andra kvinnliga nära vänner kan revolutionera ens liv. En riktigt nära kvinnlig vän är en platonsk kärleksaffär; allt intensifieras, allt blir roligare, allt verkar ödesbestämt. Mycket står på spel. Mycket kan gå fel.
Kvinnliga vänskaper uppmuntras inte till den grad de borde. Kvinnor ska traditionellt ha sin fokus på så mycket annat - föda barn, ta hand om barnen, ta hand om männen, ta hand om de sjuka och gamla. Kort sagt, det finns inte mycket nytta med kvinnlig vänskap ur ett patriarkalt perspektivt. Ända från att vi är små får vi veta att den kvinnliga vänskapen är både bedräglig och oviktig. Tyvärr internaliserar många kvinnor dessa åsikter.
I spänningsfältet mellan revolutionerande kvinnliga vänner och inlärda svaga förväntningar ska vi försöka skapa cirklar av kvinnor att leka och arbeta med. Och precis utifrån dessa förutsättningar får vi utgå. Balansera på lina mellan att ge utrymme och hålla nära. Ge, ge och ge mer till den som är osäker, men sätta ner foten då någon vill sluka oss.
Systrarna - genom blodsband och andliga band - är värda alla ansträngningar.
Jag tänkte skriva några rader om Systraskapet. Det är en helt avgörande del för mig, både i häxkonsten och alla andra delar av livet. Det finns som jag ser det ett nästan missbrukat systerskap, eller snarare, missanvänd. Det feministiska systerskapet, som kan uppfattas så att alla kvinnor per automatik ska stå upp för varandra och tycka om varandra. Det är så klart direkt löjligt. Ingen kvinna kommer någonsin att älska alla kvinnor, och alla kvinnor är inte direkt älskvärda. Det finns kvinnor som är mördare och pedofiler, som misshandlar, manipulerar och beter sig allmänt jävligt. Det bör knappast vare sig uppmuntras eller accepteras. Men om man istället ser det feministiska systerskapet på en högst abstrakt nivå tror jag det kan ha sitt syfte. Det räcker med att förstå att alla kvinnor befinner sig i en patriarkal värld och på olika plan påverkas av detta. Om man har detta i bakhuvudet då man bedömmer en kvinna kan mycket räddas. Och mycket förstås. Det räcker långt.
Systerskapet som ligger närmare hjärtat är annorlunda. Det påverkar oss in i hjärteroten och kan vara några av våra viktigaste relationer. Själv har jag den enorma turen att ha två biologiska systrar som jag älskar högt och rent. Det speciella med den biologiska familjen är att de fortsätter vara familj även om man flyr till andra sidan världen. Mina systrar och jag har inte flytt till andra sidan världen, däremot har vi rest dit och vi har gjort det tillsammans i olika konstellationer.
De andliga systrarna är annorlunda för man väljer varandra. Det gör relationen både stark och skör. Häxkamrater och andra kvinnliga nära vänner kan revolutionera ens liv. En riktigt nära kvinnlig vän är en platonsk kärleksaffär; allt intensifieras, allt blir roligare, allt verkar ödesbestämt. Mycket står på spel. Mycket kan gå fel.
Kvinnliga vänskaper uppmuntras inte till den grad de borde. Kvinnor ska traditionellt ha sin fokus på så mycket annat - föda barn, ta hand om barnen, ta hand om männen, ta hand om de sjuka och gamla. Kort sagt, det finns inte mycket nytta med kvinnlig vänskap ur ett patriarkalt perspektivt. Ända från att vi är små får vi veta att den kvinnliga vänskapen är både bedräglig och oviktig. Tyvärr internaliserar många kvinnor dessa åsikter.
I spänningsfältet mellan revolutionerande kvinnliga vänner och inlärda svaga förväntningar ska vi försöka skapa cirklar av kvinnor att leka och arbeta med. Och precis utifrån dessa förutsättningar får vi utgå. Balansera på lina mellan att ge utrymme och hålla nära. Ge, ge och ge mer till den som är osäker, men sätta ner foten då någon vill sluka oss.
Systrarna - genom blodsband och andliga band - är värda alla ansträngningar.
15 januari 2008
Hels måne - en början
Det är halvmåne - Hels måne - en sida ljus, en sida mörk. Precis så balanserat som magi ska vara. Uppbyggande och nedbrytande, från den magiska världen till den var dagliga världen. Och tvärtom.
Ingen balans, ingen häxkonst.
Det är också Skadis och Isens tid. Ett perfekt tillfälle att låta saker komma samman, gå långsamt och värka fram. Frustrerande för många i en jäktad era. Men det är deras förlust. Den som inte har makt över sin tid har inte makt över sitt liv. För den som ändå lider av kyla och mörker är Eld och Vatten bästa element allierade. Tända ljus i massor och varmt vatten i badkaret, med blad och dofter från sommaren. Det lättar, jag lovar.
Jag hade tänkt skriva något om Häxkonst och Cirklar denna vecka.
Det är så självklart att häxor arbetar i cirkeln, egalitärt gentemot både arbetskamrater och krafter. En häxa ser aldrig upp till någon (och helst inte ner heller), men hon ser gärna på, och ibland igenom. I cirklen kan hon hålla kraften och använda efter egen vilja.
Men det finns en annan aspekt av Cirklar. Det är de tillfälliga samarbeten som krävs idag för att föra viktiga frågor framåt. Miljöorganisationer, feministiskt arbete, rättvisefrågor och biståndsfrågor, bland annat. Man behöver inte tycka lika i allt för att stödja vissa frågor tillsammans. Jag tror stenhårt på organisationer som arbetar för göra världen till en vackrare och mer levnadsvänlig plats. Den som inte tycker att "någon gör något", bör ta en titt på alla fantastiska organsiationer och nätverk med deltagare som år efter år oförtrutet arbetar vidare. Eller högst tillfälliga cirklar där massor av människor skriver på listor för att tala om för politiker vad de tycker.
Har detta med häxkonst att göra? Absolut. En häxa utan engagemang är som ett ljus utan veke. En häxa utan vilja att förändra det som är fel är som ett land utan rovdjur - tamt och tandlöst.
Nedan står två absoluta favoritcirklar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och många tillsammans kan åstakomma riktigt, riktigt stora ting.
Naturskyddsföreningen
http://www.snf.se/
Svenska Rovdjurs föreningen
http://www.rovdjur.se/index.html
Väl mött, jag återkommer vid Fullmåne
Ingen balans, ingen häxkonst.
Det är också Skadis och Isens tid. Ett perfekt tillfälle att låta saker komma samman, gå långsamt och värka fram. Frustrerande för många i en jäktad era. Men det är deras förlust. Den som inte har makt över sin tid har inte makt över sitt liv. För den som ändå lider av kyla och mörker är Eld och Vatten bästa element allierade. Tända ljus i massor och varmt vatten i badkaret, med blad och dofter från sommaren. Det lättar, jag lovar.
Jag hade tänkt skriva något om Häxkonst och Cirklar denna vecka.
Det är så självklart att häxor arbetar i cirkeln, egalitärt gentemot både arbetskamrater och krafter. En häxa ser aldrig upp till någon (och helst inte ner heller), men hon ser gärna på, och ibland igenom. I cirklen kan hon hålla kraften och använda efter egen vilja.
Men det finns en annan aspekt av Cirklar. Det är de tillfälliga samarbeten som krävs idag för att föra viktiga frågor framåt. Miljöorganisationer, feministiskt arbete, rättvisefrågor och biståndsfrågor, bland annat. Man behöver inte tycka lika i allt för att stödja vissa frågor tillsammans. Jag tror stenhårt på organisationer som arbetar för göra världen till en vackrare och mer levnadsvänlig plats. Den som inte tycker att "någon gör något", bör ta en titt på alla fantastiska organsiationer och nätverk med deltagare som år efter år oförtrutet arbetar vidare. Eller högst tillfälliga cirklar där massor av människor skriver på listor för att tala om för politiker vad de tycker.
Har detta med häxkonst att göra? Absolut. En häxa utan engagemang är som ett ljus utan veke. En häxa utan vilja att förändra det som är fel är som ett land utan rovdjur - tamt och tandlöst.
Nedan står två absoluta favoritcirklar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och många tillsammans kan åstakomma riktigt, riktigt stora ting.
Naturskyddsföreningen
http://www.snf.se/
Svenska Rovdjurs föreningen
http://www.rovdjur.se/index.html
Väl mött, jag återkommer vid Fullmåne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)