12 maj 2015

Ett altare är en berättelse

Ett altare är en berättelse. En historia som ger mening och mod. Ett huvudaltare kan vara som en hel bok, varje del ett kapitel, vävd samman till en helhet.

Många människor bygger altare utan att veta om det. Samlar minnesstenar i en hög, hyllar makter med värdefulla små ting, fyller krukor med sand och gömmer en skatt däri. Jag tycker om att höra berättelserna - ibland komplexa och långa, ibland enkla och rättframma - när någon håller en till synes enkel sak i sin hand och berättar varför just den fått en hedrad plats.

Det finns mycket texter skrivna om altare, ibland hörs sägas att det ska vara si eller så.

Det ska det inte.

Altaret är en kommunikationscentral, sammanstrålande trådar mellan den som bygger altaret och krafterna., mellan djupa drömmar och den vardagliga verkligheten. En plats att hylla det vi vill hylla, inom som utom.

I Trädhuset har vi varit utan ett huvudaltare i några månader på grund av ommöblering. Häromdagen byggde jag och M ett nytt huvudaltare tillsammans på verandan. Det blev en lång, involverad berättelse om vänskapen till gamla krafter och till nya allierade, om sommar och kreativitet, om liv och död, inkorporerade kunskaper och påbörjade drömmar.

Det skapade en balans vi inte riktigt visste att vi saknade. Lade planer och prestationer på plats. Öppnade upp klarare kommunikationskanaler mellan oss och vännerna vi har omkring oss. Vävde en gemensam saga för just oss två.

Så mycket kan ett altare betyda. Utan regler men med klar intention. En berättelse där allt är myt, och myten är verkligheten vi lever i.


(Foto: Sommaraltare, Trädhuset, Creek side, Virginia)

Inga kommentarer: