Sunna kör solvagnen och ulven löper bakom henne. Modig står hon och hästarna frustar och springer, snabba hovar slår i luft. Hennes färd avgör vårt liv, vår tillväxt, vår frånväxt, ljuset som kommer och går. Hennes mod avgör om vi lever eller dör. Eller är det bara ordningen som fortgår i alla dagar, planeters rörelser, perfekta mönster som fungerar oberoende av känslor och intentioner. Vagnen kränger och hon ropar till hästarna att skynda för ulven kommer tillfälligt närmare.
Frejas vagn far genom skog och äng. Än snuddar lodjurens mjuka tassar grantopparna, är ängsgräsets blommor. Frejas röda klänning fladdrar i vinden och hon ler brett. Det är inte alla som kan få katter att springa dit man vill.
Vagnens golv rör sig under mina fötter. Vad är detta för varelser som drar min farkost. Djur som hör samman just med mig. Med tungan i mungipan håller jag i tyglarna och håller koll på vägen framför oss. Minsta sten på fel ställe och allt kommer stjälpa. Frihetskänslan är enorm, koncentrationen absolut. Resan fortgår, vet inte om jag skulle kunna stoppa takten nu även om jag ville. Mitt enda jobb är att hålla balansen.
Världsträdet breder ut sig i hela sin prakt. Dess olika världar lyser klara i färg, var och en placerad på sin plats i trädet. Den som kan kartan vet hur man tar sig från en kraft till en annan.
Barnet sitter på mjuka fårskinnsfällar. Innanför ryggen lyser chakrorna klara, var och en på sin plats. En reflektion av världsträdet i varje liten människa. Potentialen för vårt liv och vår gärning medfödda. Den som vet hur krafterna fungerar kan använda dem att både skydda och rikta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar