Äntligen riktig, bitande höst med frostmornar och fallande löv. På de virvlande löven sitter små, små alver som skrattar från magen och skriker i denna årstidens tivoliåk. Vinterhalvåret är här på riktigt. Det är friskt, luften är torrare, och vi ser längre. Jag har inte sett en några insekter inomhus på flera dagar. Men ödlor passar på att fånga solen där det fortfarande är varmt. Förmödrar, förfäder, gamla släkten och spöken vill tala. De talar genom ljus ... och skugga; genom bilder från hemma: stora ekar, ekoxar, nordiskt ljus; och genom bilder från hemma: andar som går över fältet, trädens ansikten, händelser frusna i luften, Virginias alla spöken.
Skördetid är plötsligt över. Frostnätter tog det mesta. Bara några tåliga örter kvar: oregano och salvia, att bunta ihop till knippen och hänga, liksom sötpotatis att gräva upp. Sen är också det över. Tid frigörs till annat.
Som att läsa. Höstböckerna, vinterläsningen på väg in: Illustrerade novellserien Saga, Margaret Attwoods After the Flood. Planer på att äntligen läsa Den Tibetanska Dödsboken, liksom den Egyptiska. Barnböcker om cirkus, tivolin och spöken finns med. Det burleska och futuristiska står på schemat. Långa kvällar med stearinljus, te och inspiration.
Sidenörten är kanske aldrig så vacker som nu. Fröskidan är ett rymdskepp med små varelser redo att ta fart i vinden, flyga och landa.
Äntligen är det riktig höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar