Stefan Sundström - "Sluta dalta med medelklassen"

Ett mitt i prick inlägg av Stefan Sundström som jag bara måste vidarebefodra:

"Jag menar oss som Primebyråsossarna vände sej till nu under valet. Oss som de ville hjälpa att få livspusslet att gå ihop.
För vi har det ju så snärjigt, vi twittrar och grejar."

Läs hela inlägget här.

Sinnenas tillfredsställelse

Det sägs att precis innan ett utbrott av psykos blir färgerna starkare, smakerna djupare, allting meningsbärande, starkt och flourescerande. Sen bryter kaos ut - med all smärta och ångest det innebär. Kanske är det inte så konstigt att vi ofta är rädda för intensitet. Vi vet aldrig vart det leder - att låta sinnena regera kan ha ödesdigra konsekvenser.
Ändå tror jag att det är rätt väg för att nå in i skapelsens kärna. Eller helt enkelt uppskatta livet för vad det är. Det är vägen till såväl personlig tillfredsställelse som lösningen på många pockande samhällsproblem. Den som lever i en intensiv sinnenas närvaro måste inte stuffa ansiktet i fet, på naturen slitande dyrproducerad mat varje dag. Ett äpple är en sinnenas orgasm och räcker långt. Den som tar vara på varje doft från sin partners hals behöver inte slita sönder dennes själ för ett knapplöst knull - det räcker bra med tio orgasmer om dagen i troget sällskap eller öppna, ärliga förhållanden av fler där njutning inte är något att hymla om.
Ibland möter jag på de psykosrädda inom hednavärlden. De som pläderar för att människor inte ska prova trumresor, utöva transtillstånd eller i största allmänhet inte gå för djupt i sitt sinnes labyrinter utan en professionell ledsagare,
- Man kan faktiskt hamna i psykos, säger hednavän av ordning och rynkar på näsan. I all välvilja naturligtvis.
Det kan man säkert. Man kan också hamna i rullstol för livet om man sätter sig i en bil, bli överfallen på en vandring och trilla av stegen när man målar huset. Livet är fullt av risker, men vi bör inte vara mer rädda att vandra i vår inre värld än vi är att vandra i vår yttre.
Shamanska tekniker för oss genom vandringar i vårt eget rike, och därigenom i livsträdets alla världar och fördjupar våra sinnens förmåga till känslighet. Vi höjer både vår förmåga att sända som ta emot, att ge som att uppleva. Det finns fler sätt: frigörande andning, kundliniyoga, medveten närvaro för att nämna ett fåtal.
Vilket sätt du än väljer - låt aldrig någon skrämma dig från att utforska den värld som är din arvsrätt. Att vandra i Världsträdet är den ultimata demokratiska rättvisan. Genom vårt inre kan vi gå till vilken plats vi vill, hitta vad vi söker och omsätta det i vårt liv. Genom våra resor blir vår Var Dag rikare och mer meningsfull. Vi behöver inte äkta pärlor och märkesjeans för att vibrera av liv ner i cellerna, och inte champagne och kaviar heller. Vi behöver bara allomfattande frihet - att alla portar är precis där vi är, och den viktigaste porten är att låsa upp våra sinnens styrka.

Res väl kära vän och var inte rädd. Du är född till frihet och sinnenas njutning. Låt ingen övertyga dig om annat.



(bild the Serpent Tree från deviant art)

Revolutionen kommer ...

- Revolutionen kommer ledas av en tolvårig flicka, står det i min We'moon kalender. Jag tror det är sant. Jag tror att det är precis så förutsättningslösa, kloka, sårbara och modiga vi måste vara. Och ibland helt enkelt bara säga:
- Äsch, åt alla dumheter och istället klättra upp i ett träd, rida iväg på vår ponny eller helt enkelt dra upp knäna mot magen och vänta tills det lägger sig.

För unga flickor är fulla av allvar inför livet. De har inte tid med finter, spel och vuxendumheter. Jag älskar flickan i Rebekka Karijords video. Hon tittar och är. Det är allt hon behöver göra.

Våren är här. Hylla rebellen, flickorna inombords och älvorna runt oss. Livets vidunderliga allvar i tolvåriga kroppar.