Heavenly creatures

Själskittlande Filmtips - Heavenly creatures.
Kanske såg du den när det begav sig och njöt av den redan - 94. Men jag hade på något sätt lyckats missa denna av Peter Jacksons skapelser, och vill inte att fler än nödvändigt gör samma misstag.
Heavenly creatures handlar om den intensiva vänskapen och förhållandet mellan tonårsflickorna Pauline och Juliet. Med sina starka personligheter och fantasi knyter de band så intensiva att de till slut skrämmer deras familjer. Föräldrarna försöker skilja dem åt, vilket flickorna inte kan tolerera.
Vi dras in i en värld som många av oss känner igen, den som gränsar mellan en verklighet och en annan - den så kallade vanliga verkligheten och den man delar med särskilda själar. Och det där bandet som knyts av den värld jag kan se bara med dig.
Lite kuriosa är att detta var Kate Winslets filmdebut. Se och njut.
Mer info hitta du här.

Ordets makt

Idag använder jag Ordets makt.
Och färgernas makt,
och rörelsens,
och sångens,
och tankarnas,
och känslornas,

kort sagt

jag lever och tar ansvar för vad jag sänder ut.

Vildfnitter genererar mer fnitter

Vill tipsa om denna charmiga, viktiga blogg Vildfnitter. Full av levnadsglädje och en hel del kolkhet. Kolla särskilt in bildspelet - fantastiska teckningar och målningar som lyfter själen. Idag blev jag också glad av kortfilmen Nature by numbers:

http://vildfnitter.wordpress.com/

Älvan i fönstret

Hon tittade på mig genom fönstret. Och jag tittade tillbaks. Om jag haft för bråttom - sprungit vidare mot självutvecklande workshops med duktighetsfanan högt vajjande över mitt huvud - hade jag missat henne. Till och med i ett skyltfönster, fångad för evigt av en konstnär som uppenbarligen tagit sig tiden att titta, till och med där hade jag missat henne. Om jag inte spatserat runt i Drömtiden där det lilla är stort och det stora litet. Länge tittade vi på varandra, hon fångad i ett särskilt ögonblick, statyettens förebild sedan länge någon annanstans.
Jag hade inte en tanke på att gå in i butiken och köpa henne. Det här var inget jag behövde äga. Bara något jag behövde komma ihåg. Så jag tog ett foto. För att påminna mig - och kanske dig - om hennes existens.
Älvan själv och hennes systrar finns överallt där vi minst anar. Om vi tittar. Om vi ibland vandrar runt utan mål men med massor av mening. Hon väntar nyfiket. Tills hon tröttnar och plötsligt är någonannanstans. Det är upp till oss att sträcka oss tillräckligt långt utanför våra ramar för att hitta henne, för att upptäcka, för att se.

Den bästa Tiden

En flod av Tid ligger bakom mig. Sommartid, sommarlov, barndomstid. Och en flod av Tid ligger framför mig. Jag är hemma.

(Klockor i Trädgården där jag bott)

En liten men viktig sväng har jag åkt till Glastonbury Goddess festival, men annars har jag mest varit hemmavid, och ändå känns det som om jag varit ute på en mycket lång resa. Mitt sinne har vilat, jag har stängt av det mesta.

(Fynd från Glstonbury torkar i vinden utanför mitt fönster)

En del av mig trodde att jag skulle skapa mycket under sommaren när jag hade så mycket tid. Men det har jag inte gjort. Åtminstone inte på det sätt där resultatet är synligt och konkret. Mitt sinne har velat sväva än hit och än dit, utan någon styrning och utan prestationskrav.
Av alla saker jag upptäckt i denna flod av tid är att saker kommit till mig med minsta möjliga ansträngning och på de mest oväntade sätt. Som om mina egenutlagda ödestrådar inte gjort annat än väntat på att jag ska stanna upp så att de kan komma ifatt och lägga mina önskningar i mitt knä. Floden har också varit proppfull med Stunder, Samtal, Funderingar, Sittande, Gående och Varande.

(Del av altare på Glastonbury Goddess festival - årets element var Vatten)

Nu har jag haft mina allra första mjukstartsträffar på jobbet, men känner inte att jag kommer att lämna den här kreativa tidsfloden. Den är här för att stanna, parallellt med saker som behöver göras för att hålla livet i god form. Sjöjungfrun har fått smak för Drömtidens hav, men kan ibland gå upp på land för att ordna ett och annat. Som vi alla vet, finns den mänskliga kärleken och relationerna ovanför vattenytan - och dem vill jag inte vara utan. Men H.C Andersen hade fel, en sjöjungfru måste inte gå på knivar eller förlora sin röst för kärleks skull. Med ålderns rätt och lite mod lär vi oss navigera mellan världar.
Jag är hemma. Och jag är åter vid datorn. Nu längtar fingrarna efter att sätt tankar och funderingar på pränt. Jag är hemma. Och bredvid mig flyter Tidsfloden, Drömfloden, Kreativitetsfloden. Må den flyta länge än.