Det har varit en lång Hels afton för mig. Liksom för många kamrater har jag förstått. Mörkermåne i Skorpionen följt av Hels afton och hela Underjorden häver sig under våra fötter och talar och talar.
För mig är en högtid aldrig en dag utan en period. Perioden i sin tur är organisk, eftersom olika högtider kräver olika mycket uppmärksamhet olika år. Nu känner jag dock att högtiden släpper sitt grepp och ebbar ut. Det är med viss lättnad. Jag är redo att gå vidare.
Det har varit en bra tid, lugn och stilla. Mest har jag varit alldeles själv. Gått ut och gått, tagit tag i gamla syprojekt och sytt för hand, samlat, tagit vara på och gjort mig av med om vartannat. Det mesta har dock skett under ytan, och jag har inte riktigt ord för vad som hänt. Vet bara att jag vilat, kommunicerat med de döda, med dåtiden och det omedvetna och lämnat mycket bakom mig. Kvar har jag några guldtrådar att väva vidare på. Resten ligger och förmultnar som det ska göra.
Guldtrådarna glimmar trollskt: märgen, det viktigaste, mina heligaste drömmar och innerligaste kreativa projekt. Resten lämnar jag i Hels famn. Hon vet vad det kan användas till.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar