Onsdag är Odens dag: en dag för magi och ord, för luft och intellekt, en dag att hänga en dekoration på vandringsstaven. Jag har varit vid havet och vid havet har jag hittat möjligheten att låta vindarna blåsa auran ren, både igår och idag. Luft och vatten renar både inom och runtom.
Jag har också varit och hälsat på en nygammal kamrat. Hon är den sorten som påminner mig om vem jag är, vilka mina livsuppgifter är, och att det ska bli roligt att utföra dem.
Mycket händer, mycket är på gång. På fredag är det svartmåne och en solförmörkelse är på ingång: mörka krafter och egots tillfälliga utplåning. Då behöver man komma ihåg vem man är och vart man är på väg. Vilka djupa önskningarna som känns självklara när själen är stor och vibrerande.
Snart börjar tacksägelsehelgerna och det är tid för tacksamhet. Jag håller en mängd människor nära hjärtat och är tacksam för dem: familjen, vännerna, kamraterna. För att de definierar mig, utmanar mig, tvingar mig att bli större, och påminner mig om vad som är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar