Höstens endagskurser under fullmånens sken

Höstens heldagar med häxorna i skogen - fira livscykeln tillsammans med oss  - Sofia och Linda - och lär dig mer om häxkonstens ädla utövande.

29:e september Fullmåne- och Skördetid
Vi ser närmare på livets kretslopp och vad det innebär att skörda det vi sått, att se sambandet mellan hur vi agerar och vad vi får. Vi gör tacksamhetsceremonier och tittar djupare på våra ödestrådar samt gör trollstavar för att bättre kunna styra effekterna av våra tankar och handlingar.
Häxorna i skogen bjuder på vegetarisk mat och fika. Som vanligt bjuds det också på kraftsånger och berättelser.

27:e oktober Fullmåne och Förmödratid
Vi förbereder oss för den mörka årstiden genom att närma oss det undermedvetna, Haggan och den stora Drömmen. Vi gör oss av med det vi inte längre behöver, arbetar med den öppna elden, gör en resa tillbaka i tiden, öppnar sinnet för våra förmödrar och förfäder. Dagen innehåller också skapandet av  Rönnbärspengtagram för skydd och magi samt en häxlig giveaway.

För båda dagarna gäller:
Tid: 10oo - 19oo
Plats: Höör/Hörby området.
Tid: 10oo - 19oo
Kostnad: 650. I priset ingår en rejäl lunch och fika.

Kontakt: Här kan Du anmäla ditt intresse eller ställa frågor om Du undrar något.

haxoriskogen@yahoo.se Betalning till vårt konto hos Nordea internetbank, konto nr: 3028 24 24660 . Vid inbetalning, glöm inte att ange ditt namn, så vi ser vem pengarna kommer ifrån. En vecka innan utsatt datum är sista anmälningsdag.
Plats och andra instruktioner kommer per mail efter anmälan.

Väl mött och kanske vi syns under fullmånen

Isrunan - en förklaring

Allt saktar ner. Fryser. Förfryser. Där Isrunan regerar avstannar all aktivitet - i kropp, tanke, själ och hjärta. Allt går trögt. Även omgivningen verkar ha stannat till. Energin finns någon annanstans och saker försenas, löften infrias inte, möten ställs in. Var inte för hård vare sig mot dig själv eller din omgivning när detta inträffar. Det finns troligtvis något du har missat, en ledtråd som gått dig förbi. När tiden fryser är det lättare att se.

Det kan handla om saker som går långt tillbaka i tiden. Mumier från släkten sedan länge glömda som nu gör sig påminda. De är lätta att se om du bara tittar åt rätt håll. Men att gräva fram dem kräver oerhörd omsorg, tid och tålamod; en kniv som slinter och tusenårsgammal information kan förstöras.

Isrunans kraft är väldig - där istursarna gick fram förändrades hela landskapet - men den tar tid att verka. Det är inte heller mycket vi kan göra under tiden som denna runa influerar vårt liv - annat än att vänta och vara mycket, mycket uppmärksamma. Vänta ut värmen och rörelsen som alltid kommer tillbaka. Under tiden gör vi gott i att minnas att isrunan är basen för alla andra runor. Här finns de allra äldsta berättelserna bevarade. Ofta med ett språk långt ifrån det vi är vana vid. Istursarnas sång kräver rena hörselgångar för att förstås.

Skade varandes vinterns gudinna har det bästa av  förutsättningar att bära och kanalisera runans kraft. Vi kan lära av henne. Hon är en jaktgudinna, en av de gamla mångudinnorna som bryr sig föga om värme, eller utbyte och bekräftelse från sitt eget släkte. I vardagen innebär det att mänskliga interaktioner inte har mycket att ge just nu. Det som finns att hämta finns någon helt annanstans, i rena Natur-liga former som vidder, stenar, is och vind. De kalla elementen renar, informerar och transformerar. De kräver fokus. Se på Skade som skidar över vita vidder, som jagar ensam i såväl sol som månljus. Jakten kan verka spännande, men till största del består den av att vara stilla och vänta på att bytet. Den som springer efter ett byte får sällan något gott att äta. Runan kräver också att vi klarar av känslan av att vara små och meningslösa i det stora hela. Även detta kan Skade lära oss, hon är en drottning som förstår sin plats i tillvaron. Vi är inte meningslösa - men inte särskilt stora heller - . Det finns en frihet att vinna här om vi kan lägga rädslan och egot åt sidan.

Isrunans kalla information finns tillgänglig. Var bara stilla och vänta. Sen höjer du bågen i det kalla månljuset och andas djupa andetag. Och när pilen släpper taget hörs inget annat än dess flykt genom luften. Du, pilen och bytet är ett. Du kan inte missa.

Jag placerar Isrunan inuti koppens benpipor. De vita benen är vår kropps hårdaste essens. Det som finns kvar och kan studeras av arkeologer långt efter att kroppens mjuka delar förmultnat. Jag låter isrunan vistas i varje benpipa i hela kroppen på en gång, eller så placerar jag en runa i var lårpipa. För att uppmärksamma de pelare vi står på, liksom isrunan är pelare för alla andra runor.