mer Vårsång

Han hänger upp och ner i Trädet
på korset, från grenen
stirrar ner i abyssen
den stora Modern
som en skadad fågel klamrar han sig fast
alla har flytt
bara Mariorna kvar – de tre –
Nornorna, baddar pannan
och svärdssåret

Nio dagar
likstelhet, sen ljus
uppståndelsen, uppvaknandet
miraklet
ser rakt ner i Moderns djup

Plockar upp runorna
jag plockar upp runorna
stiger fram ur grottan
runorna i min hand
lyser och vibrerar
formerna, färgerna, tonerna, talen, orden
smycken runt min handled lyser upp
alvgrön, ametist och den klara kristallens prismor

kosmiska runrader snirklar sig runt auran
såpbubbleskal
väver sig in i ödesmattans trådar
baken på mattan och vi flyger