Den Animaliska Kraften

Det är Svartmåne i Skyttens tecken. Skytten som är oberäkneligt, äventyrligt och rolig.
Själv känner jag mig mer svart än äventyrlig. Mer tillknäppt än rolig. Så svartmånen regerar.
Jag är lite grinig för att veckorna varit packade och det inte funnits tid för lek. "All work and no play makes Fia ...."
Då är jag tacksam för de varelser som ger mer kraft än råd; som delar med sig av sina överlevnadsinstinkter och knep. Jag pratar så klart om Kraftdjuren, om Drömdjuren och Hjälparna från djurriket.
Fjärran fåfänga och högmod lär de oss ta oss fram i världen utan att gå sönder. Ovärderliga på en trumresa visst; men lika ovärderliga i VarDagsLivets kringelikrokar. Vi kan orma oss igenom trassliga situationer, nosa oss fram där vägen är osäker, vädra och spetsa öronen, hellre fly än skada sig i slagsmål, hellre gömma sig än bli upptäckt och behöva springa, vila så fort vi blir trötta, ta oss fram med minsta möjliga ansträngning, finta när vi måste, höra andetagen bakom orden, se rakt in i våra fienders hjärta - och finna oss själva därinne, som vi var eller riskerar bli.
När månen är svart och dagen tung går Mitt Kraftdjur så nära att jag känner pälsen mot benen. Ibland släpar han mig i nackskinnet över marken. Han är mitt Hjärta. Jag är hans människa. Tillsammans har vi vandrat över många marker. Och vandrar många dagar än. Hans päls mot mina fingrar, och allt känns lättare. En sång för honom och dagen börjar ljusna.
Det finns trick, det finns sätt. Fjärran fåfänga och högmod. Vi vandrar, äter, vilar och sover nos mot nos. Dag för dag, timme för timme, sekund för sekund. Genom svartmånar och fullmånar, när det finns gott om byte och när tiderna är knappa. En enda rytm. Två hjärtan som slår som ett.