När många säger "Ljus och Kärlek" som en hälsningsfras inom Hög New Age, brukar jag och mina närmare vänner säga, "Kärlek och Mörker". För att påminna oss om att det finns gott i det ljusa och det mörka. För mig måste det finnas balans. Inget är ont eller gott i sig, bara för att det tillhör nattvärlden, dagvärlden eller skymningstider. Men det finns en skillnad i kvalité i alla sorters energi, beroende på varifrån det kommer, och underliggande syfte. För mig är det mer meningsfullt att tala om förvriden och förvirrad energi, och ren och klar energi (oberoende av hur mycket svärta det är i nyansen).
Med allt detta sagt känner jag att detta är en tid som kräver mycket ljus: att fånga in ljuset och ta vara på det. Inte för att ljus är i sig godare än mörker, men för att ljuset kan klargöra, hålla de förvrida och förvirrade skuggorna borta. Så jag fångar ljuset. Och eftersom jag är uppmärksam på det, och kanske för att ljusalverna väljer att tala ljust nu, eller därför att förmödrar, förfäder och spöken väljer att visa sig i lysande skrud, så glittrar det överallt. I glasburkar, i prismor, i kristaller, daggdroppar och ibland helt enkelt i dammpartiklar i luften. Lysande, pulserande ljus i klara färger svarar och växer, med strålar åt alla håll då jag tittar på dem.
Det är såklart vara höstsolen som ligger i en särskild vinkel, och luften som är extra klar. Men vad spelar det för roll. Allt hör ändå ihop. Det lyser, det finns ljus. Mycket ljus - att fånga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar