6 december 2013

Love Letter from the Sea, Tijuana, Mexico


Waves crashing leading me to sleep, taking me deep, to the deep
Sea
worlds to explore beneath
Touching the edges beyond life and death:
heavy cold hides fierce heated rage
Lost sailors souls float from the cracks,
leaking wounds under tons of weight:
pressing through drops dense as oil, leaden heavy
Water stones
No light, no love, nothing but devouring need
and passions unspoken, longings to feed
Shame and guilt and countless fears
Who can count that which no one sees?
Fishes, riches, all will end
we dance on the edge, dance on the edge
No breathe, no lungs, no oxygen here. But still, yet still
you can hear:
a thrilling tone, a cry, a shriek - hearts exploding,
a tone for kills. That tone I carry between my teeth
as they urge me forward, urge me to swim:
slithering bodies, glistening skins, scales and fins, scales and fins ...
My catch wrapped closely. They make love to me:
in salt and waves and sand beneath
All will die, but we are alive
Heaving bodies under starlit skies.


(Foto: Tijuana Playas, Mexico, fullmåne)

27 september 2013

Kreativ vila i Världsträdet vid Havet

Det är dags. Flugen över det stora blå till den Amerikanska kontinenten. Mottagen av delfiner som dansade i havet vid Tijuana Playas, Mexico. Nya världar, nya äventyr. För att kunna lyssna så intensivt som platsen förtjänar, lyssna på havet inom och utom, tar jag nu en 

Paus

i mitt bloggskrivande.
Tills den kallar på mig igen:
Lev väl, simma lugnt och var alltid i Världsträdets mitt.



(Betongkonst Tijuana Playas, Mexico. Konstnär okänd)

Färunan - en förklaring

I den sista runan finns en känsla av fullbordan, att ha allt och sakna inget. Här finns tacksamhet som flödar över, för skörd i alla dess former: för familj, vänner, mat på bordet, tak över huvudet, allt inom räckhåll.

Det är framförallt en materiell runa, som kan användas för att dra till sig pengar och tillgångar. Den kommer därför också med en utmaning. Det materiella kan glimma och glittra som alvskatter, men när dagen gryr förvandlas de ofta till löv och mossa. Runans utmaning är att tillåta sig rikedom utan att bli girig och vilja ha mer. Att njuta av stunden utan att försöka kontrollera flödet utifrån rädsla att inte ha nog.

Fä eller boskap var en gång den största rikedom som tänkas kan. Den som hade boskap hade mjölk och kött även när vintern bet. Djurhållning kräver kunskap och hårt arbete. Det är rikedom som resultat av den långa vandringen genom runraden, genom misslyckanden och insikter, förlust och framgång men framförallt av ihärdighet och trofasthet. Plötsligt inser vi att det vi bett om är här, att det vi arbetat mot är något vi nått fram till. Den står därför även för slutet på en cykel, något som tagits så långt det kan tas. För den perfekta tidpunkten att räkna sina tillgångar och framgångar, göra bokslut och bestämma sig för nästa steg.

I fullbordan finns också avslut. Mättnad blir fort övermättnad. Runan ställer frågan vad du verkligen behöver, vad som har tagits så långt som det kan tas. Den som bemästrar runornas kunskaper vet också när det är dags att släppa taget. Njut av festen men gör något annat dagen efter. Den som är rik är inte rädd att hitta nya vägar. Hon delar också med sig utan att be om något tillbaka. Ge en del av din lön till någon utan hem och pengar när lönen kommer. Laga en middag till en vän som är trött och behöver lite omvårdnad. Spendera en dag och arbeta ideellt för något du tror på. Och glöm inte att hälla en del av mjödet på marken när bägaren flödar över.

Jag placerar Färunan ovanför mitt huvud, som en krona. En manifestation av det som varit, det som är och det som kommer.

Färunan - bilder från en resa

På ängen betar en flock med välmående kor, pälsarna är blanka och juvren är stinna. En flicka mjölkar dem en efter en med vana händer och mjölken strömmar ner i hinken fet och skummande. Hon lutar sitt huvud mot kons mage, skopar en munfull av den vita rika vätskan direkt till sin mun, smakar på sötman som reflekteras i stjärnorna om natten.

Familjen är samlad, bordet är rikt, dukat med blommor och ljus, fångat och samlat, rätter tillredda med omsorg, kryddor från fjärran länder. Var och en runt bordet har bidragit på sitt sätt, var och en bidrar med sin skönhet, sin humor, sin personlighet. Solen går ner med gyllene strålar, månen går upp med milt ljus. Här finns tid för snapsar och sånger. Precis nu fattas inget. Ingen plats är bättre i världen.

Han hittar en skatt i den mjuka mossan, under en gren, bredvid en tall. Länge har den lockat, långt har han gått, men nu ligger den där och glimmar och glittrar, guld och stenar av dyrbar sort. En alv skrattar till nära hans öra. Försiktigt biter han i ett mynt, men känner bara torr bark mellan sina tänder. En alvskatt är en alvskatt är en alvskatt.

Människan ser sig om i rummet. Ett hem så fullt av omsorg, varje kurva smekt, varje färg vald, varje sak fylld med mening. Det är fullbordat, det är dags. Resväskan är full, börsen likaså. Hon sveper blicken över hemmet en sista gång innan hon lyfter resväskan, går ut genom dörren och låser med dubbla lås.



18 september 2013

Dagas runan - en förklaring

Dagasrunan är just det, runan som säger "det dagas". Den handlar om morgonen, om ljuset när den nya tiden dallrar full av löften, om den nästan extatiska känslan när ljus transformation inträder, stunden då vi kryper ut ur puppan och andas frisk luft, förväntansfulla inför flygturen.

Det är inte perfektion i bemärkelsen störst och vackrast. Här har vi snarare möjligheten att skapa vad vi vill utifrån ett ljust och lätt tillstånd. Vår perfektion är inom räckhåll, den som är unik för oss och inte behöver jämföras med någon annans bild av perfektionen. Resultatet av detta blir kreativ mångfald.

Det gränslösa tillståndet av Dagas är nästan pubertal i sin sanslösa frihet. Jungfrulig i sin enkelriktade fokus på det vi vill och har framför oss. Ändå är vi långt fram i runraden, nästan hela vägen fram till slutet. Och just där finns möjligheten att börja på nytt, som en lekfull del av Alltet. Precis som en gammal människa som skalar av sig världens förväntningar och mer och mer återgår till det unga, till det som verkligen räknas, till barnet, till det hon kommit att se som de bästa delarna av henne själv och världen.

Dagas är också en transruna. En runa för att resa obegränsat i alla världarna, i vårt sinne. Runan som visar oss att tanken för oss var som helst och vadhelst vår tanke når det påverkar vi och det påverkas vi av.

Jag placerar Dagas i kronchakrat, den plats där vi påminns om att vi är delar av allt och kan resa vart vi vill, när vi vill och börja om på nytt.

17 september 2013

Dagasrunan - bilder från en resa

Gryningsljuset börjar som en brytning i luften. Dallrande luftkristaller som reflekterar det som komma skall. Försiktigt först, en skiftning, men sen allt tydligare, ljuset växer över landskapet. Till sist kommer solstrålarna, de allra första, starkt gula, kaskader av aprikos, inget ljust är som detta: som gryningsljuset. Varje dag samma mirakel. Samma skönhet som sköljer över världen.

Puppan spricker. Från dess inre syns en varelse skapt av delikata lemmar och vingar. Fjärilen tar sig ut från puppan, vecklar ut vingarna och låter dem torka i luften. Väntans tider i den mörka, trygga puppan är över. Hennes dagar är gjorda för att flyga, att para sig och dansa i solen.  Intensiva och gyllene ligger de framför henne att upplevas till fullo.

Balder vandrar i gudarnas trädgårdar. Gudinnor och gudar sitter uppflugna i träden och spionerar på honom. De suckar och beundrar: den stolta näsan, de stora själsfulla ögonen, de vackert böjda ögonbrynen, hans haklinje, halsens vithet, de raka axlarna ... ren perfektion i gudaform. Och trots att de som tittar är olika som dag och natt, som krig och fred ser det samma sak - skönhet i sin mest upphöjda form, så som det passar dem var och en. Hur det går till vet ingen, men det är del av Balders mysterium, den vackraste guden.

Människan har förstått mer om sin egen uppbyggnad. Hur hon kan sträckas ut i olika verkligheter, hur hon kan lossa sig själv från sin kropp och ge sig iväg på äventyr i ändlösa universa. En dag kommer hon att inte tillbaka. En dag kommer hon välja att resa vidare för evigt. Men inte idag. Idag upptäcker hon bara njutningen att vara gränslös. Tills en dag, en dag, då hon ska få sväva iväg utan att återvända ...


Odalrunan - en förklaring

Ingen äger en plats. Men vi kan lära känna en plats precis som vi lär känna en människa. Börja varje ceremoni med att prata med platsen. Såväl inomhus som utomhus. Platser i naturen är inte annorlunda än vardagsrum och kök. Medvetna varelser bor här. Det finns etikett att följa och hänsyn att ta. Tassa försiktigt och varvarsam med såväl liten som stor.

Alla platser passar inte att sejda på. Eller att slå på stora trumman. Vissa platser kräver låga röster, vissa platser tål och gläds åt extas. Hälsa och fråga. De gamla folken som bor där vet. Alverna har aldrig slutat ha kontakt med landet i dess andliga mening. De är sammanbundna och del av landet. Det är också dom som ligger begravda där, också dem kan vi tala med. De har all kunskap vi kan behöva om vår relation till platsen, att all natur är helig, att vi måste ha en relation till landskapet som är respektfull vare sig vi nyss kommit till en plats eller bott där i generationer.

Platsen är där vi börjar. Den plats vi spenderar mest tid i är ofta vårt hem. Om vårt hem inte är heligt och ärat blir inte vårt liv det heller. Bygg ett altare. Väv in det du själv vill ha runt dig där du bor i samarbete med det som redan finns.

Jag placerar Odal i fötterna för att påminna om att vi alltid står på jorden. För att binda oss till det ställe där vi är och öppna oss för både gamla och nya minnen.

16 september 2013

Odalrunan - bilder från en resa

Landskapet skiftar och böljar. Jorden, vattnet, vinden och solen har vävt och mejslat i eviga tider. Sen kom rötter och grenar. Och kroppar, tänder och klor. Tankar och händer. Landskapet formas, bit för bit, stort som smått.

En besviken alv ser människor gå förbi utan att hälsa jorden. En rådare ropar för döva öron, ett troll sitter still på stenen och undrar över brutna löften. Många släkten har levt på jorden, många lever här än. Det finns människor som minns, men många har glömt. Banden mellan de gamla folken, banden mellan människan och marken.

Där jag är, är mitten på världen. På varje plats kommer släkten och släkten samman. Precis på denna punkt trampade en mammuts väldiga steg, rullade en ormbunke upp sig och spred sina frön, klappade en späd hand klanens första tama varg. Platsen är alltid utgångspunkten.

Hon hälsar platsen, går genom smäckra stammar som vore de portaler. De är portaler. Lägger gåvor på mossklädd sten som vore det ett altare. Det är ett altare. Lyssnar på vinden i träden som vore det musikinstrument. Det är musikintrument. Världen är stor för den som ser.

Människan stannar till vid hemmets altare. Ett av dem alla. Hon plockar ett visset blad, drar handen över statyettens glänsade huvud. Detta är hemmets altare. Hon viskar tacksamhetsord till platsen hon bor på, till marken, andarna, djupen nedan och himlen ovan. Människan vet att varje plats måste respekteras. Platsen är början på resan. Tryggheten grunden för frihet.


(foto: Lisbeth Jönsson)

31 augusti 2013

Ingrunan - en förklaring

De gamla fertilitetsgudarna ger oss manna och njuting. Ing o Frej trampar fram med sviktande klövar på hård jord som mjuk mossa, och sprider guldgul livskraft vart de går. Ingrunan handlar om sensuell och sexuell energi i dess vidaste bemärkelse. Den som väcker livslust och gör så det spritter i kroppen.

Ingrunan är som skapt av honung, nektar och bärnsten, nära sammanslingrat med surrande bin, ståndare, pistiller, kärlek och sex. Det är själva njutningen som är huvudfåran, manifesterad i en mångfald former där gränserna mellan varelser upplöses, precis som biet flyger från blomma till blomma med mångfald av färger och former, är vi del av den mångsexuella jorden och väljer vilka fält av liv vi möter och delar liv med. Runan ber oss vara del av mångfalden och av alla de möjligheter den ger oss, att inte missunna oss något på grund av gamla trånga ramar. Fertilitetsgudarna är inte pryda.

Ingrunan ses ibland som fröet. Men också som ingången. Den är både hopsamling och öppning. En stunds vibrerande vila i fullödighet. Sammandragningen innan explosionen. Den brukar därför ses som både avslut och början, i begreppens mest postitiva bemärkelse. Det finns all anledning att känna sig nöjd och bara vara en stund när denna runa dyker upp.

Med denna runa är det alltid vår. Här finns lust och kreativitet, med stora möjligheter att pollinera det vi vill ska växa.

Jag placerar Ingrunan i de erogena zonerna. Upp till var och en var de anser sig ha sina. Detta kan också variera med tiden, vilket är som det ska vara. Inför livslusten bör vi vara öppensinnade och känna efter vad som behövs.

21 augusti 2013

Ingrunan - bilder ur en resa

Hans hovar trampar lätt mellan rot och sten på stigen och han sänker huvudet för att inte fastna med den stora hjortkronan i trädens grenar, stryker sina händer kärleksfullt mot gamla stammar. Trots att han rör sig försiktigt vänder de sig alla mot honom då han kommer till gläntan: djur, småfolk och skogsrået själv. De har känt honom komma. Han går fram till skogens fru och sveper in henne i sin famn, skogsråt ler ljuvt och visar sina vassa tänder innan hon blundar och lutar huvudet mot hans bröst. Hjärtat slår taktfast därinne. Det gröna hjärtat.

Ett litet sällskap av människovarelser kommer till gläntan. De häller honung i den murkna stubben, honung och mjölk. De små gröna kommer springande och hivar upp munfullar med sina slanka händer. Runtom surrar humlor, slår sig ner på de lila, gula och röda blommorna och sträcker ut sina tungor för att fånga den söta nektaren . Människorna som offrat i gläntan slickar själva honung från fingrarna, från varandras fingrar, de vet inte längre vem som är vem, vart gränserna går mellan dem och de gröna, mellan den ena och de andra. De njuter av varandra och jorden surrar av liv.

Öppningen i trädet har en välbekant form,  en skåra fuktig av saven som stiger. Sav som blir kåda som glänser. Kåda som blir bärnsten, Frejaguld, skogsråguld, Hjortkungsguld, kärleksguld.

Människan sitter vid fönstret och njuter av solen. Hon för det fina porslinet mot läpparna och dricker sitt te som är sött och friskt av honung och citron. Något är klart. Det finns tid att samla kraft. För denna kloka människa finns bara ett sätt - att dricka livets söta. Solen skiner in genom fönstret och kastar solfläckar över kvinnans vackra, rynkiga händer.


19 augusti 2013

Systrar vakar över djupa sjöar

Systrar vakar över djupa sjöar. En blödde näckrosor röda. De andra sjunger för henne än. Från sjö till sjö till tjärn.


Näckrosens blad, vita som renhet, röda som synd. Vackra vilket som. Men stjälken är tjock och rötterna går djupt ner i dyn. Ur dyn växer renhet som synd lika.


Systrarna sjunger för dem och henne. Från sjö till sjö till tjärn. ...

Hon svarar

(foto: Johanna Lindberg)

18 augusti 2013

Sjörunan - en förklaring

Sjörunan gör oss perseptiva och öppnar upp oss för inkommande energier av andligt och drömskt slag. Den ger oss rytmen, för oss närmare de kosmiska energier och det kosmiska havet.

Romantiken finns här - och romantiken är en pulserande livskraft - så mycket större än de fåniga heteronormativa, tvåsamhetsmönster vi ständigt matas med socialt och kulturellt. Här pratar vi istället om den romantiska sidan inom oss, som både fördjupar oss och binder oss samman med omvärlden. Som gör livet innerligare, djupare, mer sensuellt och erotiskt.

Runan gör symbolerna omkring oss tydliga, stärker våra band till drömvärlden och triggar vår fantasi. Vi upplever världen i flera lager, det som finns över ytan, under ytan och djupt i det svarta.


Vi ser hur de olika lagren reflekteras i varandra. Vad kommer först, drömmen eller den vakna verkligheten?

Hav, sjö, vattenfall och vatten; runan betyder många men liknande saker i olika språk och tolkningar, men vattnet är den sammanhållande faktorn. Detta element står bland annat för den andliga och känslomässiga kommunikationen, den som går direkt från en del av en varelse till en annan. Från hjärta till hjärta, sköte till sköte, öga till öga, cell till cell. Vi förstärker denna förmåga när vi är vid havet, badar i en insjö, står i regnet och plaskar i badkaret.

Jag placerar Sjörunan i hjärtat, centrum för energikroppen, sätet för känslan och  kärleken. Den plats där vi vet bortom ord att vi alla är del av samma kropp och samma ande. Du kan också visualisera sjörunor i blodet, som stärker ditt flöde och dina djupa drömmar.


17 augusti 2013

Sjörunan - bilder från en resa

Rans döttrar sjunger. Tumlar i havsvågorna med sälskinnslena kroppar och fjällbeströdda länder. Sången hakar fast sina krokar djupt inne i dem som hör, redo att dra fram de mest märkliga fiskar, undervattniskt vackra och blinda monster samma. För den som lyssnar är det njutningsfullt på gränsen till smärtsamt. Närmar sig, vill höra mer, förstå mer. Men Rans döttrar bryr sig inte. De sjunger för sin egen skull, och för att havets rytmer ska fortsätta.

Sjörået står på kanten till den becksvarta tjärnen, fötterna är smala, liksom händerna och huden så blek att det stöter mot blått, håret är svart som tjärnen. Sjörået vakar över det som finns i tjärnen, där träd och starkt lysande stjärnor speglar en exakt kopia på vattenytan. Under ytan finns tusen hemligheter och massor av liv.

Vita näckrosor lyser vita mot det svarta vattnet. Sjörået smeker kronbladen och ser genom vattnet hur den långa stjälken går djupt ner i vattnet, ända till den dyiga bottnen. Hon drömmer om en syster vid ett annat vatten, vars blod färgat näckrosorna röda. Drömmer om vitt och rött, syster och syster, ande och blod; det går nästan inte att skilja på handens vita fingrar och näckrosens kronblad.

En människa som levt länge blir mer och mer transparant. Den fysiska tröttheten som kommer med tiden kompenseras med öppnandet för andens röst, och erfarenheten som lärt henne att följa rytmerna. Energi sparas genom att bölja fram snarare än driva sin vilja igenom.

10 augusti 2013

Labyrintens mitt


Resan inåt har redan börjat. Sökandet efter en ny röst, en lättare ton och en djupare klang. ... kanske. Eller helt enkelt bara någon fräsch form av inspiration.


Det är ungerfär sex veckor tills jag åker och sätter mig i ett sammanhang där inga andra krav finns än att få i mig föda, känna in platsen och höra av mig till min familj och mina vänner någon gång mellan varven för att tala om att jag lever. 

Med allt det fina jag har kring mig härhemma känns det märkligt att säga att det jag längtar mest efter är att få vara ifred. Men det är sant. Väl där - med hemmet i ryggsäcken och havet som bästa vännen - kommer jag att mer än något sjunka in i att få vara ifred. 

Inte för att jag inte älskar världen i dess mest myllrande och levande form - men för att det är dags. Efter år av projektarbeten, skrivande, hållandes i häxcirklar, publicerande och ett ständigt kommunicerande utåt ... är det snart dags att gå inåt i labyrinten. Inte bara för tre dagar på svartmåne eller en kväll med sterinljus, utan för den tid som krävs: veckor, månader, år ...

Det är en söt form av VarDagsmagi att när jag var på Blå Jungfrun med min bror och fina brors familj sprang jag runt i de yttre delarna av labyrinten och kunde för mitt liv inte lista ut hur jag skulle komma in till mitten. Ja, inte genom att springa iallafall är ett hett tips till mig själv. 

Mitten på labyrinten drar. Längtan till vila drar. Behovet av ickegörande drar. Resan har redan börjat. 



4 augusti 2013

Magikervandring


När det varit många röster, många beslut, mycket som rör sig. Då är det bra att ta på sig de bekvämaste skorna, sätta upp håret i en knut och ge sig ut på vägarna. Bara plånboken och nycklarna med. Låsa hemmet bakom sig. Köpa sig något att äta och dricka på vägen. Och bara gå, gå och gå.

Rosie Björkman skriver i Häxans tarot om de magiker som anser att minnena ligger lagrade på baksidan av vaderna. När du går virvlar de upp och du renar dig själv därmed. Jag gör det, och renar mig också med solen, vinden, havet och jorden. Tills inget finns kvar mer än det faktum att jag existerar här och nu. Tillsammans med elementen och dem som vill leka på ett sätt som inte kräver.

Resten skiter jag i. Nu går jag.

29 juli 2013

Människorunan - en förklaring

Människorunan handlar om människans plats i världen. Vem hon är och vilka val hon tar. Därmed handlar den om samspelet mellan klanen, samhället och världen hon bor i och hennes egna etiska förhållningssätt. 

Människan i byn, i samhället, i staden har sin roll och sin status delvis utifrån vad hon åstadkommit, men än mer utifrån vad andra anser att hennes insatser är värda. Kvinnan som inte får söner, mannen som anses lat därför att han vill vara hemma med sin familj hellre än arbeta, barnet som får skäll då hon inte sitter still. Alla kan dömmas utifrån de samhällen och kulturer de verkar inom. Att förstå dessa är en del av att vara människa. Att våga gå utanför dessa när hjärtat säger så är en del av att vara en etisk människa. Något mer än ett resultat av flocken.

Vi är våra val i mycket högra grad än att bara göra "rätt" enligt rådande normer. Jag är trogen mot min man (fast jag har aldrig djupare tänkt på eller diskuterat äktenskapets förutsättningar), jag går till mitt jobb varje dag (fast jag har aldrig djupare funderat på vad mitt arbete innebär för andra) jag stjäl inte (men jag konsumerar mer än jordens resurser klarar av) Sociala regler och traditioner är till del skapta för att vi ska kunna fungera tillsammans. Tyvärr skapas de också utifrån maktbegär och kontrollbehov. Det är vår uppgift att se vad som är vad och agera därefter. Den självständiga etiken blir allt viktigare i en allt mer komplicerad värld. Men vi har heller aldrig varit så välinformerade och haft så bra förutsättningar att göra etiska val.  

Allt vi gör måste ses i sitt sammanhang. Runan handlar om orsak och verkan. Varje val du gör som påverkar andra påverkar också dig själv. Vad du köper, säger, till och med vad du tänker. Alla dina handlingar blir en del av ditt fält, din sfär och skapar dig i varje stund; om du bidrar till barnarbete, miljöförstöring, men också om du bidrar till att barn får gå i skola eller omställningen till ekologisk odling. Allt vi gör har konsekvenser. 

Runan handlar om Identitet och om att se vilka vi är, vad vi fått med oss socialt och vad vi verkligen valt. Jag placerar människorunan i tredje ögat. Därifrån hjälper den oss att se oss själva och våra roller klarare, att skala dom rädslor vi behöver för att vara etiskt högstående men samtidigt hitta en plats i den värld vi lever i.


(Båda foton som illustrerar Människorunan är tagna vid Soltemplet utanför Cusco, Peru)

27 juli 2013

Människorunan - bilder från en resa

Precis som många andra varelser placerar människan sig i centrum av tillvaron. Mitt i världsträdet Yggdrasil, ligger Midgård, människornas rike. Ovanför människan bor gudarna och andra upphöjda varelser, under dem död och djup, och runtom allierade eller fiender beroende på komplicerade relationer skapade under många generationer. De flesta människor beter sig och tänker som om hon är världens mitt, olika folkslag benämner sig som "Folket" eller "Människan" för att visa att dom är utvalda och speciella. Överallt är hon den som allt annat ska cirkla kring. Det är en nödvändig position då vi måste se världen från den plats vi befinner oss, men det är också barnets position.

Tre syskon i en annan tid visar var sin bild av människans plats i världen:
En syster åstadkommer mycket litet. Hon blir omhuldad och bortskämd, blir bortgift med den mest lämplige make, får guld och silver i bröllopsgåva. Hon är hyllad och beundrad. Men inte ens hennes skönhet är hennes egen. Den är ett resultat av doftande bad, oljor och andras kvicka fingrar som gör dyrbara frisyrer och sinnrika sminkningar. Hon tänker aldrig på om livet kunde vara annorlunda eller om hon är lycklig. 

En syster vägrade gifta sig med den som utsetts till henne, eller göra något av det som förväntas av henne. Familjen förskjuter henne och hon förlorar all den status hennes namn kunde gett. Hon får ingenting gratis, men väljer sina uppgifter och sitt sammanhang genom kamp. Hon vet att hennes vänner och älskare väljer henne för hennes egen skull. Hennes arbete känns meningsfullt och viktigt. Hon är till synes utstött men lever i bister tillfredställelse. Och ibland, när elden sprakar i grottan där hon lever, och den valda familjen somnat runt henne, då njuter hon helhjärtat och värmen sprider sig från mage till tår och hårbotten. 

Brodern är yngst och försöker med näbbar och klor skapa sig en plats, göra sig beundrad och omtyckt. Men han väljer ständigt fel och föräldrarna suckar, liksom vännerna, liksom den tredje frun. Trots alla sina försök sitter han vid fönstret på kvällarna och ser ut över staden han så gärna vill tillhöra med en allt starkare känsla av isolering. Han vill vara kung, men är knappast hågkommen av någon. 

¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Den gamla har varit med länge, är på gränsen till vis. Hon inser att hennes plats i tillvaron har förutsatts av vem hom är, vad hon fötts till, vem hon setts som men i lika hög grad av hennes val. Med ålderns rätt inser hon också att skillnaden inte är så stor som det först verkar. Efterhand har hon valt sina sociala situationer, valt vad hon visat upp och vem hon blivit sedd som. Inom ramen för världens förutsättningar just nu har hon ibland varit modig och ibland feg, ibland äventyrlig och ibland praktisk. I sin helhet är hon nöjd, då hjärtats val väger över, fått ta allt större plats och definerar vem hon är.


25 juli 2013

Att resa över havet


Jag är på väg in i en ny värld. På en resa, som går över vattnen, till ett annat land. Men mest av allt är jag på väg mot ett annat tillstånd. En plats jag velat vara länge. En plats där kreativiteten, skrivandet och magin är de styrande krafterna; rytmerna jag följer. I ett halvår ska jag få bo där, drivas av inget annat än skapandets impulser.

Jag åker om två månader. Fram till dess avslutar jag ett jobb, njuter av svensk sommar, umgås med familj och vänner. Det är något med den nya världen som är på väg att födas som förstärker världen jag tillfälligt lämnar. Som om två ägg kläcks på samma gång. Som om allt måste upplevas än mer, därför att jag inte vet när jag har det igen.

När jag bosätter mig i Mexico har jag all tid i världen att skriva, eller bara drömma om berättelser som sköljs upp från havet. Till att börja med kommer jag att bo nära det stora vida blå. Och det är passande, för viljan att skapa är som en vattenvirvel som vill dra mig ut mot det okända.

Jag vill skriva om det här på bloggen. Att låta sig dras med ut i okända hav. Texter om kreativitet och att tappa sig själv, om djup under mig och friheten. En plats där urgamla berättelser och alldeles nya får samsas likaväl som runor och Madonnor. Det drar redan, så jag börjar nu. Det finns gott om sjöjungfrur som sjunger högt i haven intill såväl Malmö som Tijuana.

(foto - stenstranden på Blå Jungfrun)

21 juli 2013

När kärleken steg upp som solen


När kärleken steg upp som solen 
kände hon ingen rädsla,
hon sprang mot den.
Händerna öppna, ögonen slutna. 
Armarna brett utsträckta
som för att fånga
dess brinnande sfär

- Sally Wheeler

30 juni 2013

Till ensamhetens lov


Ensamheten är en stor Gåva. Utan den skulle jag aldrig hitta de stora tankarna, eller ha uppmärksamheten att göra de små justeringar som krävs för att vara en fungerande Häxa, en någorlunda bra MedMänniska, en så fritt tänkande varelse som möjligt.

Om vi bara är i rusandet, ständigt har andra omkring oss, relaterar och reagerar blir inte mycket plats för det inre livet. Inte mycket plats för reflektion, renande och läkande.

Jag har fått tre dagar i tystnad. Med avbrott för några långa mail, några korta chattkommentarer och en vinkväll med god vän. Man hinner tänka mycket sådana dagar, när man vaknar till sig själv och somnar till sig själv. Men bäst av allt är ändå att ibland inte tänka alls, utan vara helt och fullt i görandet - mäta upp kaffe, dricka kaffe, borsta håret, tända ljus, göra några yogaövningar, sova middag - med ett huvud som är så tomt så det är fullt enbart av vitt ljus. Airhead - i ordets bästa betydelse.

Ensamheten läker, tystnaden lägger sig som balsam runt själen, friheten ökar för varje sekund. Jag unnar mig själv denna underbara Gåva. Dessa dagar, så är jag redo för resten sen.

22 juni 2013

Hästrunan - en förklaring

Det finns gott om storslagna hästar i den nordiska myten: Odens åttafotade Sleipner, Skinfaxe, Rimfaxe, Arvaker och Allsvin för att nämna ett fåtal. Hästarna är med och skapar de stora skeendena som dygsrytm och solens förflyttning över himlen. Hästar i myten har egennamn, är kända och omtalade som gudar och hjältar. Vi behöver bara föreställa oss dessa varelser löpa över jord och himmel, med ryttare på ryggen eller vagn bakom sig, och vi förstår också Hästrunans alla kvaliteér: fart, förflyttning, kraft, intensiteten, manifestation och inte minst partnerskap.

Den som varit vän med en häst känner partnerskapets välsignelse i grunden. Det gör också den som haft en danspartner som lockar fram rytmen, en vän som får orden att strömma, en kollega som både får dig att känna dig värdefull men ändå tar vissa arbetsuppgifter på sitt bord utan knot. Som funnit den välsignade platsen då tilliten infinner sig, då dina muskler balaserar och ger stadga till ett halvt ton muskler under dig, då ett lyssnande öra i rätt ögonblick drar fram tankar du inte visste du hade, då två helt olika varelsers rörelse blir en ny rörelse. Det viktigaste i partnerskapet sker i utrymmet emellan. Emellan är den heliga plats där Hästrunans kvalitéer manifesterar sig som en tredje kraft: nya former och energier, bara möjliga i denna unika kombination, i detta unika samarbete.  

Denna kraft kan inte uppstå från enbart krav, men inte heller om vi offrar oss och tar alla uppgifter på oss själva. Partnerskapet är framför allt frihetstörstande. Hur stora kan vi vara och samtidigt skapa något tillsammmans? När vi begränsar andra utifrån vad vi förväntar oss av dem, binder dem i roller av att vara man, kvinna, gammal, smart eller dum, och samtidigt hetsar på enbart utifrån våra egna behov är det som att driva på en häst med sporrar och samtidigt dra i tyglarna. För att Hästrunans kvaliteer ska komma till sin rätt krävs mogna partners som förstår att ge och ta. En häst kan vara en bra partner men inte en lojal hund. Dåligt hästmannaskap skapar någon som sparkar,biter eller vägrar framför hinder. Den som sällan får samarbeten att fungera kanske behöver titta på sitt eget förhållningssätt. Hästrunan har svaren, men kräver ärlig självinsikt. 

Jag placerar Hästrunan i halschakrat och i de stora pulserande musklerna. För njutningen i rörelsen, kommunikationen och manifestationen. Och för det som föds när vi vågar ge oss själva och andra plats att vara sig själva.


(foto - Johanna Lindberg)

21 juni 2013

Magiska Midsommar - tid att visionera


Sommarsolståndet och Midsommar sammanfaller. Urgamla och inte så gamla traditioner vecklar ut sitt skådespel över landskap och landskap: Familj, mat, vänner, snaps, sånger, dans, blommor och kärleksmagi.

Själv är jag ensam genom den ljusaste dagen och det är fantastiskt. Inget att planera och förhålla mig till mer än mina egna impulser. Och ljuset. Och Visionerna. Jag dedikerar denna tid och denna dag till det som jag har kommit att kalla Mirakelsfären.

Mirakelsfär. Det låter fånigt jag vet. Det finns en poäng med det. Mirakel handlar om det till synes omöjliga, det oväntade; små händelser och stora som är inte borde hända men händer ändå. Jag måste öva mig i att inte sätta upp begränsningar, att inte komma ivägen för mig själv, att förvänta mig det omöjliga. Det är så vid vidgar vår ide om vad som är möjligt, det är så vi får verkliga visioner, det är så vi skapar revolutioner, såväl privata som offentliga. Ingen revolution har någonsin skapats av någon som tror att världen som den är, är världen som den måste vara.

Verkligheten innehåller nog med praktiska detaljer och tunga arbetsdagar som det är. Vi behöver inte skapa begränsningar redan innan visionerna knappast blivit födda. Ibland måste vi tänka stort och ljust. Då ger vi liv till revolutionerande tider. Därför är jag i Mirakelsfären, med Madonnor och Alver och Poeter som också tycker om att vistas här. Och visionerar i Midsommarljuset. Övar mig i gränslöshet. Övar mig i att kliva ur vägen för mig själv.

1 juni 2013

Hästrunan - bilder ur en resa


Sleipners hovar snuddar knappast jorden där han gallopperar fram, jordskockor och grästtuvor yr. Oden sjunker ner i sadeln för att följa med som följer man ett hav som böljar, låter hästens väldiga muskelrörelser fortplanta sig i hans egna, stödjer det animaliska sinnet med sin egen fokuserade vilja, känner Sleipner svara med att höja sina hovar ytterliggare, trampa ifrån med än mer spänst för varje steg. Oden lutar sitt huvud bakåt och skrattar, av ren glädje över hästens styrka och spänst. Sleipner frustar till svar, njuter av att vara sedd och beundrad.

Valkyriornas hästar är ett med sina ryttarinnor där de springer genom luften, över grantoppar och tall, över hedar och fält. Stilla står paren sedan- hästar och rytarinnor - när de vakar över kriget på slätten. Valkyriorna ser vilka som är redo att gå vidare och vilka som fortfarande vill vara kvar i livet. De krigare som söker döden slänger de upp framför sig i sadeln och rider mot Valhall eller Folkvang, helt enligt guda och människopaktens komplicerade regler. 

Hästflickan vet det, troget ansvarig för trogen vän. Dansaren vet det, som för sin partner över dansgolvet medveten om sina stegs påverkan på hennes. Seglaren vet det, som styr sin segelbåt och känner hur denne samspelar med elementen. De vet att samarbetet handlar om att inte störa den andres rytm, att hitta en rytm och ett rörelsemöster som båda kan följa, som skapar utrymme mellan, som stöttar snarare än håller tillbaka. Och hästflickan leder modigt det halvt ton tunga djuret från hagen, dansaren håller tillbaka sina steg för att ge rymd åt sin partners, seglaren vänder seglet och njuter då vinden tar tag. 

Människan inser sin begränsning när hon möter någon som är mer än hon själv. Människan som kämpat så hårt för att hitta sin självständighet och sin plats i världen förstår plötsligt att två samspelande parter är mer mycket mer än summan av två. Det tar stor mognad att som hel kunna möta en annan och skapa något nytt. Hon är redo.

(Foto - Johanna Lindberg)

30 maj 2013

Björkrunan - en förklaring


Hos Björkrunan är allt nytt igen. Nytt genom födseln, nytt genom kärleksenergin som göder, nytt genom Moderskapet, som bär och när. Runan är den sammanslagna energin av det som ger liv, och det nya livet i sig. Det som behöver skydd och den som beskyddar. 

Björkens vita stam säger något om runans natur. Den vita stammen viskar om det nya och oförstörda. Vitt är det oskrivna bladets färg, de tusen möjligheternas tillstånd. Vitt är renhet och oskuld, enhet och upplysning. Vitt är en ovanlig och magisk färg på ett träd. I månsken verkar stammarna självlysande och under generationer har de Seende suttit vakna om fullmånenatten och sett skogsfrun, diserna och andra vita kvinnliga andeväsen stiga fram därur.

En runa som döpts efter ett träd berättar om trädets väsen, så likt människans väsen. Träd som människa behöver stabilitet, näring, vatten och ljus. Stadigt förankrat i jorden, rötterna som suger vätska och näring, bladen som vecklar ut sig mot himlen. Det är grundförutsättningen för att vi ska hålla oss friska och starka. Björken precis som runan den är döpt efter genererar hälsa och läkekraft. Från den vitaminrika saven till te på nyutsprungna björklöv är trädet ett läkedomsskafferi. Det är runan också och kan med fördel målas, visualiseras och sjungas över trasiga kroppsdelar och helande salvor. 

Jag placerar Björkrunan i hjärtat och i händerna. Där kommer de att binda samman vår förmåga att ge av vår hjärtas näring och våra händers arbete.

19 maj 2013

Björkrunan - bilder från en resa

Ljuset silar genom björkens vårgröna transparanta blad. Den vita rena stammen konstraterar mot de mörka sprickorna där skogsfolket bor. Den vita Frun kliver ut från stammen. Ögonen sneda och mörka som där björkens bark spricker, hyn vit och slät som björkens bark, i hennes fotspår växer gräset, blommornas färger lyses upp, följer alla hennes barn i mångfalds former i en strid ström. För hon ger liv och allt som växer behöver Skogsfruns näring.

Hon går till bäcken och följer dess porlande tills hon kommer till forsen, där Näcken sitter ensam på en flat sten och sjunger, fötterna i det rinnande vattnet. Näckens sång renar alla som hör, och skogens fru lyssnar gärna och länge. Toner som höjs och sjunker i takt med vattnets virvlar, toner trillar som vattendroppar och dras med i bäckens flöde. Hon kliver i vattnet och går fram till sin Älskare.

En björkstam har fallit och gröpts ur av småkryp och fukt. Där sover frukten från skogsparets kärlek, en vagga som skyddar tills barnet växer sig stark nog att gå på egna ben, tills hon hittar sina egna toner. Toner som väcker skogen, och sjöarna, och bergen och mångfalden av själar.

Människan vaknar en morgon och inser att hon börjat om på nytt. Allt har ett annat skimmer, en aura av något nytt och välkänt obekant. Hon förstår instinktivt att detta får hon inte tänka sönder, inte analysera och begränsa med gamla föreställningar. Så hon vattnar varsamt och övar sin förmåga att skydda och ge näring.




11 maj 2013

Naturligt läkande


Ibland behövs tid för läkande. Tid för rena element och skönhet. Ingenting annat. Bara ta in den skönhet som finns omkring, som reflekterar det friska inombords och väcker det, stärker det. Naturligt läkande.




8 maj 2013

Personal Creative Essence


Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en artikel om Creative Essence för Vision Magazine, en Carlifornisk andlig tidning. Jag sa ja, och fick sen fundera en stund på vad Creative Essence egentligen kan tänkas vara. Det jag kom fram till finns på s. 9 i nätupplagan. Bedöm själva om det är ett svar värt att läsa. Det utgår såklart från sejd som referenspunkt. Vad annars.


1 maj 2013

Tänd en eld, tänd flera - det är vår

Från sprakande Valborgseldar till gårdagens förstulna rykten om häxor som bolar med djävulen handlar vårens stora högtider om samma sak: att fira livets återkomst, och väcka livskraften inom oss på nytt.

Vissa hedniska traditioner firar the Great Marriage, det extatiska mötet mellan Gudinnan och Guden och det som skapas mellan dem. Jag hedrar detta men för mig är denna tradition alltför begränsad. I vårens flödande berusning vill jag fira alla former av passion. Alla möten i extas är heliga, mellan man och kvinna, kvinna och kvinna, ensam med krafterna, två, tre eller fem individer tillsammans, mellan människor och alver, växter och djur. Allt är del av samma kraft som väcker oss, tänder oss och får livskrafterna att flöda. Vi kan ta del av kraften när vi lutar oss mot ett träd och känner saven stiga, eller i extatiska möten i alla former. Det finns bara en regel - allt måste ske i samförstånd. All form av tvång, utpressning eller utnyttjande är helt förbjudet i dessa heliga rum. Förutom denna regel är allt tillåtet. Försäkra dig om att du inte skadar någon, inklusive dig själv, och släpp dig själv lös och lek. Våren är här. Tänd en eld, tänd flera, förlora dig i flammorna och stig ut på andra sidan, renad och ny.

Gudinnan älskar mångfald, och det gör jag också. Så dessa dagar - idag, igår, imorgon - firar jag passionen i alla dess former och i alla dess uttryck.




29 april 2013

Ibland måste man åka bort för att komma hem


Och finna en Gyllene strand i Mexico


ett tarotkort på ett språk så bekant och helt nytt på betongvägg i Rosarito


och en Baba Yagga stuga i blått för massor av magi i Carliforniska bergen


Nya sagor, igenkända sagor, ekar över världen: nya former, välkända symboler, klingande språk. Samma och annorlunda. Ibland måste man åka bort för att komma hem.



30 mars 2013

Påminnelse om Early bird priser för Sommarens Häxkurser

Missa inte att det fortfarande går att få ett billigare Early bird pris på mina och Lindas kurser i Häxkonst i sommar:



Häxan och Väven 5 - 7 juli 2013 Häxkonsten är en egenartad väg till självkännedom: mångdimensionell och anarkistisk lyder Häxan under inga andra lagar än naturens.

Häxan och Alvrike 19 - 21 juli 2013 En häxa begränsar sig inte till att kommunicera med andra människor, hon kommunicerar med allt som lever.

Häxan och Persona 16 - 18 augusti 2013 I häxkonsten arbetar vi med alla våra allierade i alla världar och utvecklar ständigt oss själva genom detta samarbete.

Häxan och Ormen 30 augusti - 1 september 2013 Häxan väjer inte för att förändra det som behöver förändras. Som ormen kryper vi ur våra skinn när det blir för trångt och föds på nytt, lite större och lite starkare.

Om du anmäler dig och ser till att betalningen är inne till och med den första veckodagen efter helgens röda dagar kan du utnyttja detta erbjudande. Läs mer om sommarens kurser här.

29 mars 2013

Om hedningar och privilegier

Det är Vår på vår sida av jorden och fertilitetssymbolerna frodas i många hem med olika andliga inriktningar: ägg, påskliljor, harar och fjädrar om vartannat. Det är en tid för det nya, för friskhet och  återuppvaknande. Det är en bra tid att släppa begränsande normer och ruska av våra vanemässiga idéer om oss själva och vår plats i världen.

Många av oss hedningar kan fastna i offerkoftan och den utstöttes rätt. Bara för att vi tillhör en andlig inriktning som inte är del av majoritetssamhället tror vi kanske att vi är befriade från att vara dem som också begränsar andras rätt att få vara dem de är utan att slåss för det dagligdags. Sexismen, rasismen och homofobin frodas även inom hedendomen. Liksom andra mer subtila uttryck av de normativas självpåtagna rätt att tolka världen. Därför att vi alla allt som oftast glömmer bort hur priviligerade vi är. Att tillhöra en minoritets trosform gör oss för den skull inte immuna mot att leva i alla de fördelar andra aspekter av oss medför. Den främsta anledningen att jag inte engagerar mig inom i övrigt utmärkta hedniska webforum och communities är att så snart jag kommit på plats dyker det upp ett evigt gnällande om majoritetssamhällets oförståelse inför de hedniska trosformerna. Och även om jag respekerar andras rätt att uttrycka sin upplevelse inför omgivningens oförståelse, respekterar jag också min egen rätt att slippa lyssna. För jag vet att många av dessa personer lever i en rik värld av fördelar och privilegier som det sällan reflekteras över.

Själv är jag vit och välutbildad, jag kan alla koder som öppnar dörrar till de flesta samhällsskikt i detta land liksom i många andra länder. Jag har ett jobb. Jag har kapaciteten att bygga nätverk av vänner som hjälper mig och stöttar mig. Jag har tak över huvudet, mat på bordet och leksaker att leka med. Och nej, det beror inte på att jag är så fantastisk och förtjänar detta genom någon sorts moralisk arbetsdisciplin. Det beror på att jag bor i ett land där det finns vissa förutsättningar och där jag har en sån fruktansvärd tur att jag tillhör dem som har rätt attribut att dra fördel av dessa. Balansen är snarare lite arbete och mycket privilegie.

T.thorn coyles senaste podcast är en paneldebatt om Pagans and Privilege. Den är nyttig, bra och rolig. Lyssna gärna och inspireras att tänka nytt. Eller bara tänka dig för, Finns det områden i din livssituation där du har nedärvda fördelar framför många andra? Det är bara när vi ser dem, när vi på allvar börjar förstå att alla inte delar dessa, som vi kan börja arbeta för att andra också ska få ta del av dem.


25 mars 2013

Vårkänslor och återanvända dikter - i vår igen



I solfläckade pölar ser jag
yrvakna små gröna
gnugga sig i ögonen, veckla ut sina vingar

det är kallt, men vi känner det
det som göms i snö … och snön töar bort du vet.

Vi lämnar plats
för det nya:
humlor, bin, nyckelpigor
skott, vildsvin, vilt vin

lämnar plats,
rensar ut med ett skrik

Skriket – den hedniska, från hjärta och sköte – är nyckeln till porten mellan världar


24 mars 2013

Vi går mot Fullmåne och det är Vår


Ibland måste vi vara mer känsliga för vad som rör sig i luften än annars. Som när kylan biter i men ljuset viskar att det är vår. Som när vi vårrensar, avslutar och vårstädar, men på himlen blir månen mer och mer full och visar på det som växer.

Det är då vi måste sträcka ut våra tentakler och vifta dem prövande i etern. Det är vår, är det inte? Det är växande, sprudlande, kreativ måne, är det inte? Det är uppvaknandets tider, är det inte?

Det är det.

Det är det.

Det är det.

22 februari 2013

Tyrrunan - en förklaring



Tyrrunan innefattar kvalitén av den andlige krigaren: den som står upp för sin sak, för sina åsikter, för det man vet är rätt. När idealistiska människor anklagas för att vara torra och politiskt korrekta å ena sidan och idealistiska människor lätt hamnar i en anklagande position gentemot dem som inte delar deras övertygelser å andra sidan, är det inte alltid lätt att orka stå fast vid det man tror på. Men att anta den andlige krigaren som sin handlar inte om upphöjd idealism. Det handlar om idealism i praktiken. All revolution börjar vid köksbordet som bekant, och i förlägningen i hur vi behandlar vår omgivning liksom låter oss behandlas. Tyrrunan talar om för oss att vi bör leva våra ideal.

Tyr är en gammal gud,en himmelsk krigare, som personifierar rätt handlande. Men inte i moraliserande mening, utan utifrån en etisk utgångspunkt som handlar om att världen måste fungera enligt en viss logik. Vi kan inte ta mer från naturen än vad som växer tillbaka, vi kan inte kräva av andra att dom ska behandla oss bättre än vi behandlar dem, vi kan inte heller kriga för fred eller knulla för oskuld.  Vi kan inte heller påtvinga andra våra åsikter, men vi kan försvara oss och allt vi håller för heligt. 

Om Tyr sägs att han offrade sin hand till Fenrisulvens käftar för att binda ulven som hotade gudarnas trygghet. Offret är nära sammanbundet med runan. För att vara otadliga krigare kan vi behöva offra många saker: vårt behov att vara bättre än andra, våra maktbegär, våra rädslor och inte minst vårt hat. Vi kan behöva ta av oss de rosafärgade glasögonen om vi lallar omkring och tror att allt är frid och fröjd fast det finns djupa orättvisor i världen. Men vi kan lika gärna behöva offra de mörkt sotfärgade som gör att vi tror att människan är ond och världen på väg mot oåterkallelig undergång.

Jag placerar Tyrs runa mitt i bröstet. Där sitter den stadigt och hjälper mig hålla balansen i en obalanserad värld.


14 februari 2013

Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagens kvinnor. Boken är ute.


Nu är den här. Boken Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagens kvinnor. Rykande färsk och möjlig att beställa hos:

7 februari 2013

Häxorna i skogen - Årets kurser för 2013 i Skåne

Kursledare:  
Linda Brækhus: häxa upplärd av Naturen, synsk sen födsel, pratar med småfolk och många andra krafter. Van lärare och pedagog. Läs mer om och av Linda på - haxanshus-linda.blogspot.com
Sofia Axelsson: häxa som sejdar sig till sin kunskap. Dansar med drakar, gudar och småfolk. Skriver som magisk akt. Van cirkelledare och inspiratör.


Häxan och Väven 5 - 7 juli 2013
Häxkonsten är en egenartad väg till självkännedom: mångdimensionell och anarkistisk lyder Häxan under inga andra lagar än naturens. Under denna helg kommer vi att arbeta med Häxans arketyp så som hon visar sig när hon är Haggan och den inre viskvinnan. Det handlar om att släppa taget, skåda inåt och hitta kraften i livmodern. Att våga se livsVäven som den är och ta ansvar för sitt eget vävande. Att dricka ur Urds brunn, bli vis på gammalt vis och möta Nornorna.

Vi kommer att:
Skapa en ceremoni för att hela våra blodsband vid vacker källa
Skåda i Urds brunn
Göra en inre resa och möta Nornorna
Nosa på spådomskonsten i speglar, vatten, pendlar, tarot och runor
Börja se och förstå symboler och sammanhang i livet
Närma oss spiralens symbolik
Våga en utesittning i natten
Göra varsitt oumbärligt redskap – en skallra
Denna helg passar bra att kombinera med den ljusare kurshelgen Häxan och Alvrike.
(sista anmälningsdag: 21/6 sista betalningsdag: 28/6 )

Häxan och Alvrike 19 - 21 juli 2013
En häxa begränsar sig inte till att kommunicera med andra människor, hon kommunicerar med allt som lever. Och eftersom allt lever och är besjälat kommunicerar hon med hela Väven. Under denna helg arbetar vi med att vi öppna hjärtat och se bortom vår begränsande tanke för att kunna tala med träd, fåglar, stenar och alla naturens väsen. Vi tar klivet in i Alvrike, lär känna alverna och deras drottning Freja. 

Vi kommer att:
Hälsa solen och göra morgonceremoni
Lära oss ceremoni för nystart
Närma oss Freja – vanadrottningen
Arbeta med att ge och ta emot gåvor från skogen
Resa med trumman och möta en vän från Alvrike
Ge och ta emot healing i stenring
Höra sagor vid elden på kvällen
Göra en amulett för att öppna hjärtat och kommunikationen med Väven
Denna helg passar bra att kombinera med den mörkare kurshelgen Häxan och väven.
(sista anmälningsdag: 5/7 sista betalningsdag: 12/7 )
 
Häxan och Persona 16 - 18 augusti 2013
I häxkonsten arbetar vi med alla våra allierade i alla världar och utvecklar ständigt oss själva genom detta samarbete. Vi bygger dagarna kring ett personlighetsutvecklande shamanskt inspirerat arbete med masker.  Från grunden skapar vi en mask för våra ansikten där vi bygger in allt vi vill lyfta fram i oss själva i denna fas av våra liv. Vi fördjupar också vår kontakt med våra allierade i alla världar: växtandar, fylgjor, alver och gudinnor. Målet med helgen är att finna sidor i oss själva och samarbetspartners som vi gör oss bättre rustade att möta VarDagen på ett kreativt och magiskt sätt. 

Vi kommer att:
Lära om den urgamla naturreligiösa metoden att arbeta med masker
Skapa en mask som representerar den Persona vi vill bära
Lära om växtandar, fylgjor och gudomar som partners
Fördjupa vår relation till våra personliga allierade
Arbeta med Dygnets rytmer
Göra ceremonier som vi kan använda att förhöja Vardagen
Dansa fram vårt nya Jag
Häxan och Persona är en fristående fortsättning på
Häxan och Alvrike. En mer avancerad helg för dig som redan kan en del om Häxkonsten.
(sista anmälningsdag: 2/8 sista betalningsdag: 9/8 )

Häxan och Ormen 30 augusti - 1 september 2013
Häxan väjer inte för att förändra det som behöver förändras. Som ormen kryper vi ur våra skinn när det blir för trångt och föds på nytt, lite större och lite starkare. Denna helg handlar om att omforma sig genom transens metoder. Genom transtillståndet kan vi röra oss mot platser där vi finner delar av oss själva vi behöver släppa, låta växa och skapa inre styrkor av. Vi använder urgamla metoder som användande av skallra, trumma och kraftsång. Vi kommer också lära oss mer om att navigera i våra mörkare skrymslen, och möta de allierade vi som hittar där: ormen och ugglan. Helgen handlar om att transformera sig, och finna sin egen unika styrka, sin egen medicin.
Vi kommer att:
Utöva olika former av transtekniker
Möta delar av vårt inre jag som vi vill transformera
Lära mer om Ormen och Ugglan – vår oersättliga allierade i skuggvärlden
Finna en del av vår egen medicin – vår unika gåva till världen
Arbeta med den månfas vi befinner oss i
Närma oss vår skugga
Skapa ett kraftbälte som bär vår personliga medicin
Häxan och Ormen är en fristående fortsättning på
Häxan och Väven. En mer avancerad helg för dig som redan kan en del om Häxkonsten.
(sista anmälningsdag: 16/8 sista betalningsdag: 23/8 )

 
Ingenstans är naturligare att vara än mitt i naturen. Vi arbetar, äter och sover under bar himmel, eller vindskydd om vädret kräver. Helgerna är fullpackade med häxtrix ceremonier, transresor, sagor och allehanda knåp.
Sofia kommer att sjunga sina kraftsånger och Linda laga sin goda, magiska mat med ingredienser från häxans trädgård.
Praktiska detaljer:
Vi har så kallat ”Early bird pris” på våra kurser, vilket betyder att vi har rabatterat pris om du är tidigt ute. Om du vill gå en kurs och betalar fullständig kursavgift senast den 31:a mars 2013 betalar du endast 1800:- för en hel kurshelg. Det samma gäller för alla våra helgkurser hela sommaren 2013.
Tider: Alla kurstillfällen varar fredag kl.13:00 till söndag kl.16:00
Plats: Vi kommer att hålla till i skogarna mellan Höör och Hörby.
Antal platser på kursen: Det finns max 12 platser vid kurstillfället.
Kostnad: 2200:- varav 400:- ska betalas i anmälningsavgift. Priset är inklusive moms.
När du betalat in anmälningsavgiften har du bokat en plats som blir din när du betalat hela beloppet.
Anmälningsavgiften ska vara på vårt konto senast 2 veckor innan kursen och hela kursavgiften ska vara på vårt konto senast 1 vecka innan. Se de exakta datum som gäller för detta under texten för respektive kurs.
Vid avanmälan kommer vi att behålla en avgift på 200:- för administration och resterande kommer att återbetalas till dig.
Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 .
Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån.
Utrustning: Viss utrustning finns att låna. Mer information fås i mejl efter intresseanmälan.
Kontakt: Här kan Du anmäla ditt intresse eller ställa frågor om Du undrar något.haxoriskogen@yahoo.se
Närmre information om alla detaljer får Du via mejl när Du hört av dig.
 

5 februari 2013

Tyrrunan - bilder från en resa



Krigaren är ståtlig att skåda, kliver ut över himlavalvet, stjärnor dansar över bröstet, strålar lyser från pannan. Ser klart, står stadigt. Lyssnar stilla, går rakt. Tittar dig i ögonen och undrar: När ska du tala om det som du vet? Hur står du upp för rättvisa i världen?

Svärdet sägs vara en gåva från de uråldriga bergen, smitt i den djupaste håla av bergstrollet själv, givet ur handen av urberget. Därför minns svärdet de äldsta lagarna och vägrar svingas för mindre än dem. Därför mattas aldrig dess klinga, utan skär genom allt som hindrar krigarens väg ... krigaren och alla andra krigare .. små som stora, unga som gamla som söker sig mot sin andes väg ...

Fenris är väldig och vacker och fri. Runt hans hals hänger fjättern som dvärgarna smitt, men Fenris har sen länge slitigt sig fri. Han minns en man som fick offra sin hand för att trä fjättern över Fenris nacke. Brutet förtroende, brutet kontrakt och det var kostnaden. En krigare med en hand, en krigare utan sköldhand. En krigare med blottat hjärta, om än numer vis. Krigaren och ulven respekterar varandra nu, båda ger plats för den andre.

Människan har tagit ett beslut. Ett beslut om hur hon kommer att agera i en situation där någon far illa. Det kommer inte att göra henne populär bland alla. Det finns gott om prestige och maktspel kring alla orättvisor. Hon har varit med länge nog att veta att det är så. Men hon har tänkt över det och tvekar inte. ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” som Jonatan Lejonhjärta säger.