Månen avtar och blir mörkare. Vi övergick just till Fiskarnas tecken; de djuplodande, vattenlekande och förvirrande djuren blixtrar med fjällen och drar oss djupare ner i oceanen. Om jag inte har helt fel har vi under veckans första dagar befunnit oss i Skorpionens månfas; zodaikens svartaste magiker. Jag tycker mig ha känt både djup, mörker, gamla sår och nytt ljus.
Hittade en gammal dikt som passar bra även tio år efter att den skrevs:
Pälsen glänser i skenet från månen
ligger hopkrupen i ett hörn och sover
vaknar av ett ljud i natten
vi är ett
Blodspårskatten
hittar spåren
känner lukten av såren
sammansmält skelett
ögonen glänser, av sådant vi sett
en av de vänliga smeker vårt skinn
sluter ögonen, låter smekningen gå in
sen ryggar vi undan, därför att vi vet
under huden finns det dom inte ser
hittar alltid spåren
och den vänliga handen
färgas röd av såren
Vi är samma
drömmer för mycket
vi är samma
sliter drömmen i stycken
står bland gömda lik i natten
vi är ett
blodspårskatten
ligger hopkrupen i ett hörn och sover
vaknar av ett ljud i natten
vi är ett
Blodspårskatten
hittar spåren
känner lukten av såren
sammansmält skelett
ögonen glänser, av sådant vi sett
en av de vänliga smeker vårt skinn
sluter ögonen, låter smekningen gå in
sen ryggar vi undan, därför att vi vet
under huden finns det dom inte ser
hittar alltid spåren
och den vänliga handen
färgas röd av såren
Vi är samma
drömmer för mycket
vi är samma
sliter drömmen i stycken
står bland gömda lik i natten
vi är ett
blodspårskatten
(Dikt från Dikter från ett tidigare liv - 94 till- 99. Bild: Descent av David Mckean)
5 kommentarer:
Aj, vad vackert och smärtsamt och vackert och ljuvligt!
Katten slickar frenetiskt sina sår..............snart, snart är dom läkta.
Lodjurskram
Vi har alla ett par stycket.
Visst är det så. Ej att förglömma.
Och tur är kanske det. Hur skulle vi annars kunna växa och se saker och ting från andra synvinklar.
Kramiz
Grattis på din dag, Kära Sofia!
Skicka en kommentar