Thurs - resan fortsätter

Thurs - Jättarnas runa slår ner som blixten och kräver sin plats utan minsta sofistikering. Här finns gott om genomträngande kraft. Här är några scener från min resa på Thurs:

En väldig storm rasar fram, blixtar far genom himlen, träd knäcks och marken spolas ren. En blixt träffar ett träd och klyver det på mitten. När stormen bedarrat syns den fuktiga myllan där starka vindar och vattenmassor bearbetat den. Det tvådelade trädet är sotigt och blottar sin märg.

En kvinna sitter på huk och föder. Hon har hammaren hos sig. Krystningarna har tagit över hennes kropp och allt hon kan göra är att följa den fruktansvärda stormen som rider hennes kropp. Men det följer liv på den stormen, ett huvud är på väg att tränga ut mellan hennes ben, ett alldeles eget liv, en varelse i sin egen rätt. Hon vrålar och krystar en sista gång innan livet kräver sin plats i blod och vätska.

Jättar går fram genom landskapet. I deras spår ändras själva landskapet. Berg spricker, landmassor höjs och sjunker, träd faller som tändstickor. I ett jättelikt fotspår börjar vatten sippra in. Här bildas med tiden en sjö, ett rikt ekosystem av grodor, fiskar, alger och näckrosor. Så vacker är just denna sjö att själva sjörået väljer att bo här. På kvällarna kan du se henne dansa över vattenytan och kanske - om du lyssnar riktigt noga - höra henne sjunga om både jättar och sjörosor.