28 december 2010

Häxdansen cirklar vidare

Vad är en Häxdans?
Ibland en långsam inåtriktad rörelse, ibland en utåtriktad ringdans, ibland en aggressiv tango, ibland en alvinspirerad skogsdans. Den är inte alltid vacker eller tilldragande, men det händer alltid något. Den är alltid föränderlig.
När jag började skriva bloggen Häxdansen handlade det mycket om att lossa skrivarfingrarnas band, att tala om mina erfarenheter inom hedendomen och stå för dem. Det handlade också om att få ut texter som legat och grott länge, jag skrev bloggen samtidigt som jag byggde upp min hemsida med sagor och gudinnetexter. Det spelade ingen större roll om bara en person i veckan läste - det viktiga var att dela med mig.
Längst vägen fick bloggen ytterliggare en viktig betydelse, nämligen att hålla igång mitt skrivande. Även när jag jobbade och pluggade på ett sätt som gjorde det svårt att sätta sig framför datorn. En bloggtext kan vara direkt och är föga krävande. Poesi och personligt kan kastas ut glatt och obekymrat.
Sen skapades Månssystrars klan bloggen som jag skriver tillsammans med Willenda. Här fanns gott om utrymme för hedendom och häxkonst. En del av de saker jag skrivit om i Häxdansen flöt mer logiskt in i Månsystrar bloggen. Samtidigt börjar en hel del egna texter bli redo att förlösas i bokform. Jag fyller helt enkelt min kvot för skrivande om renodlad hedendom, häxkonst och poetiska utbrott på annat håll.
Jag känner att det är dags för nya danssteg och en annan rytm. Det som inte förändras tappar sin dynamik. Häxdansen lever vidare men kommer framöver att bestå av framför allt två inriktiningar:
Jag längtar efter att ge uttryck för åsikter i högre grad. Som häxa, hedning, feminist, miljövän och relationsanarkist finns det ständigt saker i samhället som engagerar mig. Så varför inte använda detta forum för att lufta dessa åsikter? Det blir, enkelt uttryckt, mindre poesi och mer politik.
Det andra har att göra med mitt högst personliga behov att förkovra mig kulturellt. Därför vill jag dela med mig av boktips, musiktips och länkar som jag känner är relevanta för mig och kanske för dem som delar mina värdegrunder. Det handlar både om sådant som format mig till hög grad liksom kulturella uttryck som jag själv i skrivande stund upptäcker.
För den som vill fortsätta läsa om regelrätt häxkonst, hedendom i vardagen och ceremonier hänvisar jag med stor kärlek till Månsystrars klans blogg. Jag kommer till och från även att göra gästspel på gudinneforum Komposten. Den som vill läsa mina längre texter håll ögonen öppna i bloggen för kommande utgivningar i en eller annan form. Vissa saker kommer även finnas tillgängliga på hemsidan (när den har byggts om).
Häxdansen cirklar vidare. Jag tackar för uppmärksamheten och hoppas på ett gott och spännande nytt år för oss alla.

10 december 2010

Vinterförändring


Dokumenterar klart från arbete under året. Inte så kul, men jag avslutar, avslutar och får sen börja fräscht. Vet nu bättre hur jag vill arbeta framöver. Vet hur jag inte vill göra, och hur jag vill göra. Mindre av det förra, mer av det sista.

Årskollage, gudinnekollage, ge-bort-kollage. Alla dessa bilder. Alla dessa konstellationer och sätt att vara. Drömmar vävs för det är rätt tid. Liksom tid för böner och önskningar till dem vi älskar och världen i stort.

Häromnatten drömde jag att hundratals fjärilar (eller var det kanske malar) lösgjorde sig från min kropp, gråludna darrande vingar med orange kanter fladdrade och flög iväg. Jag löstes upp då de flög, blev fri - eterisk.

Klar månskära på himlen, Jungfruskära, Skadiskära. Friska steg av jägarinnan. Jag är starkare och smidigare. Jag gör också misstag, har inte full koll och låter vissa saker slippa mellan mina fingrar. Det gör inte så mycket. Jag orkar inte riktigt bry mig.

Tvättar kläder i vackra färger - violett, vitt, klart rött och mörk turkos - för hand med några droppar körbärsblomsolja i vattnet. För att jag behöver lite vårdoft och att det märkligt nog passar i tiden.

Tänder ljus - vita och röda.

Klär den trearmade ljusstaken med murgröna - mångirlanger och Yule tillsammans.

Planerar Vintersolståndet med Klansyster - avtacka krafter och bjuda in, dra runor och lämna dom gamla. Transformationer när dom är som vackrast.

Planerar att resa till familjen, blodssystrar, mor och far. Tid att vara i vinterlandskap och varmt familjehem.



(Bilderna kommer från Deviant art)

26 november 2010

Magiskt arbete vid svartmåne - Vanadis Södra drar igång

När månen är som mörkast finns möjlighet att se djupt inåt i oss själva och i vår historia. Långt inne i våra kroppars skrymslen och vrår hittar vi de gamla fornnordiska gudinnorna. De lever också i marken, under jorden, i berg och hav. Svartmånemagi lämpar sig för visdomsletande och kraftsökande. Som skattjägare med facklorna högt söker vi oss fram i det kollektivt undermedvetna.

Söndagen den 5 decemeber hålls den första av årshjulets tretton svartmånemöten i Malmö.
Då vilar vi i tystnaden och möter Audhumbla - den fornnordiska kosmiska kon som finns där Skapelsen börjar.

Tisdagen den 4 januari
närmar vi oss isens och snöns gudinna Skade: jägarinnan som stödjer oss att söka efter det vi behöver och hålla vårt fokus.
Jag Sofia är värdinna och representerar vid dessa möten Gudinneföreningen Vanadis Södra.
Tiden är 18oo - 20oo. Plats meddelas vid anmälan.
Kostnad: gratis för medlemmar i Gudinneföreningen Vanadis, 100 kr per gång för icke medlemmar.
För anmälan: sofia@sofiaaxelsson.se eller 0737-530425.

20 november 2010

Är vi inte

Är vi inte
oerhört sårbara
i våra vänskaper, familjeskaper, systerskaper, broderskaper
Hur ska vi veta
vad som får och inte får sägas
vad som får göras eller ej

Det finns dom som säger
till sina barn
- Du måste finnas där för mig
när jag är gammal.
Det finns dom säger
till den dom älskar med
- du måste älska mig
alltid, för evigt

Som om kärlek kunde tvingas fram

Jag säger,
Jag är här
sårbar och modig
och ingen kärlek kan tvingas

Jag vet att jag inte
- nej inte ens i nästan-
är i närheten av perfekt
jag säger nej, och krånglar, och fräser
och litar på dem som kommer tillbaks
Dom som ser
att jag inte håller tillbaka
litar på klokheten i vanlig acceptans
liksom lätta knutar i kärlekens band

Min sång till livet är detta:

Jag är här
och med det är mitt kontrakt med krafterna skrivet
oerhört sårbar
mycket stark
ständigt flödande öppen
ingenting bär jag på mina axlar
men dig bär jag i mitt hjärta
och dig
och dig

Jag är här
och med det är mitt kontrakt med krafterna skrivet

13 november 2010

Utan karta i Drömvärlden


Mina magiska tankar är röriga. I skarp kontrast till den "vakna världen" där jag är aktiv och fungerar utmärkt, är involverad och har koll - ofta till min egen förvåning.
Jag har i astrologiska läsningar och numerologisk uträkningar starka kopplingar till dröm och symbolvärlden. Jag är van att simma i de kosmiska haven, och orienterar mig för det mesta utan problem i såväl undervärld, mellanvärld som ovanvärld. Jag finner ofta dessa trakter vara med självklara och lättförstådda än den fysiska verklighet som tagit mig många, långa år att klara av orientera mig i.
Men nu har tiden vänt.


Min symbolvärld är ett förvirrande landskap och mina kartor är antingen föråldrade eller uppbrända. Det verkar som jag snubblat in på för mig nya territorier. Jag misstänker dock att landskapet är äldre än något jag tidigare besökt. Det är ingen slump att jag har hela skrivbordet fyllt av urklippta bilder som är på väg att bli kollage, eller att hela vardagsrumsgolvet är fullt av lådor med pärlor, tänger och trådar på väg att bli smycken. Allt måste fram, och riktigt vad som ska skapas vet jag inte: ett örhänge med en uggla och en nyckel, ett örhänge med vita pärlor, stjärnor och trollsländor, ett kollage om miljökrigare och Gudinnan som moder jord, och ett kollage med älvor, ljus och kryptiska citat. Jag blandar högt och lågt, vet inte riktigt vad det undermedvetna vill säga, eller vad det övermedvetna viskar, men jag lyssnar, lyssnar och släpper skapandet fritt.


Många urklipp är oväntade och för mig nya motiv: aliens i alla dess former, gamla egyptiska gudar och myrparader blandas med fraser som tilltalar mig, till exempel Between the stars och Wild horse woman. Även mina drömmar är fyllda med nya kamrater.
Häromnatten drömde jag om en uggla. Hon var bara en decimeter hög, mycket luddig, som en nyfödd, men hennes ögon var kloka. Jag kommunicerade med henne telepatiskt. I nästa drömscen är hon skadad och haltar. På något sätt är jag skyldig om så bara genom att ha varit ouppmärksam. Hon har så ont och jag vill ge henne smärtstillande, men inser att jag inte vet vilken dos en så liten kropp klarar. Till slut dör hon i min famn av smärtan och jag är otröstlig. Det jag känner för ugglan är ren kärlek.
När jag vaknade levde jag kvar i känslan av total kärlek till den lilla varelsen. I vanliga fall hade jag börjat rabbla i mitt intellekt vad ugglan står för symboliskt, hur upplevde jag situationen och vad betyder det jada jada. Nu gick jag bara omkring med en total känsla av förlust blandat med förundran över mina starka känslor inför ett drömdjur. Senare börjar jag fråga mitt inre vem hon är och hör en klar röst svara:
- Jag är här, din kärlek väckte mig till liv i igen, nu lever jag i ditt hjärta.
Jag känner henne röra sig därinne och ifrågasätter ingenting. Bara njuter av hennes luddiga kropp och kloka ögon. Vi går tillsammans, nygamla kamrater i okända landskap. Jag har ingen karta men är mycket uppmärksam.

(Bilder - delar av kollage)

2 november 2010

Rosor och klor

Läs den här bloggen. Bara namnet - Rosenklo. Språket är vackert, tankarna kloka och igenkänningsfaktorn hög för många hedningar.

26 oktober 2010

Gudinneföreningen Vanadis blogg



Gudinneföreningen Vanadis har nu en blogg. Gå gärna dit och titta på vad som händer inom föreningen och annat. Här finns också info. om hur man blir medlem. Själv är jag redan medlem såklart!

25 oktober 2010

Marken rör sig under mina fötter

Marken rör sig under mina fötter.
Så bokstavligt det kan vara i en eterisk verklighet.
Jag känner hur den sjunker och höjer sig, jag kastas plötsligt ner i ett hål.
Jag känner vågor av sorg i mitt blod, av vrede, av genombrott.
Det är inte mina känslor egentligen, utan själva jorden som skakar, människokollektivet som suckar och kokar över, andra släkters själar som vänder sig utochin.
Världen förändrar sig. Alla nio världar förändrar sig, och de är egentligen en värld.
Överalltifrån kommer rapporter om övergrepp, utbrott av felriktad fientlighet, förlorade slag mot stora troll, troll som blottar sig.
Allt kommer ut i ljuset.
Som de gruvarbetare som steg fram ur underjorden och visade mänsklighetens bästa sida - solidaritet, kamratskap. Och företaget som slarvat med säkerhet och vägrat lyssna på arbetarnas röster står där med skammen.
Många är heroiska, många står med skammen.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.
Det handlar om det djupaste av allt, om det viktigaste vi har:
vår fria vilja.
Vad värderar vi, vad accepterar vi, vilken sorts värld vill vi ha?
Marken rör sig under mina fötter, blodet vänder sig och flyter bakåt.
Det pågår ett krig. Ett andligt krig. Tro inget annat.

22 oktober 2010

Fina fullmåne

Fina Klansyster gör fint fullmåneinlägg som jag helt enkelt lånar då jag skriver så hemskans mycket annat just nu.

20 oktober 2010

Styrkan i LivsModern

Det sägs att män är rädda för kvinnors styrka. Det må vara sant. Men i min erfarenhet är kvinnor själva minst lika rädda för det dom har inom sig. Med tanke på kraften som vilar i LivsModern ser jag det som förståeligt att vissa arbetar hårt för att skjuta upp dess frisläppande. Men vänta inte för länge. En dag finns ingen tid och ork kvar att verkligen stå upp för sig själv. Och då lämnar vi istället bördan till nästa generation. Vilken inte är en särskilt rolig gåva att få i knäet.

16 oktober 2010

Hel säger

Hel säger:

Sök inte bekräftelse. Stäng av telefonen och datorn för en stund. Ge istället bekräftelse. Lyssna djupt och skapa något åt en Vän som behöver bli sedd i mörkret.
Skapa varsamt, med känsla, varje skapelse är en magisk akt. Eller skapa bara med tanken, och med theångans klokskap.
Gör något ovanligt, djupt och märkligt. Sök i grumliga brunnar från förr, sy långsamma stygn, fläta in ben i silkesband.
Finn trekorsningen och välj den tredje vägen, som vare sig leder till himmel eller helvete utan till något betydligt mer intressant.
Tänd ljus för dem som behöver hitta hem. Tänd också ett ljus för din egen själ. Och kanske för en ny vän från annan värld.
Älska dom som dött, för vi kan tala med dom genom hjärtat men ingen annanstans.
Rönnbärsband, svarta ljus och pentagram, benknotor och mörk humor, skräckfilmer och spindelväv. Var inte rädd för fysiska manifestationer av de mest skilda slag, alla omfamnar natten på sitt eget sätt.
Dansa en tango med förmödrarna - här finns blodskunskap att hämta.
Arbeta innerligt och väl, var inte rädd att förkovra dig i det till synes vanliga.
Finn stillheten och håll den nära. Finns stillheten och håll. Finn stillheten. Finn.

15 oktober 2010

Häxdansen


Jag dansar vidare. Det går mot mörker och det finns tid. Tid att arbeta, tid att vila, tid att skapa, tid att leka. Snart är det dags för mig att göra om altaret, ja, byta ut ljusen i hela hemmet mot svarta och kanske ett blodrött eller två. Inte därför att ett datum i kalendern säger det utan för att det känns i luften och i blodet.
Vi har också en växande måne. Det är ungefär en vecka kvar till fullmåne. Jag som har gett ett fullmånelöfte - ett mycket konkret sådant - har de kommande dagarna på mig att färdigställa det. Det är skönt att veta att jag arbetar hand i hand med månen, hon drar och hjälper till.
Jag dansar vidare. Häxdansen. Här finns allt jag behöver.

(Bild - Spirit dancer av Brian Froud)

12 oktober 2010

Så indoktrinerar man befolkningen, eller Så säger dom att feminismen inte behövs längre

Titta på den här och tänk en stund över hur mycket vi påverkas av att kvinnor i alla dessa filmer vi ser så sällan har någon identitet och något att säga varandra som inte rör deras relation till män. Fundera över vad det gör med oss, med vår förmåga till vänskap, vad det säger våra döttrar ... bland mycket annat man kan fundera över.



och tack Elin för tipset. Nu ska jag fortsätta min quest för märkliga, otypiska filmer som inte borde vara varken märkliga eller otypiska. Men den konventionella nöjesindustrin är helt enkelt bara dödsångestkonservativ och helt enkelt ... helt enkelt ... skittråkig.

5 oktober 2010

Edge of night

Nu sjunger jag den här sången:

Home is behind
the world ahead
and there are many paths to tread
through shadow
to the edge of night
until the stars are all alight

mist and shadow
cloud and shade
all shall fade
all shall fade

4 oktober 2010

Vila i frid älskade extramormor

Min Gammelmoster Ella - Mormors tvillingsyster, min extramormor, mammas extramamma - har gått över till Sommarlandet.
Hon var 103 år gammal, fick somna i sin egen säng i sitt eget hem. Jag är tacksam för det.
Det finns inga omständigheter i världen som kan tyckas särskilt sorgliga. Egentligen. Hon levde väl och dog lugnt. Det sista kortet jag skickade till henne hann fram. Jag är glad att tänka att det fanns en blomma från mig hemma hos henne, om än i vykortsform.
Ella skrattade mycket, och spelade gärna kort och tog ett glas vin då och då. Hon var alltid så fint klädd och hade kammar i det silvervita håret. Men mest av allt minns jag skrattet. När mormor levde skrattade de alltid tillsammans. Sen fick Ella nöja sig med att skratta med mamma, och mig och mina systrar, och säkert många många andra. Hon skrattade hjärtligt, ofta åt sig självt, men mest för att hon var smart och såg humorn i våra mänskliga tillkortakommanden.
Hon var min sista länk till den generationen.
Jag saknar henne redan. Det är tomt.

Vila i frid min älskade Ella

3 oktober 2010

2 oktober 2010

Svart katt



Att ha en katt är att få umgås med den ljuvligaste av varelser. Vila, sträcka på sig, leka, jaga, leka, äta, vila ... det är medicin för själen att vara med. Och den där lilla nosen, svarta pälsen, svassande gången, långa svansen, gulgröna ögonen. Som hon pratar. Kräver sin plats och breder ut sig i knät, över skrivbordet, över datorn. Mjuka tassar, len päls, mjukt spinnande - inte högt, precis innan motorn sätter igång.
Svart katt, en bringare av lycka, i varje hem och på varje gård.

(the swamp king av Ann-Julie Aubry)

24 september 2010

Höstdagjämning - efterdyningar

I mångfaldens namn hävdade jag igår religiös högtid och tog ledigt hela dagen. Bad Nornorna vara med mig och viska i mitt öra om mitt öde, om vad jag behövde och att se klart.
Det var en fantastisk vacker dag som jag spenderade till största delen på gården. Satt och tänkte: "Jag behöver verkligen mycket tid att tänka. Det har jag alltid behövt. Sitta och vara och bara tänka. Det hör ihop med skrivandet, med magin och allmänt med vilken person jag är. Vilken tur att jag kommit på det och kan se till att jag tar den tiden att göra så."
Jag flyttade på växter i rabatten. Lät katten vara ute en stund. Hennes svarta kropp och gulgröna ögon är det vackraste man kan tänka sig bland kärleksört och vissnande ringblommor. Mina grannar kom ut och drack kaffe med mig, vi pratade om Indien, om boendeförhållanden och att vi trivs där vi är. Jag brände rökelse för de tre nornorna i Östra hörnet av gården och la en hörnsten på plats som jag plockat på en magisk havsdag med Klansyster. Satt. Tänkte.
Bästa kompisen ringde och behövde låna pengar för dagen på grund av struliga förhållanden. Hon kom förbi och jag bjöd på Mintthe på gården. Hon fick en andningspaus och pengar nog att klara sig för dygnet. Hon drog vidare och jag satt. Och tänkte. Tittade på fåglar, moln och kom några saker till sista kapitlet i boken. En av grannarna kom ut och placerade sig på gräset. Bra idé, tänkte jag som började bli trött i ögat. Drog ut filtar och bonade in mig på gräset. Somnade under blå himmel. Blev väckt av leende sambo. Som trots det haft en jobbig dag. Bäddade in honom bredvid mig och låg och lyssnade en stund.
Det blev kallt och jag satte mig inne för att skriva. När jag var nöjd packade jag väskan och tog mig ut för att ta en fullmånestund i parken. Vid cykelställen träffade jag kompis som - visade det sig - gärna följde med. Under en skön kväll i parken drog vi runkort, badade i fullmånesken, jag gjorde en liten ceremoni för mig med ett månvarvslöfte, vi började lösa upp knutar för henne. Väl hemma skrev jag en stund till. Sen gav jag sambo välbehövlig massage. Gick och la mig.
Jaha vad har jag lärt mig idag? sa jag till Nornorna innan jag somnade. Då slår det mig att hela dagen varit ett enda långt meddelande:
Jag kan vara själv utan att vara ensam. Det finns tid att både tänka och prata. Dom som behöver mig dyker upp när dom gör, och jag finns till hands utan att behöva anstränga mig. Det finns tid att skriva. Ju mindre jag försöker desto mer får jag gjort. Ledig tid kan vara såväl kreativ som social. Balans är det som håller hjulen i rullning. Magi invävt i vardagsbestyr är nog så effektivt. Och sist men inte minst - en sovstund under bar himmel mellan varven är aldrig fel.

18 september 2010

Komposten - ett Gudinneforum



Komposten - ett Gudinneforum. En favoritplats och ett alldeles ovanligt ställe där Gudinnetroende i Sverige delar sina tankar om hur det är att leva med Gudinnan, och mycket annat som ingår i att leva i en magisk värld. Men vi behöver modiga medlemmar och skribenter. Som tycker, berättar, kommenterar, tipsar och delar med sig av sin ovärderliga erfarenhet. Utan detta blir det ingen aktion i något forum. Det är medlemmarnas energi som gör det.
Så vill du komma och vara med och bidra. Välkommen! Är du redan medlem och tror att du inte har något att säga? Glöm det. Aktiv Gudinnetro är ingenting annat än den sammanlagda summan av erfarenheten hos dem som lever den. Här krävs inga experter, utan bara ditt levda liv. Jag ser fram emot att mötas i den tekniska Väven, och kanske i en ännu större Väv så småningom.

(bild: Sara Glass)

15 september 2010

(Som min yngsta brorsdotter brukar säga) Vad gör en häxa egentligen?

Att vara häxa för mig just nu är detta:

Njuta av solen som lyser på maten jag lagar och gör den gyllene. Veta att detta - det är näring, transformation, energi - ja ren magi.
Ta en stund - trots att det är en del på gång- och leka med katten, för jag vet att hennes närvaro, svarta färg och spinnande betyder lycka i mitt hem och om och om igen är det min plikt att tacka henne på katters språk.
Ha små knyten med örter som torkar efter skörd och vara tacksam över att jag har krukor att plantera i och en gård att ställa dem på och element som får det att växa. Det är inga mängder men det gör inget. Jag provar och lyckas i smått.
Vara mitt i transformationen från en försörjning till en annan, veta att jag satt igång den och att det är mitt ansvar att driva den hela vägen igenom, samt ha total tillit till den Gudinna jag samarbetar med. Jag har gjort min del, hon gör sin.
Placera allt beroende av modern psykiatri och självutnämnda levnadsexperter bakom mig. Min systrar och bröder i Väven har allt jag behöver för mental hälsa, men framför allt litar jag till min egen erfarenhet.
Acceptera fysiska och materiella förutsättningar men aldrig fastna i den falska realismens bojor.
Alliera mig med samhällets marginella grupper, men aldrig offergöra mig själv.
Se drakar, älvor och troll som lika självklara invånare i världen som tofsvipor, vargar och människor.
Se symbolism i all fysisk realitet och en fysisk motsvarighet till all symbolism.
Älska lite mer än jag trodde var möjligt igår.
Ta ingenting för givet.
Veta att allt är heligt och att jag därför inte behöver vara så djävla helig.
Ta absolut ansvar för alla mina handlingar, inklusive mina misstag.
Ha gudinnor som mina samarbetspartners.
Veta att för varje smärta jag gör mig av med befriar jag också den feminina principen inklusive min förmödrar och kommande generationer.
Springa med höstvindarnas kaos och njuta av det.
Se kroppen som den vackraste av gåvor och behandla den därefter.
Ta del i min vänners och familjs liv med liv och lust, men inte fastna i deras Väv.
Veta att jag är både klok och galen, och att vara klok ibland kan jag stå ut med.
Älska djuren.
Älska barnen.
Efter otaliga resor i tid och rum veta att normalitet och realitet är i högsta grad relativa begrepp.
Detsamma gäller "naturligt".
Inte tveka att spendera timmar att andäktigt titta på ett grässtrå som vajar i vinden.
Se jorden som en levande varelse att tassa försiktigt på.
Veta att min vilja är lag och det är din också.
Respektera vetenskapen men se magin som äldre och starkare.
Känna släktskap med världens shamankor och viskvinnor.
Skapa mig ett magiskt hem, för någonstans måste man få ha det precis som i sina drömmar.
Hänga upp prismor i murgrönan för gårdsälvorna.
Tända lyktor för dem på kvällen.
Veta att min familj är stor, rik och mångfacetterad.
Strunta i statusen.
Använda kreativiteten som min främsta drivkraft.
Ge stor plats till sensualism och sexualitet.
Respektera intellektet men vid tvekan låta hjärtat välja.

2 september 2010

Film, feminism och underhållning


Tidningen Bang är en utmärkt feministisk tidsskrift. Här hittar man många roliga saker, såsom filmtips på dom där filmerna vi behöver mellan varven. Med massor av starka, roliga, våldsamma, sanslösa kvinnor med sex och hämnd på sinnet. Själv blev jag påmind om att jag aldrig sett Tank girl, men nu är det dax. Ska också ta mig samman och se den betydligt seriösare Män kan inte våldtas som skapade mycket debatt på sin tid. Fler tips finns på Bangs hemsida här.

24 augusti 2010

Fullmåne!


Fullmåne! Passa på att arbeta med helande, önskningar, invigningar, jag all positiv magi som tänkas kan. Eller sitt helt enkelt och meditera över fullmånens milda sken. En helgdag för alla hedningar och häxor.

(Butterflies av Julie-Anne Aubry)

17 augusti 2010

Växande måne - växande kärlek

Har hört att den växande månen står för allt det positiva: växande, fertilitet, kärlek, vänskap, kreativitet, ja allt gott man kan tänka sig.
Så jag låter den ta del i mitt liv och riktigt känner hur det goda växer så det knakar. Mest av allt det kärleksfulla, som pudrar allt som rör sig. Min, din, alla har förmågan att älska:

15 augusti 2010

10 augusti 2010

Den trofaste trädgårdsmästaren

Den trofaste trädgårdsmästaren av Clarissa Pinkola Estés. Läs den. Särskild om du odlar nått. Eller om du haft det svårt. Eller om du bara lever. Eller om du vill göra det.

En Bön

Vägra falla ner
kan du inte vägra falla,
vägra stanna nere.
Kan du inte vägra stanna nere,
lyft ditt hjärta mot himlen,
som en tiggare sträcker fram sin skål,
och bed att få det fyllt, så får du det fyllt.
De knuffar kanske ner dig,
hindrar dig från att resa sig,
men ingen kan hindra dig
att lyfta ditt hjärta
mot himlen -
utom du själv.
Det är mitt i plågan
som allt klarnar.
Den som påstår att intet gott
kommer därur,
lyssnar ännu inte.

C.P Estés

9 augusti 2010

Bittersweet

"Dance with me across the ocean floor ... "

Bittersweet med låten Mating game

6 augusti 2010

Att skriva

Att skriva innebär ibland att ta bort lika mycket som man lägger till. Och ibland till och med mer. Just nu är det så för mig. Jag skriver en rad och tar bort ett stycke. Det kanske verkar som att jag går ett steg framåt och två bakåt, men faktum är att för varje del jag tar bort lättar texten och blir enklare att fylla på. Snart är det svartmåne så det är nog en bra tid att rensa ut. Även i texter. Fortsätter. Skriver lite och tar bort mycket. Skriver lite och tar bort ännu mer. Väntar på flödet när den nya månskäran kommer.

5 augusti 2010

Underbara Cocorosie

Fortsätter fylla min värld med bilder och ljud jag väljer - som tilltalar mig och vidgar mig. Och kanske dig, och dig, och dig ...

Varandets sötma

Vi förändras. Jag ser revolutioner överallt, parallellt med intensiv sötma i varandet. Dom slåss och kämpar. Och det är viktigt. Men den största makten finns i våra lysande chakran, i hjärtat, i våra känslor och vår acceptans. Den som äger sitt hjärta, äger allt hon behöver. Göd inte kampen om kontroll. Du är större än så.
Göd varandets sötma, din rätt att skapa din egen verklighet, att skapa liv och annorlundahet, att känna och dra universum närmare, att glöda och flyga mellan dimensionerna. Din arvsrätt. Vare sig mer eller mindre.
Stäng av tv:n,
och radion,
och öppna inte tidningarna.
För ett tag.
Glöm allt du lärt dig om system
om kraft
om universums uppbyggnad
För ett tag.
Lyssna på ditt hjärta.
Koppla loss hakarna från dem som vill hålla dig lågt
som skvallrar
sänker
gör dig sjuk av stress
Låt dom slåss. Ge överskottenergi till dom som slåss för gott. Men ge inte mer än så. Skapa. Känn. Göd varandets sötma. Förändra på hög nivå. Din gåva till dig själv. Din gåva till världen.

Across the Uni-verse

2 augusti 2010

Sensommar

Leta rätt på sejdhällar

av förmödrar beredda

de som genererar hetta

mot völvors brinnande sköten

allra mest heliga


finn platser bland tall och gran

bland ek och björk

tjärn och sjö

eller havets strand

där du kan tala med dem alla

vittra, älva, dvärg och rå

sjöns, havets och skogens

lyssna noga

så kanske du hör

drakens muller i marken


Freja, Idun, Hel och Ran

med alla kan du tala

men lyssna mer och lyssna väl

den som ber om gudars råd

lever varligt sedan


till trummans slag

och skallrans rassel

genom toner som stiger och sjunker

öppnar vi våra sinnen

mot världen och sjunger

31 juli 2010

Blänk från en magisk resa



Jag sitter under ett pilträd med kär magisk vän. Bakom oss tillfällig hydda, till vänster sötvattenbäck i sanden, framför oss hela havet. Det mörknar och vi sitter i en bubbla i tiden - vilken tid som helst - alltid har vi arbetat med elementen, druckit månljus och stjärnljus, vaggat våra sinnen till vågorna, lyssnat på porlet ... vi talar Sanningar. Ingen sejd, inga genvägar, bara den klokskap vi bär på sen evinnerliga tider flödar fram. Vi ryser, vi skrattar, dricker vin och öppnar flödet än mer.

Jag sitter i sanden och fylls av stjärnljus - från himlen, från min vita syster, från månen som visar sitt klara öga i sen timme. Jag har arbetat med rening, med havet och runor i sanden. Vi arbetar med dem element som står oss närmast, allt går lätt och vi kan låta den andre ta del av det vi kan. Någonting vaknar mellan hjärta och mage, ett stråk av varmt ljus som darrar till och växer. Något jag saknat utan att veta det - saknat länge, men nu har jag fått hjälp att hitta länken: till mina uråldriga förmödrar, till den djupa DNA som slumrat, till evigheten bortom stjärnorna.

Jag lägger mig tillrätta utanför Ale stenars mäktiga väsen. Vi har arbetat med uppgifter som lagts i vårt knä och vi har gjort det med det bästa av vår förmåga. Nu somnar vi under bar himmel. Jag är lite besviken över att fullmånen i Vattumannens tecken är dold bakom moln, men tänker att jag fått så mycket att det inte är något att fastna vid. Mitt i natten vaknar jag och himlen är klar, jag badar i fullmånesken; somnar och vet att detta påverkar mitt system på sätt jag knappast kan ana.

Jag har sett en rosa regnbåge (jag lovar det är sant), fått redskap att arbeta med i min vardag, fyllt mitt eldiga jag med feminin energi som är starkare än det viljestyrda jaget, lärt mig om magins rytm, förstått hur fruktbart samarbete kan se ut, plockat örter till undergörande salva, sett minnen från urgamla liv, fått förståelse för Väven - trådar och mötespunkter, känt ren kärlek från havet, upplevt Ran röra sig under min hud, fått hjälp att upptäcka blockeringar i mitt system och försiktigt börjat tråckla ut dem, påbörjat lagning av relationer som trasats sönder .. ja, det finns mer. Men det räcker här. Detta är blänkar från en magisk resa vid Österlen.

Bild: (Moon's daughter av Brian Froud)

19 juli 2010

Häxsystrar

Med mina häxsystrar flyger jag till månen och tillbaka.
Ibland är vi nära - ibland släpper vi varandra lösa på oändliga äventyr. Ibland firar vi livet nära nära, ibland får vi höra talas om varandras äventyr.
Men dom är mina - mina systrar - häxor av första, andra och bästa graden. Jag är stolt medvandrerska, medspringare, medsejdare, medförvandlare, med - människa.
Mina systrar är stolta och sköra, fantasifulla och envisa - gör sig mindre än dom är - men jag tjatar. Det är min roll och jag bär den så gärna:
Du är fantastisk, du är fabulös, du är en riktig häxa (den finaste komplimang jag kan ge).
Med mina systrar flyger jag till månen och tillbaka. Liksom till stjärnorna, underjorden, omvandlingssfären, trädtopparna och vilomärgen.
Jag är stolt, stolt och åter stolt. Faktiskt måste jag vara en riktigt bra en: som har dessa systrar omkring dig (om du vill lära känna någon - se vilka vänner hon har). Faktiskt måste jag vara alldeles fantastisk och fabulös. Med tanke på hur Dom Är.
Med mina häxsystrar - tur och retur, till månen och tillbaks.

11 juli 2010

Sanna färger

En lång men stilla dag med monotona arbetsuppgifter. En dag att lägga till "sådär-listan"? Inte alls. Alla stunder kan utnyttjas på ett bra sätt om man tillåter sig.
Vi har alla lärare, krafter som arbetar med oss och villigt lär ut om vi frågar. Namn och form på dessa lärare kan skifta - men alla som arbetar med magi har för det mesta gott om hjälp. Så varför betala massor av pengar och ta genvägen genom någon annan när allt vi behöver göra att fråga och öppna oss för svaret.
Det är min fulla övertygelse att universum är uppbyggt av toner och färger. Allt är symfoni, matematik och målartavla. Idag har jag fått lära mig om färger. Inte bara den vanliga färgläran, utan vilka färger som är mina och hur jag kan väva samman dem med mitt horoskop, med personlig numerologi, jag till och med tarot. En alldeles vanlig dag har jag förstått mig själv mycket bättre, lärt mig mycket konkret hur jag kan förändra allt från hälsa, till humör, till öde genom färger. Att klä sig från topp till tå i en särskild färg är ett enkelt sätt att väcka denna färg i auran liksom det chakra färgen tillhör. Att klä sig i sina egna färger gör dig mer till dig själv, det vill säga sannare och tydligare - även för andra.
Jag har blivit lotsat genom magin i violett, energin i orange, den vita färgens förmåga bland mycket annat. En regnbågsvandring helt enkelt. Men min alldeles egen regnbåge.
Jag tänker på vad en ingående, personlig rådgivning skulle ha kostat mig. Och hur lätt det är att dela in tiden i tråkigt jobb och spännande jobb eller fritid. Men jag vare sig behöver betala pengar eller ha tråkigt på jobbet om jag bestämmer mig.
Nu ska jag lyssna vidare. Det finns mycket mer att lära. Och många röster villiga att viska i mitt öra. Jag hörde något om skogsgrön, och om turkos ...

9 juli 2010

Hon

Chakran breder ut sig klara
jordröda trygga starka livsgnista
orange vällande sexiga magnetiska magma
solgul lysande energiska dansanta
smaragdgrön hjärteöppnare balanserande
turkosblå silver sång skapande
kungsblå seende kupolen välvande
kosmosviolett alltet genomsyrande

fyller hela auran

beredd att dansa genom världen
så alldeles, alldeles … underbart
(till den här balen är vi alla bjudna)
bland stående stenar och träd dom äldsta
med vinden i håret och solen på vattnet
skönheten är gratis
och därför så dyrbar

breder ut vingarna
luft silas mellan fjädrarna
ovanför mitt huvud
spänns de ut

Hon
bjuder upp
(på den här balen bjuds alla upp)

Hon
lär mig
de mest avancerade tangosteg

Hon
liksom vinden, solen, vattnet
lär mig
mjukaste, djupaste, lenaste rytm och lek

Hon
lär mig

Jag kan flyga
(jag är inte rädd)
men om
jag lyfter
måste jag lämna denna pärla av liv
använder vingarna endast
att hålla balansen
och dämpa fallen
om jag trillar när Hon gör mig yr

4 juli 2010

Toner klingar genom tid och rum

Till min Stjärnsyster Zindra - tack för att du finns.

Ord

Orden blir liksom färre och färre.
...
jag ...
kan ...
....
inte ....
fånga
....

Det är inte som om jag inte har upplägg. Tvärtom. Det kommer hela inlägg som flaxar förbi om både det ena och det andra som skulle kunna vara intressanta att skriva om. ... skulle kunna vara ...
Men jag har inte riktigt lust att håva in dem. Dels för att jag inte vet riktigt vad jag ska fokusera på av allt detta intressanta. Dels för att en stor del av mig vill bara uppleva - inte prata om det.
Så vad gör en ordmänniska när orden tryter? Lånar någon annans såklart. Här är Marit Bergman och en sång hon skrev bara för mig ... nästan

3 juli 2010

Ale stenar och havet

En dag vi Ale stenar. Sitter i två världar - i en hör jag spridda kommentarer på svenska, tyska och engelska:
- Undrar vad de är till för. Vem har byggt dem. Stenarna kommer inte härifrån ...

i den andra världen lyssnar jag på Moder Jord. Känner den trygga stenen bredvid mig och Hennes pirrande under mig.

En dag vi havet. Gör en stencirkel i sanden och lyssnar på havet. En trygg, torr trädstock bakom ryggen. Ser ett fåtal sommarbadare längre bort, men jag är i min egen värld. Bär presenter med mig hem. En vriden gren som badat i havet - den blir en talpinne, eller en trollstav. Några stenar till trädgården, några små stenar till den kommande runpåsen.

Starka krafter, visa ord, de finaste gåvor. Så nära, så lättillgängliga. Viska tyst om detta. Tänk om kommersialismens vinnare visste. Att de häftigaste tripperna är gratis, de vackraste upplevelserna där för alla, den bästa tryggheten en jordfast sten och ett havsbadad gren.

30 juni 2010

Gudinnan föder, en gudinna föds, gudinneförening i vardande


Efterlängtat och behövd - helt rätt i tiden. En Gudinneförening är på gång såsom ljuset från norr. Läs mer här från Ravenstars sida.

22 juni 2010

Sommarkollage




Del av sommarkollage: som är sommaren som den är: blå, havsdrömmande, full av stjärnor och stjärnfolk, djupsinnig, reflekterande, sval, varm, skön, utvecklande för Seendet

21 juni 2010

Sommarsolståndet

Passa på! Lapa sol, njut av energinivån, tanka kraft, bada och renas, njut, njut och njut ännu mer ...

14 juni 2010

Ran talar

Ran säger:

Idag badar så många i havet och det är så skönt. Jag älskar att vara i kropp - det är bra för mig, jag blir stark och får form.
Jag är några tusen år gammal som Ran, innan dess hette jag något annat, och innan dess hade jag ännu ett namn. Jag fick mitt första namn och min första form av dem som kom hit först.Dom gav mig kropp. Innan dess var jag bara vatten: kall och mörk. Att ha kropp är underbart, att ha ett namn och ett själv.
Bada i mig, låt mig leva i dig. Tänk på mig när du är vid havet och i havet. För det jag får renar jag dig, får dina känslor att strömma, öppnar flödet för vätskor och erotism. Detta är utbyte mellan människa och gudinna, mellan element och varelse. Genom utbyte blir vi mer än vi var. Det är enkelt. Det är njutningsfullt.

10 juni 2010

Mer toner - mindre ord

Det sackar av - mot svartmåne. Jag gör saker men sinnet vänder sig inåt. På bordet i vardagsrummet ligger skinnbitar till en amulett. Musiken går i ett. Toner snarare än ord talar bäst. Katten sover på den bästa utkiksplatsen. Jag dansar långsamt genom rummet. Mer toner - mindre ord. Orden står och trampar och trängs i farstun, låter dem lugna ner sig innan jag släpper in dem
Klipper håret, färgar det mörkare. Klipper av, klipper bort. Huvudet blir lättare. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort. Längtar bara inåt, inte bort.

4 juni 2010

Musik för kvinnor med smak för det bizarra

Går ut hårt idag med galna Gaga och Beyoncé. Det här är egentligen inte min musiksmak men jag älskar videon.

3 juni 2010

Kvinnor, namn och identiteter

Jag har aldrig kunnat förstå vad som betvingar kvinnor att ge upp sina namn, sin historia, en del av sin identitet när de gifter sig. Jag tänker på det nu när det är så lätt att leta reda på gamla bekanta genom nätet. Men kvinnorna gömmer sig bakom nya namn, och bakom sina mäns axlar.
Jag förstår viljan att göra sig en ny identitet - kanske till och med tillsammans med någon annan. Inom häxkonsten byter vi namn, eller lägger till ett namn som en del av vår initiering - ett självvalt namn som ska spegla vårt sannare jag. Vissa namn är bara till för de allra, allra närmaste. Namnet får därmed en magisk dimension av exklusivitet. Andra namn är till för att visa världen att man väljer sin egen identitet. Vissa namn är gruppnamn och ger en känsla av andlig tillhörighet som kompletterar den biologiska. Allt detta förstår jag. Allt detta är del i en självutvecklande väg som syftar till att visa upp en så riktig bild av sig själv som möjligt.
Men jag förstår inte varför en kvinna väljer bort en del av sin identitet och tar över den av en man som inte gör samma offer tillbaka.
Barnen, som modern bär i nio månader, oftast ammar och i de allra flesta förhållanden fortfarande har ett större ansvar för får sin pappas namn. Varför? Ingen kan förklara detta för mig på annat sätt än att det är tradition. Och den traditionen är en kvarleva från att hustrun var mannens egendom. Inte en tradition jag personligen skulle välja att hylla.
Vi behöver inte älska vår historia. Men alla år är våra år, de blodsfamiljer vi tillhör är våra familjer och den energin ska man inte ge bort lättvindligt. Majoriteten kvinnor som gifter sig i Sverige idag tar sin makes efternamn och lämnar sitt eget därhän. Jag känner mig som en alien som bevittnar en obegriplig ritual, vars mening undflyr mig och vars undertoner irriterar mig. Jag förstår inte.
I värdekonservativa USA stödjer nästan hälften av de amerikanska medborgarna att regeringen stiftar en lag som tvingar kvinnor att ta sin makes namn. Det förstår jag bättre.

Sensual world

23 maj 2010

Kraftsmycken


Hittade dessa delikata smycken gjorda av konstnären och prästinnan Ulrika Jäger. Gå in och surfa runt en stund. Väl värt besväret.

17 maj 2010

ur Älvdrottningen

vi gör stjärnorna, självlysande, galaxer ... mest som
kaprifol - Sedan säger vi till varann: men det är
alldeles blommigt bakom stjärnorna!

(Från Älvdrottningen av Eva-Stina Byggmästar)

10 maj 2010

När mamma kommer hem

Törnrosa vaknar (hon vaknar till liv!)

taggarna spetsar huden

rosendoften kittlar näsan

Hon sätter sig upp

(vild i hår och blick – hundra års sömn avslutas i en blink)

riket kallar

och landet

klarvaken springer hon nedför tornets spiraltrappa

hoppar med lätta fötter över prinsen

som alltid är han lite försenad


Var är spindeln, var är den trettonde fén?

Hon glömde fråga om något hon glömt.

Var är den trettonde gudModern?

Var är Gudinnlighetens Moder?!!

(den som sovit i hundra år, har inte mycket tålamod)


Snövit vaknar – glaskistan spricker och äpplet hostas ut

spegeln viskar:

- jag vet vem som vackrast i landet är

’där är där Hon inte är, men här är här där Hon äär’


Askungen sopar undan askan

efter det senaste vulkanutbrottet

sen tar hon på sig glasskorna och går ut


Rapunsel i tornet klipper sin gyllene fläta

och fäster den i sängstolpen

snabbt klättrar hon ner i sitt korta hår

(längst sitt långa hår)

lämnar i en blink förlamningens år


Nu när Eldfestens flammor

brunnit och väckt oss alla

springer vi runt som nykläckta jungfrur och ropar

- Kom Moder, kom Nerthus, kom Freja!

Och Hon kommer


Hon kommer med knoppar i sina händer

hon kommer med skönhet och hämnd


She’ll be coming round the mountains when she comes

She’ll be coming round the mountains when she comes


Hon kommer med blänkande egg


She’ll be coming round the mountains,

she’ll be coming round the mountains

She’ll be coming round the mountains when she comes


Hon kommer från platsen bakom bergen

med jättarnas lava i märgen

Hon kommer klädd i rosornas ton

nyvaken även hon


She’ll be wearing pink pyjamas when she comes

She’ll be wearing pink pyjamas when she comes


Precis så skall det bli


She’ll be riding six white horses when she comes


minns det vita sto som hon red

som Hon red!

flygande man och äppelblommen forsade ned

flygande hår

svärdet mot hennes skinande lår

safterna flöt

flickorna tjöt

hon red och våren rasade fram

hon red och skötena brann, brann, brann

hon red och skötena rann, rann, rann

livets sav till oss alla

Hon kommer


Jungfrun och den högättade Modern i samma


We will cook the old red rooster when she comes


Det finns dom som borde darra nu

när mamma kommer hem

en mor vet allt som hänt:

vem som inte delat med sig av maten

förgiftat skörden

och svultit ut barnen

Vi äter upp tuppen

och bjuder laget runt


We will all go out and meet her when she comes


Alla

vi går alla ut och möter Henne

jorden skakar och vulkanaskan yr


ser Henne komma

himmel utan ärr (inga flygplan i vägen)


Vi går alla ut och möter Henne

när mamma kommer hem igen

7 maj 2010

En kapitel klart - ett annat börjar



Så har jag färdigställt kapitlet om Saga. Och som vanligt tänker jag:
- Så lång tid allting tar, det här skulle varit klart för länge sen.
Men sen tänker jag efter och inser något. Sen jag började lägga upp texter om de nordiska gudinnorna har jag skapat en hemsida, skapat bilderna till sidan, börjat fota, lärt mig photoshop, fått till mig information om och arbeta med gudinnorna kontinuerligt, bland mycket annat. Så det är inte konstigt att det tar en stund.
Nu har jag lagt upp det som kommer att finnas på gudinnesidan. Jag började lägga ut dessa texter därför att jag tyckte att det saknades Gudinnetroende författare som fokuserade på den nordiska magin. Jag hoppas att de har varit och är till nytta för de nordiska häxor och hedningar som jag vet finns där ute.
Nu börjar nästa kapitel för mig. Att skriva klart tillhörande kapitel om högtider, nordisk häxkonst mm som ska utgöra boken i sin helhet. Till detta tillhör också att bestämma mig för layout, trycka boken, skapa ett litet förlag och vad man nu kan behöva för att ge ut sina egna böcker. Men det ska bli kul. Och det är helt ok. att det går lite långsammare än jag först planerade. Det som är värt att göra är värt tiden. Och när man väl lärt sig något går det bra att öka takten sen.
Kapitlet om Saga handlar mycket om att skriva och skapa. Men jag har inte tagit upp en helt grundläggande komponent för att skapa det vi drömmer om: envishet, envishet, envishet och ett stort mått tålamod.

6 maj 2010

Allt kommer samman

Igår hade jag en stjärnsyster på besök. Hon var på konferens med jobbet och mötte upp henne mitt i stan för att visa vägen hem till mig. Vi som rest till världarnas kanter, sejdat på såväl sten som stubbe, dragit upp Ran ur havet och i badat månljus befann oss plötsligt i de mest profana omgivningar - i min älskade, skitiga hemstad. På gatan där jag alltid går för att fika, handla, vandra till biblioteket - där stod hon, den lilla magiska. Det var rätt, så rätt och när jag omfamnade henne kunde jag känna hur världarna gled närmare varandra med ett rejält klonk i gångjärnen.
När vi kliver in på den lilla bakgården som jag delar med många grannar (dagen till ära hade jag har tänt lyktor i äppelträdet) - säger stjärnsyster:
-Men du har ju älvor på din gård, mitt i stan!
Värme i själen. För jag vet att det är sant, men att få bekräftelsen är rätt och viktigt. Det var inte utan att de små gröna hoppade högre och fnittrade mer när de kände av stjärnsysters glada vibrationer. Och jag vet att jag har lyckats med det jag för några år sen trott var omöjligt - att få med mig en del av Naturens mest besjälade varelser ända in i mitt hem. Klonk! Världarna glider än mer in i i varandra.
Vi drack vin och jag lagade mat under det att vi pratade om boende, försörjning och prästinneskap. Det blev så uppenbart för oss att prästinneskap är ett tillstånd. Något som har med inställning, möten, samlande, seende, hjärta och själ att göra. Var och en av oss hade börjat axla vår prästinneroll utan att nästan tänka på det, i det mest profana situationer långt ifrån mantlar och stavar. Även här glider världarna närmare varandra. Och därigenom blir allting lättare. Lyssnar innan jag somnar - när älvorna sitter på mitt bröst och nyper mig i näsan - och hör gångjärnen eka i etern:
Klonk. Klonk. Klonk.

2 maj 2010

Little Grandmother

Lyssna, lyssna, lyssna noga. Det tar en stund - men det är det värt. Här är grunden. Från det här ska vi arbeta.

Return of the Ancestors - Part 2 - Healing the Earth, the Masculine and the Feminine from Bob Keeton on Vimeo.

26 april 2010

Freja är här


Frejakapitlet är nu omskrivet och färdigskrivet.

23 april 2010

Rans Tid Kommer


Det var längesen jag började skriva kapitlet om Ran. Och nu när stranden börjar dra - om inte för att bada så åtminstone att vara vid - var det hög tid av göra detta klart.
Det finns inte mycket skrivet om Ran - vår havsdrottning i norr - men det gör inte så mycket. Havet finns, och om vi vill träffa henne sätter vi oss vid havet och lyssnar. Det här är vad jag har hört men du hör säkert mera själv.

19 april 2010

Frida och andra androgyner


Såg filmen Frida häromdagen. Kahlo själv storslaget spelad av Salma Hayek. Fridas passion, kärlek och smärta - speglad i hennes blodfyllda tavlor - kan få vilken levande kvinna som helst att utbrista,
- Precis så är det, så känns det.
För oss hedningar är också hennes förankring i sin kultur, liksom hennes symbiotiska förhållande med Moder jord renodlad igenkänning. Men för mig var det ändå hennes androgyna sida som tilltalade mig mest.
Vissa ser androgynen som en asexuell och könlös varelse. Ingenting kan vara mer fel om du frågar mig. Detta är vad jag tycker mest om med den Frida som porträtteras i filmen. En dag klär hon sig i kostym och är osentimental inför sin konst. En annan dag klär hon sig i superfeminina klänningar och pryder håret med blommor - är helhjärtat kropp och känslor. Hon är bisexuell och förför kvinnor och män till höger och vänster. Samtidigt är hon involverad i ett djupt, tidvis slitsamt, heterosexuellt äktenskap. Frida Kahlo lever ut sina olika sidor utan att de skaver mot varandra. Därför är hon vare sig eller, utan både och. Det är detta både och som skapar androgynen och i sin tur gör ett tredje eller fjärde kön.
Jag tror inte på dualismen. Av alla återkommande drag i nyhedendomen är det tudelningen jag har svårast för. Denna tröttsamma indelning mellan kvinnligt och manligt, ljust och mörkt, ovan och nedan förenklar världen och lämnar alla spännande alternativ utanför eller i en styvmoderlig mellanposition.
Dualismen är nära släkt med monoteismen. Det är därför så förvånande att så många paganer väljer att reproducera denna världsbild.
Jag är inte monoteist eller dualist. Jag tror inte på en guds särställning och inte heller att det heliga paret är heligare än någon annan kärlekskonstellation. Jag tror inte på äktenskapets särställning, eller att en mamma och pappa är bättre föräldrar än mappor, pammor och mångor.
Jag tror på - och inser naturligtvis dubbelbetydelsen i detta - regnbågen. Bifrost som för oss från en värld till en annan. Vi kommer alla ur samma livmoder, vi är samma och olika. Ur mörkret kommer ljuset, från ljuset bryts många färger: röd, gul, orange, grön, blå, lila, androgyn, kvinna, hermafrodit, man, transsexuell, heterosexuell, homosexuell, bisexuell, monogami, polyamori, massor av amore. Jag tror att universum består av multipla dimensioner - fulla av sätt att vara som vi inte ens kan föreställa oss. Jag tror på mångfalden - på riktigt, inte som en tillfällig krydda för att smaksätta den etablerade normaliteten. Jag tror på Frida Kahlo.

15 april 2010

Hett Hedna-tips och en Ödmjuk Förfrågan

Spindelmor kallar hon sig på forumet - Vännen som skapade Gudinneforum Komposten. Nu behöver hon en paus och jag har lovat att ta över stafettpinnen ett tag. I samma veva har Spindelmor rensat upp och förenklat forumet och det är nu mycket mer överskådligt. Det finns en öppen del som går bra att gå in och läsa som gäst, och en dold enbart för medlemmar där vi har möjlighet att vara lite mer personliga.
Eftersom aktivitet föder mer aktivitet letar jag nu efter några skribenter som kan tänka sig göra kontinuerliga inlägg under en period inom ett av sina favoritämnen. Det kan handla om Gudinnans örter, att leva med månfaserna, eller en djupdykning på en särskilt älskad Gudinna. Skrivmässigt är kraven ganska så låga på ett forum. Vi kommunicerar trots allt, det är ett substitut för samtal och det är helt ok. att vara pratig i sin stil. Det man dock måste räkna med är att vara flexibel, gilla frågor, och att ett inlägg kan ta en helt annan vändning än man först tänkt sig.
Intresserad? Gå in på forumet, ansök om medlemskap och sätt igång så fort det blivit klart. Om du är i behov av en särskild kategori, eller vill ha tips på var i forumet det passar bäst att skriva om ditt ämne: Hör av dig till mig per bloggens kontaktmail, eller bli medlem och maila mig direkt på forumet.
Besök också gärna forumet som gäst eller bli medlem och haka på vilken diskussionstråd du känner för. Välkommen säger jag och mina trevliga Kompostmedlemmar.

12 april 2010

Sanningar

"Varje sanning genomgår fram till sitt erkännande tre stadier: på det första förlöjligas det, på det andra bekämpas det, på det tredje gäller det som självklart."
(Arthur Schopenhauer 1788-1860)

9 april 2010

Ett tempel och ett annat

Lite harmoni med en bild från tempelruiner i Indien New Dehli. Sunna lyser över oss, moln eller inte, var vi än är. Jag är sjuk och det verkar vara en åkomma som befinner sig både lite här och där. Lyssnar på Faery radio och dansar nu och då. För sjukare än så är jag inte. Klär mig i ljusa kläder och redigerar lite texter och bilder. Vilar - för det är naturligtvis det min förkylning vill att jag gör. Så jag lyder. Tar hand om mitt eget tempel med varma drycker, kärlek, duttande, sängliggande och ibland med mjuka, mjuka danssteg. Snurrar och drar tillbaka mig själv i mig själv. Lägger mig i sängen igen och låter tankarna snurra in i mig själv - bli lugna, självklara, djupna. Får en impuls att leta reda på en bild, eller rita en runa, och följer den. Följer, följer, min kropps och min kreativitets behov. Tar några steg - tasseli tass - mjukt, mjukt - snurrar. Drar in mig själv i mig själv.

4 april 2010

mer Vårsång

Han hänger upp och ner i Trädet
på korset, från grenen
stirrar ner i abyssen
den stora Modern
som en skadad fågel klamrar han sig fast
alla har flytt
bara Mariorna kvar – de tre –
Nornorna, baddar pannan
och svärdssåret

Nio dagar
likstelhet, sen ljus
uppståndelsen, uppvaknandet
miraklet
ser rakt ner i Moderns djup

Plockar upp runorna
jag plockar upp runorna
stiger fram ur grottan
runorna i min hand
lyser och vibrerar
formerna, färgerna, tonerna, talen, orden
smycken runt min handled lyser upp
alvgrön, ametist och den klara kristallens prismor


kosmiska runrader snirklar sig runt auran
såpbubbleskal
väver sig in i ödesmattans trådar
baken på mattan och vi flyger

3 april 2010

Vårsång

Läser runorna på mitt DNA

snirklar sig som luktärtsskotten

(cremevit, rosafärgad – flerårig, siciliansk vildluktärt i purpur och sharlakansröd)

Transformeras i den kosmiska ormen

-Bifrosts frände, regnbågsmor –

ljus förvandling i såpbubbleskal

gamla monster blir så små

i skarpt (ljus) läge


En färg, är en ton, behäftad med runor

slingrande

i långa rader


Lär mig:

inte genom kamp, utan genom att öppna varje chakra

hör sången


Helar mig:

inte genom att dra ut,

utan genom att smälta samman

Döljer inget; talar lika gärna med människorasens barn,

som andra raser

alla sorter och arter

(växtandarna är synnerligen talföra nu)


Badar i toner

Puccini, Mozart, Wagner

och färgat vatten

Yggdrasil tycks mig klar som glas


Sjung:

du vet vad det betyder

bygg Bifrost

väv allting närmare


Sjung:

rasera templen

befria trälarna

befria oss från herrarna (i hagen)

från allehanda dumeter

buller och avgaser


Rätt ton:

sprickor i fasaden

rätt ton:

and it all comes tumbling down

28 mars 2010

Sjung och Kriga

Jag har alltid älskat denna scen ur Femte elementet. Jag har inte förstått varför jag blir både gripen och exalterad av den blå operavarelsen och den rödhåriga som sparkar häck. Men jag förstår nu: en sjunger, en slåss. Jag förstår vad det betyder, och vad det speglar. Och jag älskar det.

19 mars 2010

Vårdagjämning

Vad är Vårdagjämningen?
Vid en viss tidpunkt under dagen är natten och dagen lika långa
Nålen darrar på sin spets - mörker och ljus flödar i vågens skålar
här, här är den, balanspunkten,
dåtidspunkten
framtidspunkten
axeln av allt liv

Tidpunkten är naturligtvis undflyende kort, om den ens kan sägas existera
den existerar
- det är då, det skapas en glipa mellan världar

men vi firar hela dagen balansen mellan ljus och mörker,
liksom ljusets seger över mörkret
seger, och seger ... snarare dans
när ljus och mörker
valsar med varandra
ett tangosteg, en rumbatakt
de dansar med oss
vi följer dem, ser ljuset
följer takten,
ser ljuset
bryta fram

16 mars 2010

Levande Häxskola på Nätet av Allas Vår Rikshäxa

Upptäckte nyligen att Rosie Björkman - alias Jolanda den Tredje - uppdaterat sin sida och att den är riktigt fin och matnyttig. Se in i det berömda Tornet på Blåkulla, läs om kurser och events; få reda på hur Rosie uppväckte sin häxkraft, och hur hon kom att ta sin roll på Blåkulla. Men bäst av allt tycker jag är att sidan kontinuerligt uppdateras med intressant information.
Jolandas Häxbrev är en sorts direkt häxskola med olika förklaringar kring fenomen i det andliga verkligheten och tillhörande praktiska övningar. Även Sagan om, uppdateras kontinuerligt där Rosie berättar om sitt häxliga liv. En underbar, vacker, levande sida av och med allas vår Rikshäxa Rosie - Jolanda den Tredje - Björkman.
(Bild från hemsidan på Jolanda som spår)

15 mars 2010

Vid Varje Svartmåne

Varje gång månen avtar vandrar våra sinnen ner i underjorden. Om vi är uppmärksamma finner vi de skatter som väntar där; tystnad, vila, bortglömt bråte och kvarglömda ting. I sumerisk myt finns en underbar berättelse om den himmelsgudinnan Inanna som vandrar ner till sin syster Ersekigal i underjorden. Inanna står för allt som livfullt och passionerat, hon är vacker och självupptagen. Men en dag behöver hon uppsöka Ersekigal, hennes kalla, blåhudade syster. Det är en mörk berättelse på ett sätt, Inanna måste klä av sig all sin världsliga prakt för att till sist hängas att ruttna på en köttkrok i sin systers tempel. Men det är en myt om livets nödvändighet. Det går inte att arbeta med Gudinnan utan att acceptera mörkret och förruttnelsen. Det levande måste ge tribut till det döda. Så hålls balansen i världen och det levande blir därigenom desto mer vibrerande.
(utdrag ur Nordiska Gudinnor - en Häxas tolkning
som blir bok under våren)

10 mars 2010

Allt är heligt

Allt är heligt
Bilderna är heliga, de målade, liksom foton, liksom den hand som avbildar, liksom det som avbildas, liksom den teknik som sänder och tar emot dessa bilder - internet, din dator.

Sången är helig, den som sjunger, den som hör, liksom tekniken som spelar in och den som spelar upp.

Kreativiteten är helig.

Kvinnorna är heliga, min systrar, häxorna, skaparna.

Träden är heliga, kråkorna och marken.

Månen är helig och all visdom, allt vi delar att stärka varandra

7 mars 2010

Nu

Inspiration från skaldemjödet - en god vän och strömmande tankar. Att plantera en idé är en kärleksakt.

Mylla, vårluft, förkultivering. Att plantera ett frö är en kärleksakt. Växtandar lever i varje skott som tar sig- viskar och fnittrar natten genom.

Att avveckla en livsform och påveckla en annan. En sann, sannare, sannast. Äppelgröna stenar och mörkgrönt glas. Orm på mitt finger och pentagrammet på min hand. Gröna drömmar och turkos tal. Att skriva är en kärleksakt.