Polarisering pågår

Polarisering pågår. Mer och mer tydligt, i Sverige, Europa och världen. Jag skäms som svensk över vår så kallade utrikesminister och hans uppenbara ovilja att ta ställning för människor som kämpar för demokrati och frihet. Den svenska högerns liberala ställning ter sig allt mer ihålig. Under den finns inget annat än ett oheligt äktenskap av värdekonservatism och vulgärkapitalism.
Jag har vetat det länge, som så många andra, men just nu retar det mig. Går in under skinnet och kliar. Jag vill rycka täcket av en puttrande svensk medelklass som gömmer sig i heminredning och liksom vår utrikesminister aldrig verkar ta ställning för något annat än färgen på sitt eget köksbord.
Vad är det som händer med oss? Hur blev rädslan för nordafrikanska invandringsvågor viktigare än att stödja folkrevolution mot demokrati? När blev det viktigare att välja friskolor (läs: välja bort icke önskvärda problemskolor) än att prata om vikten av likvärdig grundskoleutbildning och start i livet?
Jag säger att jag skäms över vår utrikesminister. Kanske borde jag kunna avsäga mig bekantskapen. Jag röstade inte fram denna regering. Men så länge nationen är ett faktiskt begrepp sitter vi alla i samma långsmala båt. Det går så mycket djupare än rött och blått. Klyftorna mellan dem som har mest och dem som har minst har växt stadigt sen 90-talet, oberoende av vem som suttit vid makten. En rödgrön regering nästa varv är ingen snabb fix. Det handlar om värderingar som rotar sig djupt ner i folksjälen - den där brokiga, månghövdade, tjabblande folksjäl vi nu har.
I den del av folksjälen som befinner sig längst bort från utrikesministern och hans kompisar bor revolutionärerna: demokratikämpar, miljökämpar, radikala feminister, relationsanarkister, medborgarlönförespråkare, tillväxtkritiker, ... alla som vågar ställa dom stora frågorna om nödvändiga förändringar. Som inte stammar ihåliga ord, utan brinner och stampar. Dessa är mer släkt med Egyptens revolutionära ungdomar än vår nickedocka till utrikesminister. Dessa är släkt med all förändrande kraft i världen, den där praktiska - vi gör vad som krävs - energin som så småningom kommer leda oss rätt.
Det är där mitt hopp ligger. Och till dessa individer - för förändringar börjar alltid med individer, hur många vi än allierar oss med - ger jag min uppmärksamhet, min kärlek, min kunskap, mitt stöd och min energi.

Riktiga hjältar

Hjältmodet har inte försvunnit från världen och inte min förmåga att bli rörd till tårar heller.

En bön till mina bröder och systrar

Jag skickar ut en bön till mina bröder och systrar i arabvärlden. En bön som är ett skrik av längtan:
Gudinna se till dem och vaka över deras modiga själar.
En bön till dem idag och alla dessa revolutionens dagar.
Världen förändrar sig och trots att vi visste att det skulle hända kan jag inte låta bli att förundras.

Det viktigaste av allt har hänt. Påtalat av demonstranter från flera länder.
- Vi är inte längre rädda.
Hör hur det klingar.
- Vi är inte längre rädda.
En sång av ny tid.
- Vi är inte längre rädda.

Den allra vackraste och viktigaste av förvandlingar har redan skett.

Välfärd utan tillväxt

Ett hett boktips för alla revolutionärer av vårt icke-hållbara samhälle är miljöekonomen Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt som nu ges ut på svenska. Författaren granskar tillväxtsamhällets illusioner och myter. Men han ger också förslag på hur vi bygger ett hållbart samhälle.

Läs gärna Sverker Lenas utmärkta recension, och missa i så fall inte sista stycket som rockar.

"För vad är egentligen mest realistiskt: en ekonomi som fortsätter att växa i samma takt som i dag, och därmed blir 80 gånger större år 2100 jämfört med 1950, eller en grön välfärdspolitik som också innebär att en och annan bubbelspekulant och riskkapitalist blir tvungna att söka riktiga jobb? " (Sverker Lenas - DN bok, 15/2 - 11)

Själv ser jag fram emot att läsa den när jag kommer över den. Den är reserverad 13 gånger på Stadsbiblioteket i Malmö, vilket jag ser som ett lovande tidens tecken.

Halvvägs-feminism

Det finns dom som tror att feministiska strävanden är mer eller mindre i mål. Nu har ju kvinnor allt de behöver - om de bara skärper sig lite så ska vi se att det inte finns något att klaga på.
Det tror inte jag. Jag tror att feminismens andra halvtid börjar nu. Formella förändringar som initieras av modiga systrar och feminist-mödrar på 60- och 70 - talet har borrat in sig i samhällets strukturer för att stanna. Och för att vi är trygga med det kan vi i lugn och ro ge oss i kast med de förändringar som verkligen kommer att vrida oss ett varv närmare verklig jämställdhet. De djupa identitetsförändringar som förankrar feminismen på riktigt.
Feminismen är halvvägs kommen. Kvinnor har rätt att arbeta, men inte att skaffa barn på jämlika villkor och ha en man som självklart tar sin del av hemarbetet. Kvinnor har rätt att skaffa barn, rätt till abort, men inte att sådär självklart inte vilja ha barn alls (åtminstone inte utan att bli ständigt ifrågasatta). Kvinnor har "rätt" att vara sexiga, ibland rätt att inte vara det, men inte rätt att vara porriga utan att fördömas av såväl kvinnor som män. Och sådär håller det på.
Egentligen är vårt handlingsutrymme inte större än vad som är praktiskt för resten av samhället. För faktum är att det är bra för samhällsekonomin att kvinnor arbetar och bra att kvinnor skaffar en lagom mängd barn, men ganska så skit samma om de tar huvudansvaret för hemmet. Andra val är inte så fördelaktiga för samhället i stort och därför svårare att skapa acceptans för. Men det börjar bli dags att gå utanför ramarna. Och Jämställdhetsombudsmannen kommer inte att hjälpa till i denna runda.
Astrologiskt sett har vi samma förutsättningar för feministiska framgångar nu som under revolutionens år på 60 - och 70 talet. Det handlar ytterst om vårt utrymme att vara - hur långt utanför ramarna kan vi gå utan att kastas i fängelse eller in på psyket? Mycket långt formellt sätt. De största begränsningarna är internaliserade. Vi kommer att behöva varandras stöd för att bryta ner dem och gå längre och längre bort från det förväntade.
Är du kvinna och känner dig udda, annorlunda och som du inte passar in? Grattis! Du är på väg att förändra världen. Gå ännu längre in i ditt annorlundaskap och var övertygad om detta: Ju längre in, desto intressantare och roligare kvinnor kommer du att träffa: Desto konstigare val, ju fler spärrar hjälper du till att spränga: Desto märkligare stigar, desto fler val ger du till dina medsystrar.
Så skaffa inte barn och ifrågasätt aldrig ditt val, eller skaffa sju varav mer än hälften är adopterade. Vägra gifta dig, eller hävda din rätt att gifta dig med flera. Arbeta tolv timmar om dagen för att du älskar det, eller fyra för att det är lagom för dig. Måla väggarna i alla chakra-färger, eller i svart (för att hemma ska man ha det lugnt och stilla). Inse att alldeles för mycket ibland är helt rätt, eller hävda rätten att vara en skön, grå mus. Och framför allt - gör inte misstaget att tro att vi är framme vid målet. Eller ens halvvägs där. Men dina insatser gör en värld av skillnad.