Utan karta i Drömvärlden

Mina magiska tankar är röriga. I skarp kontrast till den "vakna världen" där jag är aktiv och fungerar utmärkt, är involverad och har koll - ofta till min egen förvåning.
Jag har i astrologiska läsningar och numerologisk uträkningar starka kopplingar till dröm och symbolvärlden. Jag är van att simma i de kosmiska haven, och orienterar mig för det mesta utan problem i såväl undervärld, mellanvärld som ovanvärld. Jag finner ofta dessa trakter vara med självklara och lättförstådda än den fysiska verklighet som tagit mig många, långa år att klara av orientera mig i.
Men nu har tiden vänt.


Min symbolvärld är ett förvirrande landskap och mina kartor är antingen föråldrade eller uppbrända. Det verkar som jag snubblat in på för mig nya territorier. Jag misstänker dock att landskapet är äldre än något jag tidigare besökt. Det är ingen slump att jag har hela skrivbordet fyllt av urklippta bilder som är på väg att bli kollage, eller att hela vardagsrumsgolvet är fullt av lådor med pärlor, tänger och trådar på väg att bli smycken. Allt måste fram, och riktigt vad som ska skapas vet jag inte: ett örhänge med en uggla och en nyckel, ett örhänge med vita pärlor, stjärnor och trollsländor, ett kollage om miljökrigare och Gudinnan som moder jord, och ett kollage med älvor, ljus och kryptiska citat. Jag blandar högt och lågt, vet inte riktigt vad det undermedvetna vill säga, eller vad det övermedvetna viskar, men jag lyssnar, lyssnar och släpper skapandet fritt.


Många urklipp är oväntade och för mig nya motiv: aliens i alla dess former, gamla egyptiska gudar och myrparader blandas med fraser som tilltalar mig, till exempel Between the stars och Wild horse woman. Även mina drömmar är fyllda med nya kamrater.
Häromnatten drömde jag om en uggla. Hon var bara en decimeter hög, mycket luddig, som en nyfödd, men hennes ögon var kloka. Jag kommunicerade med henne telepatiskt. I nästa drömscen är hon skadad och haltar. På något sätt är jag skyldig om så bara genom att ha varit ouppmärksam. Hon har så ont och jag vill ge henne smärtstillande, men inser att jag inte vet vilken dos en så liten kropp klarar. Till slut dör hon i min famn av smärtan och jag är otröstlig. Det jag känner för ugglan är ren kärlek.
När jag vaknade levde jag kvar i känslan av total kärlek till den lilla varelsen. I vanliga fall hade jag börjat rabbla i mitt intellekt vad ugglan står för symboliskt, hur upplevde jag situationen och vad betyder det jada jada. Nu gick jag bara omkring med en total känsla av förlust blandat med förundran över mina starka känslor inför ett drömdjur. Senare börjar jag fråga mitt inre vem hon är och hör en klar röst svara:
- Jag är här, din kärlek väckte mig till liv i igen, nu lever jag i ditt hjärta.
Jag känner henne röra sig därinne och ifrågasätter ingenting. Bara njuter av hennes luddiga kropp och kloka ögon. Vi går tillsammans, nygamla kamrater i okända landskap. Jag har ingen karta men är mycket uppmärksam.

(Bilder - delar av kollage)