Jag söker något. Jag vet inte vad det är. En del av mig själv som söker sig tillbaka nu när luften kallnar?
Kanske följde hon av kärlek med min Kärlek till hans nya stad och spatserar förundrad på Prags förunderliga gator. Eller är det tolvåringen som galopperar i marginalen letandes en väg in, på Hästen - hennes bästa vän - och med friheten som fana. Eller tonåringen så vild och allvarlig,
med skrivandets längtan tatuerat på sin hud. Tappade jag något, som nu gör sig hörd i tystnaden, bland musiken, i kvällens vattenritualer?
Jag söker något, bland gulnande löv och fallande regn. Ett minne från ett annat liv,
eller en saga jag ännu inte mött?
Jag skulle kunna ringa mina vänner, självlysande, fulla av goda råd och tröst. Men jag behöver inga råd, och ingen tröst. Jag behöver bara hitta ... titta ... rimmar på ...
Är vad om helst en ledtråd?
En särdeles vidunderlig romans, en alldeles ovanligt äventyrlig själ, ett minne av taggar och flortunt papper, en ton som väcker allt. Något är på väg in. Det jag söker.
3 kommentarer:
Du skriver så vackert och lyckas verkliger förmedla känslan av att söka...
Vad fint du skriver...
"Är vad som helst en ledtråd?" Den bär jag med mig... tack
Tack Fina Två.
Skicka en kommentar