Björkrunan - en förklaring

Hos Björkrunan är allt nytt igen. Nytt genom födseln, nytt genom kärleksenergin som göder, nytt genom Moderskapet, som bär och när. Runan är den sammanslagna energin av det som ger liv, och det nya livet i sig. Det som behöver skydd och den som beskyddar. 

Björkens vita stam säger något om runans natur. Den vita stammen viskar om det nya och oförstörda. Vitt är det oskrivna bladets färg, de tusen möjligheternas tillstånd. Vitt är renhet och oskuld, enhet och upplysning. Vitt är en ovanlig och magisk färg på ett träd. I månsken verkar stammarna självlysande och under generationer har de Seende suttit vakna om fullmånenatten och sett skogsfrun, diserna och andra vita kvinnliga andeväsen stiga fram därur.

En runa som döpts efter ett träd berättar om trädets väsen, så likt människans väsen. Träd som människa behöver stabilitet, näring, vatten och ljus. Stadigt förankrat i jorden, rötterna som suger vätska och näring, bladen som vecklar ut sig mot himlen. Det är grundförutsättningen för att vi ska hålla oss friska och starka. Björken precis som runan den är döpt efter genererar hälsa och läkekraft. Från den vitaminrika saven till te på nyutsprungna björklöv är trädet ett läkedomsskafferi. Det är runan också och kan med fördel målas, visualiseras och sjungas över trasiga kroppsdelar och helande salvor. 

Jag placerar Björkrunan i hjärtat och i händerna. Där kommer de att binda samman vår förmåga att ge av vår hjärtas näring och våra händers arbete.

Björkrunan - bilder från en resa

Ljuset silar genom björkens vårgröna transparanta blad. Den vita rena stammen konstraterar mot de mörka sprickorna där skogsfolket bor. Den vita Frun kliver ut från stammen. Ögonen sneda och mörka som där björkens bark spricker, hyn vit och slät som björkens bark, i hennes fotspår växer gräset, blommornas färger lyses upp, följer alla hennes barn i mångfalds former i en strid ström. För hon ger liv och allt som växer behöver Skogsfruns näring.

Hon går till bäcken och följer dess porlande tills hon kommer till forsen, där Näcken sitter ensam på en flat sten och sjunger, fötterna i det rinnande vattnet. Näckens sång renar alla som hör, och skogens fru lyssnar gärna och länge. Toner som höjs och sjunker i takt med vattnets virvlar, toner trillar som vattendroppar och dras med i bäckens flöde. Hon kliver i vattnet och går fram till sin Älskare.

En björkstam har fallit och gröpts ur av småkryp och fukt. Där sover frukten från skogsparets kärlek, en vagga som skyddar tills barnet växer sig stark nog att gå på egna ben, tills hon hittar sina egna toner. Toner som väcker skogen, och sjöarna, och bergen och mångfalden av själar.

Människan vaknar en morgon och inser att hon börjat om på nytt. Allt har ett annat skimmer, en aura av något nytt och välkänt obekant. Hon förstår instinktivt att detta får hon inte tänka sönder, inte analysera och begränsa med gamla föreställningar. Så hon vattnar varsamt och övar sin förmåga att skydda och ge näring.

Naturligt läkande

Ibland behövs tid för läkande. Tid för rena element och skönhet. Ingenting annat. Bara ta in den skönhet som finns omkring, som reflekterar det friska inombords och väcker det, stärker det. Naturligt läkande.

Personal Creative Essence

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en artikel om Creative Essence för Vision Magazine, en Carlifornisk andlig tidning. Jag sa ja, och fick sen fundera en stund på vad Creative Essence egentligen kan tänkas vara. Det jag kom fram till finns på s. 9 i nätupplagan. Bedöm själva om det är ett svar värt att läsa. Det utgår såklart från sejd som referenspunkt. Vad annars.

Tänd en eld, tänd flera - det är vår

Från sprakande Valborgseldar till gårdagens förstulna rykten om häxor som bolar med djävulen handlar vårens stora högtider om samma sak: att fira livets återkomst, och väcka livskraften inom oss på nytt.

Vissa hedniska traditioner firar the Great Marriage, det extatiska mötet mellan Gudinnan och Guden och det som skapas mellan dem. Jag hedrar detta men för mig är denna tradition alltför begränsad. I vårens flödande berusning vill jag fira alla former av passion. Alla möten i extas är heliga, mellan man och kvinna, kvinna och kvinna, ensam med krafterna, två, tre eller fem individer tillsammans, mellan människor och alver, växter och djur. Allt är del av samma kraft som väcker oss, tänder oss och får livskrafterna att flöda. Vi kan ta del av kraften när vi lutar oss mot ett träd och känner saven stiga, eller i extatiska möten i alla former. Det finns bara en regel - allt måste ske i samförstånd. All form av tvång, utpressning eller utnyttjande är helt förbjudet i dessa heliga rum. Förutom denna regel är allt tillåtet. Försäkra dig om att du inte skadar någon, inklusive dig själv, och släpp dig själv lös och lek. Våren är här. Tänd en eld, tänd flera, förlora dig i flammorna och stig ut på andra sidan, renad och ny.

Gudinnan älskar mångfald, och det gör jag också. Så dessa dagar - idag, igår, imorgon - firar jag passionen i alla dess former och i alla dess uttryck.