Igår gick jag vid Havet. Sen simmade jag mina tusen meter i bassäng. Idag har jag vattnat mina växter i värmen så att de kan frodas och jag dricker vatten ur mitt favoritglas. Vatten lugnar, svalkar, renar och ger liv. Det är också ett element som kan ta tid att förstå. Dess betydelse och djup kan lätt gömmas bakom bjällriga klichéer om kärlek och relationer. Eller, så tillskrivs varelser ur havdjupen livsfarliga, förföriska kvalitéer,vare sig det gäller havsrå, sjöjungfrur eller siréner.
Jag brukar inte tillskriva elementen manliga eller kvinnliga kvalitéer då jag tycker att det bidrar till den tradiga tudelning vi människor lätt applicerar på vår omvärld. Men i det här fallet tänker jag göra ett undantag. För jag ser Vattnet som det kvinnligaste av det Kvinnliga. Det är det djupt sensuella som gör att vi åtrår livet. Det är andligheten och känslorna som skapar mening och djup till varje liten sak. Det är i flera avseenden det starkaste elementen. Vattnet släcker elden och droppen urholkar stenen. Det delar sig och omfamnar varje vapen, slukar allt som forcerar. Men trots sin styrka är det också känsligt. Det är till syvende och sist föroreningar som tar livet av Vattnet. Gift och skräp i hav och sjö. Arrogans, elakhet och dumhet i människovärlden. Det är också girighet som gör att syret och livet tar slut. Utfiskning och hänsynslös förstörelse i Haven. Uttnyttjande och emotionell/ andlig utsugning i människovärlden.
Så många människor är andligt och emotionellt utarmade. De söker känsla i kickar och dyra upplevelser, men misslyckas och måste uttnyttja sin omvärld änmer.Jag tänker att det finns en koppling mellan den i det närmaste desperata exploatering av kvinnans sexualitet, liksom hennes vänlighet och tröst, och tillståndet i det förgiftade, döende Vattnet.
För den som lärt känna Vattnet och tagit elementet till sig, badat i det, och drunknat sig i vågorna, är det annorlunda. Vattnets kvalité är så djupt erotiskt att det svallar i kroppen och ger ständigt liv. Det är en enda utdragen, långsam, kosmisk orgasm. Det är ett element värt att lära känna väl. På djupet. I djupen. Du kanske drunknar, men det är det värt.
(bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)
Jag brukar inte tillskriva elementen manliga eller kvinnliga kvalitéer då jag tycker att det bidrar till den tradiga tudelning vi människor lätt applicerar på vår omvärld. Men i det här fallet tänker jag göra ett undantag. För jag ser Vattnet som det kvinnligaste av det Kvinnliga. Det är det djupt sensuella som gör att vi åtrår livet. Det är andligheten och känslorna som skapar mening och djup till varje liten sak. Det är i flera avseenden det starkaste elementen. Vattnet släcker elden och droppen urholkar stenen. Det delar sig och omfamnar varje vapen, slukar allt som forcerar. Men trots sin styrka är det också känsligt. Det är till syvende och sist föroreningar som tar livet av Vattnet. Gift och skräp i hav och sjö. Arrogans, elakhet och dumhet i människovärlden. Det är också girighet som gör att syret och livet tar slut. Utfiskning och hänsynslös förstörelse i Haven. Uttnyttjande och emotionell/ andlig utsugning i människovärlden.
Så många människor är andligt och emotionellt utarmade. De söker känsla i kickar och dyra upplevelser, men misslyckas och måste uttnyttja sin omvärld änmer.Jag tänker att det finns en koppling mellan den i det närmaste desperata exploatering av kvinnans sexualitet, liksom hennes vänlighet och tröst, och tillståndet i det förgiftade, döende Vattnet.
För den som lärt känna Vattnet och tagit elementet till sig, badat i det, och drunknat sig i vågorna, är det annorlunda. Vattnets kvalité är så djupt erotiskt att det svallar i kroppen och ger ständigt liv. Det är en enda utdragen, långsam, kosmisk orgasm. Det är ett element värt att lära känna väl. På djupet. I djupen. Du kanske drunknar, men det är det värt.
(bild av Brian Froud, från Runes of Elfland)
2 kommentarer:
Just så! Tack så mycket!
Varsågod älskade vän! och krya på dig
Fiamedsvansen
Skicka en kommentar