Runskola - Urrunan, en förklaring

Urrunan är begynnelsen. Potentialen innan skapelseakten. När vi går genom Urrunans port kan vi hamna i Ginnungagap där Ingentinget befinner sig. Detta ingenting är all plats mellan atomerna, tankarna, känslorna och vågorna. Det är inte tomt utan fullt av energitrådar redo att bli form . Men det är ett ingenting i bemärkelsen att yttre och inre krav inte finns här. De har helt enkelt inte skapats än, När vi är i ingenting är vi därför befriade från samhälleliga och kulturella begränsningar och inprogrammeringar. Häxkonsten handlar till stor del om att avprogrammera sig. Att upptäcka och skala bort oönskade lager. Det som blir kvar är vår individuella kärna som är så mycket oss själva vi klarar av att vara.

Ginnungapet är också kitteln, en potent soppa av energier redo att manifestera sig. Urrunan innehåller därmed spänningsfältet mellan möjligheten att förutsättningslöst börja om från början och potentialen att skapa det vi vill skapa.

Runan frågar oss följande. Om du kunde börja om utan krav och begränsningar, vad skulle du göra då? Vad skulle du skapa, vilken stig skulle du slå in på? Runan säger att vi befinner oss på en plats där vi kan börja om, kanske inte inom alla områden, men inom något område. Om vi är uppmärksamma kan vi ställa oss utanför vissa sammanhang och skapa något helt nytt.

Runan frågar också vart vi hittar vår urkraft, vår kittel av kokande energi. För såväl hedningar som andra kan det handla om en grupp människor som ger dig den utgångspunkt du behöver. En grupp som i sina möten skapar den där kitteln av potential. Om så är fallet, prioritera denna grupp. De kommer inte att finnas i evighet, och troligen är du själv del av gruppens fungerande magi.

Runan hör samman med rotchakrat, vår bindning till jorden och våra primära överlevnadsimpulser. För kvinnor sitter kraftpotentialen som representeras av runan i livmodern. I LivModern finns livsträdet och alla världars energier samlade. Stå fri, börja på nytt och skapa det du vill skapa.

(Gate of nothingness by deviantart)

In i lugnet

Ingen lust att ta del av allt som pågår? Trött på interaktiva medier och kanske till och med människor som pratar för mycket? Det är hösten, Hel som drar dig i tröjärmen, eller bara själen som kallar inåt. Stäng av, gå hem och dra täcket över huvudet. Det är helt ok.

Visste du att det är bevisat att stressade människor tar mindre välgrundade - och därmed ofta sämre - beslut än människor som inte är stressade? Sug på den och begrunda detta nästa gång du ser en politiker, näringslivsrepresentant eller journalist flänga fram mellan det ena och det andra. Förmågan att påverka tusen och tusen liv och med all säkerhet tagandes mindre välgrundade beslut.

Många av oss påverkar kanske mest oss själva, vår familj, våra vänner och våra kollegor. Det är också väl värt att vila ut sig för. Av omtänksamhet mot oss själva och vår omgivning. För inte vill vi ta taskigt grundade beslut därför att vi inte tog den tid vi behövde att varva ner.

Stäng av det som krävs, stäng ner det som krävs, klappa katten, sjunk ner i fåtöljen, i sängen, på golvet, drick te, sätt på musiken och verkligen lyssna, läs en bok eller låt den sjunka ner i knät, titta på din favoritserie, lämna kalenderns lediga dagar just lediga så långt du kan. Om det är vad du behöver, om det är vad som krävs.

Urrunan - (dröm) resan tar sin början

Jag ser LivModern. Dess blodkärl grenar ut sig i ett träd av potentiell näring, ett LivsTräd av blod, av kraft, av livsursprung. Härifrån har vi alla druckit - närt oss och vuxit. Bilden fokuserar in på rötterna på Livsträdet. Det är nu ett träd med bark och sav. På rötterna placeras en väldig klöv. Jag faller in i mörkret mellan rötterna.

Från mörker till mörker faller jag, rakt in i Ginnungagap. Så tät är potentialen, så många norrskens trådar som väntar på att få bli form, att vävas till mönster. Audhumblas andetag rullar genom rymden, fram och tillbaka som tidvatten. Hennes mjuka mule fladdrar och hon drömmer - drömmer fram världen.

Ginnungagapet är nu en rund pöl, en brunn eller innehållet i en kittel. Runtom sitter nio kvinnor med sjalar i olika färger över huvudet och tittar ner i gapet. Fokuserar på det och skapar virvlar därnere. Vadhelst de bestämmer sig för att skapa börjar här. Vadhelst som börjar kan skapas här. Begynnelse och skapelse, skapande och ursprung, sprunget ur, i början, i urtid, i Skapelsen.

(Ginnungagap av Savato Deviantart)

Runskola - betydelser i korthet

När man bär runorna inom sig kommer de att påverka kroppen, sinnet och därigenom även omgivningen. Det kan därför vara bra att tänka efter innan man väljer att bära vissa runor. Den som vill tar dem såklart i tur och ordning och hoppas på det bästa. Men den som har många saker att ta hänsyn till i sin omgivning kanske vill fundera över vilken som passar vid vilket tillfälle. Om du till exempel ska på en anställningsintervju så rekommenderar jag inte att du bär på Hagelrunans potentiellt destruktiva energier.

Nästan alla böcker om runor har en beskrivning av runorna med några sammanfattande ledord. Om man använder dessa på rätt sätt är de ett bra sätt att förstå grundpotentialen. De är till för nybörjarhjälp, men skapar inte någon djupare förståelse. Den djupare förståelsen kommer efter långt arbete. Här följer en kort förklaring till vilken potential och vilka krafter runorna bär, så att du inte ställer till det för dig :

Urrunan - begynnelse, ursprung, styrka, hälsa
Jättarnas runa (Thurs) - nedbrytande kraft, transformation, olyckor
Asarnas runa - (Ass) kommunikation, ande, visdom
Vagnsrunan - (Reid) resor, ordning, byte av inriktning
Fackelrunan - (Ken) inre eld, inspiration, kreativitet
Gåvorunan - (Gifu) gåvor, giftermål, utbyte
Glädjerunan - (Wynja) harmoni, sinnlighet, firande
Hagelrunan - (Hagal) plötsligt sammanbrott, förändring,
Nödrunan - (Naud) nödvändighet, svårigheter, öde
Årsrunan - (Jara) årets växlingar, växande, skörd
Klipprunan - (Petra) mineraler, hemligheter, initiering,
Idegransrunan (Eoh) växter, seghet, Skuggan
Älgrunan (Algiz) djur, beskydd, fylgjor
Solrunan - framgång, energi, lycka
Tyrs runa - andlige krigaren, rättvisa, offer
Björkrunan - (Bjarka) närande, Moder Jord, skönhet
Hästrunan - (Eh) kommunikation, förflyttning, partnerskap
Människorunan (Madr) människa, etik, balans
Sjörunan - (Lagu) vatten, emotioner, flöde
Ings runa - sexualitet, natur, skapande
Odalrunan - hem, landet vi bor på, förfäder och förmödrar
Dagasrunan - (Dagaz) pånyttfödelse, ljus transformation,
Färunan - (Feh) rikedom, välstånd, fullbordan

Bär runorna med respekt och vet att de påverkar dig. Låt gärna tidsperspektivet komma fram organiskt. Vissa runor vibrerar långsamt och andra fort. En runa måste få tala till dig under många dagar och en annan kan snabbt kommunicera vad de står för. Låt intuitionen leda dig rätt, och lyssna noga.

Runskola - att skriva ner

För sju - åtta år sedan gjorde jag trumresor på var och en av de tjugofyra runorna (mer om hur man kan göra dessa trumresor längre fram). Jag skrev nogsamt ner dem i Svarta boken (Svarta boken är egentligen en mängd böcker inklädda i svart tyg där jag skriver ner alla magiska och hedniska upplevelser jag vill komma ihåg). Det var ett tag sen jag läste om dessa resor och jag tror jag ska vänta med att titta på dem ett tag till. Jag minns att de handlade mycket om hur man använder vissa runor att göra sig av med saker man är färdig med och som hindrar ens utveckling. Det handlade också mycket om hur man använder andra runor för att fylla på energi, kärlek och trygghet. Det var vad jag allra mest behövde veta då. Runorna kan användas till olika transformativa processer för att förändra vårt liv till det bättre, såväl inom som utom.

Att skriva ner sina upplevelser är till stor hjälp. Vi tror ofta att vi kommer ihåg mer än vi gör. Dessutom kommer våra kunskaper utvecklas med tiden och att kunna följa denna utveckling säger mycket om vart vi befinner oss och vart vi är på väg. Så skriv efter hand du bär runorna inom dig och reser på dem.

Nu vill jag göra dessa resor på nytt. Det ska bli roligt att se vad runorna vill lära mig denna gång. Idag har jag en helt annan livssituation, och har också lärt mig mer om vad runorna står för. I efterhand tänker jag jämföra med de tidigare resorna och se vad som skiljer och vad som är samma. Följ med och res med mig!

Runskola - att bära runorna inom sig

När vi närmar oss runorna söker vi komma in i deras djupare lager. På samma sätt som vi dyker ner i vårt undermedvetna när vi drömmer. Ibland drömmer vi om sjöar – våra egna känslor – ibland om hav – känslorna på en kollektiv nivå. Vi söker finna en mening med runorna som är såväl vår egen och som vi delar med andra. Ofta tvinnas dessa trådar om varandra för vi är människor och delar både vår samtid och vår historia.

Det allra viktigaste i sökandet är att hålla sinnet så rent och vidöppet som möjligt.

Ett sätt att arbeta är att bära runorna med sig. Välj vilken runa du vill börja arbeta med. Om du arbetar med Utharken och vill börja från början är det Urrunan som är begynnelsen på din färd. Intentionen är allt i magiskt arbete. När du bestämt dig för att bära Urrunan med dig har du redan startat det magiska arbetet. Det kan dock vara till hjälp att visualisera – föreställa dig – runans form någonstans i kroppen. Intiutivt vet du vart du ska placera den. Urrunan vill troligen bo i rot eller navelchakrat, hos en kvinna mer specifikt i LivModern. Bestäm också en tidpunkt för hur länge den ska sitta där: en vecka, en dag, en timme.

Notera allt som händer under den tid du låter runan sitta i din kropp. Det är naturligtvis lättare om du gör saker som inte kräver hela din mentala uppmärksamhet: som promenera, springa, diska, dansa eller gräva i jorden.

Runan kommer att tala till dig på alla möjliga sätt. Uppmärksamma känslor och vibrationer, händelser och synkroniteter. Känn också efter vad kroppen säger: är den lätt eller tung, rastlös eller lugn? Det kan dyka upp inre bilder till synes från ingenstans, ord och till och med sånger. Ta vara på och lägg på minnet. Skriv gärna upp, eller teckna och måla. Men analysera inte under tiden utan vänta med slutsatserna.

När din utsatta tid är över är det viktigt att du med din intention förflyttar runan ur din kropp. Visualisera gärna hur den lämnar dig och upplöses. Anteckna klart. När du har all information framför dig kan du börja fundera på vad den betyder. När du inte tycker dig kunna få ut mer av dina upplevelser – jämför gärna med andras tolkningar av runor. Det är alltid roligt att se hur mycket som stämmer överens.

Runskola - en introduktion

Runorna är manifestationer av allt som är och har varit. Det är därför inte särskilt konstigt att våra tolkningar kommer att skilja sig från varandra. Det kan vara till hjälp att se runorna som former med lager och lager av information och kraft. Tolkningar från förr ligger i ett kulturspecifikt lager, moderna tolkningar i ett kutlurspecifikt lager. Det är därmed meningslöst att tala om sanning eller inte gällande runor (däremot går det såklart bra att tala om historisk korrekthet). Men precis som i all magiska system finns ofta en samsyn skapad av många individers sökande efter runornas mening. Detta blir en sorts generaliserad bild av varje runa som är bra att känna till. Hagelrunan innebär för det mesta en stor och ibland dramatisk transformation, det är en runa associerad med Hel och Fru Holle i underjorden. Vi får en del att bita i när gamla mönster ska skalas av. Under det att Dagasrunan ofta innebär en ljus, lättsam och skön transformation mot större förståelse, klarsyn och skönhet.
Den som verkligen vill skapa en förståelse för runorna måste göra sin egen resa och finna sin egen skärva av mening. Denna skärva är vad du behöver veta just nu, hur du kan arbeta med runorna individuellt och utvecklas tillsammans med dem. Under dessa resor får vi ofta glimtar av en kombination mellan generella tolkningar och vår egen unika vinkel. Det är precis som det ska vara.
Läs gärna om runor. Men mycket viktigare är att skapa din egen relation till dem. Snart ska jag skriva om hur dessa resor kan gå till. De är spännande att utföra och inte särskilt svåra. Runorna vibrerar av information och kraft. Finn din egen skärva och bidra till vår kollektiva kunskap.

Nya kamrater bland länkade bloggar

Två nya strålande bloggar har lagts till under vänner och bekanta - av kvinnor som jag haft nöjet att ha med i vår svartmånecirkel. Den ena en ny bekantskap, den andra snart vad man kan kalla en "gammal" Vän. Fina kvinnor som filosoferar om livet, och det magiska i det stora och lilla kan i mina ögon aldrig bli fel:

http://yogahaxan.blogg.se/

http://lillafalkogas.blogspot.com/


Bilder från Deviant art (Bikram yoga av LeoCastillo
och falcon's eye av Navanna)

Rena runor

Jag är som så många nyhedningar förälskad i runor. Jag reser med dem, målar dem, skriver om dem, ristar dem och lever dem. Ibland får jag ryck och lånar böcker om dem för att lära mig mer ......... och blir allt som oftast uttråkad efter ett par ögonblick.

Den envisa könsuppdelningen som många påskriver runorna kletar sig fast, hindrar min mentala rörelsesfär och minskar min glädje. Det talar inte till mig, ringer ingen sanning och utvecklar i allra högsta grad inte min magi. Allt detta "manligt" och "kvinnligt" förefaller mig alltmer meningslöst. Det håller aldrig för minska granskning. Men om jag påpekar det finns det alltid någon som säger "men det handlar inte om faktiska män och kvinnor, utan om energier, vi har alla manligt och kvinnligt i oss".

?

Läs det igen och fundera på vad som egentligen menas med det. Det är ett helt ologiskt cirkelresonemang.

Jag fortsätter att resa med runor, måla runor, sjunga runor och vara runor. Men tills det börjar skrivas böcker om runor utan att de smackas fulla med klistermärken manligt kvinnligt avser jag helt enkelt låta bli att läsa om runor.

Språkets melodi

Jag har länge velat lära mig spanska. Jag har försökt - inte en, inte två, utan tre gånger, utan att det riktigt har fastnat. I höstens känsla av att allt är möjligt och det finns tid för vad vi än vill, plockade jag hem klassisk Spansk språkkurs på skiva och en bok för snäppet över nybörjare.

Det finns sorg här. Kanske över resor som inte blev av, utbildningar jag aldrig läste, eller kanske, kanske över att jag inte var sådär brilliant och begåvad som jag önskade vara. Jag hejdar mig vid rörelsen mot skolböckerna, mot Spansk språkkurs Grund - lyssna härma lär

Jag var aldrig en av de där eleverna som kammade in femmor utan att knappast öppna böckerna. Det finns alltid en eller ett par i varje klass. Under det att jag slet mig blodig för att böja verben, komma ihåg floderna, förstå poängen med varför vi skulle lära oss just detta, och detta. Men jag kunde andra saker. Jag ifrågasatte inlärningsmetoder, läroutbud och skolans prioriteringar långt innan jag kunde stava till maktanalys och tolkningsföreträde. Det ställde till mer problem än det gav fördelar. Och trots att jag med tiden förstått att jag var inne på något viktigt har jag någonstans närt drömmen om att vara fem, eller sex eller sjuspråkig och glida runt i världen med mitt knivskarpa intellekt i pressad kostym och bara vara ... djävligt lyckad. Icke ifrågasättbar. Ovanför pöbeln av slitvargar.

Men jag är en slitvarg. Så jag hejdar mig. Och undrar varför jag vill lära mig - och på vems villkor?

Sen klappar jag den snart 40-åriga kvinnan på kinden och ger ett heligt löfte. Den här gången lär jag mig av den viktigaste anledningen. Utifrån min kärlek till språket, till kommunikationen, till människans underbara förmåga att skapa melodier av ord - mening och förståelse av poesi och adjektiv. Den här gången ska jag börja med att lyssna - helt förutsättningslöst - på de vackraste representanterna för Spanskan, dom som har melodin och poesin i blodet. Jag lyssnar på Lhasa, och på hennes systrar och bröder. För att jag vill, och kan, och inte av någon annan anledning.

Höstens konstnärliga ådra

Jag gör kollage - vardagsrumsgolvet är fullt av bilder och jag klipper, passar ihop, väljer och vrakar, klipper bort och slänger överblivna bitar. Länge tänkte jag mina kollage som en sorts icke-konst. Det var inte mina målningar, mina foton, mina texter jag använde - utan andras. Men jag tycker om att klippa ut bilder, spara broschyrer, använda gamla fina we'moon kalendrar, för annars blir ju bilderna bara liggande. Nu får det nytt liv, ett nytt sammanhang, som kanske betyder något. Och ju mer jag tänker på hur det är att hålla ögonen öppna, samla in, sätta samman, skapa sammanhang ... desto mer tänker jag att det kanske är en sorts konst ändå. Det är hur som helst en kreativ handling. Som passar den rådande högtiden.
För vad passar bättre till Höstdagjämningen än att glädjas åt över vad vi samlat ihop, sätta in det i meningsfulla sammanhang och kassera resten. Jag har absolut ingenting inplanerat denna högtid, annat än att umgås med mig själv och Nornorna, städa, skapa och lyssna. Redan ser jag vissa saker klarare, och jag fylls av lättnad. Jag behöver inte göra så, jag kan göra så istället ... ödet breder ut sig framför mina ögon, ödet jag själv skapar. Som kollage av de finaste och mest intressanta bilderna jag hittat.

Jag söker något

Jag söker något. Jag vet inte vad det är. En del av mig själv som söker sig tillbaka nu när luften kallnar?
Kanske följde hon av kärlek med min Kärlek till hans nya stad och spatserar förundrad på Prags förunderliga gator. Eller är det tolvåringen som galopperar i marginalen letandes en väg in, på Hästen - hennes bästa vän - och med friheten som fana. Eller tonåringen så vild och allvarlig,
med skrivandets längtan tatuerat på sin hud. Tappade jag något, som nu gör sig hörd i tystnaden, bland musiken, i kvällens vattenritualer?
Jag söker något, bland gulnande löv och fallande regn. Ett minne från ett annat liv,
eller en saga jag ännu inte mött?
Jag skulle kunna ringa mina vänner, självlysande, fulla av goda råd och tröst. Men jag behöver inga råd, och ingen tröst. Jag behöver bara hitta ... titta ... rimmar på ...
Är vad om helst en ledtråd?

En särdeles vidunderlig romans, en alldeles ovanligt äventyrlig själ, ett minne av taggar och flortunt papper, en ton som väcker allt. Något är på väg in. Det jag söker.

In i hösten, in i ensamheten, in i berättelserna

Ibland förändrar sig grundförutsättningarna för vårt liv och vi hänger med: stöttar, plockar, slipar, packar ihop, pratar, planerar, skickar brev och sorterar. Sen finns det inte så många lådor kvar, eller behov att fylla, eller ens jobb att göra. Köksgolvet är vackert körsbärsrött, det hänger små buntar med örter i taket och lådorna står på vinden. Min sambo är på plats i sin nya skola, min bästa vän har hälsat på och åkt, min familj är påhälsad och trygg. Först kände jag mig ensam. Sen insåg jag ett sugande behov att få vara just ensam.
Det är någonting med hösten som förstorar det där behovet av att få gå in i en tyngre värld, kanske en större värld, men en värld utan för mycket prat och påtryckningar. En värld fylld av fuktig mylla och mångfaldens berättelser.
Jag minns när jag som yngre hängde över böcker, frotterade mig i dem, bar dem med mig när jag åt, badade, åkte buss och fikade, alltid i berättelsens värld. Gärna i de långa, vindlande berättelserna som fortsätter i ständigt nya delar. Någonstans på vägen dök också de intelligenta och fantastiska tv-serierna upp, med en kvalité som andades nytänkande och fördjupning.
Ofta kom lusten att skriva egna berättelser parallellt, som om de växer ur samma fåra, viljan att berätta och bli berättad för.
Nu är jag där: med lusten att berätta och bli berättad för. Och jag behöver inspirationen att gå djupare, hjälpen att knäcka dom där tankeäggen som ligger under huden och väntar. Men jag har plöjt dom tv-serier som intresserar mig, läst mina favoritförfattare och har inte nys om någon särskild film jag vill se. För det är känsligt. Fel berättelser skapar enbart leda och den djupa ensamheten blir grå och desperat.
Någonting i luften påminde mig om Six feet under, en tv-serie som uppslukade mig under en tid då livet var tungt. Den dysfunktionella Californiska familjen av begravnings-entreprenörer var precis den motvikt jag behövde till min egen låsta livssituation. Sinnessjukdom, livsångest och närhet till döden var manna för mitt slitna psyke. Precis nu, när livet är rikt, men behovet av djup och ro drar i mig ville jag prova serien igen. Efter ett avsnitt inser jag att det är helt rätt i tiden. Det här är den berättelse jag behöver - jag frotterar mig i den och hoppas att den ska stödja mig i vägen mot mina egna berättelser. En historia vilar mot en annans. Ett berättande sjuder i det skarpa ljuset av den första riktigt intelligenta tv-serien.

Camelot i våra hjärtan

Är lite förvånad över att jag sväljer Camelot serien 2011 med hull och hår redan efter att ha sett ett avsnitt. Här finns ingen gråskäggig Merlin, Morgaine är klassiskt ond och skådespelarna är alltför snygga för sitt eget bästa. Men här finns intensitet, inspirerande design, landskapen i våra hjärtan och ett finurligt användande av Camelot-mytologin. Det här blir en av höstens mysstunds serier.
Mer info. finns här på IMBD.

(Bilden - svenskättade bedövande vackra Eva Green som Morgaine)

Grön ekonomi - från september till februari

Ibland gör man saker man trodde var personliga och ser snabbt att det på intet sätt är kopplat enbart till Mig utan grenar sig ut i mycket större sammanhang. Det började med att jag ville spara pengar mot ett särskilt mål. Snart insåg jag dock att sparandet inte var mitt grundläggande incitament utan att jag ville experimentera med mer grundläggande livsförändringar. Förändringar som vävs samman med det kommande hållbara samhälle vi måste skapa som mänskligt kollektiv. Snart var jag - återigen – i ringlande funderingar kring vårt oljeberoende, ohållbara miljöslit, gnisslande arbetslöshet, människans så kallade tidsbrist, men också funderingar kring gröna, kreativa lösningar.

Feministerna lärde oss att det personliga är politiskt. Det är mer sant än någonsin, inom alla samhällsområden vi kan tänka oss. Och under det jag funderar vidare på vårt ömsesidiga beroende och vår individuella påverkan på samhället vi lever i har jag gjort upp en sexmånaders plan för grön, hållbar personlig ekonomi, som är direkt kopplad till grön, hållbar samhällsekonomi. Här är min handlingsplan för minskad konsumtion och ett grönt, rikt liv.

Vad får jag handla:

Kläder – Inga

Saker – Inga, om inte behövliga föremål går sönder

Mat – Behöver man. Hemmalagat från grunden för det mesta. Se även till att ta vara på sådant som blivit liggandes i skafferi och frys

Övriga förbrukningsvaror – Det som tagit slut kan fyllas på. Stearinljus och aromoljor tillhör nödvändiga förbrukningsvaror i en häxas liv

Resor och nöjen – Kortare resor till vänner och familj går bra. Presenter kan köpas, men hemmagjort är bäst. Fika, en öl eller ett glas vin ute mellan varven går bra.

Göra istället:

Kläder och smycken – Sy, laga och skapa av det som redan finns i hemmet. Klipp sönder, sy ihop, måla på, gör galna konstplagg och vidunderliga smycken.

Mat – Ut i markerna och samla när tillfälle ges. Laga hemma - ren billig mat - mycket vegetariskt: soppor, grytor, risottos, nudlar, sallader … Ta vara på allt.

Nöjen – Häxcirklar, ceremonier, månvandringar, trumresor och sagomöten. Måla, skriv, häng på biblioteket, läs böcker. Gå, spring, cykla och dansa. Umgås, lyssna, titta, existera.

Övrigt stöd för grönt och hållbart liv

Idka byteshandel – med kamrater som är intresserade. Utnyttja eventuellt också arrangemang som klädbyten och plantbyten

Utrensning – rensa efterhand ut lådorna, hörnen och kartongerna som fortfarande är röriga, använd det som går, skänk bort och återvinn resten

Städa till största del helt naturligt med citron, bikarbonat och salt. Billigare och grönare

Andras överblivna - Använd (och ta reda fler) organisationer och sajter som Bortskänkes, Fruktförmedlingen mm där man kan dela och/eller ta vara på andras överflöd

Äppel, päppel, pirum

Vi har ett litet äppelträd på gården som ger massor av äpplen, men eftersom vi inte är helt haj på vad man gör med de söta odjur som gillar äpplena är nästan varje frukt maskbitet. Det gör väl inte mycket i sig, förutom att det kräver att man tar hand om äpplena snabbt, skär bort det dåliga och gör något gott av det braiga. Men jag har inte varit helt sugen på att ställa mig och göra äppelkräm i mängder mitt i jobbstart och andra saker som pågår.
Var ute i fina marker och letade svamp med fin magisyster. Massor av svamp hittade vi, men ingen vi visste om det gick att äta. Det mesta såg ut som landade alienskepp, sköna men potentiellt farliga. Däremot hade vi en Vandring - rakt in i Naturens drömland med alla dess symboler och tecken. Vid fikadags lärde mig Syster att man kan skära ner äpplen i skivor och frysa in dem, för att sen plocka fram en påse i taget för paj eller annat äppligt.
Så nu sitter jag och rensar och skär. Många påsar blir det och glad kommer jag att vara då jag plockar fram dem. Men gladast av allt är jag att frukten inte ligger och ruttnar.
Tittade lite på Trädgårdsdags under tiden. Där lär jag mig att basilika är inte värt att torka, utan mest smak sparas vid infrysning. Och jag som precis klippt en hel bunte och var på väg att hänga upp den i knippen. Istället river jag bladen och in i frysen. Så kan jag plocka fram det gröna när det är som kallast.
Jag får veta det jag behöver när jag behöver det. Jag får det jag behöver och mer. Och jag är alltmer rädd om alla Moderns varelser. Den gröna energin regerar.
(bild från deviant art - se här)

Att skriva blogg

Fastnade ...i bloggskrivandet ... igen. Och dansar inte alls, utan sitter alldeles stilla med lager av kjolar i knät. Och funderar.
Kan inte riktigt bestämma mig för, vad en Häxdans är idag.
Tänker att jag borde skriva om vad jag tycker om sånt som händer ... lite analytiskt, lite medvetet, lite med i vetandet.
Men jag är så oerhört trött på åsiktsmaskiner. Överallt dräller det av tvärsäkra tyckare i alla läger. Till synes självständiga, men oftast bara alltför begränsade av den gyllene bur de valt att gå in i, av behovet av den som delar ut godbitar för ett duktigt kacklande.
Tänker att jag kanske skulle släppa lös den där smått poetiska ådran, hon som gillar att bygga bilder av språket och vränga ord utochin ... men jag är ganska trött på henne också ärligt talat - det pretentiösa stycket.
Tänkte att jag känner mig så inspirerad av filmer, bilder och musik och skulle kunna dela av mig av det jag får ta del av hela dagarna ... men om man har en blogg bör man väl skriva något själv, inte bara vältra sig i vad andra gör?
Häromdagen pratade jag om min kreativitet på ett bekymrat sätt och en-Klok-en, som satt och drack te i mitt kök och lyssnade sa,
- Kan du inte bara göra det som du känner för?
...
...
...
hrm ... jo men visst

Heavenly creatures

Själskittlande Filmtips - Heavenly creatures.
Kanske såg du den när det begav sig och njöt av den redan - 94. Men jag hade på något sätt lyckats missa denna av Peter Jacksons skapelser, och vill inte att fler än nödvändigt gör samma misstag.
Heavenly creatures handlar om den intensiva vänskapen och förhållandet mellan tonårsflickorna Pauline och Juliet. Med sina starka personligheter och fantasi knyter de band så intensiva att de till slut skrämmer deras familjer. Föräldrarna försöker skilja dem åt, vilket flickorna inte kan tolerera.
Vi dras in i en värld som många av oss känner igen, den som gränsar mellan en verklighet och en annan - den så kallade vanliga verkligheten och den man delar med särskilda själar. Och det där bandet som knyts av den värld jag kan se bara med dig.
Lite kuriosa är att detta var Kate Winslets filmdebut. Se och njut.
Mer info hitta du här.

Ordets makt

Idag använder jag Ordets makt.
Och färgernas makt,
och rörelsens,
och sångens,
och tankarnas,
och känslornas,

kort sagt

jag lever och tar ansvar för vad jag sänder ut.

Vildfnitter genererar mer fnitter

Vill tipsa om denna charmiga, viktiga blogg Vildfnitter. Full av levnadsglädje och en hel del kolkhet. Kolla särskilt in bildspelet - fantastiska teckningar och målningar som lyfter själen. Idag blev jag också glad av kortfilmen Nature by numbers:

http://vildfnitter.wordpress.com/

Älvan i fönstret

Hon tittade på mig genom fönstret. Och jag tittade tillbaks. Om jag haft för bråttom - sprungit vidare mot självutvecklande workshops med duktighetsfanan högt vajjande över mitt huvud - hade jag missat henne. Till och med i ett skyltfönster, fångad för evigt av en konstnär som uppenbarligen tagit sig tiden att titta, till och med där hade jag missat henne. Om jag inte spatserat runt i Drömtiden där det lilla är stort och det stora litet. Länge tittade vi på varandra, hon fångad i ett särskilt ögonblick, statyettens förebild sedan länge någon annanstans.
Jag hade inte en tanke på att gå in i butiken och köpa henne. Det här var inget jag behövde äga. Bara något jag behövde komma ihåg. Så jag tog ett foto. För att påminna mig - och kanske dig - om hennes existens.
Älvan själv och hennes systrar finns överallt där vi minst anar. Om vi tittar. Om vi ibland vandrar runt utan mål men med massor av mening. Hon väntar nyfiket. Tills hon tröttnar och plötsligt är någonannanstans. Det är upp till oss att sträcka oss tillräckligt långt utanför våra ramar för att hitta henne, för att upptäcka, för att se.

Den bästa Tiden

En flod av Tid ligger bakom mig. Sommartid, sommarlov, barndomstid. Och en flod av Tid ligger framför mig. Jag är hemma.

(Klockor i Trädgården där jag bott)

En liten men viktig sväng har jag åkt till Glastonbury Goddess festival, men annars har jag mest varit hemmavid, och ändå känns det som om jag varit ute på en mycket lång resa. Mitt sinne har vilat, jag har stängt av det mesta.

(Fynd från Glstonbury torkar i vinden utanför mitt fönster)

En del av mig trodde att jag skulle skapa mycket under sommaren när jag hade så mycket tid. Men det har jag inte gjort. Åtminstone inte på det sätt där resultatet är synligt och konkret. Mitt sinne har velat sväva än hit och än dit, utan någon styrning och utan prestationskrav.
Av alla saker jag upptäckt i denna flod av tid är att saker kommit till mig med minsta möjliga ansträngning och på de mest oväntade sätt. Som om mina egenutlagda ödestrådar inte gjort annat än väntat på att jag ska stanna upp så att de kan komma ifatt och lägga mina önskningar i mitt knä. Floden har också varit proppfull med Stunder, Samtal, Funderingar, Sittande, Gående och Varande.

(Del av altare på Glastonbury Goddess festival - årets element var Vatten)

Nu har jag haft mina allra första mjukstartsträffar på jobbet, men känner inte att jag kommer att lämna den här kreativa tidsfloden. Den är här för att stanna, parallellt med saker som behöver göras för att hålla livet i god form. Sjöjungfrun har fått smak för Drömtidens hav, men kan ibland gå upp på land för att ordna ett och annat. Som vi alla vet, finns den mänskliga kärleken och relationerna ovanför vattenytan - och dem vill jag inte vara utan. Men H.C Andersen hade fel, en sjöjungfru måste inte gå på knivar eller förlora sin röst för kärleks skull. Med ålderns rätt och lite mod lär vi oss navigera mellan världar.
Jag är hemma. Och jag är åter vid datorn. Nu längtar fingrarna efter att sätt tankar och funderingar på pränt. Jag är hemma. Och bredvid mig flyter Tidsfloden, Drömfloden, Kreativitetsfloden. Må den flyta länge än.

Sommar sommar evighetsdagar

Det blev en sång - nedan - och vers per vers sjunger jag mig in i sommarens evighetslånga dagar. Nu vill jag dansa fram efter min egen rytm. Nu vill jag lyssna på världen, vattnen, jorden och träden. Nu vill jag sova och drömma, väva och sjunga, lyssna och lära - så nära Naturen och mitt naturliga jag som möjligt. Jag kommer att använda tekniken: den nya kameran, dator för att bygga om hemsidan klart, musikanläggning när sången vill sjungas in. Men vissa delar av tekniken och den snabba kommunikationen tar en välbehövlig paus. Mobilen läggs i en låda för att plockas upp i höst, och Häxdansen tar sommarpaus. Även Månsystrars klanbloggen tar sommarpaus från mig med undantag för Svartmånekvällarna som kommer att annonseras som vanligt.

Är det inte skönt att låta saker bölja i rytm, fram och tillbaka som tidvattnet, eller som en av dessa levnadskraftiga gröna som slingrar sig i spiral, högre och högre. En enda sak kommer jag att göra här på Häxdansen under sommaren och det är att annonsera när min hemsida är klar. Vilket inte lär dröja så länge nu. Det har tagit tid, men även detta är rytm, för jag visste inte riktigt vad jag ville göra med den, vad jag ville ha med, vad jag ville kommunicera. Men nu vet jag.

Om det blir regniga dagar, och den egna fantasin tryter, vill jag lämna er med några tips som kommer från hjärteroten. Om sådana kreativa skapelser som kittlar och väcker våra mest märkliga sidor. Dessa män och kvinnor, men ännu mer de berättelser och varelser de skapar, ger näring till den mest törstiga själ. Här är några av dem:

Brian Froud: Allt, alla hans teckningar och målningar av varelser i Faery, såväl böcker som orakelkort. Just nu bläddrar jag gärna i Bad faeries, good faeries liksom leker med mina nya orakelkort the Heart of Faery. Froud's bilder öppnar mig för Alvrike och gör det lättare att se dom som bor i växterna och dansar runt träden.

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Filmskaparen Hayao Miayzaki har en liknande inverkan på mig. Civilisationen och Naturen dansar om varandra i hans skapelser, ofta med vårt behov av naturen som tema och en hel del civilisationskritik som krydda. Miazaki kan berätta sagor som ingen annan och hans karaktärer väcker såväl engagemang som förundran. De flesta har sett Spirited away vid det här laget - men det finns många, många andra filmer att njuta av från denna mästare. På sidan Studio Ghibli finns samlat både pappa Miyazaki och sonen Goro Miyazaki's filmer.

(från Princess Mononoke av Hayao Miyazaki)

Solögas fina böcker om djur och växters symbolik är perfekta att ha i fickan en skön sommarpromenad. En vacker citronfjäril! Vad betyder det? Jo, enligt Solöga fladdrar den fram "Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Min gåva till dig är att få en ny start".

Jag tröttnar heller aldrig på Hans Arnolds bilder till Rosie Björkmans Tarotlek, en lek full av lekfullhet och sinnen som öppnas. Njut av bilderna och dansa dig djupare in i naturen med Rosies gudinnliga blick i Tarot - häxans tolkning.

Den som vill dyka djupt ner i Fantasyromanens värld och fortfarande inte läst Robin Hobb har många fina lästimmar att se fram emot. Hobb skapar världar där drakar är lika självklara som frukosten karaktärerna äter. Själv väntar jag på tredje delen av Wild Rains chronicles, men allt hon skrivit inberäknat är det bästa jag läst i fantasygengren.

Regniga dagar kan till och med tv-serier ge krydda åt fantasin. Bland tv-serier är det Game of Thrones som regerar, men även Treme ger mig mersmak av annat slag, med bra musik och bakskakningar. Trueblood fortsätter snart och vi är många som längtat efter att se mer av sexiga vampyrer och rinnande, hett blod. Jag ser också fram emot att sätta tänderna i godisbiten Camelot, där undersköna Eva Green spelar allas vår älskling Morgana.

Och med detta axplock av tipsiga godbitar lämnar jag er för en stund och önskar er alla en riktigt, riktigt skön sommar:

(Orakelkort the Heart of Faery av Brian Froud)

Må Sunnas ansikte lysa över dig och ge dig mod
Freja beskydda dig och väcka ditt urgamla blod
liksom Ran lär dig navigera djupen med stadigt lod

Dive into you
through mirrorglass unbreakable
and into you my dear

dive into summer
foxglove and bella donna
my elvenking and honeyqueen
sleeping beside me
dreaming many queer things

i's not my nature to deny
my Nature anything
and to my nature I stay true
true to you and you

All this beauty and corruption
I love this world,
and the other one of course

the Other side is making
sweet sweet love with ours
in love with one anOther
in love with One another

I'm not a chooser, nor a beggar
I never loose my hope
I shall have everything,
everything I want

Sometimes I wish I believed in heaven
or in hell, such fiery glamour
but I always end up inbetween
straight to Faery it seems

Madly in love
carrying a high top hat
black as sweetest, dripping sin
and slightly screwed at that

Clearer sight the further I fall
mirror, mirror on the wall
hold me tight and softly wisper
so fair, so fair are we all

Falling through the looking glass
seeing how we mend
all things come together now
when the world will end

Like a girl with a plan
like a woman on the loose
with pearls in my pockets
and newlit fire in my womb

All this beauty

All this beauty and corruption
I love her
and him of course

It's in my nature
and my nature
I will not betray