Klipprunan - en förklaring

Bergen, klipporna, stenarna - våra allierade av mineralriket. I klippan, i stenen, i grottan lever de, våra allierade i mineralriket: trollen, jättarna, de äldsta, minnesbärarna. De ger oss vida tidsperspektiv, de lockar oss att söka djupare, förstå mer, att leta efter mysterierna. Det finns gott om fantastiska stenar som säljs till höga priser. Men kunskap bryr sig inte om värdsliga priser. Sök lika gärna mossbeklädda stenar i skogen, väldiga klippor, sträv granit att luta kinden mot, och inte minst, grottor att krypa in i, där vi kan resa i tiden. Klipprunan ber oss kliva rakt in i de stora mysterierna, de stora frågorna; att läsa de urgamla berättelserna som ligger gömda i stenen, i klippan, i berget, där den beslöjade kvinnan bor.

Klipprunan talar om att något avslöjas, eller är på väg att avslöjas. Det kan handla om vårt liv, saker som är annorlunda än vi trott att de varit. Det kan handla om fördjupade kunskaper om oss själva, vårt liv och vårt öde. Det kan handla om en blick in i de djupa mysterier som livet byggs kring. Vi kan ha god nytta av att kasta runor eller spela tärning. Den stora frågan är dock inte vilka utslag tärningen ger utan vem som styr dem: ingen, vår högre vilja, någon annans högre vilja? När vi sätter in runorna i det sammanhanget börjar det stora äventyret ...

Klipprunan handlar om ödet och ödets vändningar. Vi kan kalla det tur och otur. I viss kultur talar man om karma, om en rättvis utdelning - även i nya livstider - om vi handlat gott eller ont. Men dessa ödes vändningar är något mer direkt. Det är vad vi drar till oss, storslagna öden därför att visat mod och är rättrådighet, men också avundsjuka och dåliga andar genom vår okunskap eller arrogans. Det ödet bär till oss är inte bara resultatet av god eller ond vilja utan också av vår medvetenhet, kunskap och visdom.

Jag placerar klipprunan i svanskotan, vårt minne av en svanstid, gammal tid, trolltid. Eller, för dem som har dem kvar, i visdomständerna.
(fotot är från vägen upp på Machu Picchu - ett berg med många hemligheter och mycket kunskap)

Runor i oordning, tankar på drift

Det märks att jag varit både okoncentrerad på mitt skrivande här på bloggen och haft tankarna på alla möjliga håll. Ser nämligen att jag fortsatt med Idegransrunan efter Årsrunan istället för Klipprunan som det ska vara. Sen stannade allt av. I den världen.

I andra världar har det gått fort och hänt mycket. En bok är klar och ska snart publiceras - då ska jag annonsera stort här på bloggen. Kurser för sommaren är klara. Jobbet med socialt arbete och folkbildning har omstrukturerats och krävt sitt. Framför allt tror jag att det är jag själv som tagit mest kraft inför mig själv. Allt omvärderas och ses över, allt ska renas och läggas på palts. Nya livsprojekt och nya äventyr öppnar upp sig.

Men vissa ordningar finns det ändå att luta sig på. Som runornas plats i raden. Så det ska bli roligt att återgå till att skriva om dessa magiska tecken. Jag börjar med att sätta dem i rätt ordning. Snart kommer inlägg om Klipprunan och sen får jag helt enkelt publicera texten om Idegransrunan igen och fortsätter vi med rundansen.

 

Årsrunan - bilder från en resa

Årshjulet snurrar - väldigt, långsamt, ostoppbart, . Vinter blir vår, vår blir sommar, sommar blir höst; högtider löser av varandra: Alvablot, Jul, Ljuslågefest, VårFrudagen ... Gudarna stiger fram och sjunker tillbaka: Skade, Oden, Saga, Idun, Freja, Ran, Frej, Nornorna, Hel, den väldiga kosmiska kon ... ljuset, mörkret, skymningen, gryningen, igen, igen och igen.

Freja blåser frön över marken, de flyger i olika riktningar och landar där de landar. Freja skrattar åt sin syster Sunna som värmer jorden, blinkar konspiratoriskt åt småfolket som arbetar för att fukta, söva, väcka och beskydda. Freja begraver fröna i sin famn och håller dem nära genom vintern - håller alla varelser nära med sina skyddande händer och viskar till alla som lyssnar,
- våren kommer, våren kommer, våren kommer när tid är.

Eken är väldig och hem för många varelser. När hösten kommer dignar grenarna av dess frukter, som blir mat och näring till tusentals. Ett ekollon faller från den stora eken, blir bortburet, tappat och rullar ner i en mossklädd skreva. Här finns fukt och mylla. Dagarna går, det regnar och sen skiner solen. Ekollonet gonar sig i fukt och värme, slår rot och låter en fin stjälk leta sig upp. Åren går och den unga plantan växer, barken hårdnar, grenarna blir fler. Flera hundra år går och det unga trädet är nu en jätte, lika vis och väldig som sin anfader: en plats att hitta skugga, en plats att finna näring och en plats för rikedom.

Den unga människan har arbetat hårt och finner sig plötsligt se sig om i köket där hon befinner sig. För lönen hon tjänat har hon köpt mat som hon nu packar upp på bordet. Bordet som hon tidigare sandpapprat och oljat så att ytan glänser i solljuset. Där står också plantan hon för flera år sedan fick som skott, som hon planterat om, gett näring och vattnat, tills den nu växt sig stor och blommande. Det är inga världsomstörtande resultat hon ser, men det är lön för mödan, resultatet av det egna praktiska arbetet och av ett generöst universum. Och den unga människan översköljs av en ovan stolthet.
- Jag har gjort det här, tänker hon, och världen har gett mig förutsättningarna.

Isrunan - en förklaring

Allt saktar ner. Fryser. Förfryser. Där Isrunan regerar avstannar all aktivitet - i kropp, tanke, själ och hjärta. Allt går trögt. Även omgivningen verkar ha stannat till. Energin finns någon annanstans och saker försenas, löften infrias inte, möten ställs in. Var inte för hård vare sig mot dig själv eller din omgivning när detta inträffar. Det finns troligtvis något du har missat, en ledtråd som gått dig förbi. När tiden fryser är det lättare att se.

Det kan handla om saker som går långt tillbaka i tiden. Mumier från släkten sedan länge glömda som nu gör sig påminda. De är lätta att se om du bara tittar åt rätt håll. Men att gräva fram dem kräver oerhörd omsorg, tid och tålamod; en kniv som slinter och tusenårsgammal information kan förstöras.

Isrunans kraft är väldig - där istursarna gick fram förändrades hela landskapet - men den tar tid att verka. Det är inte heller mycket vi kan göra under tiden som denna runa influerar vårt liv - annat än att vänta och vara mycket, mycket uppmärksamma. Vänta ut värmen och rörelsen som alltid kommer tillbaka. Under tiden gör vi gott i att minnas att isrunan är basen för alla andra runor. Här finns de allra äldsta berättelserna bevarade. Ofta med ett språk långt ifrån det vi är vana vid. Istursarnas sång kräver rena hörselgångar för att förstås.

Skade varandes vinterns gudinna har det bästa av  förutsättningar att bära och kanalisera runans kraft. Vi kan lära av henne. Hon är en jaktgudinna, en av de gamla mångudinnorna som bryr sig föga om värme, eller utbyte och bekräftelse från sitt eget släkte. I vardagen innebär det att mänskliga interaktioner inte har mycket att ge just nu. Det som finns att hämta finns någon helt annanstans, i rena Natur-liga former som vidder, stenar, is och vind. De kalla elementen renar, informerar och transformerar. De kräver fokus. Se på Skade som skidar över vita vidder, som jagar ensam i såväl sol som månljus. Jakten kan verka spännande, men till största del består den av att vara stilla och vänta på att bytet. Den som springer efter ett byte får sällan något gott att äta. Runan kräver också att vi klarar av känslan av att vara små och meningslösa i det stora hela. Även detta kan Skade lära oss, hon är en drottning som förstår sin plats i tillvaron. Vi är inte meningslösa - men inte särskilt stora heller - . Det finns en frihet att vinna här om vi kan lägga rädslan och egot åt sidan.

Isrunans kalla information finns tillgänglig. Var bara stilla och vänta. Sen höjer du bågen i det kalla månljuset och andas djupa andetag. Och när pilen släpper taget hörs inget annat än dess flykt genom luften. Du, pilen och bytet är ett. Du kan inte missa.

Jag placerar Isrunan inuti koppens benpipor. De vita benen är vår kropps hårdaste essens. Det som finns kvar och kan studeras av arkeologer långt efter att kroppens mjuka delar förmultnat. Jag låter isrunan vistas i varje benpipa i hela kroppen på en gång, eller så placerar jag en runa i var lårpipa. För att uppmärksamma de pelare vi står på, liksom isrunan är pelare för alla andra runor.

Glädjerunan - en förklaring

Glädjerunan är sinnenas runa. Det är genom våra kroppar vi upptäcker och njuter av världen. Ju mer vi ger efter för doft, smak, känsel, hörsel och syn, desto djupare kan vi uppleva oss själva och vår omvärld. Sexualiteten finns här, men än mer sensualismen, att leva genom känsliga sinnen. Till de fem sinnenas kopplas också det sjätte, det fördjupande sinnet där vi upplever inte bara första nivån av det materiella utan även de nivåer där våra släktingar de Gamla folken bor.

När jag sejdade intensivt för första gången i mitt liv för ett antal år sedan, fick både jag och mina sejdsystrar återkommande förmaningar från dem som bodde i skog och mark som handlade just om sinnena. "Upplev, upplev, upplev", ropade skogsrå och vättar samma, "Använd alla smaklökar, borra näsan djupt i doftande blad, känn det lena med hela er hud ...". Det återkom oberoende vem som var völva och kanal. Kanske för att vi knyter banden med våra bröder och systrar som bor i markerna genom våra kroppar. Och de längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter dem. Därför ber de oss att borra ner oss i mossan och tugga på spröda löv tills lyckan sprutar ut ur öronen. Därifrån är det lättare att mötas.

Glädje och sinnlig njutning kan tyckas vara en egocentrisk upplevelse. Men inget kan vara mer fel. Den som verkligen upplever världen på ovanstående sätt öppnar också upp för omvärldens välmående. Genom sinnena förstår vi att vi är en del av allt annat, att allt omkring oss bara är energikroppar i olika densitet, sammanfogade med vår egen. Att skada omvärlden skulle vara att skada oss själva, vi vill att alla ska få uppleva världen på det sätt vi gör, för vi förstår att rovdriften på naturen skulle ta slut i samma andetag som människan som kollektiv har tillgång till sinnlighet. Den som får skälvningar av njutning genom att äta ett äpple behöver knappast shoppa sig lycklig.

Glädjerunan öppnar porten till ett skamlöst njutningsfullt leverne. Det är svårt att veta vart Glädjerunan ska placeras i kroppen. Den hör hemma både i sakralchakrat, hjärtchakrat och kronchakrat. Kanske ska den placeras på alla dessa platser och med kraften av tre hjälpa dig stiga in i den sinnliga världen. Där möter du alla möjliga varelser och vet att du är intensivt bunden till världen med de mest ljuvliga av bojjor.

Glädjerunan - bilder ur en resa

Porten till Alvrike är öppen. Varje träd lyser med sitt ljus, varje växt omges av sin färg och mellan dem glittrar varelser i snabba rörelser. Vi går i detta rike, fnittrande, förvirrade, svaga i benen. Borde vi gå? Är det dags att åka hem? En vit hand griper tag i en arm, en flock av förförelse motar en ann. Vi dansar till dagen gryr.

Sitter vid stranden, vid den låga tallen nära strandkanten. Doften är frisk och salt och söt. Dricker doft med fladdrande näsborrar. Så ljudet, det underbara. Skrikande måsar och vågorna som ger gensvar i mitt blod, i mina safter, i kroppens varma längtan. Sen naturens varma svar: glänsande fjäll, runda bröst, rörelse skön av vatten och salt. Kom hit syster och lek!

Äpplet doftar friskt, som vatten och syre. Jag smeker det med min näsas vingar, tar en tugga, det krispiga ljudet gör mig döv för allt annat och saften som fyller min mun bedövar mig av njutning. Jag sluter ögonen och låter smaken sprida sig i munnen, kittla i nervtrådarna, sprida sig i kroppen som manna. När jag öppnar ögonen är fruktköttet vitt och rosa, saftigt och sprött. Och många tuggor finns kvar, liksom dofter, ljud och smaksensationer.

Barnet drar sin nalle intill, borrar in huvudet i nallens mage och rullar själv ihop sig till en boll av välbehag. En mammahand drar upp täcket över barnet och tyst lämnar hon rummet. Men barnet är inte ensamt. Porten till alvrike är vidöppen. Och barnet ler förtjust i det välsignade ögonblicket mellan vakenhet och sömn.

Gåvorunan - en förklaring

En gåva kan vara en present, en oväntad inkomst eller ett offer som bör göras. Det handlar om samma sak - ett utbyte med vår omvärld som får energin att flöda. När vi står stilla och stampar och ingenting kommer till oss är ofta det bästa att ge bort något. Ibland behöver vi också stanna upp och fundera på allt vi faktiskt får: syre, vatten, värme, mat ... och varför inte offra ett bröd till elementen som tack.

Det är naturligtvis lätt att ensidigt resonera kring att vi ska vara tacksamma för vad vi får och vara generösa mot andra. Det är för många människor i allmänhet, och för kvinnor i synnerhet, en olämplig och i värsta fall farlig tolkning. Många människor ger för mycket av sig själva till dem som är duktiga på att kräva. Gåvorunan kan påtala ett behov att balansera mellan det som ges ut och det som kommer in. Om du har svårt att få till balansen i utbytet med omvärlden - rista gärna runan på en platta och bär den över hjärtat.

En dag när jag var i skogen och pratade med en av dem som bor där tackade jag för ett råd jag fått. "Ja, ja" muttrade min rådgivare otåligt. "Tacka och tacka. Tacka inte så mycket, gör istället: gåvor och gengåvor, gåvor och gengåvor". Vi är inte barn som måste buga och bocka för att vår omvärld interagerar med oss. Vi är skapande varelser med stor makt att påverka vårt eget och andras liv. 'Använd den makten, visa vad du går för och låt det vara din gåva', verkade skogskvinnan vilja säga.

Den naturliga världen är en sinnebild av balans i tagande och givande. Till och med våra döda kroppar blir föda för nya levande organismer. Eller blev, för idag är många människor så förgiftade att vi inte bidrar med mycket gott ens när vi dör. I ekologisk mening är människan som kollektiv ett massivt problem. Vi har helt hamnat i obalans med vår omvärld, vi tar mer än vi ger och när vi ger är det ofta farliga saker som världen absolut inte behöver. Vi kan använda gåvorunan för att påminna oss om behovet av balans även mellan Människa och Natur. I det faller handlar vår gåva till Naturen ofta om att avstå: från den nya tröjan, resan eller platt-tv:n. Kanske inte alla gånger, men ofta. Och som i alla gåvor får vi något tillbaka. Kanske tid, kanske energi, kanske en dag att sitta i trädgården, titta på fåglarna och fundera över vad balans egentligen innebär.

Gåvorunan - bilder från en resa

Det finns något som offras. Frivilligt. En hand lägger ner en lerfigur i mossen, där, svartsjuka och rädsla ristats in. Figuren sjunker, tas emot av marken. Givaren lägger också nötter och kanderat socker till dem som hjälper bära figuren ner till Hon som bor därnere. Så småningom kommer något tillbaka: den gåva som kommer till alla som vågar släppa taget - något annat - något nytt - något spännande.

Det ligger ett paket på bordet. Okänd givare, färgglada band, en guldtråd snurrat runt det glatta papperet. Ingen borde kunnat komma in genom ytterdörren, ingen har någon särskild anledning att ge henne någonting. Ändå ligger den där. En gåva, en present, något oväntat och mycket spännande.

Varje morgon öppnar hon hjärtat mot världen. Tackar jorden, luften, elden, vattnet och isen. Tackar alla sina relationer för vad de är och vad de ger. Hon andas sina tacksägelser ut genom etern och med dem skickar hon visioner om en än vackrare planet, en än mer spännande, skapande och frihetsälskande värld. Och med visionerna skickar hon kärlek, gröna pulser från hjärtat. Det är hennes dagliga gengåvor för allt hon får.

Barnet har rest sig och står, brett mellan benen för balans och med knubbig armar i luften, men icke desto mindre med de sex riktningarna genererande från sin kropp. Hjärtat lyser grönt, balanspunkten där de sex riktningarna möts, den sjunde riktningen. Härifrån kan barnet gå i vilken riktning det önskar, och om hjärtat får fortsätta vara centrum, kommer barnet kunna gå i balans.

Fackelrunan - en förklaring

Fackelrunan är den inre elden. Det är lågan som flammar upp och stärker våra naturliga förmågor. Det är samma energiform som sexualiteten, så när vi använder Fackelrunan kan vi uppleva att vår sexualitet ökar, vilket är sant, men lika sant är att sexualiteten ökar de förmågor som Fackelrunan står för. Genom att låta den inre sexuella kraften flöda blir vi kreativa, inspirerade och större magiker. Det vill säga, vi får förmågan att skapa den värld vi vill skapa.

Som en av Frejas runor är Fackelrunan starkt kopplad till sejd. Den första tiden jag åkte iväg på sejdträffar med mina sejdsystrar kom jag alltid hem och vara omväxlande arg, kåt och nöjd som en spinnande katt. Sambo var med andra ord lätt ambivalent inför vad han skulle få hem efter dessa sammankomster. Jag förstod snart att flera av mina sejdsystrar reagerade på samma sätt. Effekterna planade ut med tiden och det hela var logiskt. När vi sejdade väckte vi ormkraften som slingrade sig genom våra chakror och rensade ut blockeringar och ökade vår energinivå på samma gång. Enligt alla regler - eftersom vi arbetar med kraft från jorden - aktiverades till att börja med de första chakrorna där överlevnad (inklusive aggression), sexualitet och fysiskt välmående bor.

Fackelrunan handlar om att väcka den energi som krävs för att skapa den verklighet vi vill ha. Men också att öka vår energi så mycket att vi kan se och höra klart. Att vara Seende (och hörande, kännande med hyperkänsligt smak och luktsinne) är ingenting annat än att äga så hög energinivå att vi ser bortom de rökridåer av materiell yta och människoskapade relationsspel som ofta presenteras som verkligheten. För att se in i anden som lever i materien, för att se bortom närsynta maktspel och trånga relationsmönster behöver vi öka flödet av energi i vårt system. Det finns tusen avancerade skolor vars syfte är just detta, så det vore förmätet av mig att ge råd. Men tillåt mig vara förmäten denna gång. Här är saker du kan göra för att öka din energinivå och lära dig Se och Skapa: ta bort alla inprogrammerade begränsningar om vad du tror världen är; var mycket i Naturen och förstå att du själv är natur; tillåt aldrig att din sexualitet exploateras, gör den till din egen och var precis så utåtriktat kåt eller introvert sexuell som du vill vara; träna hårt och ät bra - kroppen är skeppet du reser med i de olika världarna; placera Fackelrunan i ditt sexualchakra; lyssna aldrig för mycket på andras råd.

Fackelrunan - bilder från en resa

Facklan lyser upp mörkret. Lyser upp grottans väggar och avslöjar bilder och ord som ritats med röd färg från jordens inre. Eller är det målat i blod? Ett meddelande till den som förstår dessa tecken. Med hjälp av facklans fladdrande sken ser bäraren av facklan både det ena och det andra.

Frejas prästinna sitter på sejdstenen, Sejdkraften nedlagd i sten för mången år sedan. Sejdkraften nedärvd i blod och livmoder för många generationer sedan. Sejdkraften, völvastassen, allvädershatten, skinnetfrånkatten, fittasaften, lyckotassen, livsochdödsskatten ... världen exploderar i kunskap och ljus.

Barnet sitter bland fårskinnsfällar, leker med jongleringsbollar i alla färger. Genom den tunna huden ses chakrans färger lysa svagt. Nu kryper livskraften från jorden genom rotchakrat, och se hur det blossar och sprakar rött, nu kryper livskraften från jorden genom navelchakrat och se hur det lyser och flammar orange. Livskraften från jorden kryper upp genom barnet som växer i kunskap och styrka. Och elden från himlen möter och slingrar sig runt och barnet växer i mod och glädje. Kraft och kraft möts och drakarna får barnets förmågor att växa i väldig fart.

Vagnsrunan - en förklaring

Vem som helst som lärt sig en konstart någorlunda väl, må det vara bågskytte, yoga, fotboll eller att snida knivskaft, vet att det finns koncentration och koncentration. Dels den där viljestyrda med vita knogar, dels den där som ligger på ett djupare plan, den som blir större ju djupare vi andas. Det är den sistnämnda vi behöver komma åt när vi har med Vagnsrunan att göra.

Vagnsrunan handlar om att resa. Om runan reflekterar vårt liv i sin helhet är vi på en plats där vi rör oss framåt vad vi än gör. Saker är i rullning och allt vi behöver göra är att hålla balansen. Samtidigt är det naturligtvis så, att håller vi inte balansen eller drar illa i tömmarna så kör vi i diket. Det finns en paradox i Vagnsrunan som kanske bäst illustreras av Sunna väg över himlen. Vagnsrunan visar dels på en förprogrammerad ordning, allt på sin plats och i sin rörelse, dels på äventyret när vi accepterar vår individuella plats i denna ordning. Sunna kör solvagnen över himlen vilket är hennes uppgift och vi får ljus och växt därmed. Men hon måste köra väl och fokuserat, annars slukas solen av ulven innan det är tid för det. Men när den tiden kommer spelar det ingen roll hur hårt hon driver hästarna, solen kommer att slukas oberoende.

Vagnsrunan handlar såklart om fysiska resor, från utflykter till jorden runt resor. Traditionellt brukar man råda den som får denna runa i en läggning att kolla över sina fordon så att allt står rätt till. Det finns en viss komik i att den sista fungerande bromsen på min cykel frös sönder inte långt efter att jag dragit Vagnsrunan som årsruna. Jag tänkte på detta med ett snett leende när jag - mycket långsamt - helt bromslös cyklade hemåt.

Till detta ska tilläggas astrala resor och drömresor. Från våra dagdrömmar till djupaste transresorna gör vårt sinne utflykter för att hämta kraft, kunskap och inspiration. Vagnsrunan kan hjälpa oss att ta oss fram säkert och tryggt. Men i och med att vi förflyttar vårt medvetna förflyttar vi också energi. Vart vi än tar oss fram lämnar vi energispår. Vagnsrunan kan därmed också hjälpa oss rikta och göra medvetna omförflyttningar av energi och kraft.

Vagnsrunan råder oss att hitta den djupa koncentrationen och rida på vågorna, för vågorna är stora och jämna bara vi känner in dem. Andas djupt och kasta dig ut. Om du är närvarande finns här förmåga att använda energin omkring dig till din absoluta fördel. Och som det stod på ett födelsedagskort jag fick för flera år sedan: 'Livet är ett äventyr' och som det säkert står på ett vykort någonstans i världen: 'Just enjoy the ride'.

Vagnsrunan - bilder om att resa ur en resa

Sunna kör solvagnen och ulven löper bakom henne. Modig står hon och hästarna frustar och springer, snabba hovar slår i luft. Hennes färd avgör vårt liv, vår tillväxt, vår frånväxt, ljuset som kommer och går. Hennes mod avgör om vi lever eller dör. Eller är det bara ordningen som fortgår i alla dagar, planeters rörelser, perfekta mönster som fungerar oberoende av känslor och intentioner. Vagnen kränger och hon ropar till hästarna att skynda för ulven kommer tillfälligt närmare.

Frejas vagn far genom skog och äng. Än snuddar lodjurens mjuka tassar grantopparna, är ängsgräsets blommor. Frejas röda klänning fladdrar i vinden och hon ler brett. Det är inte alla som kan få katter att springa dit man vill.

Vagnens golv rör sig under mina fötter. Vad är detta för varelser som drar min farkost. Djur som hör samman just med mig. Med tungan i mungipan håller jag i tyglarna och håller koll på vägen framför oss. Minsta sten på fel ställe och allt kommer stjälpa. Frihetskänslan är enorm, koncentrationen absolut. Resan fortgår, vet inte om jag skulle kunna stoppa takten nu även om jag ville. Mitt enda jobb är att hålla balansen.

Världsträdet breder ut sig i hela sin prakt. Dess olika världar lyser klara i färg, var och en placerad på sin plats i trädet. Den som kan kartan vet hur man tar sig från en kraft till en annan.

Barnet sitter på mjuka fårskinnsfällar. Innanför ryggen lyser chakrorna klara, var och en på sin plats. En reflektion av världsträdet i varje liten människa. Potentialen för vårt liv och vår gärning medfödda. Den som vet hur krafterna fungerar kan använda dem att både skydda och rikta.

Vagnsruna, reseruna, resa genom året

Runt om på hedniska bloggar ser vi berättelser om "min årsruna". Och visst är det spännade att dra en runa för hela året framåt och drömma om vad detta kommer att innebära. För att inte tala om att få gör resan genom året och se vad som händer. När jag nu skulle fortsätta mitt skrivande om runorna längst runraden insåg jag att nästa runa inte var någon mindre än min egen årsruna. Jag drog för året Vagnsrunan.

Sunna som kör solvagnen över himlen med Ulven jagande efter, redo att sluka solen och lägga världen i mörker. Eller Freja som balanserar vagnen som far över grantopparna dragen av lodjur. Det här blir ett år med behov av koncentration, balans och närvaro, men också ett år fullt av äventyr och rörelse. Det är extra roligt att jag redan planerat in fysiska resor som kommer att betyda mycket för mig. "För dig är en resa en andlig upplevelse" sa en av min första häxmödrar till mig en gång. Och det är sant. Sätt mig på ett tåg och jag reser genast i flera dimensioner samtidigt.

Om tarotkortet Vagnen som står nära i betydelse skriver Rosie Björkman: "Nu gäller det att genomföra det du har föresatt dig, hur omöjligt det än kan kännas. Hjulen rullar. Du kan inte stoppa rörelsen nu, och vill inte heller stoppa, det här har du jobbat och planerat för länge, det som händer nu" (Jolanda den trejdes bok om Tarot och Häxkonst s.83).

Precis. Bring it on 2012, jag reser vidare och spännande kommer det att bli.

Fullmåne och Sjörunan

Vi går mot ljusare tider, tro det eller ej. Och även om nätterna är långa så känns det i luften, det där friska, sprittande, nya som vill ta form. Det är just nu också fullmåne vilket höjer ljusnivån och gör det lätt att läsa av vårt inre. För den som vill använda runorna att förstärka eller kanalisera fullmånens kraft är Lagu eller Sjörunan passande att arbeta med. Sjörunan är vattenrunan som också förknippas med månen: det vill säga med rytmer, flöde och att simma i det kosmiska havet. Så vad kan vara bättre en fullmånekväll? Teckna Sjörunan i pannan och på händerna, låt dig fyllas med fullmåneljus och upplev vardagens skarpa kanter försvinna till fördel för att vara ren ande.

Till fullmånen passar det också att arbeta med hela runraden, då denna kväll är magiarbetets tidpunkt par excellens. Allt vi finner inom oss kan stärkas, helas och transformeras med fullmånens och runornas hjälp. Själv tänder jag silverljus till månens ära och använder hennes kraft och hela runraden för att bota en riktigt elak förkylning som attackerade mig inför helgen. Jag hoppas att du också hittar givande sätt att arbeta med krafterna omkring dig.

Asarunan - en förklaring

Asaruna, Gudsruna, Luftruna, Vindsruna. Träden viskar till varandra och om vi lyssnar noga kan vi höra vad de säger, ibland talar de om nu och nu, ibland har de fångat en vind från världens mest avlägsna hörn. Asarunan handlar om kommunikation, kunskap och luftens element. Vi andas, vi lyssnar, vi tänker, vi talar. Förhoppningsvis i den ordningen. Asarunan är en skapande runa och tillskrivs ofta Asarnas stora trollkarl och magiker Oden. Jag associerar även runan med Saga, den som ser.

Tanken är en skapande kraft. Många tankar snurrar som förinspelade spår om och om igen i våra hjärnor. Kanske har vi för länge sen glömt att vi har makten att stänga av och sätta på en annan musik. Men om tanken är en stark skapare av verkligheten, skapar ord vår verklighet än mer. Dom som förstår hur tanken och orden påverkar omgivningen och har disciplinen att använda sig av denna kunskap har stor makt att påverka sin värld.

Jag upphör aldrig att förvånas över människor som i olika kapaciteter arbetar med transformerande andlighet, som kallar sig själva magiker, häxor och völvor, men som i sin vardag talar som om det de säger inte spelar någon roll. I ceremonin talar de om ordens kraft och när ceremonin är slut kan de uttala sig om sina medmänniskor på ett sätt som jag inte kan tolka på annat sätt än att de sänder förbannelser. För att inte tala om att de stagnerar sitt eget liv genom att säga saker som: "det kommer aldrig att hända" eller "man får helt enkelt acceptera att ... ".

Asarunan säger till oss, Varje tanke är viktig, varje ord är viktigt, varje andetag en möjlighet.

Asarunan innefattar klokskap och vishet. Det krävs vishet för att kunna använda runans potential till fullo. För att kunna använda tanken och ordet på ett kreativt sätt behöver vi utrymme mellan våra tankar och våra ord så att vi kan välja. Vi behöver andas djupt och lyssna noga. Att meditera på våra andetag är en bra början. Vara stilla och lyssna på universum en bra fortsättning. När vi andas tar vi in liv och skapar utrymme att välja. När vi lyssnar förstår vi bättre vad som pågår och kan välja klokare. När vi andas och lyssnar skapar vi den bas som behövs för att tänka kloka tankar och säga kloka ord. Med tankarna och orden skapar vi former. Visst vill vi att dessa former innehåller ett korn av sanning och vishet.

Det mest kraftfulla sätt jag känner till att kommunicera med omvärlden och skapa nya former av liv är genom sången. När jag säger sången menar jag inte vilket trallande som helst, utan sången som kommer då vi lyssnar noga på universums sång och återger den med vår egen ton. Kraftsången den underbara. I kommunikation med elementen, med varelser och krafter i alla möjliga världar, skapar jag bilder och ljudvågor för att läka och transformera. Genom min röst väver vi tillsammans nya former och nya sätt att vara med silver och guldtrådar. Det kan du också göra. Prova och upplev Asarunan. Var en magiker. Sjung en sång du tror på.

(Bild In the wind från Deviantart)

Asarnas runa - bilder från en resa

Asaruna, luftruna, livsruna. Som vid ett djupt andetag forsar Asarunans kraft in i vårt liv. Här är några scener från min resa på denna runa.

Aldrig är det så lätt att andas, så klart och friskt att dra ner luft i lungorna som efter stormen. När marken är renpiskad och själva varandet rensköljt. Vindarna har mojnat och smeker kinden. Himlen är hög och man kan se hur långt som helst. Då vibrerar Asarunan inom och utom.

Efter skrik och stönande är det alldeles tyst vid barnsängen. Den trötta modern, oroliga fadern, den trygga men spända barnmorskan: alla väntar de på den nyfödde. Sen kommer det - Skriket, och alla i rummet drar ett samfällt andetag. Det finns skrik, det finns andetag, det finns liv. Vilt fäktar den nyfödda med knutna små röda händer och protesterar mot denna förändring av ordning. Från ett liv till ett annat, från vätska till luft. Föräldrarna och barnmorskan andas lugnt nu. Alla hälsar med kärlek de inte ens visste, hälsar den nya varelsen på jorden.

Jag är stam och bark. Orörlig, vindbruten och blöt efter att ha guppat omkring på de stora haven. Nu ligger jag på stranden och kan inget annat göra. Guden böjer sig ned och blåser liv i mitt trä, som blir kropp, som blir lemmar, som kan röra sig och ställa sig upp. Jag står framför guden. Han är gammal och trött. Trött av år utan åkallan, trött av att ha gett från sig själv. Jag tar hans ansikte mellan mina händer, kysser hans torra läppar och blåser liv in hans mun. Han tar emot, vitaliseras, föryngras. Vi vet båda detta enkla. Att allt som är vid liv är gudomligt. Allt som har liv kan ge liv. Vi ger liv till varandra.

Asarnas runa på ingång

Andas.

Igen.

Djupa andetag.

Friska.

Efter stormen.

Eller stiltje.

Andetag är liv.

Transresa på runor

Vad menar jag när jag säger att resa med runor, eller resa på runor?

Jag menar att försätta sig själv i ett transliknande tillstånd med intentionen att uppleva en särskild runas kvalitéer. Det som behövs är dels en teknik att som bidrar till transen, dels en mental bild att starta och avsluta med.

Ibland hör jag idéer om att trans är farligt att experimentera med och att man alltid ska arbeta med någon som har erfarenhet. Jag ställer mig tveksam till detta. Problemet brukar snarare vara att komma tillräckligt djupt ner i transen så att man kan se och höra ordentligt. Men det lär man sig med träning. Om man inte tar droger eller lider av psykotiska tillstånd, tror jag inte att någon kan skadas av att experimentera med trumma, skallra eller sång och utforska sin inre rum.

Innan du börjar se till att du får vara ostörd. Att bli uppryckt ur en transresa kan vara obehagligt och ge dig huvudvärk. I värsta fall får delar av dig svårt att hitta tillbaka och du kommer uppleva en drömskt tillstånd trots att du är vaken. Då måste du följa varje fotsteg tillbaka till den plats du blev avbruten och avsluta resan på ett bättre sätt.

Ljud är den bästa drivmedel man kan använda om man vill ta sig till andra dimensioner. Du kan:

• Be en vän trumma åt dig. Kom överens om hur lång tid och vilka signaler som ska ges när du ska komma tillbaka.
• Använda förinspelade trumskivor. Finns att köpa.
• Trumma själv. Det är ganska svårt, men för vissa fungerar det att trumma en stund och sen lägga trumman åt sidan när själva resan börjar.
• Använda skallra: en rytmisk skallra har en liknande effekt som trumma.
• Sjunga. Detta kräver dock att man har kännedom om kraftsånger, eller en stark intiutiv känsla för hur man öppnar upp för kraft med sångens hjälp.

Det är bra att visualisera steg man alltid börjar och avslutar med. På så sätt skapar du välkända gator i ditt inre där du med tiden kan orientera dig allt lättare. Du försäkrar dig också om att du verkligen kliver ur resan och avslutar den när du ska. Du kan hitta på en egen visualisering, men nedan kommer ett förslag som jag själv använder och vet fungerar. Idén med träden i skogen med runor på är inte min egen, men tyvärr minns jag inte var jag fått den ifrån. Om du känner igen den tala gärna om källan för mig så ska jag lägga till den.

Först styr du med andra ord dina tankar. Det är precis som det ska vara. Fantasin är hästen vi rider på mot vårt större medvetande. Så småning kommer du ner i djupare lager av dig själv, ofta utan att du inser att det händer.

Förbered dig på det sätt som passar dig. Skapa en ceremoniplats om så bara genom att breda ut en filt där du ska sitta. Tänd gärna lite rökelse och ett ljus.
Slut ögonen. När du känner dina andetag djupna föreställ dig följande:

Du befinner dig på en äng. Det är en märklig äng för många växter samsas som inte borde trivas ihop. Här är vildrosor, läkande örter och dödliga bärbuskar om vartannat. Se dig omkring och notera vilka växter som fångar ditt intresse. Bredvid ängen ligger en urgmmal skog. Du går över ängen mot skogen. Vid skogsbrynet ser du en stig som går rakt in i skogens hjärta. Följ stigen. Stammarna bli allt större ju längre in du kommer. Marken är fylld av grön mossa och fuktiga löv Växter slingrar sig över mark och stam. Kanske anar du varelser som rör sig i trädtoppar och mellan stammarna. Om ett kraftdjur kommer till din hjälp, acceptera men fortsätt gå. Du har långt kvar på din resa.

Plötsligt öppnar sig en glänta framför dig. I gläntan en cirkel med träd. Du vet att det är något särskilt med dessa träd. När du kommer närmare ser du att var och ett har en port i stammen och på porten är ristat en runa i barken. Leta upp det träd med den runa du vill uppleva idag. Öppna porten och stig in.

Här kommer varje resa skilja sig från runa till runa. Notera allt från färger, dofter, känslor, hur du vill röra dig till vad du ser. Om du har svårt att fokusera, fortsätt gå och titta på dina fötter, det brukar hjälpa, så småningom kan du lyfta blicken.

När det är dags att ta sig tillbaka, backa bandet och ta dig samma väg som du kom. Det är viktigt att du verkligen går stigen genom skogen tillbaka och avslutar på ängen där du började. Om du vill och det passar plocka någon av växterna på ängen att ta med dig hem igen.

Skriv upp allt du upplevt. När du är redo gör resan igen men på en annan runa.

Thursrunan - en förklaring

Sammanbrott, utbrott och genombrott. Det är de ord jag tycker bäst beskriver Thursrunans kvalitéer. Det handlar om kraftfull och genomgripande potential för transformation.

I naturen lever Thurs genom stormar och jordskalv. Det ger oss en god bild om vad vi har att göra med. Det här är inget finlir, utan i det närmaste primitiva energier. Alla som någon gång sprungit ut i piskande oväder och vrålat mot himlen vet vad jag menar.

Inom människan kan Thurs ta bort de begränsningar som gör att vi blir mindre än vi borde vara. Det behöver inte ens handla om våra egna begränsningar, utan om andras idéer, känslor och föreställningar som knutit sig fast vid oss och hindrar vår rörelsefrihet. Det kan vara djupgående inprogrammeringar från våra föräldrar eller samhällets kollektiva förväntningar. Ibland griper Thurs in vid skevheter mellan människor. Om någon plötsligt får ett utbrott och blir riktigt arg på dig så kan det vara Thurs som försöker rätta till skevheten mellan dig och den andre på sitt alldeles egna, inte helt subtila sätt.

Använd Thurs med vett och respekt, men var aldrig rädd. Vi har rätt att ta bort det som inte gagnar oss. Efter kraftfulla utrensningar kommer alltid nytt liv. Om ditt arbete med Thurs skapar sammanbrott, utbrott eller genombrott beror på hur redo du är att kanalisera krafterna som runan skapar. Det kan bli samtliga brott på varandra.

I kroppen skulle jag placera Thurs vid sexorganen. En kamrat berättade att hon ritar Thurs på sitt vänstra bröst för att koppla sig samman med våra jordgudinnor, och en annan kamrat berättade att hon provat placera Thurs i tredje ögat, vilket gav starka effekter. Jag tolkar det som ett försök att ta bort begränsande föreställningar om den egna identiteten.

Rid med stormen. Att befria sig från det som begränsar är en underbar sak. Om vi så ska slå oss fria med Tors hammare, eller föda fram det som ska få leva med smärta och blod.

Runorna rör sig omkring oss

Jag tänker mig en struktur om runorna. Att jag reser med er från Urrunans begynnelse till Färunans fulländning. Jag tänker mig att jag gör en trumresa på varje och delger dom bilder som kommer upp, och sen ger en förklaring utifrån hur jag förstår runans potential. Jag arbetar både med att göra trumresor på runorna och att bära runorna inom mig.

Men jag har haft svårt att fortsätta på Thurs, då det är helt andra krafter som pockat på. Så jag vill skriva lite om ett tredje sätt att närma sig våra magiska tecken: Att se deras plats i årshjulet, i månfaserna och i dygnets rytmer. Det finurliga med ett heltäckande magiskt system är att när vi börjar få kläm på det så återspeglas det i allt omkring oss. Återspeglingen ger oss i sin tur nya kunskaper. Vi förstår runorna bättre när vi sätter dem samman med årstider, högtider, med solens, månens och planeternas rörelser. För varje fas får vi ännu en ledtråd som vi sen kan översätta i en annan fas. Runorna innefattar inte gott och ont. Vad vi använder dem till kan däremot naturligtvis göra det. Men runorna själva tar oss från ljus till mörker och tillbaka igen, från inåt till utåt, från stillhet till aktivitet, så att vi kan bekanta oss med alla våra inre och yttre resurser. Allt är rörelser. Därför kan det vara bra att parallellt med ett strukturerat lärande, hålla koll på vilka krafter som rör sig runtomkring dig just nu.

Den tid som varit har dominerats av stillhet och utrensning. För mig är det Idegransrunan och Hagelrunan som gett sig till känna. I årshjulet är det runt Hels afton de är som starkast och i månfasen under mörkermåne. I det lilla hjulet - Dygnet - känner vi av dem de mörkaste nattimmarna. När kylan hårdnar och snön faller brukar Isrunan göra sig påmind, liksom vid Vintersolståndet. Men denna högtid lyfter också fram Solrunan, genom att våra tankar och vår längtan dras till Sunna som föds på nytt. Till våren kommer härliga luft och vårrunor. Mer om det senare.

För varje runas position på årshjulet vi förstår, förstår vi också något om vart de kan befinna sig enligt andra rörelser. Ett till synes komplicerat system blir därmed allt enklare och en vacker dag ropar själen, "Nu förstår jag, nu bär jag dem alla i min kropp".

Snart följer en förklaring på Thursrunan och därefter tips om hur man kan göra trumresor på runorna. Vi reser vidare. Följ med.