Frida och andra androgyner

Såg filmen Frida häromdagen. Kahlo själv storslaget spelad av Salma Hayek. Fridas passion, kärlek och smärta - speglad i hennes blodfyllda tavlor - kan få vilken levande kvinna som helst att utbrista,
- Precis så är det, så känns det.
För oss hedningar är också hennes förankring i sin kultur, liksom hennes symbiotiska förhållande med Moder jord renodlad igenkänning. Men för mig var det ändå hennes androgyna sida som tilltalade mig mest.
Vissa ser androgynen som en asexuell och könlös varelse. Ingenting kan vara mer fel om du frågar mig. Detta är vad jag tycker mest om med den Frida som porträtteras i filmen. En dag klär hon sig i kostym och är osentimental inför sin konst. En annan dag klär hon sig i superfeminina klänningar och pryder håret med blommor - är helhjärtat kropp och känslor. Hon är bisexuell och förför kvinnor och män till höger och vänster. Samtidigt är hon involverad i ett djupt, tidvis slitsamt, heterosexuellt äktenskap. Frida Kahlo lever ut sina olika sidor utan att de skaver mot varandra. Därför är hon vare sig eller, utan både och. Det är detta både och som skapar androgynen och i sin tur gör ett tredje eller fjärde kön.
Jag tror inte på dualismen. Av alla återkommande drag i nyhedendomen är det tudelningen jag har svårast för. Denna tröttsamma indelning mellan kvinnligt och manligt, ljust och mörkt, ovan och nedan förenklar världen och lämnar alla spännande alternativ utanför eller i en styvmoderlig mellanposition.
Dualismen är nära släkt med monoteismen. Det är därför så förvånande att så många paganer väljer att reproducera denna världsbild.
Jag är inte monoteist eller dualist. Jag tror inte på en guds särställning och inte heller att det heliga paret är heligare än någon annan kärlekskonstellation. Jag tror inte på äktenskapets särställning, eller att en mamma och pappa är bättre föräldrar än mappor, pammor och mångor.
Jag tror på - och inser naturligtvis dubbelbetydelsen i detta - regnbågen. Bifrost som för oss från en värld till en annan. Vi kommer alla ur samma livmoder, vi är samma och olika. Ur mörkret kommer ljuset, från ljuset bryts många färger: röd, gul, orange, grön, blå, lila, androgyn, kvinna, hermafrodit, man, transsexuell, heterosexuell, homosexuell, bisexuell, monogami, polyamori, massor av amore. Jag tror att universum består av multipla dimensioner - fulla av sätt att vara som vi inte ens kan föreställa oss. Jag tror på mångfalden - på riktigt, inte som en tillfällig krydda för att smaksätta den etablerade normaliteten. Jag tror på Frida Kahlo.