Polarisering pågår

Polarisering pågår. Mer och mer tydligt, i Sverige, Europa och världen. Jag skäms som svensk över vår så kallade utrikesminister och hans uppenbara ovilja att ta ställning för människor som kämpar för demokrati och frihet. Den svenska högerns liberala ställning ter sig allt mer ihålig. Under den finns inget annat än ett oheligt äktenskap av värdekonservatism och vulgärkapitalism.
Jag har vetat det länge, som så många andra, men just nu retar det mig. Går in under skinnet och kliar. Jag vill rycka täcket av en puttrande svensk medelklass som gömmer sig i heminredning och liksom vår utrikesminister aldrig verkar ta ställning för något annat än färgen på sitt eget köksbord.
Vad är det som händer med oss? Hur blev rädslan för nordafrikanska invandringsvågor viktigare än att stödja folkrevolution mot demokrati? När blev det viktigare att välja friskolor (läs: välja bort icke önskvärda problemskolor) än att prata om vikten av likvärdig grundskoleutbildning och start i livet?
Jag säger att jag skäms över vår utrikesminister. Kanske borde jag kunna avsäga mig bekantskapen. Jag röstade inte fram denna regering. Men så länge nationen är ett faktiskt begrepp sitter vi alla i samma långsmala båt. Det går så mycket djupare än rött och blått. Klyftorna mellan dem som har mest och dem som har minst har växt stadigt sen 90-talet, oberoende av vem som suttit vid makten. En rödgrön regering nästa varv är ingen snabb fix. Det handlar om värderingar som rotar sig djupt ner i folksjälen - den där brokiga, månghövdade, tjabblande folksjäl vi nu har.
I den del av folksjälen som befinner sig längst bort från utrikesministern och hans kompisar bor revolutionärerna: demokratikämpar, miljökämpar, radikala feminister, relationsanarkister, medborgarlönförespråkare, tillväxtkritiker, ... alla som vågar ställa dom stora frågorna om nödvändiga förändringar. Som inte stammar ihåliga ord, utan brinner och stampar. Dessa är mer släkt med Egyptens revolutionära ungdomar än vår nickedocka till utrikesminister. Dessa är släkt med all förändrande kraft i världen, den där praktiska - vi gör vad som krävs - energin som så småningom kommer leda oss rätt.
Det är där mitt hopp ligger. Och till dessa individer - för förändringar börjar alltid med individer, hur många vi än allierar oss med - ger jag min uppmärksamhet, min kärlek, min kunskap, mitt stöd och min energi.