31 oktober 2008

Hels Afton


Hels Afton och Förmödrars Fest. En högtid att söka det söta på oväntade ställen. En dag att leva och låta dö.

Slöjorna mellan Världarna är tunn. Vi hör rösterna från dem som gick före oss. Har de någon kunskap att ge? Vi hör sången från den Svarta Gudinnan. Hon flyttar sig uppåt denna tid, kommer närmare, kryper intill. Snart ska hon rida först i den Vilda Jakten med spöken och knytt i hasorna.

Fladdermusen är en av hennes allierade, liksom Vakthunden och den svarta ormen. Svart som synden, vit som benknotor, blekt lila som höstens blommor och orange som den brinnande pumpan. Färgerna är sköna och har sin egen styrka.

Vi avslutar det som måste avslutas. Släpper taget om gamla gräl och föråldrade begränsningar. Släpper taget om intellektet och känner svaret som studsar mot våra kroppa. Kalla och taggiga må vi vara. Men vi är äkta när vi står nära Andra sidan. Vi hör, vi känner och vi släpper taget.

27 oktober 2008

Mörkermåne i Skorpionens Tecken

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken. Blodmånad, Oktober månad, Offermånad. Ett sting här och en droppe blod där. Lite svart ur själen. I dom djupaste kratrar finns dom största krafterna. Även tystnaden har en ton, sa en Vän. Tonen är skir och stark på samma gång.

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

Det regnar och blöter. Om jag slapp gå ut skulle jag sitta på fårskinnet hela dagarna. Det är den enda plats som är varm nog. På fårkinnet eller tätt intill kraftdjurets blanka päls. Bara där finns styrka nog för den här tiden. Så jag ber honom gå nära, nära och jag nynnar helt tyst:

Svartmåne, Mörkermåne, Hels måne, Skorpionens tecken.

22 oktober 2008

Mer Ran


Här kommer lite mer Ran.

(Bilden av Brian Froud, från Runes of Elfland)

21 oktober 2008

Människan är ett Rasande Vackert Djur


En stilla dag. Utan pretentioner. Funderar lite. Sett psykoser och depressioner - på praktiken. Så sköra vi är ändå. Och så mycket styrka vi genererar. Så mycket kraft som går åt - att få ut vår sanning - eller dölja den.

En regnig dag. Men inte kall. Funderar lite. På kärlek, ja på allt. Värme är en särskild gåva. Men inte särskilt svår att ge.

En mörk dag. Med gnistrande galenskap i kanterna. Människan är ett rasande vackert djur. Det kan bli både rätt och fel.
(bilden kommer från Fables)

17 oktober 2008

Mer Hel

Texter till Helsidan har tillkommit:

http://www.sofiaaxelsson.se/gudinnor%20foto%20hel.html

Väl mött

Den Långa Vägen Ner

Oktobermånen avtar. Vi går mot mörkret.
Jag är Gammelhäxan idag, med olikfärgade strumpor, lappad tröja och allskön dingeldangelsmycket och långa kjolar.
Jag går mot den sjätte riktningen, ned i Underjorden.
Följ med.
Vägarna neråt kan man sjunga många sånger om. Sjunga och tända bloss för dom som irrar runt därnere. Vissa vägar är blankslitet berg. Vissa vägar är igenvuxna av rötter och slingrande murgröna. Minnen vilar under varje sten. Förmödrar och förfäders fält dyker upp där du minst anar. Svartalvernas rike måste du muta dig igenom. De tycker om glitter och kakor, de små i jorden, men mjölk och honung ännu mer.
Djupt nere i Underjorden väntar den Svarta Gudinnan. Det sägs att Oden slängde ner henne där att styra över nio riken, tills Ragnarök kommer. Och visst hänvisade patriarkerna och deras söner ner Hel i Underjorden. För hennes kunskaper var farliga för varje makthavare. De mest egalitära kunskaperna av alla. Alla ska vi åldras, alla ska vi dö, alla är vi jämlika och beroende.
Den svarta Gudinnan är en tålamodig härskarinna. Hon väntar på oss. I årtusenden, i århundraden och i månader. Hon sitter stillsamt med händerna i knät. Hennes leende liknar inget annat.
Kom, vi går. Hel väntar. Det är dags för resan inåt.

14 oktober 2008

Fullmånesång


När fullmånen genom dagen bräcker. När fullmånen nattens himmel väcker. Då ska jag hela dom tårar som rann, då ska jag läka dom trådar som brast.

Och Hon stiger upp från havets vågor. Hon vaknar ur det inres lågor.
(bild av Susan Seddon)

10 oktober 2008

Vända Sig in mot Sig Själv

I veckor - ja, kanske månader - har jag skrivit, diskuterat och kommunicerat. Jag har träffat nya och gamla kamrater. Träffat människor som berättat livsberättelser för mig. Jag har frågat, lyssnat och lärt.
Nu tar Hel mig stadigt i handen och manar till tystnad. Mellan Nornornas ödesvävar och Hels stilla grotta hänger jag i rymden och ser Drömfloden flyta förbi. Släpper taget och ramlar ner i vattnet.
Sanna drömmar bygger världar. Det är i tystnad och mörker dessa drömmar gror. Vad är starkt, vad är utslitet, vad är möjligt, vad är för arbetssamt?
Det handlar inte om att vända världen ryggen, utan att dra manteln tätare intill sig och se vad som är. Doften av kaffe när ögonen är trötta, mjuka ugglefjädern genom auran när dagen varit lång. Ben, senor och muskler. Bakade äpplen och kanel. Den människa man har framför sig och ingen annan. Den sång som trillar över läpparna och inget annat ljud.
Drömtid, sångtid, tystnadens tid. Dom ord som sägs vägs på våg. Dom ord som skrivs vägs mot en fjäder. Det är Höst och Hel breder ut sin kappa.
(bild av Brian Froud ur Runes of Elfland)


4 oktober 2008

SpindelVäven och Samarbete

Hos de flesta moderna magiutövares återkommer en viktig men svår fråga: Vem kan man samarbeta med och hur? För vissa är idealet den nära, nära gruppen; ett slags coven där inga hemligheter finns och alla stöttar varandra genom allt. För vissa är drömmen enbart att ha någon - kanske bara en enda person - att fira högtider tillsammans med. Och för ytterliggare någon är en ständigt växande, öppen cirkel det ultimata.
Nästan alla nyhedningar som hållit på ett tag har berättelser om samarbeten som exploderat, krackelerat eller helt enkelt runnit ut i sanden i brist på energi.
Hur ska vi får det att fungera? Vad består ett gott och stadigt samarbete av?
Jag tror att det stadiga samarbete består av förändring; av ständig rörelse, att närma sig och släppa lös. Samarbetspartners kommer och går. Och ibland kommer de tillbaka. Alla lär en något viktigt. Med vissa växer man flera mil. Man kan låta några komma riktigt nära och ha ett helt nät av bekantskaper. Alla måste inte vara bästa kompisar för att de firar högtider tillsammans. Jag tror på att växla mellan det professionella och det intima. Att ha rimliga förväntningar och vara öppen för det oväntade.
Jag tror Spindeln är samarbetets beskyddare. Den tillåtande, arbetssamme Vävaren. Som helt enkelt väver nytt om en väv rivs ned. Som använder de sega rådarna att fånga feta byten. Cirklar och länkar, cirklar och länkar. Det roliga med att se samarbete som en spindelväv är att inte veta hur många vi är sammanbundna med. Den har arbetat med den som arbetat med den ... Vissa träffar massor av individer, vissa utgör starka knutpunkter med ett några nära relationer och ytterliggare någon stärker vävens trådar genom att fara hit än dit, och lämna stjärnbeströdda energitrådar efter sig.
Om du vill boosta ditt samarbete med hedniska vänner, hitta nya, eller avbryta ett partnerskap utan strid. Kalla på Spindeln. Hon hjälper dig och hon vet hur man gör.