Det finns något som offras. Frivilligt. En hand lägger ner en lerfigur i mossen, där, svartsjuka och rädsla ristats in. Figuren sjunker, tas emot av marken. Givaren lägger också nötter och kanderat socker till dem som hjälper bära figuren ner till Hon som bor därnere. Så småningom kommer något tillbaka: den gåva som kommer till alla som vågar släppa taget - något annat - något nytt - något spännande.
Det ligger ett paket på bordet. Okänd givare, färgglada band, en guldtråd snurrat runt det glatta papperet. Ingen borde kunnat komma in genom ytterdörren, ingen har någon särskild anledning att ge henne någonting. Ändå ligger den där. En gåva, en present, något oväntat och mycket spännande.
Varje morgon öppnar hon hjärtat mot världen. Tackar jorden, luften, elden, vattnet och isen. Tackar alla sina relationer för vad de är och vad de ger. Hon andas sina tacksägelser ut genom etern och med dem skickar hon visioner om en än vackrare planet, en än mer spännande, skapande och frihetsälskande värld. Och med visionerna skickar hon kärlek, gröna pulser från hjärtat. Det är hennes dagliga gengåvor för allt hon får.
Barnet har rest sig och står, brett mellan benen för balans och med knubbig armar i luften, men icke desto mindre med de sex riktningarna genererande från sin kropp. Hjärtat lyser grönt, balanspunkten där de sex riktningarna möts, den sjunde riktningen. Härifrån kan barnet gå i vilken riktning det önskar, och om hjärtat får fortsätta vara centrum, kommer barnet kunna gå i balans.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar