Att tolka sin omgivning symboliskt är ett fint sätt att gå djupare in i verkligheten, och se världarna på många nivåer simultant. Som en VarDags visionsresa, där allt omkring oss har många lager av mening. Att vara på en ny plats ger en ny dimension till denna praktik. Eller så är det nya jag ser och upplever, just en symbol för allt annat nytt som pågår. I Virginia rusar livskraften vidare. Det ena djuret efter det andra gör sin vår och sommarentré, vissa växter är uppenbara drottningar under vissa perioder.
Just nu blommar vildrosorna. Delikata, överflödande, vita och sött doftande, pryder de sin plats runt huset, på promenader och till och med i skålar inne i hemmet. Välbekant skönhet men i en annorlunda form än jag är van vid.
En helt ny bekantskap, som jag med barnslig förtjusning njuter av på kvällarna, är eldflugorna. Sprakande fyrverkeri bland träden får min själ att flyga och utbrista små 'aaaah' och 'ooooooh'. Som om jag gått i barndom. En ny sorts barndom i en vuxen kropp. För M är eldflugorna speciella men hemvana. Så jag upplever också hans liv. Hans barndom, med eldflugor i glasburkar som glimmar genom natten och släpps ut på morgonen igen.
Sen är det såklart ormarna som gjort sig påminda. Inget paradis är komplett utan en passande reflektion för våra skuggsidor, som också är vår potential för utveckling. Jag gick på en lång promenad häromdagen. Förbi utsikten över de nu grönklädda bergen, ner i en svacka, och plötsligt låg en smal, svart orm mitt över vägen. Som om den väntade på mig. Med stor respekt gick jag runt den och fortsatte min vandring. På natten drömde jag att jag låg på gräsbeklädd mark och en hel grupp av dessa smala, svarta ormar passerade förbi mig, pressade sina smidiga kroppar mot min. Jag var rädd såklart. Men en kvinna stod nära intill och pratade lugnt med mig, "Låt dem bara passera, och rör dig inte", sa hon. "Det är snart över". Och i en blink var de borta. Nästa dag kommer jag ut från huset och på marken ligger en meterlång, glänsande svart orm. Jag vet att denna art inte bara är ofarlig, utan även nyttig, då den tar skadedjur och håller giftormar borta. "Titta!" säger jag till M som råkar vara i närheten. Ormen är medveten om oss båda. Med respekt ser vi henne långsamt och värdigt glida fram till vedhögen, där hon hittar en ingång och bosätter sig. En ormväktare precis vid husetssydvästra hörn.
Just dessa tre allierade är en kraftfull triad som influerar våra liv i denna stund. "Vad betyder denna kombination för oss?", frågar jag M, som i sedvanlig Magikerstil tar en stund att plocka ihop trådarna.
"Ormarna är för att vi ska kunna möta våra rädslor och kliva djupare in i vår personliga kraft," säger han sen. "Eldflugorna står för fantasier som blir verklighet, och vildrosorna är här för att påminna oss om att ta vara på livets sötma."
Precis.
Livet är en visionsresa. Visionerna och livet föder mer.
Just nu blommar vildrosorna. Delikata, överflödande, vita och sött doftande, pryder de sin plats runt huset, på promenader och till och med i skålar inne i hemmet. Välbekant skönhet men i en annorlunda form än jag är van vid.
En helt ny bekantskap, som jag med barnslig förtjusning njuter av på kvällarna, är eldflugorna. Sprakande fyrverkeri bland träden får min själ att flyga och utbrista små 'aaaah' och 'ooooooh'. Som om jag gått i barndom. En ny sorts barndom i en vuxen kropp. För M är eldflugorna speciella men hemvana. Så jag upplever också hans liv. Hans barndom, med eldflugor i glasburkar som glimmar genom natten och släpps ut på morgonen igen.
Sen är det såklart ormarna som gjort sig påminda. Inget paradis är komplett utan en passande reflektion för våra skuggsidor, som också är vår potential för utveckling. Jag gick på en lång promenad häromdagen. Förbi utsikten över de nu grönklädda bergen, ner i en svacka, och plötsligt låg en smal, svart orm mitt över vägen. Som om den väntade på mig. Med stor respekt gick jag runt den och fortsatte min vandring. På natten drömde jag att jag låg på gräsbeklädd mark och en hel grupp av dessa smala, svarta ormar passerade förbi mig, pressade sina smidiga kroppar mot min. Jag var rädd såklart. Men en kvinna stod nära intill och pratade lugnt med mig, "Låt dem bara passera, och rör dig inte", sa hon. "Det är snart över". Och i en blink var de borta. Nästa dag kommer jag ut från huset och på marken ligger en meterlång, glänsande svart orm. Jag vet att denna art inte bara är ofarlig, utan även nyttig, då den tar skadedjur och håller giftormar borta. "Titta!" säger jag till M som råkar vara i närheten. Ormen är medveten om oss båda. Med respekt ser vi henne långsamt och värdigt glida fram till vedhögen, där hon hittar en ingång och bosätter sig. En ormväktare precis vid husetssydvästra hörn.
Just dessa tre allierade är en kraftfull triad som influerar våra liv i denna stund. "Vad betyder denna kombination för oss?", frågar jag M, som i sedvanlig Magikerstil tar en stund att plocka ihop trådarna.
"Ormarna är för att vi ska kunna möta våra rädslor och kliva djupare in i vår personliga kraft," säger han sen. "Eldflugorna står för fantasier som blir verklighet, och vildrosorna är här för att påminna oss om att ta vara på livets sötma."
Precis.
Livet är en visionsresa. Visionerna och livet föder mer.
2 kommentarer:
Bra trio, det där.
Och här hemma drömmer jag, i brist på mer spännande djur att möta i vaket tillstånd, om chinchillor som öser runt och har bott i vårt hus sedan 1877. Det gäller att hålla sig sysselsatt, liksom.
Vildrosor, eldflugor, svarta ormar och ... chinchillor???
DET är en bra kombo. Men be mig inte tolka den. Alla har vi våra begränsningar
kramar!
Skicka en kommentar