Skördetid är Tacksamhetstid

Onsdag är Odens dag: en dag för magi och ord, för luft och intellekt, en dag att hänga en dekoration på vandringsstaven. Jag har varit vid havet och vid havet har jag hittat möjligheten att låta vindarna blåsa auran ren, både igår och idag. Luft och vatten renar både inom och runtom.
Jag har också varit och hälsat på en nygammal kamrat. Hon är den sorten som påminner mig om vem jag är, vilka mina livsuppgifter är, och att det ska bli roligt att utföra dem.
Mycket händer, mycket är på gång. På fredag är det svartmåne och en solförmörkelse är på ingång: mörka krafter och egots tillfälliga utplåning. Då behöver man komma ihåg vem man är och vart man är på väg. Vilka djupa önskningarna som känns självklara när själen är stor och vibrerande.
Snart börjar tacksägelsehelgerna och det är tid för tacksamhet. Jag håller en mängd människor nära hjärtat och är tacksam för dem: familjen, vännerna, kamraterna. För att de definierar mig, utmanar mig, tvingar mig att bli större, och påminner mig om vad som är viktigt.

Fullmånen lyser upp Mytens rike

Fullmåne, Fredag, Frejas dag. Den 18:e Juni är en riktigt strålande magidag i Gudinnans tecken.
Eld, Jord, Luft och Vatten är oftast fasta, men om det femte elementet råder det delade meningar. För en del är det Eter. För en del Is. Och för ytterliggare andra består det femte elementet av Månsken. En-klok-en viskade en gång i mitt öra att fullmånesken lyser upp den mytiska världen och visar oss världens baksida. Inte bara våra inre arketyper och symboler, utan hela världens mytiska varelser träder fram i månljuset. Det är därför älvor dansar i fullmånesken och varulven inte längre kan trängas in i sitt mänskliga, alltför civiliserade skinn när fullmånen träder fram. Om kollektivet trängt undan animaliska, blodtörstande eller sexuella impulser för länge kan de gömmas under dagen, men inte under fullmånenatten.
Mycket magi kan stärkas av fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vem knackar på i ditt sinne? Varför ler du på det sättet? Vem är det som kräver blodrött vin fast du brukar föredra svalt och vitt? Varför valde du den där färgen just idag?
Släpp fri det inre och se vad som händer.
Mycket magi kan stärkas i fullmånens ljus, men ibland räcker det med att vara uppmärksam. Vilka tecken står skrivna i vinden? Såg du varelsen bakom stammen där? Vem skrattar bakom din älskades leende? Brukar din mors röst vara så mörk?
Världen är alltid magisk. Men ibland är den mer magisk än vanligt. Fullmåne, Fredag, Frejas dag. En strålande dag för magi i Gudinnans tecken. Världen vecklas utochin och visar sin baksida.

Vandring

På lördag ska jag och en kompis ta på ryggsäckarna och gå från Staden till gamla Stensättningar vid havet. Det kommer att ta en två, tre dagar och vi ska sova under bar himmel. Eller i övernattningstuga om det öser ner.
Vandringsleder är en fantastisk uppfinning. Vandring är däremot inte direkt någon ny uppfinning utan ett sätt att ta sig fram. Men ett sätt som blir allt vanligare igen, när allt verkar gå fortare. Jag tror vi är många som inser att man inte kommer så långt för att man rör sig fort. Själen lämnas bakom oss då vi tar oss fram i raketfart; så vi är inte riktigt där... eller där ... eller där. Men om vi lugnar ner oss. Om vi går. Då kan själen följa med på resan, uppleva allt, dela allt.
Det här blir förvisso en kort promenad. Jämförelsevis. Jag har modiga Vänner som gått pilgimsleden genom Spanien och Frankrike. Dom var sig inte lika när dom kom hem, vare sig till kropp eller själ. "Det är tiden" sa en av dem fundersamt efteråt. "Tiden blir annorlunda när man rör sig långsamt. Tiden rör sig långsammare."
Så dom som fortsätter resa med flygplan och bil. Dom som springer som skållade råttor mellan uppdragen. Dom har liksom missat hela grejen. Man hinner inte mer, utan mindre. När man rör sig snabbt, rör sig tiden snabbt. Men när man rör sig långsamt, dras tiden ut, blir längre- vidare - och för ett ögonblick oändlig. Eftersom själen är med.

Det Finns Något

Det finns något under träden. Jag har sett ögon bland rötterna i mina drömmar. Sjunger för att locka fram.
Det finns något i trädets krona. Jag har hört fnitter när jag somnat under grenarna, i skuggande, strilande sol.
Det finns något i vattnet. Jag har sett virvlar utan vind, och en blänkande fjällbeklädd hand.
Det finns något i gravkumlet under granen. Jag har känt dimmornas hetta och kyla, då de dansar upp från springor mellan stenarna.
Sjung för det som vaknar. Sjung för varelser från förr. Sjung för nymfer, sjörå och förfädersandar. Dansa en stund i en glänta, kisa med ögonen och se; en björkjungfru, vit som synden med ögon sneda, svarta. Dansa en stund och le. Lägg den runa som betyder ge och ta, med grenar i kors, gamla och mossiga. Prata en stund in i hålet i trädet. Yla för buskar och bären.
Det finns något under träden. Det finns något i trädets krona. Det finns något i vattnet. Det finns något. Lyssna och locka. Lyssna och se.

Mitt i Sunnas Rike

Det är varmt. Och jag har planterad plantor på min bakgård och hoppas att dom klarar alla grillningar och barntramp. Man får försköna så gott man kan när man kan.
Det är underbart att vara lite pluggojobb befriad. Mer tid att skapa. Det har och kommer att publiceras en del texter och bilder i dagarna; framförallt under Om gudinnor och Freja.
Och så lite politiskt inlägg på sluttampen: FRA-lagen är en katastrof. Alla som kallar sig liberaler och inte är emot lagen borde rodna djupt, samt förbjudas att använda ordet igen.