Till ensamhetens lov

Ensamheten är en stor Gåva. Utan den skulle jag aldrig hitta de stora tankarna, eller ha uppmärksamheten att göra de små justeringar som krävs för att vara en fungerande Häxa, en någorlunda bra MedMänniska, en så fritt tänkande varelse som möjligt.

Om vi bara är i rusandet, ständigt har andra omkring oss, relaterar och reagerar blir inte mycket plats för det inre livet. Inte mycket plats för reflektion, renande och läkande.

Jag har fått tre dagar i tystnad. Med avbrott för några långa mail, några korta chattkommentarer och en vinkväll med god vän. Man hinner tänka mycket sådana dagar, när man vaknar till sig själv och somnar till sig själv. Men bäst av allt är ändå att ibland inte tänka alls, utan vara helt och fullt i görandet - mäta upp kaffe, dricka kaffe, borsta håret, tända ljus, göra några yogaövningar, sova middag - med ett huvud som är så tomt så det är fullt enbart av vitt ljus. Airhead - i ordets bästa betydelse.

Ensamheten läker, tystnaden lägger sig som balsam runt själen, friheten ökar för varje sekund. Jag unnar mig själv denna underbara Gåva. Dessa dagar, så är jag redo för resten sen.

Hästrunan - en förklaring

Det finns gott om storslagna hästar i den nordiska myten: Odens åttafotade Sleipner, Skinfaxe, Rimfaxe, Arvaker och Allsvin för att nämna ett fåtal. Hästarna är med och skapar de stora skeendena som dygsrytm och solens förflyttning över himlen. Hästar i myten har egennamn, är kända och omtalade som gudar och hjältar. Vi behöver bara föreställa oss dessa varelser löpa över jord och himmel, med ryttare på ryggen eller vagn bakom sig, och vi förstår också Hästrunans alla kvaliteér: fart, förflyttning, kraft, intensiteten, manifestation och inte minst partnerskap.

Den som varit vän med en häst känner partnerskapets välsignelse i grunden. Det gör också den som haft en danspartner som lockar fram rytmen, en vän som får orden att strömma, en kollega som både får dig att känna dig värdefull men ändå tar vissa arbetsuppgifter på sitt bord utan knot. Som funnit den välsignade platsen då tilliten infinner sig, då dina muskler balaserar och ger stadga till ett halvt ton muskler under dig, då ett lyssnande öra i rätt ögonblick drar fram tankar du inte visste du hade, då två helt olika varelsers rörelse blir en ny rörelse. Det viktigaste i partnerskapet sker i utrymmet emellan. Emellan är den heliga plats där Hästrunans kvalitéer manifesterar sig som en tredje kraft: nya former och energier, bara möjliga i denna unika kombination, i detta unika samarbete.  

Denna kraft kan inte uppstå från enbart krav, men inte heller om vi offrar oss och tar alla uppgifter på oss själva. Partnerskapet är framför allt frihetstörstande. Hur stora kan vi vara och samtidigt skapa något tillsammmans? När vi begränsar andra utifrån vad vi förväntar oss av dem, binder dem i roller av att vara man, kvinna, gammal, smart eller dum, och samtidigt hetsar på enbart utifrån våra egna behov är det som att driva på en häst med sporrar och samtidigt dra i tyglarna. För att Hästrunans kvaliteer ska komma till sin rätt krävs mogna partners som förstår att ge och ta. En häst kan vara en bra partner men inte en lojal hund. Dåligt hästmannaskap skapar någon som sparkar,biter eller vägrar framför hinder. Den som sällan får samarbeten att fungera kanske behöver titta på sitt eget förhållningssätt. Hästrunan har svaren, men kräver ärlig självinsikt. 

Jag placerar Hästrunan i halschakrat och i de stora pulserande musklerna. För njutningen i rörelsen, kommunikationen och manifestationen. Och för det som föds när vi vågar ge oss själva och andra plats att vara sig själva.

(foto - Johanna Lindberg)

Magiska Midsommar - tid att visionera

Sommarsolståndet och Midsommar sammanfaller. Urgamla och inte så gamla traditioner vecklar ut sitt skådespel över landskap och landskap: Familj, mat, vänner, snaps, sånger, dans, blommor och kärleksmagi.

Själv är jag ensam genom den ljusaste dagen och det är fantastiskt. Inget att planera och förhålla mig till mer än mina egna impulser. Och ljuset. Och Visionerna. Jag dedikerar denna tid och denna dag till det som jag har kommit att kalla Mirakelsfären.

Mirakelsfär. Det låter fånigt jag vet. Det finns en poäng med det. Mirakel handlar om det till synes omöjliga, det oväntade; små händelser och stora som är inte borde hända men händer ändå. Jag måste öva mig i att inte sätta upp begränsningar, att inte komma ivägen för mig själv, att förvänta mig det omöjliga. Det är så vid vidgar vår ide om vad som är möjligt, det är så vi får verkliga visioner, det är så vi skapar revolutioner, såväl privata som offentliga. Ingen revolution har någonsin skapats av någon som tror att världen som den är, är världen som den måste vara.

Verkligheten innehåller nog med praktiska detaljer och tunga arbetsdagar som det är. Vi behöver inte skapa begränsningar redan innan visionerna knappast blivit födda. Ibland måste vi tänka stort och ljust. Då ger vi liv till revolutionerande tider. Därför är jag i Mirakelsfären, med Madonnor och Alver och Poeter som också tycker om att vistas här. Och visionerar i Midsommarljuset. Övar mig i gränslöshet. Övar mig i att kliva ur vägen för mig själv.

Hästrunan - bilder ur en resa

Sleipners hovar snuddar knappast jorden där han gallopperar fram, jordskockor och grästtuvor yr. Oden sjunker ner i sadeln för att följa med som följer man ett hav som böljar, låter hästens väldiga muskelrörelser fortplanta sig i hans egna, stödjer det animaliska sinnet med sin egen fokuserade vilja, känner Sleipner svara med att höja sina hovar ytterliggare, trampa ifrån med än mer spänst för varje steg. Oden lutar sitt huvud bakåt och skrattar, av ren glädje över hästens styrka och spänst. Sleipner frustar till svar, njuter av att vara sedd och beundrad.

Valkyriornas hästar är ett med sina ryttarinnor där de springer genom luften, över grantoppar och tall, över hedar och fält. Stilla står paren sedan- hästar och rytarinnor - när de vakar över kriget på slätten. Valkyriorna ser vilka som är redo att gå vidare och vilka som fortfarande vill vara kvar i livet. De krigare som söker döden slänger de upp framför sig i sadeln och rider mot Valhall eller Folkvang, helt enligt guda och människopaktens komplicerade regler. 

Hästflickan vet det, troget ansvarig för trogen vän. Dansaren vet det, som för sin partner över dansgolvet medveten om sina stegs påverkan på hennes. Seglaren vet det, som styr sin segelbåt och känner hur denne samspelar med elementen. De vet att samarbetet handlar om att inte störa den andres rytm, att hitta en rytm och ett rörelsemöster som båda kan följa, som skapar utrymme mellan, som stöttar snarare än håller tillbaka. Och hästflickan leder modigt det halvt ton tunga djuret från hagen, dansaren håller tillbaka sina steg för att ge rymd åt sin partners, seglaren vänder seglet och njuter då vinden tar tag. 

Människan inser sin begränsning när hon möter någon som är mer än hon själv. Människan som kämpat så hårt för att hitta sin självständighet och sin plats i världen förstår plötsligt att två samspelande parter är mer mycket mer än summan av två. Det tar stor mognad att som hel kunna möta en annan och skapa något nytt. Hon är redo.

(Foto - Johanna Lindberg)

Björkrunan - en förklaring

Hos Björkrunan är allt nytt igen. Nytt genom födseln, nytt genom kärleksenergin som göder, nytt genom Moderskapet, som bär och när. Runan är den sammanslagna energin av det som ger liv, och det nya livet i sig. Det som behöver skydd och den som beskyddar. 

Björkens vita stam säger något om runans natur. Den vita stammen viskar om det nya och oförstörda. Vitt är det oskrivna bladets färg, de tusen möjligheternas tillstånd. Vitt är renhet och oskuld, enhet och upplysning. Vitt är en ovanlig och magisk färg på ett träd. I månsken verkar stammarna självlysande och under generationer har de Seende suttit vakna om fullmånenatten och sett skogsfrun, diserna och andra vita kvinnliga andeväsen stiga fram därur.

En runa som döpts efter ett träd berättar om trädets väsen, så likt människans väsen. Träd som människa behöver stabilitet, näring, vatten och ljus. Stadigt förankrat i jorden, rötterna som suger vätska och näring, bladen som vecklar ut sig mot himlen. Det är grundförutsättningen för att vi ska hålla oss friska och starka. Björken precis som runan den är döpt efter genererar hälsa och läkekraft. Från den vitaminrika saven till te på nyutsprungna björklöv är trädet ett läkedomsskafferi. Det är runan också och kan med fördel målas, visualiseras och sjungas över trasiga kroppsdelar och helande salvor. 

Jag placerar Björkrunan i hjärtat och i händerna. Där kommer de att binda samman vår förmåga att ge av vår hjärtas näring och våra händers arbete.

Björkrunan - bilder från en resa

Ljuset silar genom björkens vårgröna transparanta blad. Den vita rena stammen konstraterar mot de mörka sprickorna där skogsfolket bor. Den vita Frun kliver ut från stammen. Ögonen sneda och mörka som där björkens bark spricker, hyn vit och slät som björkens bark, i hennes fotspår växer gräset, blommornas färger lyses upp, följer alla hennes barn i mångfalds former i en strid ström. För hon ger liv och allt som växer behöver Skogsfruns näring.

Hon går till bäcken och följer dess porlande tills hon kommer till forsen, där Näcken sitter ensam på en flat sten och sjunger, fötterna i det rinnande vattnet. Näckens sång renar alla som hör, och skogens fru lyssnar gärna och länge. Toner som höjs och sjunker i takt med vattnets virvlar, toner trillar som vattendroppar och dras med i bäckens flöde. Hon kliver i vattnet och går fram till sin Älskare.

En björkstam har fallit och gröpts ur av småkryp och fukt. Där sover frukten från skogsparets kärlek, en vagga som skyddar tills barnet växer sig stark nog att gå på egna ben, tills hon hittar sina egna toner. Toner som väcker skogen, och sjöarna, och bergen och mångfalden av själar.

Människan vaknar en morgon och inser att hon börjat om på nytt. Allt har ett annat skimmer, en aura av något nytt och välkänt obekant. Hon förstår instinktivt att detta får hon inte tänka sönder, inte analysera och begränsa med gamla föreställningar. Så hon vattnar varsamt och övar sin förmåga att skydda och ge näring.

Naturligt läkande

Ibland behövs tid för läkande. Tid för rena element och skönhet. Ingenting annat. Bara ta in den skönhet som finns omkring, som reflekterar det friska inombords och väcker det, stärker det. Naturligt läkande.

Personal Creative Essence

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en artikel om Creative Essence för Vision Magazine, en Carlifornisk andlig tidning. Jag sa ja, och fick sen fundera en stund på vad Creative Essence egentligen kan tänkas vara. Det jag kom fram till finns på s. 9 i nätupplagan. Bedöm själva om det är ett svar värt att läsa. Det utgår såklart från sejd som referenspunkt. Vad annars.

Tänd en eld, tänd flera - det är vår

Från sprakande Valborgseldar till gårdagens förstulna rykten om häxor som bolar med djävulen handlar vårens stora högtider om samma sak: att fira livets återkomst, och väcka livskraften inom oss på nytt.

Vissa hedniska traditioner firar the Great Marriage, det extatiska mötet mellan Gudinnan och Guden och det som skapas mellan dem. Jag hedrar detta men för mig är denna tradition alltför begränsad. I vårens flödande berusning vill jag fira alla former av passion. Alla möten i extas är heliga, mellan man och kvinna, kvinna och kvinna, ensam med krafterna, två, tre eller fem individer tillsammans, mellan människor och alver, växter och djur. Allt är del av samma kraft som väcker oss, tänder oss och får livskrafterna att flöda. Vi kan ta del av kraften när vi lutar oss mot ett träd och känner saven stiga, eller i extatiska möten i alla former. Det finns bara en regel - allt måste ske i samförstånd. All form av tvång, utpressning eller utnyttjande är helt förbjudet i dessa heliga rum. Förutom denna regel är allt tillåtet. Försäkra dig om att du inte skadar någon, inklusive dig själv, och släpp dig själv lös och lek. Våren är här. Tänd en eld, tänd flera, förlora dig i flammorna och stig ut på andra sidan, renad och ny.

Gudinnan älskar mångfald, och det gör jag också. Så dessa dagar - idag, igår, imorgon - firar jag passionen i alla dess former och i alla dess uttryck.

Ibland måste man åka bort för att komma hem

Och finna en Gyllene strand i Mexico

ett tarotkort på ett språk så bekant och helt nytt på betongvägg i Rosarito

och en Baba Yagga stuga i blått för massor av magi i Carliforniska bergen

Nya sagor, igenkända sagor, ekar över världen: nya former, välkända symboler, klingande språk. Samma och annorlunda. Ibland måste man åka bort för att komma hem.

Påminnelse om Early bird priser för Sommarens Häxkurser

Missa inte att det fortfarande går att få ett billigare Early bird pris på mina och Lindas kurser i Häxkonst i sommar:

Häxan och Väven 5 - 7 juli 2013 Häxkonsten är en egenartad väg till självkännedom: mångdimensionell och anarkistisk lyder Häxan under inga andra lagar än naturens.

Häxan och Alvrike 19 - 21 juli 2013 En häxa begränsar sig inte till att kommunicera med andra människor, hon kommunicerar med allt som lever.

Häxan och Persona 16 - 18 augusti 2013 I häxkonsten arbetar vi med alla våra allierade i alla världar och utvecklar ständigt oss själva genom detta samarbete.

Häxan och Ormen 30 augusti - 1 september 2013 Häxan väjer inte för att förändra det som behöver förändras. Som ormen kryper vi ur våra skinn när det blir för trångt och föds på nytt, lite större och lite starkare.

Om du anmäler dig och ser till att betalningen är inne till och med den första veckodagen efter helgens röda dagar kan du utnyttja detta erbjudande. Läs mer om sommarens kurser här.

Om hedningar och privilegier

Det är Vår på vår sida av jorden och fertilitetssymbolerna frodas i många hem med olika andliga inriktningar: ägg, påskliljor, harar och fjädrar om vartannat. Det är en tid för det nya, för friskhet och  återuppvaknande. Det är en bra tid att släppa begränsande normer och ruska av våra vanemässiga idéer om oss själva och vår plats i världen.

Många av oss hedningar kan fastna i offerkoftan och den utstöttes rätt. Bara för att vi tillhör en andlig inriktning som inte är del av majoritetssamhället tror vi kanske att vi är befriade från att vara dem som också begränsar andras rätt att få vara dem de är utan att slåss för det dagligdags. Sexismen, rasismen och homofobin frodas även inom hedendomen. Liksom andra mer subtila uttryck av de normativas självpåtagna rätt att tolka världen. Därför att vi alla allt som oftast glömmer bort hur priviligerade vi är. Att tillhöra en minoritets trosform gör oss för den skull inte immuna mot att leva i alla de fördelar andra aspekter av oss medför. Den främsta anledningen att jag inte engagerar mig inom i övrigt utmärkta hedniska webforum och communities är att så snart jag kommit på plats dyker det upp ett evigt gnällande om majoritetssamhällets oförståelse inför de hedniska trosformerna. Och även om jag respekerar andras rätt att uttrycka sin upplevelse inför omgivningens oförståelse, respekterar jag också min egen rätt att slippa lyssna. För jag vet att många av dessa personer lever i en rik värld av fördelar och privilegier som det sällan reflekteras över.

Själv är jag vit och välutbildad, jag kan alla koder som öppnar dörrar till de flesta samhällsskikt i detta land liksom i många andra länder. Jag har ett jobb. Jag har kapaciteten att bygga nätverk av vänner som hjälper mig och stöttar mig. Jag har tak över huvudet, mat på bordet och leksaker att leka med. Och nej, det beror inte på att jag är så fantastisk och förtjänar detta genom någon sorts moralisk arbetsdisciplin. Det beror på att jag bor i ett land där det finns vissa förutsättningar och där jag har en sån fruktansvärd tur att jag tillhör dem som har rätt attribut att dra fördel av dessa. Balansen är snarare lite arbete och mycket privilegie.

T.thorn coyles senaste podcast är en paneldebatt om Pagans and Privilege. Den är nyttig, bra och rolig. Lyssna gärna och inspireras att tänka nytt. Eller bara tänka dig för, Finns det områden i din livssituation där du har nedärvda fördelar framför många andra? Det är bara när vi ser dem, när vi på allvar börjar förstå att alla inte delar dessa, som vi kan börja arbeta för att andra också ska få ta del av dem.

Vårkänslor och återanvända dikter - i vår igen

I solfläckade pölar ser jag
yrvakna små gröna
gnugga sig i ögonen, veckla ut sina vingar

det är kallt, men vi känner det
det som göms i snö … och snön töar bort du vet.

Vi lämnar plats
för det nya:
humlor, bin, nyckelpigor
skott, vildsvin, vilt vin

lämnar plats,
rensar ut med ett skrik

Skriket – den hedniska, från hjärta och sköte – är nyckeln till porten mellan världar

Vi går mot Fullmåne och det är Vår

Ibland måste vi vara mer känsliga för vad som rör sig i luften än annars. Som när kylan biter i men ljuset viskar att det är vår. Som när vi vårrensar, avslutar och vårstädar, men på himlen blir månen mer och mer full och visar på det som växer.

Det är då vi måste sträcka ut våra tentakler och vifta dem prövande i etern. Det är vår, är det inte? Det är växande, sprudlande, kreativ måne, är det inte? Det är uppvaknandets tider, är det inte?

Det är det.

Det är det.

Det är det.

Tyrrunan - en förklaring

Tyrrunan innefattar kvalitén av den andlige krigaren: den som står upp för sin sak, för sina åsikter, för det man vet är rätt. När idealistiska människor anklagas för att vara torra och politiskt korrekta å ena sidan och idealistiska människor lätt hamnar i en anklagande position gentemot dem som inte delar deras övertygelser å andra sidan, är det inte alltid lätt att orka stå fast vid det man tror på. Men att anta den andlige krigaren som sin handlar inte om upphöjd idealism. Det handlar om idealism i praktiken. All revolution börjar vid köksbordet som bekant, och i förlägningen i hur vi behandlar vår omgivning liksom låter oss behandlas. Tyrrunan talar om för oss att vi bör leva våra ideal.

Tyr är en gammal gud,en himmelsk krigare, som personifierar rätt handlande. Men inte i moraliserande mening, utan utifrån en etisk utgångspunkt som handlar om att världen måste fungera enligt en viss logik. Vi kan inte ta mer från naturen än vad som växer tillbaka, vi kan inte kräva av andra att dom ska behandla oss bättre än vi behandlar dem, vi kan inte heller kriga för fred eller knulla för oskuld.  Vi kan inte heller påtvinga andra våra åsikter, men vi kan försvara oss och allt vi håller för heligt. 

Om Tyr sägs att han offrade sin hand till Fenrisulvens käftar för att binda ulven som hotade gudarnas trygghet. Offret är nära sammanbundet med runan. För att vara otadliga krigare kan vi behöva offra många saker: vårt behov att vara bättre än andra, våra maktbegär, våra rädslor och inte minst vårt hat. Vi kan behöva ta av oss de rosafärgade glasögonen om vi lallar omkring och tror att allt är frid och fröjd fast det finns djupa orättvisor i världen. Men vi kan lika gärna behöva offra de mörkt sotfärgade som gör att vi tror att människan är ond och världen på väg mot oåterkallelig undergång.

Jag placerar Tyrs runa mitt i bröstet. Där sitter den stadigt och hjälper mig hålla balansen i en obalanserad värld.

Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagens kvinnor. Boken är ute.

Nu är den här. Boken Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagens kvinnor. Rykande färsk och möjlig att beställa hos:

http://livsstrommen.se/

Häxorna i skogen - Årets kurser för 2013 i Skåne

Kursledare:  

Linda Brækhus: häxa upplärd av Naturen, synsk sen födsel, pratar med småfolk och många andra krafter. Van lärare och pedagog. Läs mer om och av Linda på - haxanshus-linda.blogspot.com

Sofia Axelsson: häxa som sejdar sig till sin kunskap. Dansar med drakar, gudar och småfolk. Skriver som magisk akt. Van cirkelledare och inspiratör.

haxoriskogen@yahoo.se

Häxan och Väven 5 - 7 juli 2013

Häxkonsten är en egenartad väg till självkännedom: mångdimensionell och anarkistisk lyder Häxan under inga andra lagar än naturens. Under denna helg kommer vi att arbeta med Häxans arketyp så som hon visar sig när hon är Haggan och den inre viskvinnan. Det handlar om att släppa taget, skåda inåt och hitta kraften i livmodern. Att våga se livsVäven som den är och ta ansvar för sitt eget vävande. Att dricka ur Urds brunn, bli vis på gammalt vis och möta Nornorna.

Vi kommer att:

Skapa en ceremoni för att hela våra blodsband vid vacker källa

Skåda i Urds brunn

Göra en inre resa och möta Nornorna

Nosa på spådomskonsten i speglar, vatten, pendlar, tarot och runor

Börja se och förstå symboler och sammanhang i livet

Närma oss spiralens symbolik

Våga en utesittning i natten

Göra varsitt oumbärligt redskap – en skallra

Denna helg passar bra att kombinera med den ljusare kurshelgen Häxan och Alvrike.
(sista anmälningsdag: 21/6 sista betalningsdag: 28/6 )

Häxan och Alvrike 19 - 21 juli 2013

En häxa begränsar sig inte till att kommunicera med andra människor, hon kommunicerar med allt som lever. Och eftersom allt lever och är besjälat kommunicerar hon med hela Väven. Under denna helg arbetar vi med att vi öppna hjärtat och se bortom vår begränsande tanke för att kunna tala med träd, fåglar, stenar och alla naturens väsen. Vi tar klivet in i Alvrike, lär känna alverna och deras drottning Freja. 

Vi kommer att:

Hälsa solen och göra morgonceremoni

Lära oss ceremoni för nystart

Närma oss Freja – vanadrottningen

Arbeta med att ge och ta emot gåvor från skogen

Resa med trumman och möta en vän från Alvrike

Ge och ta emot healing i stenring

Höra sagor vid elden på kvällen

Göra en amulett för att öppna hjärtat och kommunikationen med Väven

Denna helg passar bra att kombinera med den mörkare kurshelgen Häxan och väven.

(sista anmälningsdag: 5/7 sista betalningsdag: 12/7 )

 

Häxan och Persona 16 - 18 augusti 2013

I häxkonsten arbetar vi med alla våra allierade i alla världar och utvecklar ständigt oss själva genom detta samarbete. Vi bygger dagarna kring ett personlighetsutvecklande shamanskt inspirerat arbete med masker.  Från grunden skapar vi en mask för våra ansikten där vi bygger in allt vi vill lyfta fram i oss själva i denna fas av våra liv. Vi fördjupar också vår kontakt med våra allierade i alla världar: växtandar, fylgjor, alver och gudinnor. Målet med helgen är att finna sidor i oss själva och samarbetspartners som vi gör oss bättre rustade att möta VarDagen på ett kreativt och magiskt sätt. 

Vi kommer att:

Lära om den urgamla naturreligiösa metoden att arbeta med masker

Skapa en mask som representerar den Persona vi vill bära

Lära om växtandar, fylgjor och gudomar som partners

Fördjupa vår relation till våra personliga allierade

Arbeta med Dygnets rytmer

Göra ceremonier som vi kan använda att förhöja Vardagen

Dansa fram vårt nya Jag

Häxan och Persona är en fristående fortsättning på

Häxan och Alvrike. En mer avancerad helg för dig som redan kan en del om Häxkonsten.

(sista anmälningsdag: 2/8 sista betalningsdag: 9/8 )

Häxan och Ormen 30 augusti - 1 september 2013

Häxan väjer inte för att förändra det som behöver förändras. Som ormen kryper vi ur våra skinn när det blir för trångt och föds på nytt, lite större och lite starkare. Denna helg handlar om att omforma sig genom transens metoder. Genom transtillståndet kan vi röra oss mot platser där vi finner delar av oss själva vi behöver släppa, låta växa och skapa inre styrkor av. Vi använder urgamla metoder som användande av skallra, trumma och kraftsång. Vi kommer också lära oss mer om att navigera i våra mörkare skrymslen, och möta de allierade vi som hittar där: ormen och ugglan. Helgen handlar om att transformera sig, och finna sin egen unika styrka, sin egen medicin.

Vi kommer att:

Utöva olika former av transtekniker

Möta delar av vårt inre jag som vi vill transformera

Lära mer om Ormen och Ugglan – vår oersättliga allierade i skuggvärlden

Finna en del av vår egen medicin – vår unika gåva till världen

Arbeta med den månfas vi befinner oss i

Närma oss vår skugga

Skapa ett kraftbälte som bär vår personliga medicin

Häxan och Ormen är en fristående fortsättning på

Häxan och Väven. En mer avancerad helg för dig som redan kan en del om Häxkonsten.

(sista anmälningsdag: 16/8 sista betalningsdag: 23/8 )

 

Ingenstans är naturligare att vara än mitt i naturen. Vi arbetar, äter och sover under bar himmel, eller vindskydd om vädret kräver. Helgerna är fullpackade med häxtrix ceremonier, transresor, sagor och allehanda knåp.

Sofia kommer att sjunga sina kraftsånger och Linda laga sin goda, magiska mat med ingredienser från häxans trädgård.

Praktiska detaljer:

Vi har så kallat ”Early bird pris” på våra kurser, vilket betyder att vi har rabatterat pris om du är tidigt ute. Om du vill gå en kurs och betalar fullständig kursavgift senast den 31:a mars 2013 betalar du endast 1800:- för en hel kurshelg. Det samma gäller för alla våra helgkurser hela sommaren 2013.

Tider: Alla kurstillfällen varar fredag kl.13:00 till söndag kl.16:00

Plats: Vi kommer att hålla till i skogarna mellan Höör och Hörby.

Antal platser på kursen: Det finns max 12 platser vid kurstillfället.

Kostnad: 2200:- varav 400:- ska betalas i anmälningsavgift. Priset är inklusive moms.

När du betalat in anmälningsavgiften har du bokat en plats som blir din när du betalat hela beloppet.

Anmälningsavgiften ska vara på vårt konto senast 2 veckor innan kursen och hela kursavgiften ska vara på vårt konto senast 1 vecka innan. Se de exakta datum som gäller för detta under texten för respektive kurs.

Vid avanmälan kommer vi att behålla en avgift på 200:- för administration och resterande kommer att återbetalas till dig.

Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 .

Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån.

Utrustning: Viss utrustning finns att låna. Mer information fås i mejl efter intresseanmälan.

Kontakt: Här kan Du anmäla ditt intresse eller ställa frågor om Du undrar något.haxoriskogen@yahoo.se

Närmre information om alla detaljer får Du via mejl när Du hört av dig.

Vem är vi? Linda http://haxanshus-linda.blogspot.com/

 

Tyrrunan - bilder från en resa

Krigaren är ståtlig att skåda, kliver ut över himlavalvet, stjärnor dansar över bröstet, strålar lyser från pannan. Ser klart, står stadigt. Lyssnar stilla, går rakt. Tittar dig i ögonen och undrar: När ska du tala om det som du vet? Hur står du upp för rättvisa i världen?

Svärdet sägs vara en gåva från de uråldriga bergen, smitt i den djupaste håla av bergstrollet själv, givet ur handen av urberget. Därför minns svärdet de äldsta lagarna och vägrar svingas för mindre än dem. Därför mattas aldrig dess klinga, utan skär genom allt som hindrar krigarens väg ... krigaren och alla andra krigare .. små som stora, unga som gamla som söker sig mot sin andes väg ...

Fenris är väldig och vacker och fri. Runt hans hals hänger fjättern som dvärgarna smitt, men Fenris har sen länge slitigt sig fri. Han minns en man som fick offra sin hand för att trä fjättern över Fenris nacke. Brutet förtroende, brutet kontrakt och det var kostnaden. En krigare med en hand, en krigare utan sköldhand. En krigare med blottat hjärta, om än numer vis. Krigaren och ulven respekterar varandra nu, båda ger plats för den andre.

Människan har tagit ett beslut. Ett beslut om hur hon kommer att agera i en situation där någon far illa. Det kommer inte att göra henne populär bland alla. Det finns gott om prestige och maktspel kring alla orättvisor. Hon har varit med länge nog att veta att det är så. Men hon har tänkt över det och tvekar inte. ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” som Jonatan Lejonhjärta säger.

Ljus

Ljuset återvänder. Vissa firar Disablot dessa dagar, vissa kallar det för Ljuslågefesten, och vissa för Imbolc efter den keltiska högtiden. Vi tänder ljus och bygger altare för att fira att ljuset återvänder: Under dessa dagar finns potentialen att tillgodogöra oss höga energier, lätta tankar, inspirerande idéer och ett nytänk som vi för med oss in genom året. Som moln och luft, men också renande som vatten och kristall.

På mitt vardagsrumsaltare har jag höga vita stearingljus, ett ljusviolett ljus, bergskristallen för Öster, små ametister, sweetgrass och Palo santo (olika former av naturlig rökelse) runpåsen, en fjäder och en molnformation med glitter som råkade skapas av stearing från förra altaret. För mig finns allt som handlar om den här högtiden symboliserat på detta altare: ljuset, kronchakrat, tredje ögat, det magiska språket, det kreativa ordet, luftelementet, att ha huvudet bland molnen, att rena sig, att se klart ...

... bland annat. Fyll gärna i själv ...

Jag lyssnar på havsvågor - inspelade havsvågor - och drömmer om att sitta vid havet och höra dem när också värmen återvänt. Skapar och dagdrömmer, dagdrömmer och skapar. Och rätt som det är kommer en helt frisk idé flygande från till synes ingenstans. Precis som det ska vara. 

Jag önskar er ljusa Disablotdagar. Låt dom bli precis vad ni vill att dom blir.

Solrunan - en förklaring

Solrunan fyller på vår energi, precis som solen själv ger oss ork då vi vänder vårt ansikte mot henne. Eftersom runan handlar om att skapa den energinivå vi behöver är den också associerad till fysisk hälsa. Varm och strålande smälter den bort både trötthet och ohälsa.

Solrunan står traditionellt för framgång och karriär. Men det handlar om en djupare framgång än bara socialt erkännande. Det handlar om att hitta vår själs väg. Den väg som bäddar in det vi verkligen drömmer om, en framgång som inte räknas i timmar eller klappar på axeln, utan i den tillfredsställelse vi känner då vi utfört jobbet. Framgång handlar såklart inte bara om arbete, utan om alla viktiga projekt och relationer som vi är del av. Det kan vara en idé som sprider sig genom nätverk vi är engagerade i till exempel. Till denna lysande runa hör lätthet och smidighet i samband med sociala kontakter.

När vi  tillåter oss att verkligen titta på den situation vi befinner oss i och släpper in ljus i våra dunkla vrår kan vi börja ta bort de hinder som vi satt upp för oss själva: jag är inte bra nog, snygg nog, ung nog, erfaren nog, förtjänar inte att ... det är dessa självpåtagna hinder som verkligen hindrar oss att hitta vår allra bästa väg. När vi lyser på dem tas de ner i storlek, vi ser klarare och så småningom kan vi sortera bort de rädslor och föreställningar vi bara hittat på. Vilket brukar vara dom flesta.

Jag placerar solrunan mitt i solar plexus. Därifrån kan den stärka tredje chakrats energier och matsmältningen och därmed förbättra vår förmåga att ge oss själva energi. Energi att såväl läka oss själva som hitta vår själs väg.

(foto: Peter Hallin)

Det är fullmåne och Sunnas dag

Det är fullmåne och Sunnas dag. Sol och måne. Eld och vatten. Ljus och ljus.

Månen är i Lejonet. Mer Eld. En dag för magi. En dag för att tanka energi.

Gör en ceremoni för att du verkligen går din själs väg. Att du låter alla sidor vara med. Att du kommer arbeta inom fantastiska partnerskap som är till fördel för alla inblandade. Att kreativitet och känsla får vara med.

Be månen och solen lysa upp din väg. Det är fullmåne och Sunnas dag. Missa inte chansen.

Solrunan - bilder från en resa

Sunnas ansikte lyser på oss. Solens strålar värmer trötta och nedkylda kroppar. Leende väcker hon cellerna i allt levande, får dom att pirra till, vakna och minnas vilka dom är. Från små skott till starka hedningar, vi vänder alla vårt ansikte mot henne och dricker solljus: vaknar till liv och sträcker på oss, sträcker oss upp mot henne.

Sunnas vagn åker över himlavalvet och lyser upp allt som är. Världarnas alla former, dess mångfald, dess myriader av ansikten. Och ju mer hon lyser desto tydligare syns också de levandes själar, anden i allt som lever. Gräset sträcker sig mot henne, ödlor solbadar på varma stenar, gamla ekar knirrar i sina väldiga stammar, och lanskapet är fullt av surrande liv.

Du går i skogen, den är grön och välkomnande, solljus silar ner mellan grenarna. Du kommer till en glänta där stigen delar sig, en går rakt fram och ser trevlig och framkomlig ut, en annan svänger av och är krokigare med stenar och grenar mitt i vägen. Men just den stigen är full av solfläckar i ett mönster du bara måste läsa. Just den stigen vill du gå.

Människan har skapat sig en plats, klarat många utmaningar, lärt sig överlevnad och gränsdragningar, nu är det dags att välja från själen, att välja ett liv med gott om manna. En stig där själens behov sammanstrålar med de praktiska valen. Det är dags.

Älgrunan - en förklaring

Älgen är en av de förnämsta djuren i vår skog, som mer än något djur betytt mat, kläder och skor för dem som gått före oss och gör så än idag. I Älgrunan finns vår länk mellan den fysiska världen vi lever i och den andliga värld där vi får livsenergi och kunskap. Den värld där våra fylgjor, kraftdjur eller totemdjur bor. Vad vi än kallar dem bär de på instinkter, kraft och förmågor som gör oss större än vi skulle vara på egen hand. Alla människor har en fylgja, liksom släkter kan följas av en under många generationer. Fylgjan ger oss goda instinkter, de hjälper oss att röra oss med kraft, att skaffa vad vi behöver, skydda oss själv och dem vi håller kär. De höjer vår livsenergi och gör oss lite smartare och lite mer anpassade att klara vår livsbetingelser.

Regnbågen symboliserar också Älgrunans kvalité. Som Bifrost, bron mellan den mänskliga och den gudomliga världen finns även här Älgrunans förmåga att öppna upp oss för kunskap och kraft vi behöver. Regnbågen påminner oss om att det vi behöver är inte nödvändigtvis samma som vår granne behöver. Vi är alla unika individer som befinner oss på olika platser i vår livsväv. Det är mångfalden av existenser som gör världarna till den livsväv den är. Älgrunan leder oss inte till "det perfekta och det bästa" i någon sorts allmän mening. Den hjälper oss istället att hitta det vi behöver precis just nu, för att än mer bli dom unika individer vi är. Liksom djuren som visar oss på de mängder av sätt vi kan hitta att förhålla oss till och överleva under olika omständigheter.

Längst Bifrost vakar valkyriorna, också dessa en sorts väktare. Vissa utövare av nyhedendom ser dem som guider eller vårt högre jag. Valkyriorna står för både beskydd och högre energier, och dem som vågar närma sig dem har många läxor att lära sig i det stora systerskapet.

Fylgja, valkyria eller gud. Det finns dom som viskar och drar oss i armen när vi behöver. När hela den synliga världen omkring oss säger vänster men vi, utan att kunna förklara varför vet att det är höger som gäller - höger eller en bit av själen dör. För Älgrunan handlar inte bara om överlevnda av kroppen och vår personlighet. Den handlar om överlevnad och växande av oss som helhet, även av själen. Runan hjälper oss att hålla oss kvar på vår väg där alla delar får finnas kvar. Även om vårt beteende kan te sig irrationellt för någon annan.

Jag placerar Älgrunan i kronchakrat så att spetsarna sträcker sig efter energi från den övre världen. Likadant kan göras i händerna med spetsarna ut mot fingrarna och i fötterna med spetsarna ner mot jorden. För att ta in och ge ut energi under skyddade former.

Älgrunan -bilder från en resa

Den vita älgkon självlyser i månen och stjärnornas sken. Där hennes hovar trampat följer fylgjor av alla de slag, starka väsen fulla av ljus, kvinnliga drag och drag från skogens alla djur: lodjurstassar, igelkottstaggar, fågelvingar och morrhår parat med vakna ögon och vita händer. De följer älgkon, en sällsam parad där gränserna mellan människa och djur, människa och väsen luckras upp och öppnar upp för kraften och ljuset att strömma in.

Regnbågsbron välver sig över himlen, binder samman himmel och jord. Där värld möter värld vaktar Heimdal, med luren nära till hands, och valkyrior rider längst Bifrost, klädda i silver och vitaste läder. Avslappnade men redo vakar de, öronen spetsade om Heimdalls lur ljuder och de behövs för att skydda det som är heligt.

Över tröskeln går hon, och skymtar en vit gestalt. Minnesbilder flödar över henne, fylgjan som står vid sängkanten då hon föds, vid sängkanten när hon föder och vid alla viktiga vägskäl. Minnesbilderna blir framtidsbilder för fylgjan kommer vara där när hon lämnar jordelivet likaså. Alltid där och vakar, och visar vägen, och beskyddar.  Inte bara för henne, utan för hennes barn, och för deras barn. Fylgjan ler och förvandlas sedan från en stående gestalt till ett djur, stryker sig mot kvinnans ben och försvinner. Men borta är hon inte.

Idegransrunan - en förklaring

Idegranen står för ålder och vishet, för generationer som kommer och går, för död och evighet. Runan handlar om våra förmödrar och förfäder och vår kontakt med dem. Hur vi bär dem i oss och gör dem eviga, liksom oss själva eviga genom detta byte av kroppar och blod men fasthållande av det som går genom generationer: kunskap och blodsarv - på gott och ont.

Denna runa kan hjälpa oss att nå mycket djupa lager av oss själva, sådan burna och återskapade i många generationer, såväl talanger som sår. Ofta hittar vi det svåra först, vår Skugga, där vi sökt gömma det vi inte vågar minnas. Kanske stöttes en en anmoder ut från gemeskapen då hon talade sanningar om folk de inte ville höra, kanske upprepade du detta som barn men tystades snart. Och Seendets talang gömdes och kvävdes i sin linda. Vem har bränts, torterats, frysts ut eller hånats i din släkt för sina unika drag? Och vilka märkvärdiga styrkor och kunskaper finns där för dig att finna om du vågar följa den tråden.

I idegransrunan finns segheten hos trädet - den det gjordes pilbågar av. Runans förmåga att rikta kraft symboliseras av den dödliga bågens smidighet och hårdhet. Av pilens rakhet och dess samspel med bågsträngen. Den som träffas av denna båges pil faller snabbt död ned. Något har förändrats. Den som jagar och den som jagats blir aldrig mer detsamma. Runan kan användas till stora förändringar, transformationer som inte går att

Genom denna runa står vi ansikte mot ansikte med vår dödlighet. I dödens skugga anar vi våra allra äldsta förmödrar, anar vi oss som del i en sorts evighet, ser vi stjärnorna som ger oss större och längre perspektiv.

Idegransrunan - bilder från en resa

Idegranen växer länge, stammen kroknar runt sig själv och barren är blankt gröna. Träet är hårt och segt. I dess täta årsringar finns många minnen, fler och fler sluter sig tätt kring varandra. Tätare och tätare blir kunskapen. Längre och längre lever trädet, och minns.

Djupt nere bland rötterna drar granen näring från såväl växtrike, djurrike liksom dem som gick före oss. Det förmultnade föder trädet, ger vishet till gren och kotte. Döden när oss. Döden klär oss.

De äldsta förmödrarna sitter och gungar på grenarna, klädda i mörkgröna kläder, osynliga för dem som inte ser, men synliga för vem som helst som tittar. Stjärnor glimmar i deras mörka ögon och de skrattar gärna åt sina barn barns barns barn i många led. Men de vakar också - och väver drömmar till sina släkter som är större än var individ men som kräver varje steg. Drömmar av fibrer och stjärnor. Väver och vakar, vakar och väver.

Av idegransträ täljer Ull den perfekta bågen. Guden följer ådringarna, gör ytan len, väcker bågen med sina kyssar och andens friskhet. Han ser dess spänst, hållbarhet och pricksäkerhet och ler. Ull tackar trädet som gett honom gåvan och när han bugar påminner de röda bären honom om livet och blodet, stjärnorna och döden.

Människan möter sin dödlighet. En rynka har grävt sig djupare ner och finns kvar även efter att leendet är borta. Grå hårstrån glänser silvrigt bland ungdomshåret. Det kan också vara pappa som visar de först riktiga ålderstecknen och människan börjar funderar på vad som ska hända när han dör. Mormor går bort och helt plötsligt är människan inte längre någons lilla tös utan bara en alldeles vanlig vuxen kvinna. Döden kan se oss i vitögat på alla möjliga sätt, men oberörda är vi aldrig.

Klipprunan - en förklaring

Bergen, klipporna, stenarna - våra allierade av mineralriket. I klippan, i stenen, i grottan lever de, våra allierade i mineralriket: trollen, jättarna, de äldsta, minnesbärarna. De ger oss vida tidsperspektiv, de lockar oss att söka djupare, förstå mer, att leta efter mysterierna. Det finns gott om fantastiska stenar som säljs till höga priser. Men kunskap bryr sig inte om värdsliga priser. Sök lika gärna mossbeklädda stenar i skogen, väldiga klippor, sträv granit att luta kinden mot, och inte minst, grottor att krypa in i, där vi kan resa i tiden. Klipprunan ber oss kliva rakt in i de stora mysterierna, de stora frågorna; att läsa de urgamla berättelserna som ligger gömda i stenen, i klippan, i berget, där den beslöjade kvinnan bor.

Klipprunan talar om att något avslöjas, eller är på väg att avslöjas. Det kan handla om vårt liv, saker som är annorlunda än vi trott att de varit. Det kan handla om fördjupade kunskaper om oss själva, vårt liv och vårt öde. Det kan handla om en blick in i de djupa mysterier som livet byggs kring. Vi kan ha god nytta av att kasta runor eller spela tärning. Den stora frågan är dock inte vilka utslag tärningen ger utan vem som styr dem: ingen, vår högre vilja, någon annans högre vilja? När vi sätter in runorna i det sammanhanget börjar det stora äventyret ...

Klipprunan handlar om ödet och ödets vändningar. Vi kan kalla det tur och otur. I viss kultur talar man om karma, om en rättvis utdelning - även i nya livstider - om vi handlat gott eller ont. Men dessa ödes vändningar är något mer direkt. Det är vad vi drar till oss, storslagna öden därför att visat mod och är rättrådighet, men också avundsjuka och dåliga andar genom vår okunskap eller arrogans. Det ödet bär till oss är inte bara resultatet av god eller ond vilja utan också av vår medvetenhet, kunskap och visdom.

Jag placerar klipprunan i svanskotan, vårt minne av en svanstid, gammal tid, trolltid. Eller, för dem som har dem kvar, i visdomständerna.
(fotot är från vägen upp på Machu Picchu - ett berg med många hemligheter och mycket kunskap)

Klipprunan - bilder från en resa

I klippan, i stenen vilar de äldsta sagorna, berättelser från urtiden, de mycket gamla orden. Trollen kan höra dem (som rör sig långsamt) och jättarna, liksom alla som tillhör de äldsta folken.

Den beslöjade kvinnan bor i grottan, i klippan, i berget, och lyssnar på stenen runtom. Det händer att hon talar, lyfter slöjan från sin mun och avslöjar det hon hör och det hon ser. Men mest lyssnar hon inåt. Mest lyssnar hon på de stora berättelserna.

Den beslöjade kvinnan äger en runpåse, ur vilken alla runpåsar och spåstavar och tärningspåsar avlats. Hon skakar påsen, vänder den upp och ner och runorna faller, trä faller mot sten, ett ljud som inget annat: som snabba hästars hovslag, pilbågesträngar som släpps, musiksträngar som provas, tältpinnar som faller. Vissa runor faller nära varandra, vissa studsar åt kanten, vissa hamnar upp och ner och andra på sidan. Var och en har sin form, är en särskild kraftansamling. De avslöjar ödet lätt. För den som ser. Men att tolka kräver sitt.

Människan upptäcker spår i Väven. En särskild sorts fågel som dyker upp vart hon än är, ett ord ständigt återkommande i tidning och bok, någon ringer men lägger alltid på. Allt var inte som hon trott, alltför länge har hon suttit fast i sina egna tankespår. Mysteriet är större, ödet är större, förutbestämda tecken knackar på, knackar på ... dags att upptäcka mer än förrut. 

Runor i oordning, tankar på drift

Det märks att jag varit både okoncentrerad på mitt skrivande här på bloggen och haft tankarna på alla möjliga håll. Ser nämligen att jag fortsatt med Idegransrunan efter Årsrunan istället för Klipprunan som det ska vara. Sen stannade allt av. I den världen.

I andra världar har det gått fort och hänt mycket. En bok är klar och ska snart publiceras - då ska jag annonsera stort här på bloggen. Kurser för sommaren är klara. Jobbet med socialt arbete och folkbildning har omstrukturerats och krävt sitt. Framför allt tror jag att det är jag själv som tagit mest kraft inför mig själv. Allt omvärderas och ses över, allt ska renas och läggas på palts. Nya livsprojekt och nya äventyr öppnar upp sig.

Men vissa ordningar finns det ändå att luta sig på. Som runornas plats i raden. Så det ska bli roligt att återgå till att skriva om dessa magiska tecken. Jag börjar med att sätta dem i rätt ordning. Snart kommer inlägg om Klipprunan och sen får jag helt enkelt publicera texten om Idegransrunan igen och fortsätter vi med rundansen.

 

Nyförslöst

Kreativitet är livets drivkraft. Stolt som en nyförlöst morsa sitter jag här och känner glädjen pulsera genom mig. Allt arbete var värt besväret. Nu går snart min bok till tryck och jag får ge mig in på nya kreativa spår. Det nya året kan snart börja.

Årsrunan - en förklaring

Årshjulet snurrar sakta. Det som påverkas av Årsrunans inflytande växer inte snabbt, men stadigt och starkt. Om än ofta associerad med växande innefattar runan hela rytmen från det som planteras till det som växer, förmultnar, dör och vilar. I de två identiska vinklarna ser vi Rytmen, i ständig rörelse runt varandra.

Runan ger positiv stabilitet och stadigt växande till alla stora livsprojekt - att  hålla samman och nära en familj, att bygga upp en trädgård och starta ditt livs företag. Måla runan på din dörr, eller på ditt köksbord för den trygga glädjen och för att alltid ha mat på bordet. Bygg runan av stenar i trädgården, eller på en kruka där du arbetar med växtmagi för rikedom.

Lär av Freja och vila i hennes famn. Freja håller varje frö, varje ägg, varje möjlighet och vet när det är dags att ge det en plats i livscykeln. Det frö som blir mat är lika heligt som det som blir en ny blomma, det ägg som blöder ut är lika heligt och friskt som det som tar fäste och förvandlar sig till ett embryo, till ett barn. Freja övervakar alla delar av Skapelsen och vet när det är dags för alla dess faser. Den som släpper saker i rätt tid behöver inte vara rädd för förlust, lika lite som bladen är rädda då de faller till marken på hösten. Med Frejas känsla för rytm känns det som om vi ständigt växer. Vilket vi också gör.

Placera Årsrunan i navelchakrat - låt den snurra långsamt och ge dig förmågan att njuta av frukten av ditt arbete, liksom tryggheten att veta att du har det som krävs för att skaffa det du behöver för din överlevnad, att universum kommer ge dig den näring du behöver och att du kan ge den vidare till dem som beroende av dig.

(Foto: Peter Hallin, modell: Sofia Axelsson)

Kom med oss och välkomna Drömtiden och Haggan - endagarskurs den 27:e oktober i Skåne

 
27:e oktober Fullmåne och Förmödratid
Vi förbereder oss för den mörka årstiden genom att närma oss det undermedvetna, Haggan och den stora Drömmen. Vi gör oss av med det vi inte längre behöver, arbetar med den öppna elden, gör en resa tillbaka i tiden, öppnar sinnet för våra förmödrar och förfäder. Dagen innehåller också skapandet av  Rönnbärspengtagram för skydd och magi samt en häxlig giveaway.

Plats: Höör/Hörby området.
Tid: 10oo - 19oo
Kostnad: 650. I priset ingår en rejäl lunch och fika.
Med: Sofia Axelsson och Linda Braekhus.

Kontakt: Här kan Du anmäla ditt intresse eller ställa frågor om Du undrar något.

haxoriskogen@yahoo.se Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 . Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån. En vecka innan utsatt datum är sista anmälningsdag.
Plats och andra instruktioner kommer per mail efter anmälan.

Väl mött och kanske vi syns under fullmånen

 (Foto: Peter Hallin, modell: Sofia Axelsson)

Årsrunan - bilder från en resa

Årshjulet snurrar - väldigt, långsamt, ostoppbart, . Vinter blir vår, vår blir sommar, sommar blir höst; högtider löser av varandra: Alvablot, Jul, Ljuslågefest, VårFrudagen ... Gudarna stiger fram och sjunker tillbaka: Skade, Oden, Saga, Idun, Freja, Ran, Frej, Nornorna, Hel, den väldiga kosmiska kon ... ljuset, mörkret, skymningen, gryningen, igen, igen och igen.

Freja blåser frön över marken, de flyger i olika riktningar och landar där de landar. Freja skrattar åt sin syster Sunna som värmer jorden, blinkar konspiratoriskt åt småfolket som arbetar för att fukta, söva, väcka och beskydda. Freja begraver fröna i sin famn och håller dem nära genom vintern - håller alla varelser nära med sina skyddande händer och viskar till alla som lyssnar,
- våren kommer, våren kommer, våren kommer när tid är.

Eken är väldig och hem för många varelser. När hösten kommer dignar grenarna av dess frukter, som blir mat och näring till tusentals. Ett ekollon faller från den stora eken, blir bortburet, tappat och rullar ner i en mossklädd skreva. Här finns fukt och mylla. Dagarna går, det regnar och sen skiner solen. Ekollonet gonar sig i fukt och värme, slår rot och låter en fin stjälk leta sig upp. Åren går och den unga plantan växer, barken hårdnar, grenarna blir fler. Flera hundra år går och det unga trädet är nu en jätte, lika vis och väldig som sin anfader: en plats att hitta skugga, en plats att finna näring och en plats för rikedom.

Den unga människan har arbetat hårt och finner sig plötsligt se sig om i köket där hon befinner sig. För lönen hon tjänat har hon köpt mat som hon nu packar upp på bordet. Bordet som hon tidigare sandpapprat och oljat så att ytan glänser i solljuset. Där står också plantan hon för flera år sedan fick som skott, som hon planterat om, gett näring och vattnat, tills den nu växt sig stor och blommande. Det är inga världsomstörtande resultat hon ser, men det är lön för mödan, resultatet av det egna praktiska arbetet och av ett generöst universum. Och den unga människan översköljs av en ovan stolthet.
- Jag har gjort det här, tänker hon, och världen har gett mig förutsättningarna.