Plötsligt täcks allt av en grå hinna. Det vi njöt av så mycket igår har ingen lockelse idag. Fortsätter vi ändå verkar ingenting riktigt fungera; vi glömmer till synes viktiga ting, tappar bort saker, svänger åt fel håll på väg till mötet. Det är Hagelrunan som gjort entré. Hel som ropar från sitt mörka hem att det är dags att stanna upp.
Så gör det. Stanna upp och minns vad som är viktigt. Ta bort istället för att lägga till. Hitta grundmönstret, för det finns där. Hagelrunan kan hjälpa oss att finna det som är bortom, det vi har glömt, det som vi lovade flera livstider sen. Det sägs att i Hagelrunan finns mönstret för alla de nio världarna. Det innebär att detta mönster även finns inom dig själv, för varje människa är en liten reflektion av universum. Allt vi behöver, hela vår potential, alla krafter och all visdom finns skriven i vår kropp, i vårt DNA.
Det här är Hels runa, Haggans runa, Visdomen hos den gamla. Hon som varit med så länge att hon inte dras med i vardagens hymmel och dymmel, utan sitter still och väntar tills det som är av vikt uppenbarar sig igen. Hon påminner oss om att vi också behöver natten, tystnaden, stillheten och vilan.
Men klarar du inte att bara vara så kan du alltid städa ut, rensa bort och bränna upp. Det är en enda aktivitet som riktigt sammanfaller väl med denna runa. Rensa i rabatten, städa ur den där lådan, bränn gamla papper som du inte behöver längre.
Jag placerar Hagelrunan i tredje ögat, i det andra seendet, både mellan ögonbrynen och på baksidan av huvudet. Där kan hon hjälpa oss att se allt vi varit och allt vi kan bli. Att se Hela vår potential. Vi vilar i vetskapen att vi har allt vi behöver inom oss. För finner du inte vila i dig själv, finner du den inte heller någon annanstans.
