Trådar

Idag har jag många trådar som flätar sig i mitt huvud. Men ha tålamod, jag kommer att binda ihop dem på slutet,

Tråd ett: Jag älskar B-äventyrs serier. Det finns något med det opretentiösa svängadet med klichéer som tilltalar mig - för visst behöver vi sagor om obrottslig vänskap, äventyr, hjältemod, människor och gudar. Min absoluta favorit är Xena - the warrior princess, och dess sex säsonger plöjs igenom med jämna mellanrum. Precis som så många kvinnor hungrar jag efter kvinnor som slåss, älskar, rider över fält och berg, med kompromisslös dedikering till att skydda de svaga och varandra.

Tråd två: Jag har blivit påmind om de senaste dagarna - inte en utan många gånger - hur många kvinnor kämpar med sina gränser och med sin vrede. Kvinnor som är sårade och fly förbannade men ändå vrider och vänder på sin förmenta förståelse över situationen. Jag tror det är en kollektiv skada på det kvinnliga psyket som beror på överdrivet fokus på omhändertagande drag, men också brist på mytiska och verkliga förebilder som kickar häck och svingar vapen. I den symboliska världen står inte en kvinna med båge på ryggen för att vi bokstavligt ska ut och meja ner andra. Det står för vår förmåga att sätta och skydda våra gränser, vår rätt att vid lämpliga tillfällen tillåta den heliga vreden och säga "Nu räcker det", utan att darra på rösten.

Tråd tre: I söndags hade jag svartmånekväll hemma hos mig (några dagar tidigt) som dedikerades till Valkyriorna. För mig är de fornnordiska väsen som gärna agerar guider och leder oss mot vårt större och sannare jag. De är också starkt beskyddande väsen. Nåde den som går över våra själsgränser och skadar oss eller det vi tror på. De hjälper oss behålla en etisk hållning utan att be om ursäkt och att försvara även dem som inte kan försvara sig själva. Utan att förstå så fruktansvärt mycket och utan att be om ursäkt. Vi kan visst förstå, men vi kan ändå säga "hit men inte längre".

Valkyriorna är krigande kvinnor, de påminner oss om systerskap och fara som övervinns. För vi gör det hela tiden - kämpar och övervinner faror - men världen är vag och brister i erkännande och vi har mycket få bilder att relatera till. Så till mina kämpande systrar - och bröder - i Väven vill jag tillägna detta klipp på Valkyriorna, så som de framställs i Xena, i ett av mina favoritavsnitt - The Rheingold.