Jag är som så många nyhedningar förälskad i runor. Jag reser med dem, målar dem, skriver om dem, ristar dem och lever dem. Ibland får jag ryck och lånar böcker om dem för att lära mig mer ......... och blir allt som oftast uttråkad efter ett par ögonblick.
Den envisa könsuppdelningen som många påskriver runorna kletar sig fast, hindrar min mentala rörelsesfär och minskar min glädje. Det talar inte till mig, ringer ingen sanning och utvecklar i allra högsta grad inte min magi. Allt detta "manligt" och "kvinnligt" förefaller mig alltmer meningslöst. Det håller aldrig för minska granskning. Men om jag påpekar det finns det alltid någon som säger "men det handlar inte om faktiska män och kvinnor, utan om energier, vi har alla manligt och kvinnligt i oss".
?
Läs det igen och fundera på vad som egentligen menas med det. Det är ett helt ologiskt cirkelresonemang.
Jag fortsätter att resa med runor, måla runor, sjunga runor och vara runor. Men tills det börjar skrivas böcker om runor utan att de smackas fulla med klistermärken manligt kvinnligt avser jag helt enkelt låta bli att läsa om runor.
2 kommentarer:
Måste få fråga vad det är för böcker du läst som handlar om manliga och kvinnliga runor?
Jag har aldrig mött detta och har aldrig ägnat det en tanke, eftersom för mig är runor runor och jag delar inte upp dem manligt och kvinnlig. För mig bär alla runor de tre krafterna - asar, vaner och thursar - eller - visdom, kärlek och megin. Därför blir jag så nyfiken...
ÖVERALLT. Men jag vill läsa dina böcker där det inte finns med. För just som du beskriver vill jag att det ska vara - så tipsa mig ....... ;) Snart ska jag gå igenom några böcker där det tjatas om det - och se om jag kan ge dig några titlar - men jag har just lämnat tillbaka en bunte till bibblan som jag bidde mäkta irriterad på ........ men dom har jag nog inte titlarna kvar på ...
Skicka en kommentar