27 maj 2015

Ormgåva


Ormen: transformation, medicin, djupa drömmar, energi, slingrande längst ryggraden, Världsträdets familiare, uppåt och nedåt: uppåt är nedåt, nedåt är upp.

M har fortsatt att stöta på ormen, längre in i trädgården där han nästan trampade på den två gånger och vid ett tillfälle råkade ta tag i dess svans när han skulle dra upp ogräs.

"Du måste sluta terrorisera den stackaren. Den kommer att bli helt traumatiserad", sa jag.

"Det är inte med flit", svarade M.

Men jag undrar. För vi söker upp den medicin som vi behöver; snubblar över den, grabbar tag i den av misstag, tills den lämnar en bit hos oss som vi har längtat efter.

Ormen verkar inte ha tagit särskilt illa vid sig. För igår kväll lämnade han ett perfekt skinn till oss som gåva, närmare en meter långt med allt intakt inklusive formen av ett perfekt huvud med runda cirklar där ögonen suttit. Skinnet ligger nu på en hedersplats på altaret. 

Ormen: att lämna bakom sig, att bli större, att stiga in i sin kraft, att läka, att hela. Att göra skuggorna till sina bästa allierade.

25 maj 2015

Kärlek på burk


Sommartid, rik tid, kärlekstid

Rosa, ljus, guld, vatten: med doftande kaprifol
Kärlek i glas

Snäckor från vita stränder, i Mexico hand i hand, snäckor från bröllopsresa på Outer Banks
Kärlek på burk







22 maj 2015

Skade: klarhet och fokus


Klarhet. Fokus. 
Bergkristallen drar samman, intensifierar, och skickar ut.
Skades sten.
Is fångad i mineral.
Använd den för att komma längre.

Freja är en av de gudinnor som bestämt att hon vill ge mig och Dig chansen till ett möte med henne under en dag i sommar. 


21 maj 2015

Saga: sitt vid rinnande vatten




Sökkvabäck: Saga skådar.
Låter det flöda.
Sitt vid rinnande vatten och Se.
Se klart på det du har omkring Dig.
Bakom Dig.
Framför Dig.
Skönhet överallt, med Sagas blick.



Saga är en av de gudinnor som bestämt att hon vill ge mig och Dig chansen till ett möte med henne under en dag i sommar. 



20 maj 2015

Freja: mod och styrka


Freja: mod och styrka.
Dra gränser för att skydda det du älskar.
Älska djupt.
Så djupt att du förstår att även Du,
ibland behöver få vara ifred.


Freja är en av de gudinnor som bestämt att hon vill ge mig och Dig chansen till ett möte med henne under en dag i sommar. 






18 maj 2015

Vildrosor, eldflugor och svarta ormar

Att tolka sin omgivning symboliskt är ett fint sätt att gå djupare in i verkligheten, och se världarna på många nivåer simultant. Som en VarDags visionsresa, där allt omkring oss har många lager av mening. Att vara på en ny plats ger en ny dimension till denna praktik. Eller så är det nya jag ser och upplever, just en symbol för allt annat nytt som pågår. I Virginia rusar livskraften vidare. Det ena djuret efter det andra gör sin vår och sommarentré, vissa växter är uppenbara drottningar under vissa perioder.

Just nu blommar vildrosorna. Delikata, överflödande, vita och sött doftande, pryder de sin plats runt huset, på promenader och till och med i skålar inne i hemmet. Välbekant skönhet men i en annorlunda form än jag är van vid.

En helt ny bekantskap, som jag med barnslig förtjusning njuter av på kvällarna, är eldflugorna. Sprakande fyrverkeri bland träden får min själ att flyga och utbrista små 'aaaah' och 'ooooooh'. Som om jag gått i barndom. En ny sorts barndom i en vuxen kropp. För M är eldflugorna speciella men hemvana. Så jag upplever också hans liv. Hans barndom, med eldflugor i glasburkar som glimmar genom natten och släpps ut på morgonen igen.

Sen är det såklart ormarna som gjort sig påminda. Inget paradis är komplett utan en passande reflektion för våra skuggsidor, som också är vår potential för utveckling. Jag gick på en lång promenad häromdagen. Förbi utsikten över de nu grönklädda bergen, ner i en svacka, och plötsligt låg en smal, svart orm mitt över vägen. Som om den väntade på mig. Med stor respekt gick jag runt den och fortsatte min vandring. På natten drömde jag att jag låg på gräsbeklädd mark och en hel grupp av dessa smala, svarta ormar passerade förbi mig, pressade sina smidiga kroppar mot min. Jag var rädd såklart. Men en kvinna stod nära intill och pratade lugnt med mig, "Låt dem bara passera, och rör dig inte", sa hon. "Det är snart över". Och i en blink var de borta. Nästa dag kommer jag ut från huset och på marken ligger en meterlång, glänsande svart orm. Jag vet att denna art inte bara är ofarlig, utan även nyttig, då den tar skadedjur och håller giftormar borta. "Titta!" säger jag till M som råkar vara i närheten. Ormen är medveten om oss båda. Med respekt ser vi henne långsamt och värdigt glida fram till vedhögen, där hon hittar en ingång och bosätter sig. En ormväktare precis vid husetssydvästra hörn.

Just dessa tre allierade är en kraftfull triad som influerar våra liv i denna stund. "Vad betyder denna kombination för oss?", frågar jag M, som i sedvanlig Magikerstil tar en stund att plocka ihop trådarna.
"Ormarna är för att vi ska kunna möta våra rädslor och kliva djupare in i vår personliga kraft," säger han sen. "Eldflugorna står för fantasier som blir verklighet, och vildrosorna är här för att påminna oss om att ta vara på livets sötma."

Precis.

Livet är en visionsresa. Visionerna och livet föder mer.


12 maj 2015

Ett altare är en berättelse

Ett altare är en berättelse. En historia som ger mening och mod. Ett huvudaltare kan vara som en hel bok, varje del ett kapitel, vävd samman till en helhet.

Många människor bygger altare utan att veta om det. Samlar minnesstenar i en hög, hyllar makter med värdefulla små ting, fyller krukor med sand och gömmer en skatt däri. Jag tycker om att höra berättelserna - ibland komplexa och långa, ibland enkla och rättframma - när någon håller en till synes enkel sak i sin hand och berättar varför just den fått en hedrad plats.

Det finns mycket texter skrivna om altare, ibland hörs sägas att det ska vara si eller så.

Det ska det inte.

Altaret är en kommunikationscentral, sammanstrålande trådar mellan den som bygger altaret och krafterna., mellan djupa drömmar och den vardagliga verkligheten. En plats att hylla det vi vill hylla, inom som utom.

I Trädhuset har vi varit utan ett huvudaltare i några månader på grund av ommöblering. Häromdagen byggde jag och M ett nytt huvudaltare tillsammans på verandan. Det blev en lång, involverad berättelse om vänskapen till gamla krafter och till nya allierade, om sommar och kreativitet, om liv och död, inkorporerade kunskaper och påbörjade drömmar.

Det skapade en balans vi inte riktigt visste att vi saknade. Lade planer och prestationer på plats. Öppnade upp klarare kommunikationskanaler mellan oss och vännerna vi har omkring oss. Vävde en gemensam saga för just oss två.

Så mycket kan ett altare betyda. Utan regler men med klar intention. En berättelse där allt är myt, och myten är verkligheten vi lever i.


(Foto: Sommaraltare, Trädhuset, Creek side, Virginia)

10 maj 2015

Kreativt kaos, det är sommar, allt är nu

Tulpanträden blommar. Diskreta flammor i det gröna.


Verandan förändras. Berikas. Igen. Björnbärsblommor, växande och ljus regerar.


Persiljan väntar på att få ta plats. Allt vill vara med. Allt växande vill hyllas.


Nya vänner växer fram. Vill vara med. Vill ta form. Kreativiteten är kaotisk. Perfekt formerad utom kontroll.