En flod av Tid ligger bakom mig. Sommartid, sommarlov, barndomstid. Och en flod av Tid ligger framför mig. Jag är hemma.
(Klockor i Trädgården där jag bott)
En liten men viktig sväng har jag åkt till Glastonbury Goddess festival, men annars har jag mest varit hemmavid, och ändå känns det som om jag varit ute på en mycket lång resa. Mitt sinne har vilat, jag har stängt av det mesta.
(Fynd från Glstonbury torkar i vinden utanför mitt fönster)
En del av mig trodde att jag skulle skapa mycket under sommaren när jag hade så mycket tid. Men det har jag inte gjort. Åtminstone inte på det sätt där resultatet är synligt och konkret. Mitt sinne har velat sväva än hit och än dit, utan någon styrning och utan prestationskrav.
Av alla saker jag upptäckt i denna flod av tid är att saker kommit till mig med minsta möjliga ansträngning och på de mest oväntade sätt. Som om mina egenutlagda ödestrådar inte gjort annat än väntat på att jag ska stanna upp så att de kan komma ifatt och lägga mina önskningar i mitt knä. Floden har också varit proppfull med Stunder, Samtal, Funderingar, Sittande, Gående och Varande.
(Del av altare på Glastonbury Goddess festival - årets element var Vatten)
Nu har jag haft mina allra första mjukstartsträffar på jobbet, men känner inte att jag kommer att lämna den här kreativa tidsfloden. Den är här för att stanna, parallellt med saker som behöver göras för att hålla livet i god form. Sjöjungfrun har fått smak för Drömtidens hav, men kan ibland gå upp på land för att ordna ett och annat. Som vi alla vet, finns den mänskliga kärleken och relationerna ovanför vattenytan - och dem vill jag inte vara utan. Men H.C Andersen hade fel, en sjöjungfru måste inte gå på knivar eller förlora sin röst för kärleks skull. Med ålderns rätt och lite mod lär vi oss navigera mellan världar.
Jag är hemma. Och jag är åter vid datorn. Nu längtar fingrarna efter att sätt tankar och funderingar på pränt. Jag är hemma. Och bredvid mig flyter Tidsfloden, Drömfloden, Kreativitetsfloden. Må den flyta länge än.
