SEMESTER PAUSMUSIK

Ormen och Kvinnan

Kvinnan och Ormen går långt tillbaka. Gudinnor världen över har åtföljts av ormar i alla tider. Det är som om ormen är en del av det kvinnliga, en del av det mänskliga. Kanske är det en djupt rotad bild av vårt DNA som slingrar sig runt, runt; kanske är ormen en påminnelse om vår närhet till Nerthus, jordemodern; kanske är det ormens synbara odödlighet som lockar. Den ömsar och ömsar, förändras men dör inte. Precis som Gudinnan, precis som kvinnan genom sina åldrar, precis som människan som återföds om och om igen.
Gudinnor som associeras med ormar är bland andra Isis, Hecate, Persephone, Athena, Gaea, Kadi, Kadru, Kali, Ninhursag, Brigit, Coatlicue och Coyolxauhqi. Vi ska inte heller glömma Hera och hennes livgivande äppelträd som vaktades av en orm, eller statyetterna från Knossos av prästinnor med ormar i var hand. Dessa statyetter påminner mycket om den Gotländska ormkvinnan eller ormgudinnan. En bild som till min fröjd numer kan hittas intatuerad på många kvinnors kroppar. Sannerligen ett återtagande av ormens kraftfulla närhet till det kvinnliga. Personligen har jag tatuerat in en orm på underarmen som slingrar sig fram mot handen. Det är den enklaste av designs, men jag får ständigt kommentarer om den, liksom jag kommit på människor att nästan hypnotiserat stirra på tatueringen. Jag tror att det beror på att ormen och kvinnan, ormtatuering och prästinna, slår an en urgammal sträng i dessa personers inre.
Ormen står för livs och dödsrytmen, odödlighet och evighet, kreativ energi, visdom, förvandling och initiering. En initiering som handlar om att möta sina rädslor och transformera dem.
Flertalet ormar är giftiga. Den ormbitne som överlever kan genomgå samma form av omilda andliga initiering som den träffad av blixten. Giftet liksom blixtens energi tros aktivera vilande potential och ge den drabbade extraordinära förmågor. Ormen hör nära samman med blixt, regn, vatten och stjärnor.
(vissa fakta hämtade från D.J.Conways Animal magick)

En Stund vid Havet

Maneter seglar runt mina fötter,
vilka vilar i vattnet;
vars glittrande yta svalkar min ögon
- Eftersom stjärnor svalts av min kropp, viskar Ran,
Vet jag allt om deras fäste och fall.
Lyssna ...

Edda betyder mormoders moder

Edda betyder mormoders moder eller åldermor och vi kan vara säkra på att kunskaperna om de forna myterna kommer att leva så länge som ung lyssnar på gammal.

(citat från Vikingarnas Gudar och Myter av Lars Magnar Enoksen)

Att Adoptera en Plats - eller Flera

Det spelar ingen roll om vi äger vår trädgård, eller har en gård utanför som "ägs" av vår hyresvärd. Platser tillhör alla och vi är gemensamt ansvariga för dem. Ett bra sätt att manifestera detta är att adoptera platser; göra dem till sin angelägenhet, oberoende av mänskliga ägandeförhållanden. Helt enkelt att ta ansvar för sin närmiljö.
Jag har adopterat vår gårdsplan utanför vårt hyreshus. Det har inte varit en helt lätt adoption; periodvis har jag svurit över mängder av plastleksaker som lämnas på gräsmattan, skräp som bara kastats på gräsmattan, fimpburkar som inte töms. Mitt sura jag har martyrat sig och demonstrativt gått till soptunnan med irriterade steg. Det är INTE ett rekommenderat sätt att gå till väga.
För att adoptera måste man ha tålamod, och helst tycka att det är roligt. I takt med att jag har köpt och planterat plantor, släpat hem tunga krukor, gått och plockat efter andra har det hänt något på gården. Det har blivit renare, inte bara på grund av mitt plockande, utan för att det smittar av sig. Jag har också fått hjälp att vattna, och en vacker dag började flera grannar (från olika hushåll) påta ner sticklingar i jorden. Numer känner jag enbart glädje över att gå ute och pyssla lite. Det är en perfekt början på en dag att gå ut och nypa några vissna blommor och ställa tillbaka trädgårdmöblerna. Om det är fint väder kanske jag tar ett yogapass mot solen. Jag tjänar platsen. För trots asfalt och mängder av trampande människofötter är det lika mycket en naturlig och helig plats som någon annat.
Jag har också adopterat en del av parken intill. En av de allra vackraste hängpilarna har accepterat mig som samarbetspartner och jag ger henne blod och uppmärksamhet. Ibland sitter jag vid trädet och sjunger. Att plocka upp skräp runtomkring faller sig helt naturligt.
Att blanda det praktiska med det magiska är ett sätt att skapa förbund; att inge platsen förtroende. Visa att vi är seriösa häxor och magiker som vill leva samman med Jorden. När vi värnar en plats börjar den ofta ge av sina hemligheter. Platsen är inte bara utgångspunkten för vårt varande i fysiskt hänseende, den är också källan till kraft och kunskap. Varje plats har sin energi, sin megin. När vi kommunicerar med platsen öppnar vi oss för den äldsta och mest naturliga form av magiskt utövande.
Jag har adopterat en plats till och det är inget litet område. Jag har adopterat Östersjön och pratar ständigt med Ran, havets härskarinna. Att arbeta för ett friskare hav längst vårt lands kuster är inte längre en angelägenhet enbart för idéella organisationer, utan har nått politiskt nivå. Många arbetar för ett sundare Östersjön, och jag tror att alla som hoppat över illaluktande alger för att kunna ta sig ett dopp är medvetna om hur viktigt detta arbete är. Själv arbetar jag framför allt magiskt vid stranden, år efter år. Inget arbete är viktigare än det andra, med att kommunicera med havet är något jag kan, och därför är det vad jag gör. Jag trummar, sjunger, lyssnar på vågorna, offrar blommor, ritar stärkande symboler i sanden, mediterar. Och pö om pö fyller havet mig med sin megin, ger mig sånger, ramsor och viskar sina blöta hemligheter.
Platsen är utgångspunkten för vår vällevnad, vår kunskap och vår kraft. Att värna om en plats är att värna om sig själv. För det lilla vi ger får vi mångfald tillbaka.