Hels afton lämnar jag i Hels famn

Det har varit en lång Hels afton för mig. Liksom för många kamrater har jag förstått. Mörkermåne i Skorpionen följt av Hels afton och hela Underjorden häver sig under våra fötter och talar och talar.
För mig är en högtid aldrig en dag utan en period. Perioden i sin tur är organisk, eftersom olika högtider kräver olika mycket uppmärksamhet olika år. Nu känner jag dock att högtiden släpper sitt grepp och ebbar ut. Det är med viss lättnad. Jag är redo att gå vidare.
Det har varit en bra tid, lugn och stilla. Mest har jag varit alldeles själv. Gått ut och gått, tagit tag i gamla syprojekt och sytt för hand, samlat, tagit vara på och gjort mig av med om vartannat. Det mesta har dock skett under ytan, och jag har inte riktigt ord för vad som hänt. Vet bara att jag vilat, kommunicerat med de döda, med dåtiden och det omedvetna och lämnat mycket bakom mig. Kvar har jag några guldtrådar att väva vidare på. Resten ligger och förmultnar som det ska göra.
Guldtrådarna glimmar trollskt: märgen, det viktigaste, mina heligaste drömmar och innerligaste kreativa projekt. Resten lämnar jag i Hels famn. Hon vet vad det kan användas till.

Hels Afton

Tystnad

den mörkaste tiden
de döda rör sig i natten
innan vinterns vita
innan vild vila
bara tystnad,

och mörker

och död

nere hos Hel finns juveler i myllan
bergsammanpressade eldsopaler
granater, graniten
krackelerad magma
ametist, krysopras, meteorit
moderns destillerade bröstmjölksdroppar
ditt sannaste, sannaste, sanna

tystnad

Se tystnaden

i Ginnungagap
norrskensfäger
i tusen och tusen lager

visst behöver vi lysande pumpor i på gården
och gravljus och marschaller
låt dom veta att vi hjälper dom
hitta hem

orange ljus i köket
och svarta på altaret
låt dig själv veta
själen hittar tillbaks igen

själen är stor och gul
som en sol lyser den
lätt att se dessa svarta nätter

tidens slut har redan varit
världen drar sig samman
klarar vi det?
klarar vi övergången?
Ragnarök är redan här
Nagelfars lanternor syns på himlen
Ragnarök är stilla som Hels döda

dödsstilla
en yogaposition
och allts Moder

Hon dillar nu, hon dillar den gamla häxan …
kanske
klokskapen och dårskapen är hårfint nära
vi går lina på Gudinnans hårstrån
grova, starka strån

klarar vi det?
klarar vi det?
finns världen här imorgon?
yoga på, yoga på

Se
Ginnungagapet är norrskensfärger i tusen lager
Bli vad du vill, var vem du vill,
när världen går under är allt möjligt