Vårdagjämning

Till helgen ska jag fira in Vårdagjämningen med häxorna i Månsystrars klan. Det blir rosa tårta i flera lager och tyllkjol. Det blir också en mer allvarlig not med att lägga av sig vinterkappan samtidigt som man lägger av sig personliga drag och sår som man för länge sedan är klar med.

Det pratas också om sejd och jag kan känna hur jag darrar till inombords av den möjligheten. Vi får se vad mer helgen bjuder på. När våren dansas in ska man nog inte planera för mycket, utan lämna öppet för överraskningar. Det landsortsförvisade barnet i mig ser framför allt fram emot att få vara utomhus och andas frisk luft.

Med viss inskränkning på sömnen har jag fått klart Idunkapitlet. Det passar bra i tiden och jag känner för att fira. Vårskriket byggs upp och byggs upp. En-klok-en sa en gång att om man vill förbli centrerad ska man se till att vara ett med naturens rytmer. Det är nog därför jag är centrerad fast jag är lite trött i ögat. Det känns som om jag är vår.