10 november 2011

Det bara råkar vara fullmåne ...

Jag befinner mig på förutsättningarnas knivblad. Med risken att falla ner i egocentrismens navelskådandets hål, eller upplösas i det sociala och politiska engagemanget, men jag balanserar framåt med stålskodda balettskor.
Jag gillar det.
Det är en bra plats att befinna sig på. För vad annat kan vi göra, än att hålla oss brinnande inför världens förändring och vara barnmorskor åt den nya tiden: full av vidunderlig, skamlös mångfald och samtidigt, var och en trygg i det personliga universum vi byggt i resan genom navelns centrum.
Var den du är. Ingen annan kan vara det. Det vore en förlust om du inte antog din roll i detta allvarliga spektakel vi är en del i.

3 kommentarer:

Erik M sa...

Själv har jag nästan lyckats förvandla mig till Strindberg, anonym följare av din blogg som jag ju är - sedan en hel höst.

Ville bara säga att jag tycker mycket om dina inlägg, speciellt det om Thorn-runan, och dess dualism. Satt hela kvällen igår och mediterade över den och dina ord, och känner mig härligt hjälpt och stärkt i mina insikter. Fortsätter idag med Svartsoppa, eftersom det ÄR Gåsablot, och en run-dans...

Sofia sa...

Att förvandla sig till Strindberg kan inte vara fel - passa humöret bara :)

Tack, tack och tack igen. Det är så inspirerande att få veta att det jag skriver leder vidare och genererar andligt arbete. Kan jag möjligen få en bättre komlimang :)

Gåsablot är inte min tradtion, men har alltid varit nyfiken på svartsoppan som jag aldrig smakat. Rundans låter häftigt, jag har också dansat idag - ngn sorts energigivande variant av rörelser ...

Erik M sa...

Run-dans kallas också "Stadhagalder" förresten - och tack för det senaste inlägget... är lite ostrukturerad, men ska läsa mer i din blogg när tillfälle kommer