Asarnas runa - bilder från en resa

Asaruna, luftruna, livsruna. Som vid ett djupt andetag forsar Asarunans kraft in i vårt liv. Här är några scener från min resa på denna runa.

Aldrig är det så lätt att andas, så klart och friskt att dra ner luft i lungorna som efter stormen. När marken är renpiskad och själva varandet rensköljt. Vindarna har mojnat och smeker kinden. Himlen är hög och man kan se hur långt som helst. Då vibrerar Asarunan inom och utom.

Efter skrik och stönande är det alldeles tyst vid barnsängen. Den trötta modern, oroliga fadern, den trygga men spända barnmorskan: alla väntar de på den nyfödde. Sen kommer det - Skriket, och alla i rummet drar ett samfällt andetag. Det finns skrik, det finns andetag, det finns liv. Vilt fäktar den nyfödda med knutna små röda händer och protesterar mot denna förändring av ordning. Från ett liv till ett annat, från vätska till luft. Föräldrarna och barnmorskan andas lugnt nu. Alla hälsar med kärlek de inte ens visste, hälsar den nya varelsen på jorden.

Jag är stam och bark. Orörlig, vindbruten och blöt efter att ha guppat omkring på de stora haven. Nu ligger jag på stranden och kan inget annat göra. Guden böjer sig ned och blåser liv i mitt trä, som blir kropp, som blir lemmar, som kan röra sig och ställa sig upp. Jag står framför guden. Han är gammal och trött. Trött av år utan åkallan, trött av att ha gett från sig själv. Jag tar hans ansikte mellan mina händer, kysser hans torra läppar och blåser liv in hans mun. Han tar emot, vitaliseras, föryngras. Vi vet båda detta enkla. Att allt som är vid liv är gudomligt. Allt som har liv kan ge liv. Vi ger liv till varandra.

Tips om blogginlägg om julhandel

Min fina kamrat och tillika miljökämpen Lisa Vanadotter Wanneby har gjort ett angeläget inlägg om julhandel. Det är så praktiskt när andra skriver om det man själv tänker så slipper jag plita ner allting på egen hand.

Asarnas runa på ingång

Andas.

Igen.

Djupa andetag.

Friska.

Efter stormen.

Eller stiltje.

Andetag är liv.

Transresa på runor

Vad menar jag när jag säger att resa med runor, eller resa på runor?

Jag menar att försätta sig själv i ett transliknande tillstånd med intentionen att uppleva en särskild runas kvalitéer. Det som behövs är dels en teknik att som bidrar till transen, dels en mental bild att starta och avsluta med.

Ibland hör jag idéer om att trans är farligt att experimentera med och att man alltid ska arbeta med någon som har erfarenhet. Jag ställer mig tveksam till detta. Problemet brukar snarare vara att komma tillräckligt djupt ner i transen så att man kan se och höra ordentligt. Men det lär man sig med träning. Om man inte tar droger eller lider av psykotiska tillstånd, tror jag inte att någon kan skadas av att experimentera med trumma, skallra eller sång och utforska sin inre rum.

Innan du börjar se till att du får vara ostörd. Att bli uppryckt ur en transresa kan vara obehagligt och ge dig huvudvärk. I värsta fall får delar av dig svårt att hitta tillbaka och du kommer uppleva en drömskt tillstånd trots att du är vaken. Då måste du följa varje fotsteg tillbaka till den plats du blev avbruten och avsluta resan på ett bättre sätt.

Ljud är den bästa drivmedel man kan använda om man vill ta sig till andra dimensioner. Du kan:

• Be en vän trumma åt dig. Kom överens om hur lång tid och vilka signaler som ska ges när du ska komma tillbaka.
• Använda förinspelade trumskivor. Finns att köpa.
• Trumma själv. Det är ganska svårt, men för vissa fungerar det att trumma en stund och sen lägga trumman åt sidan när själva resan börjar.
• Använda skallra: en rytmisk skallra har en liknande effekt som trumma.
• Sjunga. Detta kräver dock att man har kännedom om kraftsånger, eller en stark intiutiv känsla för hur man öppnar upp för kraft med sångens hjälp.

Det är bra att visualisera steg man alltid börjar och avslutar med. På så sätt skapar du välkända gator i ditt inre där du med tiden kan orientera dig allt lättare. Du försäkrar dig också om att du verkligen kliver ur resan och avslutar den när du ska. Du kan hitta på en egen visualisering, men nedan kommer ett förslag som jag själv använder och vet fungerar. Idén med träden i skogen med runor på är inte min egen, men tyvärr minns jag inte var jag fått den ifrån. Om du känner igen den tala gärna om källan för mig så ska jag lägga till den.

Först styr du med andra ord dina tankar. Det är precis som det ska vara. Fantasin är hästen vi rider på mot vårt större medvetande. Så småning kommer du ner i djupare lager av dig själv, ofta utan att du inser att det händer.

Förbered dig på det sätt som passar dig. Skapa en ceremoniplats om så bara genom att breda ut en filt där du ska sitta. Tänd gärna lite rökelse och ett ljus.
Slut ögonen. När du känner dina andetag djupna föreställ dig följande:

Du befinner dig på en äng. Det är en märklig äng för många växter samsas som inte borde trivas ihop. Här är vildrosor, läkande örter och dödliga bärbuskar om vartannat. Se dig omkring och notera vilka växter som fångar ditt intresse. Bredvid ängen ligger en urgmmal skog. Du går över ängen mot skogen. Vid skogsbrynet ser du en stig som går rakt in i skogens hjärta. Följ stigen. Stammarna bli allt större ju längre in du kommer. Marken är fylld av grön mossa och fuktiga löv Växter slingrar sig över mark och stam. Kanske anar du varelser som rör sig i trädtoppar och mellan stammarna. Om ett kraftdjur kommer till din hjälp, acceptera men fortsätt gå. Du har långt kvar på din resa.

Plötsligt öppnar sig en glänta framför dig. I gläntan en cirkel med träd. Du vet att det är något särskilt med dessa träd. När du kommer närmare ser du att var och ett har en port i stammen och på porten är ristat en runa i barken. Leta upp det träd med den runa du vill uppleva idag. Öppna porten och stig in.

Här kommer varje resa skilja sig från runa till runa. Notera allt från färger, dofter, känslor, hur du vill röra dig till vad du ser. Om du har svårt att fokusera, fortsätt gå och titta på dina fötter, det brukar hjälpa, så småningom kan du lyfta blicken.

När det är dags att ta sig tillbaka, backa bandet och ta dig samma väg som du kom. Det är viktigt att du verkligen går stigen genom skogen tillbaka och avslutar på ängen där du började. Om du vill och det passar plocka någon av växterna på ängen att ta med dig hem igen.

Skriv upp allt du upplevt. När du är redo gör resan igen men på en annan runa.

Bara för att

Bara för att den är vacker, och suggestiv och att jag inte vill att någon annan ska missa upplevelsen att titta på den ...

Thursrunan - en förklaring

Sammanbrott, utbrott och genombrott. Det är de ord jag tycker bäst beskriver Thursrunans kvalitéer. Det handlar om kraftfull och genomgripande potential för transformation.

I naturen lever Thurs genom stormar och jordskalv. Det ger oss en god bild om vad vi har att göra med. Det här är inget finlir, utan i det närmaste primitiva energier. Alla som någon gång sprungit ut i piskande oväder och vrålat mot himlen vet vad jag menar.

Inom människan kan Thurs ta bort de begränsningar som gör att vi blir mindre än vi borde vara. Det behöver inte ens handla om våra egna begränsningar, utan om andras idéer, känslor och föreställningar som knutit sig fast vid oss och hindrar vår rörelsefrihet. Det kan vara djupgående inprogrammeringar från våra föräldrar eller samhällets kollektiva förväntningar. Ibland griper Thurs in vid skevheter mellan människor. Om någon plötsligt får ett utbrott och blir riktigt arg på dig så kan det vara Thurs som försöker rätta till skevheten mellan dig och den andre på sitt alldeles egna, inte helt subtila sätt.

Använd Thurs med vett och respekt, men var aldrig rädd. Vi har rätt att ta bort det som inte gagnar oss. Efter kraftfulla utrensningar kommer alltid nytt liv. Om ditt arbete med Thurs skapar sammanbrott, utbrott eller genombrott beror på hur redo du är att kanalisera krafterna som runan skapar. Det kan bli samtliga brott på varandra.

I kroppen skulle jag placera Thurs vid sexorganen. En kamrat berättade att hon ritar Thurs på sitt vänstra bröst för att koppla sig samman med våra jordgudinnor, och en annan kamrat berättade att hon provat placera Thurs i tredje ögat, vilket gav starka effekter. Jag tolkar det som ett försök att ta bort begränsande föreställningar om den egna identiteten.

Rid med stormen. Att befria sig från det som begränsar är en underbar sak. Om vi så ska slå oss fria med Tors hammare, eller föda fram det som ska få leva med smärta och blod.

Det bara råkar vara fullmåne ...

Jag befinner mig på förutsättningarnas knivblad. Med risken att falla ner i egocentrismens navelskådandets hål, eller upplösas i det sociala och politiska engagemanget, men jag balanserar framåt med stålskodda balettskor.
Jag gillar det.
Det är en bra plats att befinna sig på. För vad annat kan vi göra, än att hålla oss brinnande inför världens förändring och vara barnmorskor åt den nya tiden: full av vidunderlig, skamlös mångfald och samtidigt, var och en trygg i det personliga universum vi byggt i resan genom navelns centrum.
Var den du är. Ingen annan kan vara det. Det vore en förlust om du inte antog din roll i detta allvarliga spektakel vi är en del i.

Runorna rör sig omkring oss

Jag tänker mig en struktur om runorna. Att jag reser med er från Urrunans begynnelse till Färunans fulländning. Jag tänker mig att jag gör en trumresa på varje och delger dom bilder som kommer upp, och sen ger en förklaring utifrån hur jag förstår runans potential. Jag arbetar både med att göra trumresor på runorna och att bära runorna inom mig.

Men jag har haft svårt att fortsätta på Thurs, då det är helt andra krafter som pockat på. Så jag vill skriva lite om ett tredje sätt att närma sig våra magiska tecken: Att se deras plats i årshjulet, i månfaserna och i dygnets rytmer. Det finurliga med ett heltäckande magiskt system är att när vi börjar få kläm på det så återspeglas det i allt omkring oss. Återspeglingen ger oss i sin tur nya kunskaper. Vi förstår runorna bättre när vi sätter dem samman med årstider, högtider, med solens, månens och planeternas rörelser. För varje fas får vi ännu en ledtråd som vi sen kan översätta i en annan fas. Runorna innefattar inte gott och ont. Vad vi använder dem till kan däremot naturligtvis göra det. Men runorna själva tar oss från ljus till mörker och tillbaka igen, från inåt till utåt, från stillhet till aktivitet, så att vi kan bekanta oss med alla våra inre och yttre resurser. Allt är rörelser. Därför kan det vara bra att parallellt med ett strukturerat lärande, hålla koll på vilka krafter som rör sig runtomkring dig just nu.

Den tid som varit har dominerats av stillhet och utrensning. För mig är det Idegransrunan och Hagelrunan som gett sig till känna. I årshjulet är det runt Hels afton de är som starkast och i månfasen under mörkermåne. I det lilla hjulet - Dygnet - känner vi av dem de mörkaste nattimmarna. När kylan hårdnar och snön faller brukar Isrunan göra sig påmind, liksom vid Vintersolståndet. Men denna högtid lyfter också fram Solrunan, genom att våra tankar och vår längtan dras till Sunna som föds på nytt. Till våren kommer härliga luft och vårrunor. Mer om det senare.

För varje runas position på årshjulet vi förstår, förstår vi också något om vart de kan befinna sig enligt andra rörelser. Ett till synes komplicerat system blir därmed allt enklare och en vacker dag ropar själen, "Nu förstår jag, nu bär jag dem alla i min kropp".

Snart följer en förklaring på Thursrunan och därefter tips om hur man kan göra trumresor på runorna. Vi reser vidare. Följ med.

Hels afton lämnar jag i Hels famn

Det har varit en lång Hels afton för mig. Liksom för många kamrater har jag förstått. Mörkermåne i Skorpionen följt av Hels afton och hela Underjorden häver sig under våra fötter och talar och talar.
För mig är en högtid aldrig en dag utan en period. Perioden i sin tur är organisk, eftersom olika högtider kräver olika mycket uppmärksamhet olika år. Nu känner jag dock att högtiden släpper sitt grepp och ebbar ut. Det är med viss lättnad. Jag är redo att gå vidare.
Det har varit en bra tid, lugn och stilla. Mest har jag varit alldeles själv. Gått ut och gått, tagit tag i gamla syprojekt och sytt för hand, samlat, tagit vara på och gjort mig av med om vartannat. Det mesta har dock skett under ytan, och jag har inte riktigt ord för vad som hänt. Vet bara att jag vilat, kommunicerat med de döda, med dåtiden och det omedvetna och lämnat mycket bakom mig. Kvar har jag några guldtrådar att väva vidare på. Resten ligger och förmultnar som det ska göra.
Guldtrådarna glimmar trollskt: märgen, det viktigaste, mina heligaste drömmar och innerligaste kreativa projekt. Resten lämnar jag i Hels famn. Hon vet vad det kan användas till.