Det regnar och blåser utanför. Det är underbart. Härinne är det storstädat, och ljusen brinner på mina altare.
Jag har saker att göra - och gör dem gärna. Bara jag får vara hemma; bara jag får vara här; på min fårskinnsfäll, när äppelblomsblad flyger i luften utanför fönstret.
Jag känner Skogsfrun nära. Varje gång jag sluter ögonen är hon där. Stark nu när saven stiger i träden.
- Kom ihåg björkbladen, viskar hon. Och jag minns hur hon visat mig de nyutsprungna, späda skottens, läkande krafter för länge sedan.
Någonting har hänt. Världarna kryper närmare varandra; mellan Midgård och Alvheim har byggts en bro i mitt hjärta. Skogsfrun står på bron. Hon är också en nyckelbärare, en väktare och en portfinnare. Jag känner hennes leende, likosm hennes huggtänder, innanför min hud.
Det blåser och regnar utanför. Jag har saker att läsa, och gör det gärna. Bara jag får vara här, på min fårskinnsfäll, i min hud.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar