27 december 2009

Den Nya Året

Efter mycket filosoferande över vad jag gjort under året som gått blev det en ganska diger mental lista. Men det viktigaste är ändå de emotionella , fysiska och tankemässiga förvandlingsakter jag genomgått, som förändrat förutsättningarna för allt. Hur ofta lever vi inte fast i till synes olösbara motsättningar? Tills vi hittar en Tredje väg. Vi kan ha sån tur att det enda som krävs är fantasi. Men ofta krävs mer än så: det krävs offer.

Nu sveper det nya året in mig i Uranus elektriska gröna, i Alvheims mörka murgröna och solens gyllene sjalar.


Visst kan vi offra kakor och nötter till de gröna, vin och mjölk till jorden att dricka. Men jag tror att de offer som gör stor skillnad är lite annorlunda. Offer är något som gör oss större än vad vi är. Att offra är att ta bort våra skyddsmantlar: svartsjuka, avundsjuka, oginhet, misstänksamhet, och själviskhet är populära exempel på självskyddande reaktionära känslor och tankar. Ibland måste vi till och med offra våra favoritfiender, de enkla motståndare som hindrar oss att se balken i vårt eget öga. Jag har offrat många saker, och nu breder den Tredje vägen ur sig framför mig:

Nu sveper det nya året i mig i svarta organzaband och violetta skira dimmor. Ett år jag klär mig i shorts, hattar och klackar: något av Plutos makt och än mer av Uranus eccentriska kraft.


Tredje vägar är alltid ovanliga, något märkliga, men o så självklara. Sällan behöver vi egentligen välja mellan sanning och sanning. Vi behöver bara välja bort det osanna och föra samman motsatser med fast hand. Sen kan vi snurra kring paradoxens klara kärna, i en elliptisk bana mellan det vi önskar.

Nu penslar jag glittrande guld på mina naglar och dansar mer än jag går. Nu plockar jag fram trummorna och slår takten för året. Tassar in på vägen till Alvheim, den bortglömda, som vare sig går till himlen eller helvetet, utan till våra äldsta allierades nejder: poeternas väg, och prästinnornas.


Detta år tänker jag pendla mellan stenhård disciplin och kattlik avslappning. 2010 är tiden att öppna armarna för stora, eldiga cirklar och året att dra sig undan och segla ensam över världshavet. För det som ligger närmast mitt hjärta är också det som är grunden för mitt sociala liv. Det som jag hittar i ensamheten är det jag har att lära ut i cirkeln. Det jag drömmer är det jag skriver. Aldrig mer kommer jag missta ett behov för ett annat. Aldrig mer acceptera andras självmedlidande som mitt ansvar. Aldrig mer ursäkta det som är min faktiska själ, mina själklara skäl att vara här.


Nu leker älvorna runt mina öron och de är prästinnans bästa vän. Sunna och Saga dansar med varandra och Oden drar sig undan för att ge dem plats. Skratt för alltid blandad med djupaste allvar, andlighet och klarhet parade, sex och integritet varandras bästa vänner.

Det är därför helt i sin ordning att jag har den mörka sega Idegransrunan som årsruna, samtidigt som jag bett Sunna gå vid min sida. Och inga som helst problem att kombinera mina planer att driva upp frön och plantera blommor med att skriva poesi. Det nya året har redan börjat, fullt av arbete och lek, vakenhet och vila, rotkraft och ljus, växtkraft och Diserna.

(Bilderna är skapta av Hans Arnold och tagna från Jolanda den tredjes tarotlek. Från ovan nio i stavar, nio i bägare, Alkemisten och två i bägare)

20 december 2009

Den Vilda Jakten

Jag hör Henne rida i natten
den vilda jakten,
den vilda jakten
Släpper taget om kroppen och följer,
hovar så snabba, smattrande klackar,
fötter så tunga, fjäderlätta tassar

Spring, spring genom natten:
knytt och väsen, alla vakna själar
Rid min Dam på hjorten vit,
kronor på era skallar
Lev min drottning, din långa ritt,
ger oss mod i barm
värme i såväl fitta som stake
rid, rid, natten lång
skönhet isande kall
förförande
förgörande
gnistrande kristaller runt din hals

en hjortrygg mellan mina länder
rider i natten och Du är min frände
själssyster
stjärnsyster
ur den mörka jorden
bredvid oss springer en jätte, ett troll
djupt in bland tallar
hörs Odens skall

Skogen är så gammal
var den här igår?
milsvida stammar
älvornas irrbloss lyser i träden,
eller är det topparna som når himlen

Min Dam sträcker ut handen
så blek, så fin
förstörande
förgörande
bland hovtramp, stjärnor och grenar
i vansinnesfärd som skogen renar
förförande
förgörande
Hon drar mig nära och kysser mig på munnen
fryser sönder, förståndet flyr

benen som bär landet
...
benen
...
djupt under myllan - urvatten
urdjuret som gnager och gnager
och benen - dom bara, eviga
som bär landet, och köttet
i benen: ett språk, en formel, en sång ...

Katten spinner, sängen är varm
i fjärran hör jag dem yla
Att få vara varm, vilken lycka
Katten och Älskaren - hud och kött
vi vilar tryggt på sjungande benkristaller


19 december 2009

Året som gått


Vintersolståndet närmar sig med stormsteg, och sinnet rör sig både i marginalerna på året som är på ingång, liksom över året som gått. Häromdagen tyckte jag att allt gick så långsamt, att jag var så långsam. Sen började jag fundera på vad som hänt de senaste året och insåg att det var en hel del:
Jag har avslutat en tvåårig utbildning inom Socialpsykiatri.
Jag har utvecklat ett häxsamarbete som kommer att ligga grund för cirklar och ceremonier år framöver.
Jag har flyttat till ett hem att trivas i, skapa i och växa i.
Jag har skrivit en halv bok och många dikter, blogginlägg och mindre texter.
Jag har firat tioårsjubileum med min sambo - i Indien av alla ställen.
Ja, jag har ju också varit i Indien. En spännande, märklig och intensiv resa som satte spår i huden.

Alla dessa detaljer: Spindelliljor och röd trollslända

En resekamrat - My personal Jesus

En resekamrat till - Min vackra storasyster

Korparna flyger även i Himalayas berg

17 december 2009

Jag är Skamlös

Jag älskar Mannen jag lever med
och skäms inte för det

Jag älskar blodsbanden jag kommer från
förgrenas med
och skäms inte för det

Jag avgudar mina syskonbarn
mina drakyngel, mina sparvar,
små stjärnljus, irrbloss i etern,
och skäms inte för det

Jag älskar mina Vänner, min förandligade familj:
krigarna, prästinnorna, trashankarna,
drottningarna delvis dolda,
och skäms inte för det.

Jag är skamlöst älskande,
totalt depraverad
Lojal bara av vilja,
inga påtryckningar fungerar.

Jag är skamlöst älskande,
fiende av ordning och reda

Jag är kär och svällande,
ingen skam i kroppen,
totalt livsfarlig och obrytbar,
förödande och obytutbar
bara för kärleks skull

Jag hälsar Skadi

Jag hälsar Skadi;
hon som går på snön och bär kristallerna i sin hand:
snökristaller, iskristaller, bergskristaller, prismor, världarnas ben och mönster.

Jag hälsar Skadi:
iskall, sammandragande, klar, klarhet, döljande, upplysande, svarta, vita Jungfru.
Skida över fjällen, vandra över snön, sitt i bergsbyggda salar vida, vargar vid fötterna, vit päls runtomkring.
Se du sköna, över världen.
Se hur vi väntar, och förändras.
Skicka meddelande till Sunna: alla barn är redo nu, alldeles snart kan hon komma.

Berätta en saga när vi väntar du sköna.
Berätta om mörker och ljus;
om kampen som pågått i alla tider, som blir väl till slut.

Jag hälsar Skadi, Jungfru sköna, mörkrets dagar är räknade nu.
Berätta en saga du vita, kära;
att allt blir väl till slut.

13 december 2009

Ring in det Vilda

Idag söndag 15.00 ringer kyrkklockor över hela världen för klimatet. Alla som arbeta med magi vet att ringa in och kalla in är en mäktig företeelse. Jag vill därför uppmana alla Moder jordianer att passa på att använda den kollektiva kraften och klockornas toner att kalla på vilda krafter som hjälper oss förvandla planeten till det bättre. Kloclor är bara klockor, vilken religion de än tillhör, använd stunden väl. Den kan bli mäktig, och kyrkan kan lätt få mer än den bad om.

10 december 2009

I Arla urtid


I Arla urtid
Fanns ingenting
Ej sand eller hav
Eller svala vågor

Hos Audhumbla har allting precis börjat och just slutat. Vi är simultant ett litet irrbloss i det kalla universum, likväl som eviga själar som vandrar liv efter liv. Trygga, inte därför att någon vakar över oss, utan därför att vi vakar över oss själva. De trosföreställningar vi tar till oss väljer vi med öppna ögon, medvetna om att de ger gemenskap, sammanhang och språk att beskriva det oändliga, men i samma ögonblick som de inte hjälper oss att växa lämnar vi dem bakom oss utan sorg.

(Från Valans spådom samt Nordiska gudinnor och Skadinavisk vitka)

8 december 2009

Skönhet och Magi

Det finns gott om skönhet i världen. Det finns också gott om människor som är beredda att lägga tid, energi och mod att bevara och bereda väg för den. Dessa människor blir vackra av ansatsen. Att bry sig om sin omgivning skapar den största skönheten. Ett råd att lansera på kvällstidningarnas löpsedlar:
Bry dig om världen: bli yngre och snyggare

Idag är skönhet för mig mina Vänner - gamla som nya. Det är en rävbensgåva och svart saltgåva. Det är planer att arbeta i marker och att göra trummor. Det är planer att skapa trumcirklar och byta kunskap. Det är trumcirklar om gjorts och sånger som fortfarande ekar i luften. Det är modiga själars kamp mot tiden, och kamp för tiden. Det är ceremonier, altare och bergskristaller. Det är tröst, middagar och fika. Det är ljuslyktor och stearinljus. Det är kraftdjur och nytändningar. Det är trädgårdars makt att göra oss till bättre människor. Det är stjärnor och tall. Det är det nya året som närmar sig ... och närmar sig ... och närmar sig ...

3 december 2009

Det här kan man också sjunga

Mother of darkness, mother of light ...



som ni hör kan man lätt kombinera den med We all come from the goddess

1 december 2009

Den 7:e december Trummar Vi



Den sjunde december trummar vi för klimatet.
Läs mer här.

Klassisk trumsång

Hoof and Horn är en klassisk sång inom wicca. Håller man lite tempo är den en bra trumsång. Personligen tycker jag att första versen räcker för att sedan återgå till huvudslingan. Texten blir då:

We all come from the goddess, and to her we shall return
like a drop of rain, flowing toi the ocean (x2)

Hoof and horn, hoof and horn, all that dies shall be reborn
corn and grain, all that falls shall rise again

(och återigen) We all come from ...

Här är melodin också så blir det ännu lättare ;)