29 april 2015

Om Gudinnetro

På svenska Pagan Federation's sida  snubblade jag över en text om Gudinnetro skriven av ... mig själv. Eftersom jag har en tendens att glömma vad jag skriver, var jag tvungen att läsa. "Det här förklarar jag ju riktigt bra", tänkte jag ödmjukt. Så jag bestämde mig för att publicera den på min egen blogg. Innan jag hinner glömma att jag skrivit den.


Gudinnetro

Gudinnetro är en trosform sprungen ur en feministiskt inspirerad gren av nyhedendomen med rötterna dels i de feministiska rörelserna under 70-talet och dels i dåvarande paganska grupper. Dess största falang torde vara Diansk wicca, nämd efter den romerska mångudinnan Diana, känd för sin självständighet. Diansk wicca grundades av Zsuzsanna Budapest tidigt 70-tal. Andra viktiga förgrundsgestalter inom Gudinnetron är Marija Gimbuta och Starhawk. Gudinnetron handlar om att lyfta Gudinnan som en skapande aktiv kraft och stärka kvinnor i sitt andliga utövande. Rörelsen är också social och politisk i den bemärkelse att den arbetat och arbetar för en syn på “det kvinnliga” som är bemäktigande för kvinnor världen över. Den största spridningen finns i Europa, USA, Australien och Nya Zeeland, men idag hittar vi Gudinnetro på många platser världen över.

Många utövare av Gudinnetron utgår från att allt finns i Gudinnan. Trosformen behöver därmed inte vara dualistisk, som exemplevis traditionell wicca, där Guden och Gudinnan ses som motpoler mellan vilket allt föds. Den är inte heller en kopia av de linjära religionernas monoteistiska patriarkala gud. Gudinnetron betonar det egalitära och mångfald i alla livets aspekter. Gudinnetroende förnekar sällan gudarna, men ser dem ofta som komplement till Gudinnan och inte som hennes partner för skapandet av en helhet. Den icke-dualistiska delen av Gudinnetron verkar vara det som för många är svårast att förstå. Vi lever i en värld som ofta är uppdelat mellan manligt och kvinnligt i vårt symbolspråk där alla motsatspar associeras med den ena eller det andra. Det manliga ses exempelvist som aktivt, utåtriktad, som dag och sol, under det att det kvinnliga ses passivt, inåtriktat, och som natt och måne. Balans uppnås utifrån denna utgångspunkt genom att män utvecklar sin kvinnliga sidor och vice versa. Gudinnetron bryter ofta helt med denna diktomi genom att förutsätta att alla sidor finns i alla människor naturligt och att den dualistiska associationen i sig är problematisk.

Gudinnetron är nära associerad med eco-feminismen, där arbetet att återställa ekosystemet och naturen ses som en del av återställandet av kvinnans status. Många Gudinnetroende gör en stark koppling mellan Moder Jord och kvinnans födande krafter. Vissa Gudinnetroende varnar dock för att denna koppling återigen kan binda idén om kvinnan i inflexibla former. Precis som alla nyhedniska inriktningar är Gudinnetron under ständig utveckling och förfinas efter hand för att innefatta en fruktbar andlighet för såväl gamla som nya generationer utövare.

Rörelsen är ofta eklektisk och innefattar gudinnor från hela världen, men kan ha lokala varianter med fokus på de gudinnor som så att säga tillhör platsen där andligheten utövas. Så har vi i norden ett ökat intresse för de nordiska gudinnorna. Gudinnefestivaler, Gudinnekonferenser, Gudinnekoserter, Gudinneutställningar, särskilda föreningar och samfund har och har haft ett stort inflytande, precis som i alla rörelser. Till exempel Glastonbury Goddess conference i Storbrittanien har dragit kvinnor och män från hela världen i sina veckolånga årliga Gudinnefirande i slutet på varje sommar i närmare tjugo år. Det är omöjligt att nämna alla som har bidragit till en levande Gudinnetro i  Sverige, men ett litet axplock är Tealogerna som idag förvaltar Birgitta Onsells utställning Tusen år av tysnad, Stockholms Gudinnetempel grundat av Elin Hejll Guest och Gröna Gudinnetemplet grundat av Lola Ravenstar. Ett relativt nytt tillskott är Svenska Gudinnekonferensen som startade sommaren 2013. Många kvinnor och män arbetar med att lyfta och hylla Gudinnan i alla hennes former som en levande kraft.

27 april 2015

Vår i Virginia

Allt är annorlunda. Det är annorlunda att väckas av våren i Virginia - västerländska Amazonia - än i finstämda, försiktiga Sverige. Ingen skillnad i skönhet. Den är lika stor. Bara skillnad i annorlundahet.

Aldrig har det stått så klart för mig hur mycket jag påverkas av den plats jag är. Att resa är en sak, men att stanna på en plats och se säsongerna skifta är något helt annat. Aldrig har jag upplevt så tydligt hur växterna och djuren och platsens andar kryper in under huden och gör mina dagar.

Våren här är explosiv. Nästan galen i sin intensitet. Mycket är större än vad jag är van, färgerna klarare. Klargula monarkfjärilar och neonrosa asaleabuskar blir nästan komiska i sin bjärthet när de kommer sig samman. Dogwood träd blommar med femtaliga och fyrataliga blomblad, Red bud träd regerar, jag hittar klockformade blommor jag aldrig sett förrut på grenar och stjälkar, tulpanträdens knoppar sväller mörkgröna och vårdar sina kommande färger. M såg en en och en halv meter lång brunorm som hastade över vägen häromveckan, och över fältet flyger ett par vitbröstade rovfåglar jag ännu inte lärt mig namnet på.

Vissa saker är mycket små. Kolibrierna har hittat mataren med sockervatten i äppelträdet. Fåglarna rör sig så fort att de förefaller animerade. Det går inte att uppfatta vingslagen. Pilsnabbt dyker de upp, och lika fort är de borta. Lönnen släpper frön på ljusrosa vingar, en dryg centimeters långa älvvingar. På marken i hästhagen växer de minsta violer jag någonsin sett. Om de är violer. Mycker står kvar att identifiera.

Allt går fort, äppelträden har nästan blommat ut. Persikoblommorna likaså.

Känner mig som Alice i Underlandet. Lär mig ett nytt språk, Inte bara namngivningsleken från biologiböckerna, utan också Devorna och Naturandarnas språk på Virginiska.



(Foto: ännu icke identifierade klockor, Creekside lane, Virginia)

20 april 2015

Morgon i Trädhuset


Morgon i Trädhuset. Dagen vaknar efter att världen har sköljts ren under hela natten. Varningar för översvämningar rör sig i media, men det verkar överdrivet denna dag av överväldigande skönhet. Fåglarna sjunger och det gör bäcken också. Jag planterar kinesiska lyktor i krukor och traskar ner till landet för att se om något av gårdagens planteringar finns kvar (i Dr Martens kängor, då jag glömde mina sneakers ute inatt och de dryper av vatten). Det gör de: spenat och ruccola med oväntad motståndskraft till ihärdigt slagregn.

Ormar, skalbaggar, småkryp och oknytt är på väg in, när vintern rasat ut. Jag snubblar runt i mina Dr Martens kängor och är inte alls särskilt helig. Eller så är vi alla det. Frön, mögel och luftandar om vartannat.

Jag sänder en tanke till den NyAndliga världens växande olater att presentera sitt liv i vita kläder och meditationstips, med hemmagjord organisk getost som ett måste på köksbordet, leende sprinklad med basilika från en naturligt rustik kruka; ett nytt sorts ouppnåeligt ideal, inte ens uppnått av dem som presenterar det, annat än i facebook form. Lovar mig själv och världen att aldrig falla för detta. Allt måste få finnas med. Bitande knott och gamla sår, emotionella handikapp och pinsamma ögonblick. Våren är som en enda stor karneval. Inte som ett mittuppslag i Damernas. Allt är heligt. Och ingen är heligare än någon annan.


(Foto: Verandan, Trädhuset, Creekside lane, Virginia)

16 april 2015

Häxor, Väsen och tidningen Nära


I sommar kommer jag hem, och får då leka med både Väsen och Häxor. Kursdagen Möt Väsen i Häxans värld, med Linda Braekhus är ett sånt tillfälle. Då kan du också leka med oss:



Den som är extra nyfiken på Linda Braekhus har väl inte missat att tidningen Nära har ett repotage om henne i det nummer som kom ut idag, skriven av Eta ChristenssonTrevlig läsning.


13 april 2015

Vattenandar



Vattenandar, vatten faller


När vi stiger uppåt. Renande, stigande. De sjunger


Och vattnet är fullt av ljus

(Foton: Crabtree Falls, Virginia)

5 april 2015

Locka sol, locka älvor


Gryningsblommor, solstrålar, våren skakar oss milt. Vi vaknar. Dricker sol, varje morgon.


Solskott, småskott, solblommor, rosenknopp. Våren växer oss med kraft. 


Solkristaller, älvlockare, knoppar och kvistar. Äpple och prismor lockar vårälvor i mängd.

(Foton: vårfiranden på verandan Trädhuset, Creekside, Virginia)