Julhelgen kom som en enda lång mjuk utandning efter att mycket föll på plats. Jag och M sjönk tillbaka på mjuka kuddar i Trädhuset och har gjort så lite som möjligt. Ändå är detta en intensiv tid för mig och alla andra aktiva spindlar i Väven. Drömtrådar vävs, planer föds, kartor återupptäcks, en och annan avdankad drake måste bestridas.
Julens dekorationer har varit sparsamma men upplysande. Sin sista arbetsdag innan julhelgen kom M hem med grankvistar och en gren med ludna knoppar som ingen av oss visste vad det var. Han hade hittat den liggandes framför fötterna på asfalten där bilen stod parkerad. Grenen var dekorativ tillsammans med grankvistarna så det hela sattes samman i en glasburk på köksbordet.
Dagarna som gått har jag följt mina vanliga traditioner: gjort visionskollage, pratat med andar, sökt ny frisk riktning, gått långa promenader, sovit mycket och i största allmänhet förberett mig för året som precis har fötts - om man följer vissa kalendrar - eller kommer snart - om man följer andra kaledrar.
Igår stod jag och M och stirrade förundrat på de ludna knopparna som visade sig innehålla djupt rosa kronblad. Idag har vi stora, rosa blommor bland köksbordets julbukett.
Precis så väver jag mina trådar för kommande år: enkelt, njutbart, ta vara på det som ligger framför fötterna, njuta av det som är, och en och annan bedövande vacker överraskning.
