Har varit lite irriterad ett tag: missnöjd, retlig, inte så road. Imorse kom jag på att jag saknade skrivandet. Inte det korta -släppa-på-trycket bloggskrivandet. Utan det djupgående skrivandet, där man dyket ner och simmar under dagar och nätter. Jag saknar det så mycket att jag blir stel i ena stunden och fräser över i andra. I samma ögonblick som jag tänkte det såg jag hur boken kommer att se ut. Och efter att ha fantiserat fram upplägg av citat, bilder, kapitelindelning etc kände jag hur blodet flöt fram som det skulle i kroppen. Bara en tre veckor av studier, sen får jag dyka ...
Tände ett mörkblått blockljus på mitt stora altare och ett rosa för mina vänner och min familj. Har satt dit ett kollage jag gjort till mig själv, det är också blått och där finns gott om hav och himmel, liksom en bild av Kokipello, en uggla och en räv. Det är ingen hemlighet vad som drar, men när jag tittar på bilden blir jag lugn.
Tittar på avsnitt av Xena till frukost. Precis såhär ska sagor vara: fulla med gudar och gudinnor, kvinnor som slåss, vänskaper som testas, humor, fånigheter, list, krig och kärlek.
Den kanske inte är så farlig ändå, den här väntan. Jag kan vara här och ändå se fram emot det som kommer. Bland blå ljus och den moderna sortens sagor.
Den här bloggen handlar om att leva ett magiskt liv, att vara kreativ och skapa varje stund. Den handlar om att skriva, för orden är ett av magikerns verktyg. Den handlar om att vara en ständig nomad, om att våga vara den du är. Häxkonst, andar, äventyrslusta och kärleken är mina allierade. Målet är frihet. Frihet från samhällets begränsningar och konventioner. Den nordiska häxan dansar vidare. Just nu är hon i Virgina, där lianer och ormar föder mer liv.
2 kommentarer:
Mmmmm, snart min syster kommer du att få vara i ditt rätta element, snart.
Jag med flera ser med glädje framemot dina färdiga verk. Ännu ej färdiga att nå, men att de finns runt dig, det känner vi.
Lodjuret kramar Pantern varmt
tack min pärla
Skicka en kommentar