Precis som många andra varelser placerar människan sig i centrum av tillvaron. Mitt i världsträdet Yggdrasil, ligger Midgård, människornas rike. Ovanför människan bor gudarna och andra upphöjda varelser, under dem död och djup, och runtom allierade eller fiender beroende på komplicerade relationer skapade under många generationer. De flesta människor beter sig och tänker som om hon är världens mitt, olika folkslag benämner sig som "Folket" eller "Människan" för att visa att dom är utvalda och speciella. Överallt är hon den som allt annat ska cirkla kring. Det är en nödvändig position då vi måste se världen från den plats vi befinner oss, men det är också barnets position.
Tre syskon i en annan tid visar var sin bild av människans plats i världen:
En syster åstadkommer mycket litet. Hon blir omhuldad och bortskämd, blir bortgift med den mest lämplige make, får guld och silver i bröllopsgåva. Hon är hyllad och beundrad. Men inte ens hennes skönhet är hennes egen. Den är ett resultat av doftande bad, oljor och andras kvicka fingrar som gör dyrbara frisyrer och sinnrika sminkningar. Hon tänker aldrig på om livet kunde vara annorlunda eller om hon är lycklig.
En syster vägrade gifta sig med den som utsetts till henne, eller göra något av det som förväntas av henne. Familjen förskjuter henne och hon förlorar all den status hennes namn kunde gett. Hon får ingenting gratis, men väljer sina uppgifter och sitt sammanhang genom kamp. Hon vet att hennes vänner och älskare väljer henne för hennes egen skull. Hennes arbete känns meningsfullt och viktigt. Hon är till synes utstött men lever i bister tillfredställelse. Och ibland, när elden sprakar i grottan där hon lever, och den valda familjen somnat runt henne, då njuter hon helhjärtat och värmen sprider sig från mage till tår och hårbotten.
Brodern är yngst och försöker med näbbar och klor skapa sig en plats, göra sig beundrad och omtyckt. Men han väljer ständigt fel och föräldrarna suckar, liksom vännerna, liksom den tredje frun. Trots alla sina försök sitter han vid fönstret på kvällarna och ser ut över staden han så gärna vill tillhöra med en allt starkare känsla av isolering. Han vill vara kung, men är knappast hågkommen av någon.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Den gamla har varit med länge, är på gränsen till vis. Hon inser att hennes plats i tillvaron har förutsatts av vem hom är, vad hon fötts till, vem hon setts som men i lika hög grad av hennes val. Med ålderns rätt inser hon också att skillnaden inte är så stor som det först verkar. Efterhand har hon valt sina sociala situationer, valt vad hon visat upp och vem hon blivit sedd som. Inom ramen för världens förutsättningar just nu har hon ibland varit modig och ibland feg, ibland äventyrlig och ibland praktisk. I sin helhet är hon nöjd, då hjärtats val väger över, fått ta allt större plats och definerar vem hon är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar